Den nya regeringen hymlar inte med att de inte vill ta emot fler människor på flykt, utvisa så många det bara går och dra in rätten till bidrag. Migrationsminister Maria Malmer Stenergard har basunerat ut att det ske ett “paradigmskifte” inom svensk migrationspolitik. Anna Lundberg, professor i välfärdsrätt vid Linköpings universitet, ställer sig frågande till att den nya regeringen pratar om att genomföra ett paradigmskifte

– Vad menar migrationsministern när hon säger paradigmskifte? När hon talar om att väldigt många kommit till Sverige jämfört med de andra nordiska länderna. Argumentet är inte relevanta idag för det kommer mycket få asylsökande till Sverige. Det blir inte särskilt hederligt när politiker uttrycka sig så i en framåtriktad debatt. Sverige har redan genomfört ett paradigmskifte gällande migrationspolitiken, det gjorde den förra regeringen.

I Tidöavtalet – som till två tredjedelar består av förslag på vad de blåbruna samarbetspartierna vill göra på migrations- och integrationsområdet – står det att man vill “komma till rätta med skuggsamhället”. Skuggsamhället är alla de människor som lever under radarn i Sverige, av olika anledningar, men inte alldeles sällan på grund av avslag på asylansökningar.I november 2016 fick Anna Lundberg i uppdrag att utreda hur och om uppehållstillstånd bör beviljas i de fall där det föreligger praktiska verkställighetshinder. På vanlig svenska betyder det i de fall som det inte går att utvisa personen av rent praktiska skäl. Det kan till exempel gälla statslösa personer eller länder som av olika anledningar vägrar att ta tillbaka medborgare som flytt.

”Gör människor mer utsatta”

Tony Haddou, Vänsterpartiets migrationspolitiska talesperson, är kritisk till att den nya regeringens politik kommer uppnå de syften den säger sig vilja. Nästa vecka ska han debattera praktiska verkställighetshinder och skuggsamhället med migrationsminister Maria Malmer Stenergard.

– Regeringen skriver att de vill komma till rätta med skuggsamhället. Men med den repressiva politik som föreslås kommer skuggsamhället fördjupas, förvärras och växa. En del personer som har fått avslag på sin asylansökan kan inte återvända. Den tidigare regeringen vägrade inse det faktumet. Det handlar om juridiska beslut som inte går att genomföra och istället för att ta itu med det så förvärrar man situationen. Det är kontraproduktivt och gör människor ännu mer utsatta.

I sina frågor till migrationsministern inför debatten i riksdagens kammare hänvisar Tony Haddou till den utredning som Anna Lundberg på uppdrag av den socialdemokratiska regeringen genomförde och lämnade över 2017. Utredningen, vars fullständiga namn är Uppehållstillstånd på grund av praktiska verkställighetshinder och preskription, SOU 2017:84, har fått smeknamnet “limboutredningen”.

Förslag som hamnat i en byrålåda

I och med att utredningen var klar lämnade Anna Lundberg över flera konkreta förslag på hur Sverige kan göra för undvika att människor som inte kan utvisas hamnar i en limbosituation, där de varken får ta del av den svenska välfärden eller kan skickas tillbaka. Bland annat föreslår utredningen att “personer som är föremål för praktiska verkställighetshinder utanför deras egen kontroll” ska beviljas “ett tidigare uppehållstillstånd” och därmed kan “påbörja sin etablering i Sverige”. Det gäller också personer som kan komma att bli kvar i Sverige fram till att beslutet om att de ska utvisas preskriberas, det vill säga mer än fyra år.

Genom att bevilja uppehållstillstånd skulle samhällskostnaderna enligt utredningen minska, såväl som kostnaderna för mottagande och asylprocesser. De skriver också att praktiska verkställighetshinder ska ges en tydligare plats under asylprocessen, så det moment 22 som en utvisning som inte går att genomföra inte ska bli fallet.

– Jag skulle vilja säga att utredningen är ett vittnesmål och att den trots fem år på nacken fortfarande är adekvat och får nytt liv genom oppositionen, säger Anna Lundberg.

Ändringar i LMA-lagen

2016 infördes ändringar i lagen om mottagande av asylsökande, LMA-lagen. I och med ändringarna har inte en asylsökande utan barn rätt till boende, dagersättning och särskilt bidrag om hen får avslag och beslut om utvisning tas. Flera organisationer riktade skarp kritik till ändringen. Tony Haddou menar att det är denna lagändring, som en klar majoritet av riksdagens partier röstade för, som har bidragit till det som idag kallas för skuggsamhället.

– Ändringarna i LMA-lagen bidrar kraftigt till detta. När man får ett utvisningsbeslut får man inte jobba, man blir av med boende och bidrag, och om det finns ett praktiskt verkställighetshinder kan personen inte heller återvända. Vad ska regeringen göra med de här människorna, som inte kan återvända och samtidigt blir av med allt? säger Tony Haddou, och fortsätter:

– Vi vill ha permanenta uppehållstillstånd som huvudregel och de som inte kan utvisas måste få en chans att stanna. Jag vill också betona att rättssäkerheten måste ses över, något jag har försökt få till tidigare. Det finns omfattande brister gällande rättssäkerheten i asylprocessen. Jurister och människorättsorganisationer har lyft dessa brister återkommande, men regeringen gör ingenting. Vi vill att regeringen tar initiativ enligt förslagen i “limboutredningen”.

Angående debatten med migrationsministern nästa fredag hoppas Tony Haddou på konkreta svar.

– Jag vill höra statsrådet svara på vad hon avser göra för att människor med praktiska verkställighetshinder inte ska fastna i limbo. Den enda lösningen på det jag kan se är att de får stanna.

”Byråkratiskt våldsam”

Anna Lundberg poängterar också vikten av en utredning om rättsosäkerheten i asylprocessen. I Tidöavtalet föreslår de fyra samarbetspartierna att införa krav på “god vandel”. Något Anna Lundberg menar kan skapa ytterligare rättsosäkerhet. Juridik innehåller alltid ett visst mått av godtycke, eftersom både lag och den sociala verkligheten tolkas. Men regler och lagar bör utformas så det blir så lite utrymme som möjligt för osäkra, subjektiva bedömningar.

– Det här förslaget om vandelsprövning lämnar stort utrymme för godtycke. Jag skulle säga att rättssäkerheten redan idag är väldigt satt ur spel, bland annat genom att enskilda som fastnat i limbo inte kan överklaga, säger hon, och fortsätter:

– Rättssäkerheten har i många enskilda personers asylprocesser hamnat i bakvattnen. Om tolken inte gjort den sökande förstådd, eller ombudet inte genomfört sitt arbete med den sökandes intresse för ögonen, och Migrationsverkets handläggare är stressad, finns många risker för att myndighetsutövningen inte blir rättssäker.

På asylkommissionen.se finns många exempel på rättsosäkerhet som har drabbat asylsökande. Asylkommissionen samlar 48 experter och är ett samarbete mellan Linköpings universitet och Flyktinggruppernas riksråd, FARR.

Läs också:

UNHCR: ”Stor oro när ett land går i motsatt riktning och tar emot färre”

Åtgärdsprogram mot rasism borttagna från regeringens hemsida