Över 9 000 kulturarbetare ansökte om att få basinkomst i det pilotprojekt som den irländska regeringen har beslutat om. Av dessa ska 2 000 tilldelas basinkomsten. Dessutom ska en kontrollgrupp, som inte får basinkomst, utses för att jämföra effekterna av basinkomsten, rapporterar The Irish examiner.

Basinkomsten på Irland är landets sätt att återuppliva kulturlivet efter pandemin. Även i Sverige har regeringen försökt att få till nya injektioner i kulturlivet, då med tillfälliga krisstöd och återstartsbidrag. Men från flera håll efterfrågas även här mer långsiktiga stöd, i form av en basinkomst.

– Det vi vill se nu från regeringen (…) är ett långsiktigt tänk när det kommer till hur kulturen ska kunna komma på fötter igen. På Irland utreder de just nu en treårig konstnärslön för kulturskapare i det här syftet och det är något Sveriges regering borde inspireras av, sade Karin Inde, ordförande för organisationen KLYS, till Uppsala nya tidning i januari.

Simon Norrthon på Scen & Film håller med. Han skulle också vilja att Sverige testar den form av ”konstnärslön” som Irland just nu genomför. Detta för att även frilansar som saknar buffertar ska kunna stanna kvar i kulturbranschen.

– Den typen av långsiktiga initiativ är det vi behöver för att också tala om för dem som hänger på gärdsgården att det är värt att stanna kvar ett tag. Risken med den här typen av kris är att det är de som har råd som stannar, sade han till Svd i höstas.

Konstnärslön – ett krav redan 2018

Men det är inte bara pandemin som har aktualiserat frågan om basinkomst för svenska kulturarbetare. Redan 2018 skrev Konstfrämjandet att de ansåg att basinkomst borde införas för konstnärer. Detta efter att ha ha läst utredningen Konstnär oavsett villkor?, där det bland annat föreslogs att Tillväxtverket skulle få 200 miljoner till att göra en utredning om hur myndigheten skulle kunna utbilda konstnärer att sälja sig själva bättre.

– Det är så dumt att klockorna stannar. Utredningen är lysande i sin problemformulering, men när de kommer till lösningen blir det helt galet, säger Per Hasselberg, verksamhetsledare på Konstfrämjandet som skrev remissvaret.

Istället för att pengarna som togs från kulturbudgeten skulle tröskas genom Tillväxtverkets byråkrati borde de delas ut direkt till konstnärerna själva, ansåg han.

I remissvaret hänvisar Konstfrämjandet till den basinkomststudie som genomfördes i Finland 2017 – 2018 och menade att basinkomst skulle göra konstnärerna än mer produktiva om de slapp leva under ekonomisk stress.

I Finland fick deltagarna, som var långtidsarbetslösa, en så kallad partiell basinkomst på motsvarande ungefär 5 800 kronor, och en sådan skulle räcka till att lyfta bildkonstnärerna över fattigdomsgränsen, en gräns som de flesta konstnärer hamnar under i dag, skrev Konstfrämjandet.

Per Hasselberg anser fortfarande att det vore bra med partiell basinkomst för konstnärer.

– Vissa i min styrelse tyckte att det var lite väl vågat, men jag står för det. Basinkomst är ett rött skynke för många, men konstnärer gör jättemycket samhällsnytta. De skapar stora värden i samhället, men får sällan betalt för det arbete de utför. Med en basinkomst blir de de facto betalda för det arbetet, säger han.

Ett exempel på hur konstnärer skapar värden i samhället är att bostadspriserna ofta höjs i områden med mycket kultur, som muralmålningar eller konsthallar. Konstnärerna står för konsten, men den stora vinsten tillfaller fastighetsägarna.

Annan syn på konstnärslön

Men en som har en lite annan syn på basinkomst för konstnärer är Karin Hansson, konstnär och forskare i data- och systemvetenskap på Södertörns högskola. Hon har lett ett konstprojekt som startades med utgångspunkt i utredningen Konstnär oavsett villkor?. I det har konstnärer och basinkomstförespråkare (bland annat Syres chefredaktör Lennart Fernström) diskuterat arbete och basinkomst. I förra veckan avslutades konstprojektet med utgivningen av boken After work.

Inom projektet har folk haft olika tankar om basinkomst, men Karin Hansson ser personligen framför sig en basinkomst som skulle ges till alla i samhället, inte bara konstnärer.

– Jag har svårt med urvalsprocessen. Vilka ska ses som att de är konstnärer? Det är ett svårlöst dilemma. Jag tycker att alla borde vara konstnärer. Samhället är något vi skapar tillsammans. Alla borde ta det kreativa ansvaret, säger hon.

Men hon värjer sig mot begreppet basinkomst. I stället föredrar hon ordet konstnärslön eller medborgarlön. Detta eftersom hon inte tror det skulle vara politiskt gångbart att ge pengar till folk utan någon som helst motprestation.

– Med medborgarlön blir bidraget kopplat till ett uppdrag, att du ska ta ditt jädrans ansvar för din omvärld, ett medborgerligt ansvar, säger hon och tillägger att medborgarlönen skulle kunna leda till att fler vill bidra till civilsamhället.

– Det är fint att få en peng som ger dig mer tid att tänka på det allmänna och gemensamma. Sedan får du själv definiera vad det allmänna är, säger Karin Hansson.

Per Hasselberg anser å andra sidan att idén med basinkomst till alla är väl utopisk i dagsläget. I stället ser han framför sig en pilotstudie enbart för gruppen konstnärer. Han anser inte att det är så stort problem att välja ut vilka som skulle anses som konstnärer, utan det går att använda sig av exempelvis samma urvalskriterier som redan används i dag vid ansökningar om långtidsstipender. De handlar bland annat om att personen helt eller delvis försörjer sig på sin konstnärliga verksamhet och återkommande ställer ut sin konst.

I Finland blev ju politikerna besvikna över att inte fler långtidsarbetslösa i studien kom ut i arbete. Kan samma sak hända vid en studie för konstnärer?

– Det tror jag är lugnt när det gäller konstnärer. De jobbar redan för mycket. Med en pilotstudie skulle man kunna testa värdet i detta, om samhället går back eller om det går ihop ekonomiskt, säger han.

Tänker du att en partiell basinkomst för konstnärer skulle gå runt ekonomiskt? 

– Absolut, om du försöker få ett område att bli attraktivt är det otroligt kostnadseffektivt att bjuda in konstnärer. Högerkritiker är ofta intresserade av monetär utveckling, här har du ett exempel på det, säger Per Hasselberg.

Skillnad mellan basinkomst och inkomstgaranti

Men det finns väl redan en konstnärslön, kanske någon påpekar, alltså den peng som kallas för Statlig Inkomstgaranti för konstnärer. 2010 beslutade riksdagen visserligen att avveckla den, men fortfarande är det drygt 90 personer som får inkomsgarantin enligt Kammarkollegiet.

Och de som får den statliga inkomstgarantin är nöjda. Den ger dem ekonomisk trygghet och främjar utvecklingen av det egna konstnärskapet. Dessutom anser 66 procent att de blivit mer produktiva efter att ha fått inkomstgarantin. Det visar en enkät som Konstnärsnämnden gjorde år 2011.

Men var inkomstgarantin verkligen en basinkomst för konstnärer? Nej, anser Jesper Söderström, direktör för Sveriges författarfond, som tidigare utsåg vilka författare som skulle tilldelas inkomstgarantin.

– Det går inte att jämföra med basinkomstprojektet som pågår på Irland. Det är en väldig skillnad på omfattning, och det var bara en exklusiv skara kända konstnärer som fick inkomstgarantin, säger han.

Även på Konstnärsnämnden – som utsåg de bildkonstnärer som skulle tilldelas inkomstgarantin – anser Anna Söderbäck, direktör, att inkomstgarantin inte handlar om basinkomst.

– Tidigare kallades inkomstgarantin för konstnärsbelöning. Egentligen är det ett bättre ord eftersom det är en belöning för lång och trogen tjänst där man verkligen har satt avtryck. Inkomstgarantin föder tankar om konstnärslön. Det landar fel. Det var också väldigt få som kunde ta del av inkomstgarantin, säger hon.

Kritik mot beslutet att avveckla inkomstgarantin

Trots att det bara var en liten elit som fick inkomstgarantin, anser Grethe Rottböll, förbundsordförande på Författarförbundet, att det var fel att den togs bort.

– Jag har inte pratat med styrelsen, men min personliga åsikt är att det är mycket märkligt att just konstnärer inte ska få en trygghet livet ut, medan direktörer och politiker får höga pensioner. Kulturarbetare är underbetalda och har därmed usel pension. Oftast är det dessutom så att konstnärer sällan vill gå i pension, de arbetar livet ut. Konstnärskapet är en livsgärning, säger hon.

Även på Författarfonden är Jesper Söderström kritisk till beslutet av avveckla inkomstgarantin.

– Vad vi framför allt invände emot var att man slutade att ge inkomstgarantin utan att tillföra några nya resurser, säger han.

Tanken var att när de som hade fått inkomstgaranti avled skulle pengarna i stället hamna i en fond som delades ut som långtidsstipendier, på upp till tio år. Men enligt Jesper Söderström har mycket pengar gått åt att räkna upp inkomstgarantin och långtidstipendierna så att det följer kostnadsutvecklingen, vilket har lett till att färre författare får del av pengarna i dag än tidigare.

– Bland författarna har vi förlorat 16 inkomstgarantier, och har bara fått nio långtidsstipendier, säger Jesper Söderström.

På Konstnärsnämnden var man, när det begav sig, kritisk till att inkomstgarantin skulle avskaffas. Men i dag anser Anna Söderbäck att det finns fördelar med att istället fördela långtidsstipendier.

– Konstnärsstipendierna går inte bara till de riktigt gamla, utan ibland till yngre personer. Det ger en injektion i det svenska konstsamhället. Långtidsstipendier är mer framåtsyftande, medan inkomstgarantin var bakåtsyftande, säger hon.

Dessutom var inkomstgarantin ojämnt fördelat mellan könen. Den stora majoriteten var män, mycket på grund av att musikerna som fick det i princip uteslutande var män. När det gäller långtidsstipendierna är det inskrivet i urvalskriterierna att det ska vara en jämn könsfördelning och en jämn spridning över landet. När det gäller bildkonstnärer är det också fler som får långtidsstipendier nu än de som hade inkomstgarantin, även om summorna är lägre, enligt Anna Söderbäck.

Vad gäller basinkomst för konstnärer tycker hon det är intressant att följa utvecklingen på Irland, men tror att det saknas en politisk vilja att genomföra något sådant i Sverige, eftersom det skulle bli en stor utgift.

Inte heller Jesper Söderström har någon förhoppning om att Sverige skulle testa basinkomst.

– Irland hade förut skattebefrielser för konstnärsgruppen. Vi har inte den historiken här. Jag har svårt att se en basinkomst för konstnärer i den svenska kontexten, säger Jesper Söderström.

Deras bild bekräftas av Sveriges kulturminister Jeanette Gustafsdotter (S). När Syre frågar om basinkomst för konstnärer har diskuterats på kulturdepartementet svarar hon via mejl att ”basinkomst inte är ett verktyg som departementet tänker sig använda framöver.”

– Vi har ett väl utbyggt system för stöd och ersättningar till konstnärer i Sverige där man utgår från och gör bedömningar från konstnärlig kvalitet. (…) Den summa som avsätts till stöd och ersättningar till konstnärer i Sverige är hög i relation till många andra länder och vi är också i princip det enda land i världen som har en egen myndighet med uppgift att främja konstnärers villkor bl.a. genom att fördela stöd, skriver Jeanette Gustafsdotter i en skriftlig kommentar.

Läs mer:

Så kan konstnärer och gig-jobbare få bättre SGI

Irlands basinkomstprojekt för kulturarbetare tar form

Nu klubbas basinkomsten för kulturarbetare på Irland

Ny rapport: Kulturen ska räddas med basinkomst på Irland