Att döma av den senaste veckan verkar det inte längre finnas någon begränsning för statens utgifter. Först kom beslutet att kostnaden för Sveriges del av rustningshysterin ska höjas till 120 miljarder om året. 120 miljarder om året till den organisation som genom att gång på gång stoppa stora vindkraftsanläggningar bidragit till vårt oljeberoende. Ett beroende som bokstavligen eldar på den största av kriserna, klimatkrisen, men också ger Putin ett betydande kassaflöde till sin krigsorganisation. Så kom nästa beslut, nu ska oljeberoendet toksubventioneras med skattelättnader och rena betalningar till dem som har bil.

Flört med olika väljargrupper under valår har förekommit så länge jag kan komma ihåg, men denna tävlan mellan regering och opposition i stödutbetalningarna börjar bli helt absurd. Finns det ingen gräns för hur långt röstköp kan gå?

14 000 kr per år förväntas varje myndig invånare i genomsnitt betala till försvaret varje år. De stödpaket som presenterades i veckan, bidraget tidigare i år till alla som har förbrukat mycket el och stödmiljarden till bönderna blir 2 500 kr per myndig person.

När andra behov kommer på tal finns sällan en bråkdel av de pengarna. Men om nu Damberg anser sig ha dem så skulle den kommande kostnaden för militären och dessa stödpaket räcka till cirka 35 000 kr per år till alla myndiga som tjänar under medianen. Gör du en rak avtrappning från dem som tjänar noll till median skulle de som har det sämst ställt kunna få cirka 70 000 kr skattefritt om året i basinkomst för de pengarna.

Och då har vi inte ens rört alla de enorma stödmiljarder som gick till flygbolagen och andra företag under pandemin. Glöm aldrig de tokutbetalningar som nu sker nästa gång en politiker säger att vi inte har råd med basinkomst.