Den eskalerande förlusten av biologisk mångfald har tillsammans med klimatkrisen beskrivits som en ödesfråga, då vår existens vilar på de ekosystem som omger oss. Aldrig förr i mänskligheten historia har så många arter utraderats under så kort tid som nu, enligt IPBES – som kan beskrivas som den biologiska mångfalden motsvarighet till FN:s klimatpanel. Samtidigt säger sig nu världens länder vilja tackla problemet, med ett avtal som kan få samma betydelse för naturen som Parisavtalet har för klimatet.

Inför att avtalet ska slutas i Kina senare i år, träffas representanter för världens länder på söndag i Genève för att lägga grunden till avtalet. En av nyckelspelarna är Colombia, som är en global hot spot för den biologiska mångfalden i världen. Landets president – Iván Duque – håller hög svansföring i de internationella förhandlingarna, och under Cop26 i Glasgow, var han en av frontpersonerna för initiativet att stoppa avskogningen till 2030.

– Nu måste vi alla jobba tillsammans, näringslivet, den finansiella sektorn, det småskaliga lantbruket, urfolk och lokalbefolkningar för att skapa rätt förutsättningar för att en skogspositiv ekonomi ska blomstra och frodas, sa han i ett uttalande inför utspelet på klimattoppmötet.

Läs mer: Cop26: Skogen ska räddas – men är det tillräckligt?

Men gräsrotsaktivisterna Andrea Pinto och Cristhian Cardona Giraldo ger inte mycket för hans ord. Olagliga intrång sker i naturreservat runt om i landet och nyligen fattade regeringen ett kontroversiellt beslut om att tillåta gruvverksamhet i skyddade skogsområden.

– Det är en teaterakt, han skryter ofta om att Colombia har stora områden som är skyddade men saken är den att de inte är särskilt bra skyddade. Korruptionen är stor och det finns ingen ordentlig kontroll för att det ska efterlevas och fungera som det ska, säger Cristhian Cardona Giraldo.

"Hamnade i konflikt med jägare"

Han arbetar inom Serraniagua, en gräsrotsorganisation som verkar i nordöstra Colombia med att underlätta förvaltningen av skydda naturområden – och skapa nya. Tillsammans med sin kollega Andrea Pinto är han på blixtvisit i Malmö när Syre träffar dem, inbjudna av biståndsorganisationen Framtidsjorden, som delvis finansierar deras verksamhet genom Sida. Med hjälp av invånarna i Serrania de los Paraguas, ett bergsområde i de tropiska Anderna, har de lyckats skapa ett 40 000 stort skyddat naturområde, där befolkningen bor kvar – men i bättre samklang med den omgivande miljön. Ett arbete som påbörjades för över 20 år sedan men som sedan 2019 är formellt erkänt som ett skyddat naturområde som sköts av civilsamhället, och ett av de senaste i raden av liknande initiativ från andra organisationer runt om i landet. Men trots att deras arbete bidrar till att uppfylla Iván Duques mål om att öka skyddet av Colombia biologiska mångfald, har det varit svårt att hitta finansiering till den kostsamma process som ger ett formellt erkännande.

– På så sätt har det internationella samarbetet en nyckelroll för att få den här typen av initiativ att fortsätta, säger Andrea Pinto.

Men även om det varit en lång väg att gå för att nå målet om ett formellt erkännande som skyddat område, har det mödosamma arbetet burit frukt, menar Andrea Pinto och Cristhian Cardona Giraldo. Inte minst för att människorna som bor där ser ett allt större värde i att bevara mångfalden, som består av alltifrån utrotningshotade grodarter till glasögonbjörnar och jaguarer.

– Jag har arbetat med det här i mer eller mindre 15 år och för ett antal år sedan hände det att vi hamnade i konflikt med jägare och började bråka, i dag använder vi jägare för att inventera reservatet och de får jobb av universitet som gör undersökningar, berättar Cristhian Cardona Giraldo.

Ett ljus i en annan svår tid för den som vill skydda miljön i Colombia som är ett av världens farligaste länder att verka i som aktivist, om det så är för att stå upp för mänskliga rättigheter, sitt område eller miljön. I fjol miste 145 personer livet och bara några veckor före avresan till Sverige nåddes Cristhian Cardona Giraldo och Andrea Pinto av nyheten att en 15-årig pojke från urfolken mördats, inte långt ifrån Serranía de los Paraguas.

– Det är ingen som pratar om det i FN, inget händer, säger Andrea Pinto.

– Det är svårt att inte bli förtvivlad, för den bild som regeringen ger av Colombia stämmer inte med den som vi ser, säger Cristhian Cardona Giraldo.

Jordbruksreform som kom av sig

En av orsakerna till förlusten av biologisk mångfald i landet är att det fredsavtal som innebar slutet på ett flera decennier blodigt inbördeskrig är dåligt implementerat, anser de. I fredsavtalet finns förutom skrivningar om att hitta alternativa grödor för coca-odlare också en jordbruksreform som ska angripa en av orsakerna till att konflikten en gång blossade upp, den ojämlika tillgången till mark. Men även om regeringen hävdar att det gjorts stora framsteg, anser Cristhian Cardona Giraldo och Andrea Pinto att verkligheten ute på landsbygden visar något annat, inte minst för att väpnade grupper fortsätter att expandera coca-odlingar på bekostnad av värdefull skog. Men också för att många bönder fortfarande inte har tillgång till mark.

– Det är därför de flyttar in i skyddade områden och orsakar skövling, säger Andrea Pinto.

Samtidigt tror de att det motsatta också gäller. Kan bönderna själva eller tillsammans bestämma över marken de brukar finns förutsättningar att vända förlusten av biologisk mångfald i landet. Något de menar att La Serranía de los Paraguas är ett exempel på, där invånarna gått samman för att sköta det hållbart. Men i många delar av landet är det efterfrågan på den globala marknaden och stora företag som avgör hur de brukar sin mark, om det så är för att tillgodose efterfrågan på avokado eller kakao.

– Det kommer nyheter om att kakaoexporten växt med så och så mycket. Eller att avokadon gett så mycket intäkter. Men det ger ökat välstånd för vem om klyftorna fortsätter att växa och miljön förstörs? säger Andrea Pinto.

Behövs en genuin vilja

Därför arbetar hon hon arbetar tillsammans med andra organisationer för ett mer diversifierat jordbruk, där lantbrukarna inte bara levererar produkter till en marknad, utan också bidrar till sin egen försörjning genom att odla basvaror så som majs och potatis. Priskänsliga varor som till stor del importeras i dag, inte minst från länder med hög avskogning.

– Jag tror att förändringen är i händerna på folket men då måste de också vara autonoma, det vill säga kunna välja vad de vill plantera och kunna bevara mångfalden, säger Andrea Pinto.

Så vad hoppas de att de internationella förhandlingarna i Genéve resulterar i?

– Att det ska finnas en genuin vilja att fullfölja det de kommer fram till, för så här långt har regeringen sagt att de ska fullfölja utan att verkligen göra det. Det behövs mycket mer övervakning, att det de lovar verkligen fullföljs, säger Cristhian Cardona Giraldo.

– Jag tror att hoppet ligger i att visa att det Iván Duque påstår inte stämmer, men att möjligtvis så kan målen i de här konventionerna uppfyllas genom samarbete lokalsamhällen emellan, säger Andrea Pinto.

Läs mer: Parisavtal för naturen försenas: ”En lång väg att gå”

Läs mer: COP15: EU vill minska fotavtrycket från konsumtion och produktion