Det globala miljötoppmöte som ska rädda den biologiska mångfalden ser ut att vara förföljt av otur. Mötet har redan skjutits upp flera gånger. Nu är det dags igen.
Miljötoppmötet Cop15 har tillskrivits samma tyngd som klimattoppmötet i Paris 2015 – men istället för att avhandla upphettningen av planeten, ska det sätta den biologiska mångfalden på kurs mot återhämtning. Toppmötet skulle egentligen ha ägt rum i oktober 2020 men har på grund av pandemin skjutits vid ett flertal tillfällen och är nu planerat till april. Men den nya virusvarianten omikron ser ut att ställa till det. De kinesiska värdarna har ännu inte ändrat i sin officiella kalender. Men i och med att ett förberedande möte i Geneve nyligen ställdes in på grund av den muterade virusvarianten, är det omöjligt att hålla planen, enligt Torbjörn Ebenhard, zooekolog och en av Sveriges förhandlare inom ramen för Konventionen om biologisk mångfald.
– Det är helt uteslutet, säger han.
Mötet i Geneve, som skulle hållits i januari, har skjutits fram till mars. Efter det måste det gå nio veckor innan det stora toppmötet får äga rum, enligt reglerna. Men om det verkligen blir av då, är långt ifrån säkert. Är de aviserade restriktionerna allt för strikta, kan de delar av civilsamhället som är representerade som observatörer, kräva att det bör skjutas upp – igen, eftersom deras möjlighet att påverka i så fall begränsas. Torbjörn Ebenhard, är ändå hoppfull om att det går av stapeln i år.
– Men corona är en stor brasklapp, säger han.
Politiska hänsynstaganden
Samtidigt som miljötoppmötet dras med förseningar, förlorar vi biologisk mångfald i en rasande fart. Enligt den vetenskapliga panelen för biologisk mångfald, IPBES, degraderas alltfler av våra ekosystem och en miljon arter hotas av utrotning.
Förhoppningen är att det nya avtalet, när det väl sluts, blir en vändpunkt. I somras släpptes ett första utkast av konventionens sekretariat, bland annat med ett förslag om att skydda trettio procent av världens landområden och hav. Sedan dess har länderna kommit med synpunkter på förslaget, som bland annat resulterade i att EU meddelade att de 27 medlemsländerna vill se mål om ett minskat ekologiskt fotavtryck från konsumtion och produktion. Men tuffa förhandlingar väntar.
– Det är inte så att diskussionen endast hänger på att alla ska ha fått det rätta vetenskapliga underlaget och sedan är vi överens, utan det är stora politiska hänsynstaganden som ligger bakom ländernas ståndpunkter. Precis som med klimatavtalet, säger Torbjörn Ebenhard.
Mer komplicerat än med klimatet
Det senaste avtalet för att rädda den biologiska mångfalden, antogs i den Japanska staden Nagoya och gällde mellan 2011 och 2020. De 20 Målen sträckte sig från att restaurera ekosystem till att bromsa förlust och splittring av naturliga habitat. Men bommades allihopa. För att ett nytt avtal ska lyckas bättre, behövs inte bara skarpa formuleringar – utan också ett tryck i frågan, enligt Torbjörn Ebenhard.
– Vi har fortfarande en lång väg att gå, hela samhället måste jobba med biologisk mångfald – precis som man börjat göra med klimatet, säger han.
Inom klimatavtalet har målet om att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader och uppnå nettonollutsläpp till 2050, blivit mål som samlat stora delar av samhället. Något liknande för den biologiska mångfalden finns inte. Vad det skulle kunna vara och om det i så fall ska skrivas in i ett nytt avtal för den biologiska mångfalden har varit ett hett debatterat ämne under året.
Förslag som att göra världen ”nature positive”, det vill säga att verksamheter ska ha noll eller en positiv påverkan på den biologiska mångfalden, har diskuterats. Något som i teorin skulle kunna bygga på en netto-logik, där en gruva eller ett nytt bostadsområde kan kompensera förlusten av biologisk mångfald någon annanstans.
Men det är inte så enkelt, berättar Torbjörn Ebenhard. För även om vi i klimatsammanhang kan kompensera en koldioxidmolekyl som släppts ut i atmosfären med en infångad, är det inte lika lätt att göra med våra ekosystem.
– Vilka ekosystem vill vi bevara och vilka inte? Om du exploaterar en kvadratkilometer regnskog i Kongo och samtidigt skyddar en kvadratkilometer i Gabon, är det jämförbart? Där finns överlappningar men också skillnader i flora och fauna.
Koncept som ”nature positive” tror han bäst kommuniceras utåt. Men att den text som ska reglera det slutgiltiga avtalet, istället är teknisk och precis vad gäller indikatorer och mål.
– Det finns ingen mening med att skriva globalt begripliga mål för allmänheten i alla länder överallt, då är det bättre att de istället har en teknisk signifikans som gör att vi som förstår språket faktiskt vet vad de betyder. Sedan kan det förstås kommuniceras utåt på ett enklare sätt.
Är du hoppfull om att det blir ett kraftfullt avtal som kan vända förlusten av biologisk mångfald i världen?
– Det kommer att bli en kompromiss, hur stor den blir går inte säga men jag har mina farhågor om att jag inte kommer att vara fullkomligt nöjd. Samtidigt kommer det innebära ett steg som är bättre att ta än om vi inte skulle ta det, att vi baxar det hela en bit framåt. Men det gäller att vi får upp farten så att det går snabbare än förlusten av biologisk mångfald.
Läs mer:
COP15: EU vill minska fotavtrycket från konsumtion och produktion
Världens arter illa ute när COP15 skjuts upp – igen
Ljus i mörkret
Även om mycket i den vetenskapliga panelen IPBES senaste stora rapport mestadels var dyster läsning (så som att vi utrotar arter i högre hastighet än någonsin tidigare), fanns det också ett par ljusglimtar. Bland annat att naturvård fungerar, att antalet skyddade områden på land och till havs ökar samt att fiskbestånd kan återhämta sig om de slutar att överfiskas.
