Klimatet var för viktigt för att säga nej. Under tre och en halv månad ledde Annika Spalde en pilgrimsvandring från Vadstena till Glasgow – trots att hon inte är ”någon sportig typ”.
Hon hade aldrig funderat på att genomföra ett liknande äventyr, men strax innan jul fick diakonen Annika Spalde förfrågan om hon ville vara vandringsledare för vandringen Walk for future, med start i Vadstena och med Glasgow och Cop26 som mål.
– Jag hade inte hört talas om vandringen, men Pilgrimscentrum sökte efter en vandringsledare. De hade redan ett gäng på Linköpings stift som börjat planera för vandringen, och det lät väldigt spännande. Samtidigt tänkte jag ”oj då”! Jag som inte ens är en sportig person. Jag brukar inte träna, jag prioriterar andra saker. Det längsta jag gått var en fredsvandring på 35 mil mellan Göteborg och Karlskoga.
– Så jag funderade lite över hur jag skulle klara det. Men eftersom det handlar om klimatet så kändes det rätt, konstaterar Annika, som också har en bakgrund som fredsaktivist och aktiv i plogbillsrörelsen, med ickevåld och civil olydnad som instrument.
Inga besvär
Och vandringen gick långt över förväntan.
– Det gick jättebra faktiskt! Det är fantastiskt hur kroppen har en förmåga att ställa in sig på att nu är det det här som gäller. Jag hade inga fysiska besvär i fötter eller något annat och det är jag väldigt tacksam för.
Det var en liten grupp som gick, i snitt var de mellan sju och tio personer varje dag, men de flesta gick inte hela sträckan.
– Vi var en liten kärngrupp som också övernattade på samma ställen, då vi följde coronarestriktionerna. Men under dagarna var det fler som anslöt sig och gick med oss under en dagstur. Som mest var vi nog uppemot 50 personer i Sverige och hundra nere på kontinenten.
I fredags i förra veckan kom den lilla gruppen av vandrare fram till Glasgow, helt enligt schemat. Under lördagen deltog de i en pilgrimsmarsch på Glasgows gator.
– Det var tillsammans med personer från sex, sju olika vandringar från olika håll. Vi var nog 200 eller 300 tror jag och gick tillsammans med aktivister från Extinction rebellion också. Det kändes väldigt bra, säger hon.
Under denna vecka kommer hon försöka hinna med att lyssna på någon förhandling, då hon är ackrediterad som observatör. Hittills har hon inte kunnat det, då mycket varit stängt under de dagar som världsledarna var på plats.
Nästa vecka bli det istället gröna zonen som är öppen för allmänheten, då ackrediteringen endast gäller den första veckan.
– Ofta får man en vecka som ackrediterad observatör, konstaterar hon.
Vandringen det stora
Men vandringen i sig har varit det stora för henne.
– Det är svårt att veta hur man ska kunna påverka något här på mötet. Men jag pratade med en vän häromdagen och han sa att ”Annika, under de tre och en halv månad som du vandrat så har du påverkat mer än du gör under mötet”. Och så är det nog. Det är så många människor man mött och pratat med.
Generellt så fick de större respons i Holland och England än i Sverige, som de vandrade igenom mitt under högsommaren och semestertider.
– Där var det fler människor som ville möta oss, som lagat mat och förberett saker. Jag blev väldigt uppmuntrad över responsen. Det var kristna framförallt, men inte bara. Det var många som tyckte att det vi gör är så viktigt och som vill att politikerna ska vara mer radikala. De var glada över initiativet och många sa att ”Ni vandrar för oss och våra barn”.
Kyrkor och trossamfund runtom i världen har på sistone höjt sina röster för högre ambitioner i klimatfrågan och omställningen. Annika Spalde tycker att det är fint att höra, men skulle vilja se mer handling.
– Jag kan tycka att vi verkligen behöver ledarskap. Människor som går går före och visar vägen med sina egna liv. Det tycker jag inte man ser så mycket av från kristna ledare. Det är mycket ord även om orden är bra och även de viktiga.
Knyter nya kontakter
Intrycken från Glasgow och klimattoppmötet är varierande.
– Det är lite deprimerande att de flesta som är här verkar vara inställda på att det inte kommer att bli ett särskilt bra resultat. Samtidigt är det uppmuntrande att titta på alla engagerade organisationer. Vi är så många som är här och jobbar med detta och kommer att fortsätta jobba. Man knyter nya kontaker. Det finns till exempel ett interreligiöst nätverk som träffas också mellan Cop-konferenserna. Det är folk från en massa olika religioner som har möte idag och kommer att ha det en gång per dag. Det är fint att vara med på det och känna enhet trots olikheter. De avslutade med en tyst meditation/bön som var enkelt för alla att var med på.
Nu ska hon hoppa av bussen hon suttit på under vårt samtal och skynda iväg till ett seminarium där hon själv och flera andra ska berätta om sin resa. Det är hektiska dagar jämfört med vandringen. Annika försökte gå en del i tystnad, även om det också blev mycket prat och diskussioner längs vägen.
– Jag tänkte under vandringen att det är ett fantastiskt redskap som för ihop två bra grejer. Vandrandet som metod. Du har både det fysiska och reflektionen. Och pilgrimens nyckelord som vi reflekterade över tillsammans, till exempel enkelhet och delande, de kan man verkligen sätta att relation till klimatet. Så jag hoppas vi kan fortsätta med fler Walks for future. Det känns viktigt och meningsfullt. Omställning är både det inre och det yttre.
Läs mer:
De pilgrimsvandrar till Glasgow för klimatet
Klimataktivisten inför Cop26: ”Folk i Kenya dör av svält”
Greta under invigningen av Cop26: ”Förändringen kommer inte där inifrån”
