Den globala handeln med utsläpp har fått svidande kritik för att ge tveksam klimatnytta. Men under klimattoppmötet Cop26 i Glasgow ska en ny global handel med utsläpp utformas. Syre kan berätta att Sverige står redo att satsa hundratals miljoner kronor och att ett första avtal ska tecknas med Ghana redan under toppmötet.
När den tyska prästen Martin Luther spikade upp ett ark med 95 teser på porten till slottskyrkan i Wittenberg i Tyskland, var det ett frontalangrepp på den katolska kyrkans faiblesse för att sälja avlatsbrev, ett slags kvitto på syndernas förlåtelse. Om den revolution som händelsen gav startskott till påverkat kritiken mot den globala handeln med utsläpp kan vi låta vara osagt. Men kritiken ringer bekant, ”ett sätt att köpa sig fri”. Handeln har pågått inom ramen för det klimatavtal som föregick Parisavtalet, Kyotoprotokollet, och har gått ut på att ett land finansierat en utsläppsminskning – antingen via en marknad eller direkt – till ett projekt i ett annat land. Landet som bidragit med pengarna har fått ett kvitto och kunnat skriva ned sina egna utsläpp. Men klimatnyttan har ifrågasatts, därav den välbekanta kritiken.
– Många ser det som väldigt problematiskt, andra en väldig möjlighet, berättar Mathias Fridahl, forskare på Linköpings universitet.
I Glasgow hoppas politikerna nu snickra färdigt reglerna för en ny utsläppshandel inom ramen för Parisavtalet och Sverige planerar att satsa stora pengar i systemet, med förhoppning om att de ”problematiska” bitarna kan undvikas. Men först – vad handlar kritiken om? Till och börja med, är det väldigt svårt att avgöra om ett klimatprojekt skulle ägt rum ändå, berättar Mathias Fridahl. Om det skulle det, har pengarna inte gjort någon nytta samtidigt som den utsläppsminskning som det köpande landet fått kvitto på enbart är ”siffror på ett papper”.
Men problemen stannar inte där. Visar sig utsläppskrediterna bli för billiga, finns risken att trycket på att hitta lösningar på klimatkrisen minskar. Det blir helt enkelt billigare och enklare att låta någon annan minska utsläppen, om det så är genom en trädplantering – eller en vindkraftspark.
– Då letar vi inte lika aktivt efter nya tekniska lösningar, nya politiska instrument eller beteendeförändringar som vi kanske gjort om vi haft ett större omställningstryck, säger Mathias Fridahl.
Hopp om att ny utsläppshandel ska bli bättre
Ytterligare en risk är att brott mot de mänskliga rättigheterna kan ske när tvivelaktiga stater hungriga på klimatfinansiering, upplåter mark för en trädplantering samtidigt som lokalbefolkningen vräks. Problemen är inte bara spekulationer, utan högst reella. För i den globala marknadsmekanism som pågick under Kyotoprotokollet fram till 2020 – har alla de olika ”problemen” påvisats i studier och granskningar. Samtidigt finns det en förhoppning om att en ny mekanism under Parisavtalet ska fungera bättre.
– Sverige och EU vill inte att det blir ett såll som läcker koldioxid, då får vi inte den stabilitet som vi vill se i Parisavtalet, utan bara siffror på ett papper, sa miljö- och klimatminister Per Bolund under en pressbriefing i början av oktober.
Hur systemet ska regleras kommer att bli föremål för hårda förhandlingar i Glasgow. Men att handelssystemet blir av spikades redan 2015 när Parisavtalet slöts, erfarenheterna från Kyotoprotokollet till trots. För även om riskerna är flera – finns det också en rad fördelar. Förutom att det skulle kunna ge fattiga länder en välbehövlig boost för att klara av den kostsamma resan mot fossilfrihet, kan den också bidra till att rikare länder vågar höja sin klimatambition.
– Ta Japan som exempel, katastrofen i Fukushima fick landet att stänga alla kärnkraftverk. Det hade varit omöjligt för dem att klara sina åtaganden utan möjligheten att köpa överskottskrediter från andra länder. Det är ett extremt exempel men oväntade händelser kan inträffa, så det kan ge en större flexibilitet som gör att man vågar höja ambitionen, säger Mathias Fridahl.
Direkt efter katastrofen började Japan stänga ned alla kärnkraftverk för en säkerhetsöversyn, samtidigt som importen av olja, kol och gas sköt i höjden. Ändå klarade Japan sina åtaganden gentemot Kyotoprotokollet genom att bidra till att det planterades träd i andra länder samt köpa så kallade överskottskrediter. Det vill säga krediter från länder som överpresterat gentemot sina klimatåtaganden.
Ska kunna användas som ett dragspel
Även svenska Energimyndigheten har fått i uppdrag att planera för att kunna ta hjälp av utsläppshandeln för att klara Sveriges klimatmål till 2045. Det klimatpolitiska ramverket öppnar för möjligheten som en av flera möjliga ”kompletterande åtgärder”. Exakt hur stor andel av de kompletterande åtgärderna som ska genom internationella klimatinsatser är ännu inte bestämt. Men väljer regeringen att göra verklighet av den klimatpolitiska vägvalsutredning som släpptes i fjol, kan det röra sig om en betydande del – över tio miljoner ton koldioxid. Det vill säga lika mycket som all biltrafik släppte ut 2019. Förslaget är designat för att kunnat användas som ett dragspel som kan dras ut – men bara om det behövs. Och då till största del efter 2040, under de sista fem avgörande åren, om de andra kompletterande åtgärderna inte räcker till.
– Tanken är att vi inte använder krediterna för att uppnå vårt klimatmål utan som en säkerhetsventil, om de andra insatserna misslyckats, säger Mathias Fridahl som deltog som expert i utredningen.
Men det bygger på att systemet är utbyggt till dess. Det vill säga att Sverige har ett stort antal klimatprojekt världen över som vi kan använda – om vi är på väg att bomma klimatmålet till 2045.
– Men förhoppningsvis skulle vi inte behöva använda oss av det, gör vi inte det skulle det istället räknas som ett klimatrelaterad bistånd, säger Mathias Fridahl.
Svårt att påvisa i efterhand
Oanvända krediter skulle då kunna annulleras. Men hur mycket det blir, avgörs alltså både av hur väl Sverige lyckas uppnå sitt klimatmål – och hur mycket regeringen väljer att satsa på ”dragspelet”. Men Sandra Lindström som är chef för den enhet på Energimyndigheten som har ansvar för insatserna, har redan fått se sin budget växa från 70 miljoner till 380 miljoner fram till 2032. En siffra som väntas växa med ytterligare tjugo miljoner efter budgetomröstningen. Sandra Lindström, är medveten om kritiken som riktats mot de projekt som skett under Kyotoprotokollet. Den svåraste utmaningen är att säkerställa att projekten är additionella, det vill säga att finansieringen är avgörande för att projekten blir av, berättar Sandra Lindström.
– Det är väldigt svårt att i efterhand påvisa vad som skulle ha hänt om klimatpengarna inte hade funnits, säger hon.
Men säger samtidigt att man i dag är bättre rustade.
– Energimyndigheten har haft ett uppdrag att förbereda klimatprojekt under artikel 6 sedan 2018.
"Upp till Sverige"
Bland annat har sex pilotprojekt genomförts i bland annat Dominikanska republiken och Argentina. Förhoppningsvis blir också reglerna mer ”robusta”. För Sveriges del kommer en rad energirelaterade projekt i Ghana bli först ut, då ett samarbetsavtal kommer att slutas under Cop26 i Glasgow.
– Ghana har tidigt visat intresse för att nyttja artikel 6 (utsläppshandel), säger hon.
Tanken är att avtalet ska resultera i projekt som leder till minskade utsläpp av växthusgaser. Exempelvis genom att bidra till mer förnybar energi eller projekt som bidrar till lägre energiförbrukning. Utsläppsminskningar som Ghana inte själva kommer att kunna tillgodoräkna sig när de rapporterar sina utsläppsminskningar till Parisavtalet, om reglerna blir som EU vill i förhandlingarna i Glasgow.
– Då blir det upp till den svenska regeringen om man vill använda sig av det för att uppfylla sitt eget klimatmål, säger Sandra Lindström.
Sverige har ingen egen klimatplan inom Parisavtalet utan ska göra sin del av EU:s gemensamma plan. Däremot har riksdagen beslutat om ett klimatmål till 2045 som är mer ambitiöst än EU:s klimatplan.
Läs mer om Cop26:
Varningen: Cop26 kan göra Parisavtalet till ett luftslott
Så har klimattoppmötena sett ut – från Rio till Glasgow
Åsa Romson: ”Klimatkonferenserna gav mig energi som miljöminister”
Klimataktivisterna laddar för Cop26
Klimatsatsningar äts upp av subventioner för 30 miljarder: ”Hindren är politiska”
Lyckligt slut eller domedag – vad säger forskarna om klimatkrisen?
Karin Lexén inför Cop26: ”Akut läge – men det finns hopp”
Så ska det gå till
Att enskilda länder ska kunna köpa utsläppsminskningar i andra länder kan låta ologiskt då hela världen behöver uppnå koldioxidneutralitet för att få stopp på klimatförändringarna. Men tanken är att handeln med utsläpp ska kunna kanalisera pengar till fattiga länder som annars inte förmår att minska sina utsläpp i snabb takt. Eftersom att Parisavtalet kräver att världens klimatplaner uppdateras med jämna mellanrum och tillslut ska innefatta alla delar av ländernas ekonomier är förhoppningen att det ska leda till ett minskande antal utsläppskrediter att köpa över tid. Det då endast de delar som ligger utanför klimatplanen får handlas med. Men mekanismen som går under namnet artikel 6 är långt ifrån färdigförhandlad. Flera knäckfrågor återstår, bland annat om båda länderna ska kunna bokföra en utsläppsminskning under övergångsperiod.
Källa: Mathias Fridahl/Linköpings universitet