Föreställ er att den gröna teknik som ska sätta oss på rätt kurs i klimatkrisen – inte kan infria vad den lovar? Alf Hornborg är övertygad om det. Att han är minst sagt skeptisk till ny teknik är ingen nyhet. När han 2010 släppte boken Myten om maskinen, konstaterade DN:s recensent att ”Ren miljö och grön teknik förblir ett privilegium för några få i det globala nollsummespelet om begränsade resurser”, var bokens budskap.

I korthet – den miljövinst ny teknik kan bidra med äts upp av den miljökostnad som sker när tekniken produceras. En miljöförstörelse som ofta är osynlig för konsumenter i väst, då den tenderar att ske i koboltgruvor i Kongo eller smutsiga industrier i Kina. Men det var mer än tio år sedan Alf Hornborg gav ut sin omdebatterade bok. Sedan dess har solenergi blivit billigare än fossil energi och Trump misslyckats med att rädda kolindustrin i landet. Kraftverk efter kraftverk har stängts på grund av det helt enkelt inte lönat sig. Elbilar har också visat sig, sett ur ett livcykelperspektiv, släppa ut betydligt mindre växthusgaser än motsvarande bensinbil.

– Enligt någon batteritillverkare? frågar Alf Hornborg skeptiskt.

"Vi har möblerat om däcket på Titanic"

Uppgifterna är från i våras och kommer från The international council on clean transportation. En väl ansedd forskningsorganisation. Men vad som framförallt injicerat hopp i klimatdebatten är att vi fått Parisavtalet. Ett klimatavtal som till skillnad från det föregående inkluderar alla världens länder. Det vill säga, även de länder som till stor del har fått ta skiten av vår gröna livsstil ska nu bli koldioxidfria. Men Alf Hornborg har inte ändrat uppfattning.

– Vi har bara möblerat om däckstolarna på Titanic, den nya energitekniken kräver ofantliga mängder material för att vi ska tillgodogöra oss den diffusa energin från vind och sol. Det gör att vår ekonomi blir mer och mer materialintensiv, säger han.

Men kan man inte tänka sig att tekniken förvisso blir mer materialintensiv men att koldioxidutsläppen kommer minska?

– Har du sett att den minskar förutom att de gjorde det under pandemin? Vi är tillbaka där vi är innan pandemin. I samma kurva uppåt, svarar Alf Hornborg.

Ett nytt historiskt fenomen

Nej, han är inte hoppfull om att vi ska lösa klimatkrisen. Som exempel tar han att Kinas vurm för kolkraft inte verkar avta. Nyligen kom nyheten att landet bygger ett nytt kolkraftverk i veckan. Landets planer på att bli koldioxidneutralt till 2060, ger han inte heller mycket för. Inte på grund av att Xi Jinping medvetet vill bedra, utan på grund av något så grundläggande som att de – likt oss – har en skev syn på pengar som utgår från att allt är utbytbart på lika villkor. Oavsett hur det vi köper belastar den biosfär som upprätthåller livet på planeten. Som exempel: En flygresa tur och retur till Malaga från Stockholm kostar ungefär lika mycket som ett årskort på gymmet, trots att den förra släpper ut runt 460 kilo koldioxid. Det vill säga nästan hälften av vad som nu pekats ut som rimligt att förbruka per person om vi ska klara Parisavtalets mål – och det under ett år.

– Att pengar gör att allt går att byta till allt annat, det är nytt fenomen, historiskt. Det är det som driver hela processen med ökat förbrukning och ökad energikonsumtion, säger Alf Hornborg.

Något som ställer till det, då den förnybara energin inte hinner ikapp den fossila – än mindre ersätta den. Vår aptit på energi verkar onekligen omättlig. När Syre tar ett djupdyk i statistiken, är den bild som framträder långt ifrån särskilt upplyftande. Fram till Pandemin 2020, hade vår globala energikonsumtion nått all time high tio år på raken, enligt Statistical review of world energy som oljebolaget BP publicerar varje år. 2019 utgjordes primärenergin till runt 84 procent av fossil energi. Även om den förnybara energin stod för 45 procent av ökningen jämfört med 2018, innebar det att lejonparten av ökningen fortfarande utgjordes av fossila bränslen. Inte heller slutsatsen i den rapport som publicerades 2021 och täcker pandemiåret 2020 är särskilt upplyftande. Ändå dök då olja och förnybar energi växte åter igen kraftigt.

”Det sagt, mer än fördubblingen av vind och solkraft de senaste fem åren har inte ens lyckats skapa det minsta hack i den totala kolkraftsproduktionen”, skriver rapportförfattaren.

"Man famlar i blindo"

Nu stundar klimattoppmötet Cop26 i Glasgow och människor världen över håller återigen andan för att politikerna ska fatta beslut som ska bromsa klimatförändringarna. Men för Alf Hornborg är det inget mer än en teater, som inte kommer bidra till mer än att ”förbränna flygbränsle”.

– Man famlar i blindo, säger han.

Det så länge drivkrafterna till den ökade energikonsumtionen inte angrips, enligt professorn. Om inte det sker ser han inget hopp om att förnybar energi, inom kort både ska hinna ikapp och ersätta de fossila energislagen. Den medicin som Alf Hornborg menar krävs är istället nerväxt. Men den är svår att sälja till väljarna.

– Om jag inför valet nästa år säger att vi borde sänka vår genomsnittliga konsumtionsnivå till ett globalt genomsnitt, vilket vore en bråkdel av vad vi har idag, då skulle jag inte komma in i riksdagen och det är samma situation i alla länder.

Inte heller ett auktoritärt land som Kina kommer att lyckas, tror professorn.

– Även om de med ord försöker få oss att tro att det går att bryta utvecklingen lyckas de inte – för det skulle sätta käppar i hjulet för den egna tillväxten. Precis som hos oss går det före allt annat.

Så vad tänker han om sitt rakt igenom pessimistiska budskap?

– Jag är medveten om att jag låter som en dysterkvist och domedagsprofet men jag tror att vi måste gå till botten med problemet för att förstå hur större problem är än vad våra teknologer tror, säger han.

Vi tenderar att överraskas

Men Johan Kuylenstierna, som är ordförande i klimatpolitiska rådet, är av en annan åsikt. Även om han likt Alf Hornborg, inte tillskriver Cop26 någon avgörande betydelse. Men inte för att den har fel utgångspunkt, utan för att omställningen ändå till stor kommer att fortsätta, oavsett mötets resultat. Det då alltifrån städer, regioner och marknaden nu försöker göra sig fria från koldioxidutsläpp, vilket gör att omställningen drivs på med ett helt annat tempo än tidigare. Inte heller att den förnybara energin haft svårt att öka sin andel av den totala energikonsumtionen gör honom ”superpessimistisk”.

”Att vi börjar från ”låga nivåer” är ju inte märkligt, så är det med alla nya system, men den stora förändringen bara under de senaste 4-5 åren är just konkurrenskraften vad gäller de nya systemen. Om detta kommer att räcka vad gäller ”tempot” låter jag vara osagt, men det har i alla fall äntligen öppnat för möjligheten att vi ska lyckas”, skriver han i ett mejl.

Han ser också andra drivkrafter som gynnar förnybar energi. Som att många länder nu vill göra sig fria från beroendet av länder som har alltmer begränsade resurser av olja och naturgas. Och tillväxt? Fullt kompatibelt med att nå klimatmålen, om det inte baseras på ständig resursförbrukning. Exempelvis genom mer cirkulära system, vilket en övergång från fossila bränslen kan underlätta, då de nya energisystemen bygger på material som lättare återvinns. Men också genom att tillväxten ökar genom försäljning av tjänster.

”Men med detta sagt – visst är en ökad energiefterfrågan en mycket stor utmaning och International energy agency pekar på att vi måste öka energieffektiviteten med minst 40 procent om vi ska kunna nå målen till 2050. I dag ligger vi tyvärr långt ifrån de nivåer på årligt ökande energieffektivitet som är nödvändiga. Så – jag ser utan tvekan de stora utmaningar som finns, men jag noterar även den fantastiska utveckling och den allt starkare drivkraft som också finns. Och vi tenderar att överraskas av hur fort en förändring kan ske när den väl har kommit igång, skriver Johan Kuylenstierna.

Primärenergi kommer från primära energikällor som är en benämning på energikällor i den form som de tillförs ett energisystem. Det kan till exempel röra sig om råa bränslen som råolja och stenkol, men även sol och vind är exempel på primärenergikällor.

Läs mer om Cop26:

Åsa Romson: ”Klimatkonferenserna gav mig energi som miljöminister”

Klimataktivisterna laddar för Cop26

Greta Thunberg befarar nytt bakslag på klimattoppmötet

Klimatsatsningar äts upp av subventioner för 30 miljarder: ”Hindren är politiska”

Lyckligt slut eller domedag – vad säger forskarna om klimatkrisen?

Karin Lexén inför Cop26: ”Akut läge – men det finns hopp”