Attenborough 100 år: Från naturfilmare till naturens försvarare

Många känner David Attenborough som en sympatisk brittisk herre som tittar in i tv-kameran med klarblå ögon för att med hänförelse berätta om naturen över spektakulära bilder. Genom åren har han lyckats trollbinda miljontals tittare världen över, i kända produktioner som Life on earth och Planet earth. Men parallellt med hans långa karriär har den natur han gett tittarna en glimt av minskat i snabb takt. På senare år har hans filmer också präglats av något mer än en vördnad och fascination av djurlivet, en allt tydligare oro för naturens framtid.

– Det fanns inget som stoppade oss, om vi inte stoppade oss själva – och tyvärr har vi inte gjort det, säger han i en dokumentär om hans liv från 2020.

– Den levande naturen är ett unikt och spektakulärt underverk. Men det sätt på vilket vi människor lever på jorden leder till att den minskar. Människan har tagit över världen. Vi ersätter det vilda med det tama. 

En gigant att sträva mot

Henrik Ekman, journalist, producent och författare, har ibland liknats vid Attenboroughs svenska motsvarighet. Många skulle känna igen hans röst som har beskrivit den svenska vildmarken i otaliga filmer och miljöreportage. Men, säger han, snarare har David Attenborough framstått som ett ouppnåeligt ideal, ”en gigant” på området.

– Det var något att sträva mot som svensk naturfilmare och producent.

Hur kommer det sig att han har fått ett så stort genomslag tror du?

– Han är trovärdig, han är äkta och förmedlar med intresse och entusiasm, vilket hörs. Sedan är han också kunnig och bottnar i det han berättar om, det tror jag också är en kvalitet som går fram till alla tittare, oavsett genre. Sedan har det bidragit att han hållit på så länge som han gjort. 

Miljöfilmaren Bo Landin beskriver honom som en folkbildare utan motsvarighet.

– De resurser BBC satsat på teknik och producerande personal saknar motstycke. Genom sina bilder har filmteamen bidragit till kunskap om naturen långt bortom akademin, där biologer sällan haft tillgång till motsvarande resurser, skriver han till Syre.

Anklagades för att vara feg

Idag är Attenborough något av en ikon också för många inom miljörörelsen. Men så har inte alltid varit fallet. Under 1970- och 80-talet fick han kritik för att inte lyfta den snabba förlust av natur som pågick redan då. Så ”vaknade” han för sent?

– Miljörörelsen tyckte han var feg som inte vågade tala om hur det såg ut. Men han jobbade i en annan genre, naturfilm så som BBC gjorde det. Det var inte miljörapportering, utan avsiktligt storslagna filmer om miljöer och djur vi sällan sett för att väcka människor på det sättet, säger Henrik Ekman.

”Stämde illa då som nu”

Men Bo Landin, som utfört uppdrag åt David Attenboroughs BBC-team, skriver att David Attenborough kunde tagit ställning tidigare, på 1980- och 90-talet, ”när några av oss andra som också gjorde internationella naturfilmer tog till orda i de viktigaste miljöfrågorna på den tiden”. En kritik som Landin vid flera tillfällen framförde till BBC, inte minst för att de förmedlade en bild av naturen skild från mänskligheten, ”trots att verkligheten såg helt annorlunda ut”, skriver han till Syre.

– Den romantiserade bilden av naturen som ett outforskat och spännande paradis stämde illa då – som nu – med den realitet som utplånar arter, hotar miljöer och drar undan förutsättningarna för ett rikt mänskligt liv i samklang med naturen.

Välkomnad omsvängning

Men att David Attenborough på senare år tagit till orda i frågor kring klimat, plast i havet och biodiversitet imponerar på Bo Lundin och han hoppas att hans brittiska kollega får många efterföljare.

– Så när jag tittar på utvecklingen i backspegeln är jag mycket glad att David Attenborough nu blivit en röst som spelar roll, skriver han.

Även Henrik Ekman välkomnar att David Attenborough numera också lyfter hotbilden och vad som behövs för att det som skildras ska kunna bevaras. 

– Det där tror jag har haft en enorm betydelse. Så det är helt korrekt i dag när man säger att han är en av världens mest betydelsefulla influerare när det gäller naturskydd, naturvård och miljöfrågor i stort.

Vilken bild är det som stannat kvar hos dig?

– En klassisk bild är när han är bland gorillorna i den allra första Life on earth. Det slutar med att en hona försöker öppna hans mun för att undersöka honom, det är en klassisk scen. Men det finns många andra, som när det kommer upp en späckhuggare alldeles framför honom. Då är han nervös. 

Några filmer du särskilt vill lyfta? 

– Jag är väldigt förtjust i båda Frozen planet-serierna. Sedan finns det en kort film som är ganska förbisedd men väldigt charmig som heter Attenborough in paradise, där han återvänder efter 30 år till Nya Guinea och tittar på paradisfåglar. Första gången är det svartvit film med rätt värdelösa bilder. Sedan får han komma tillbaka och filma i färg och han är så lycklig. Han går från den ena paradisfågeln till den andra, och den ena är konstigare och vackrare än den andra och han blir bara mer och mer euforisk. Den tycker jag om. 

Om du fick möjlighet att byta något ord med honom här på födelsedagen, vad skulle du säga?

– Tack för allt du har gjort och tack för att du kunnat behålla stilen hela vägen och fortsätta att hålla den här höga kvaliteten och äktheten, han hade kunnat bli väldigt bekväm och bara servera intetsägande floskler. Men det har han inte gjort.

SVT sänder i dagarna dokumentären David Attenborough 100 år, berättad av Henrik Ekman.