Zoom

”Frustrerande”: Hur Sveriges Amazonas tillåts krympa

Skogen längs med den Skandinaviska fjällkedjan är till sin storlek unik i Västeuropa – men områden med höga och mycket höga naturvärden har huggits ned.

En mosaik av myrar, gammelskogar och sjöar breder ut sig längsmed den skandinaviska fjällkedjan. Ett närmast obrutet skogslandskap, med sin storlek unikt i Västeuropa. Ändå tillåts det utarmas när tillsynen brister och medel för skydd av natur inte räcker till. 

Längs med hundra mil från Dalarna upp till Riksgränsen sträcker sig Sveriges fjällnära skogar ut sig, till största del naturskogar och urskogar. Nära Hamrafjället vid Funäsdalen i Härjedalen fann naturfilmaren Ingemar Lind ett hem för drygt trettio år sedan. Där började han bekanta sig med områdets lavskrikor. En orädd liten kråkfågel som trivs i gammal granskog rik på trädlavar, som blivit föremål för flera av hans filmer.

– Jag har följt dem och lärt känna dem ganska väl. Framför allt har jag tyckt det var en mission att ta med mig barn dit så att de ska få mata fåglarna. Man ser att det är en jättestor upplevelse och kanske föder mötet med det vilda ett naturintresse.

Men sensommaren 2022 tornade ett hot upp sig mot skogen. Tre avgränsade områden i Skogsstyrelsens karttjänst avslöjade att en privat markägare planerade att avverka där Ingmar Lind filmat lavskrikor. Men även om det var samma skog, skulle alla områden gå olika öden till mötes. 

I området närmast Ingemar Linds hem, hans ”hemmarevir”, blev hotet akut när markägarens ombud ett halvår senare satt upp skyltar om att skogen skulle föryngras – och att det inom ett år skulle stå ny skog där. För Ingemar Lind som lärt känna skogen med alla dess olika former av liv, var det ”ord som inte var med sanningen överensstämmande”.

– En skog som tar 500–600 år att växa upp, den får man inte tillbaka på ett år. 

Eftersom Skogsstyrelsen inte fattat något beslut inom sex veckor från det att anmälan kom in, var det grönt ljus att avverka skogen. Ändå hade Naturskyddsföreningen Jämtland-Härjedalen funnit spår av tretåig hackspett och lavskrikor som häckade sedan många år, fridlysta arter som långsiktigt ska finnas kvar inom sitt naturliga utbredningsområde, enligt artskyddsförordningen. Information som skickades in till Skogsstyrelsen, med en fråga:

”Skogsgruppen undrar också om det genomförts någon utredning enligt artskyddsförordningen och fågeldirektivet med anledning av ovan nämnda fågelarter?”

Även Birdlife Sweden hörde av sig. Men Skogsstyrelsen lät meddela att ärendet avslutats – och att ingen artutredning skulle inledas, enligt en tjänsteanteckning Syre tagit del av. När skogen började avverkas överklagade miljöorganisationen Skogsstyrelsens ickebeslut  till mark- och miljödomstolen, som också gav myndigheten bakläxa och stoppade avverkningen till dess att naturvärdena hade utretts. Men skogsbruksmaskinerna hann före, timmar innan Mellanskog som anlitats av markägaren nåtts av domstolens beslut.

– Det finns ingen anledning för oss att stoppa något förrän vi fått beslut från domstolen, konstaterade Anna Klockervåld, områdeschef för Mellanskog till P4 Jämtland som uppmärksammade avverkningen.

Frihet under ansvar

Systemet bygger på stor frihet men också ansvar att bevara och utveckla miljövärden.  Det ligger också på markägaren att utreda om det finns fridlysta arter som lagen skyddar. Men Skogsstyrelsen som är tillsynsmyndighet kan också begära in en utredning och dokumentation av fridlysta arter. De kan också tillfälligt stoppa möjligheten att avverka till det att en utredning skett. Att myndigheten inte stoppade avverkningen eller begärde en utredning trots uppgifterna från Naturskyddsföreningen förklarar skogskonsulenten Joakim Thor, som handlade ärendet, med resursbrist.

– Det är stenhårda prioriteringar,  det kommer in cirka 60 000–
65 000 anmälningar om året och vi hinner fatta beslut på cirka 1 till 2  procent, och det krävs ofta ett beslut för att det skall vara tydligt vad miljöbalken ställer för krav på markägarna när det kommer till artskyddet, säger han till Syre.

Så även om en naturfilmare dokumenterat fåglar i skogen i trettio år och den ideella naturvården skickat in synpunkter, var det inte prioriterat? 

– När det kommer in en anmälan i de här trakterna ser det i princip likadant ut överallt. Det är gammal skog där man kanske plockhuggit för att bygga ett hus men inte mer än det. Det är ju den skogen som finns kvar i västra delen av Sverige. Det har mer eller mindre naturvärden alltihop.

Ingemar Lind som sörjer sitt ”hemmarevir” och lavskrikorna, lastar inte markägaren. De skulle erbjudits ersättning för att skydda skogen från första början – och hjälp med att inventera den efter fridlysta arter.

– Det första man borde göra när man är i närheten av fjällnära skog eller en gammal skog, det är att man får den inventerad för vad där finns för växter och djur och på basis av det, bestämma om den är värd att bevara eller inte. Är den värd att bevara ska markägaren få ersättning för det, säger han.

Men att betala intrångsersättning och bilda ett skydd i skogsområdet var aldrig aktuellt, uppger Pär Hedberg, handläggare på Länsstyrelsen i Jämtland. 

– Vi bedömde att det var för litet och att det inte var i en prioriterad trakt för reservatsbildning. 

Inte heller Skogsstyrelsen, som normalt tar beslut om mindre områdesskydd, uppger att det var aktuellt. Båda myndigheterna uppger också att de endast kan erbjuda intrångsersättning för en bråkdel av alla skyddsvärda skogar. Anslagen till skydd av natur kapades i fjol med en halv miljard kronor. Men även med en höjning för 2024 till nära den nivå som var under 2022, går det inte att möta behovet, berättar Pär Hedberg.

– Man kan definiera behovet på väldigt olika sätt, man kan titta på vad som rent biologiskt behövs, man kan titta på internationella åtaganden och man kan titta på vad markägarna själva vill få ersättning för att inte bruka sina skog. Jag känner att det inte är något av de behoven som vi är i närheten av att täcka, säger han.

Förslaget försvann

Den 30 november 2020, laddades en 1 260 sidor lång skogsutredning upp på regeringskansliet. Ett av de viktigaste förslagen var stärkt äganderätt i skogen. Men också en enorm satsning på den fjällnära skogen – där markägare som vill fortsätta bruka skogen skulle få ersättningsmark av staten. Biologen och utredningssekreteraren Tommy Ek beskrev skogen längs med fjällkedjan som Sveriges Amazonas eller Sveriges motsvarighet till regnskogen i Borneo.

– Det finns inget liknande i hela Västeuropa, sa han. 

Totalt rör det sig om 500 000 till 525 000 hektar skog som utredaren ansåg borde få formellt skydd, då det har karaktär av orörd naturskogsartad skog med en stor mängd mycket gamla träd och död ved, vilket ”inte går att kombinera med rationellt skogsbruk”. Utredaren motiverade också förslaget med att det annars fanns en risk att det unika skogsekosystemet fortsätter fragmenteras, och att värdet av sammanhängande naturskogar med mycket höga naturvärden förloras.

Men förslaget att skydda Sveriges Amazonas försvann när skogspropositionen röstades igenom med brett stöd i riksdagen. Men en  skrivning om en ”tydlig ambition” av att skyddsvärd skog inte skulle avverkas fick stöd. Så också att den del av statens marker som fanns inom fjällskogsbältet skulle skyddas. Det innebar att 100 000 hektar skog i fjällskogsbältet fick skydd i februari 2023 efter en överenskommelse mellan Sveaskog och Naturvårdsverket – och förhandlingar pågår med Fastighetsverket. Av Sveaskogs marker var runt hälften klassad som improduktiv mark, så som myrar och fjällbjörkskogar, som ofta är artfattigare än produktiv skog och som i praktiken ändå är undantagen skogsbruk. Den skyddade ytan var också ojämnt fördelad över länen – med minst i Jämtland, där endast 300 hektar av Sveaskogs produktiva skog skyddades.

I en färsk rapport från länsstyrelsen i Jämtland beskrivs länet som en svag länk i den sammanhängande fjällskogskedjan, då det på sina ställen endast skiljer smala remsor av fjällskog från det brukade landskapet. Skogen i fjällskogsbältet i de norra delarna av länet är också unik i Sverige, då närheten till Atlanten och bristen på höga avskärmande fjäll gör att området har konstant hög luftfuktighet och flest regndagar i hela landet. 

– I Norge har man regnskog på grund av allt regn som kommer in och sen faller över bergen. Men man har nyligen upptäckt att just i Jämtland slinker regn igenom, så att det i praktiken även finns där och man har också hittat oceaniska arter, främst mossor – väldigt unikt, säger naturvårdsinventeraren, Erland Lindblad, som inventerat fjällskog i länet.

Även mark rik på mineraler gör skogarna i Jämtland särskilt artrika – och ekonomiskt värdefulla. Men möjligheten att skydda de svaga länkarna eller de unika, atlantpåverkade skogarna, är begränsad. Högst prioriteras de spillror av kalkbarrskogar som finns kvar, främst i de centrala delarna av länet, berättar Pär Hedberg. Skogar som är unika i Europa och som hyser en stor mångfald av både sällsynta svampar och orkidéer. Även om den fjällnära skogen också är skyddsvärd – och hotad, räcker inte pengarna till båda – när skog ställs mot skog. ”Frustrerande”, säger Pär Hedberg.

– Det är väldigt mycket en kamp mot klockan att bevara en del av de kalkbarrskogar som finns kvar.

Strikta regler för fjällnära

En stor del av skogen i fjällskogsbältet har ändå ett visst skydd.  Från norr till söder går en gräns som särskiljer vad som juridiskt är ”fjällnära skog”. Inom gränsen tillämpas strikta regler som innebär att en markägare måste söka tillstånd  för att avverka. I lejonparten av fallen ges avslag och en ersättning betalas ut till markägaren, vilket huvuddelen av Skogsstyrelsens budget för områdesskydd går till. Men skyddet det innebär är inte att likställa med ett formellt skydd, berättar Johan Åberg, Skogsstyrelsens specialist på områdesskydd. 

– Det är en ersättning för att man inte får utföra den specifika skogsbruksåtgärden, det ger inte ett tillräckligt skydd för naturvärdena i förhållande till andra exploateringsföretag.

Vid lågfjället Naankitunturi  i Norrbottens län har mark skyddats efter en överenskommelse med Sveskog och Naturvårdsverket. Foto: NaturvårdsverketNaturvårdsverket

Strax ovanför den avverkade skog som Ingemar Lind kallat sitt ”hemmarevir”, går gränsen. Ett av de andra områdena som markägaren ville avverka låg på andra sidan. Där blev det också avslag – och den delen av skogen räddades från avverkning. 

Av de 500 000–525 000 hektar fjällskog som skogsutredningen ville skydda, ligger 209 000 hektar utanför gränsen. Det är också där de största förlusterna av den fjällnära skogen i Jämtland skett sedan de inventerade skogarna rapporterades in till skogsutredningen. Enligt länsstyrelsens granskning har 920 hektar skog, som myndigheten bedömer haft höga naturvärden och ”en stor andel mycket höga naturvärden”, huggits ned mellan januari 2020 och mars 2023. 

– Skogar nedanför gränsen för den fjällnära skogen avverkas i mycket högre takt än ovanför gränsen, även om det är samma höga naturvärden, konstaterar Pär Hedberg.

En procent avverkas per år

Att det pågår en förlust av skogar med höga naturvärden rimmar också väl med resultaten från ett forskningsprojekt från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), där forskarna tagit fram en data-
bas över Sveriges skogar med höga och låga naturvärden. Den absoluta huvudparten av skogarna med höga naturvärden finns just längs med fjällkedjan, berättar Per Angelstam, professor vid SLU. 

– Avverkningstakten på produktionsskog ligger på drygt en procent per år. Skogarna som har de allra högsta naturvärdena ligger lägre, men fortfarande någonstans mellan 0,2 och 0,9 procent, så det är långt ifrån noll, säger han. 

Han berättar också att de gamla skogarna med höga naturvärden tenderar att ha mycket virke och är därför attraktiva att avverka, då de kan leverera mycket råvara till industrin. 

– Om inte samhället är intresserat av att bidra till att enskilda skogsägare kan få betalt för att skydda skogarna, då går det som det går, säger Per Angelstam.

Domstol gick in

Länge hängde också ett avverkningshot över det tredje och sista området som markägarna vill avverka i skogen med lavskrikor och tretåig hackspett i Funäsdalen. Även den biten av skogen låg utanför den fjällnära gränsen. Skogsstyrelsens handläggning drog ut på tiden och Naturskyddsföreningen Jämtland befarade att skogen skulle avverkas innan myndigheten fattat ett beslut – och överklagade till mark- och miljödomstolen. 

Domstolen förbjöd avverkningsåtgärderna och återförvisade ärendet till Skogsstyrelsen. I slutet av förra året beslutade myndigheten tillsist att förbjuda den planerade avverkningen. Motiveringen var att det annars varit svårt att upprätta den tretåiga hackspettens population då omgivande skogar redan fragmenterats ”med begränsade förekomster av kvarstående naturskogsmiljöer som potentiellt kan hysa höga livsmiljövärden för arten”.

– Till slut blir det uppenbart, det här var samma skog med samma fåglar och revir (som skogen som avverkades reds anm), säger Christer Johansson, på Birdlife Sverige.

För att klara av handläggningen krävs en ökning motsvarande cirka 20 procent av Skogsstyrelsens totala förvaltningsanslag, har Skogsstyrelsens generaldirektör Herman Sundqvist skrivit i ett brev till regeringen. Foto: Jessica Gow/TT

Strax före jul meddelade ledningen för Skogsstyrelsen i ett brev till regeringen, att de inte klarar av tillsynen såsom myndigheten är skyldig att göra. Till stor del beror det på den EU-dom som hösten 2022 stärkte artskyddet, vilket inneburit att behovet av att utföra granskning och fatta beslut kring avverkningsanmälningar ökat kraftigt. 

– I dagsläget räcker våra resurser bara till att utreda en bråkdel av de inkomna ärendena på ett sådant sätt att vi uppfyller de krav som ställs på oss till följd av rättsutvecklingen, säger myndighetens generaldirektör Herman Sundqvist, i ett uttalande.

Lagen tillämpas restriktivt

Efterlevnaden av artskyddsförordningen är också bristfällig, anser Christer Johansson på Birdlife Sverige. Något han bland annat kopplar till att det ligger på markägaren att inventera arter inom loppet av sex veckor, något som man ”aldrig accepterat om det varit en vindpark som skulle anläggas”, säger han. 

– Det är ju samma miljö vi pratar om.

Enligt Christer Johansson fattar också Skogsstyrelsen alltmer sällan beslut, utan nöjer sig med att i dialog med markägaren komma överens om hänsyn, som han menar är otillräcklig.

– Även om man sparar lite kommer det bli ett landskap med stora avverkningar och tofsar av skydd däremellan.

I miljöbalken finns också en paragraf som innebär att Skogsstyrelsen mot ersättning skulle kunna förbjuda avverkning av skogar med höga naturvärden, oaktat artskyddsförordningen. Men lagen tillämpas endast restriktivt, vilket enligt Skogsstyrelsens fördjupade utvärdering av miljömålet Levande skogar ”inte kan motiveras av juridiska skäl”. Istället har det sin förklaring i myndigheternas övergripande tolkning av regering och riksdags styrsignaler, vilket får till följd att ”höga naturvärden fortsätter att avverkas” – trots att det finns ett legalt styrmedel ”som sannolikt skulle kunna säkerställa att skogar med höga naturvärden inte avverkas”. Samtidigt är det riksdagens tydliga ambition att skyddsvärda skogar ska bevaras, en styrsignal som pekar i en annan riktning, enligt Skogsstyrelsens utvärdering.

”Det är viktigt att politiken ger ett tydligt svar på om man anser det vara i sin ordning att markägare avverkar skogar med höga naturvärden trots att det har en allvarlig negativ effekt på Sveriges möjligheter att bevara biologisk mångfald och att effekterna blir långsiktiga”, skrev myndigheten.

Ministern svarar

I våras vände sig också Skogsstyrelsen till regeringen och begärde svar på om skyddsvärda skogar skulle få avverkas eller inte. I samband med det hänvisade landsbygdsminister Peter Kullgren till en kommande skogsutredning, som också sjösattes i början av februari. När utredningens direktiv presenterades låg fokus på ökad skogsproduktion, samtidigt som landsbygdsminsitern sa att produktion- och miljömål, fortsatt skulle vara jämställda.  

– Vi vill inte begränsa skogsbruket, utan vi vill att skogen fullt ut ska kunna bidra till både klimatnytta, jobb och tillväxt i hela landet. Miljöhänsynen är självklar, både för skogsbrukaren och för oss, det gäller att hitta balansen, säger Peter Kullgren till Syre.

Syre: Skogsstyrelsen skickade ett brev till er där de skrev att de ansåg att de fick dubbla signaler som de menade var orimligt svåra att förhålla sig till, att skyddsvärda skogar ska bevaras, samtidigt som det ska bygga på frivillighet men resurser saknas för att möta det. Kan utredningen ge svar på det?

– Vi får många brev och hemställan, det har kanske inte direkt med den här utredningen att göra men där tittar vi budgetmässigt och har förstärkt de budgetposterna, sedan vet jag att det finns stora behov. En annan del, som inte ryms i den här utredningen, är frågor om nationell fridlysning och ersättningsfrågan när det gäller artskydd, som vi också behöver få en bättre ordning på. Det är något klimat- och näringsdepartementet kommer att utreda parallellt med den här utredningen. 

Men Johan Åberg på Skogsstyrelsen, läser in ett tydligt besked i utredningens direktiv.

– Ur miljösynpunkt och bevarande av biologisk mångfald går det här kommittédirektivet i direkt motsatt riktning.

Fjällskogarna avgörande för Sveriges löften

Enligt både EU:s strategi för den biologiska mångfalden och det naturavtal som Sverige ställde sig bakom Montreal 2022 ska trettio procent av land och vatten skyddas till 2030. Enligt ett underlag från Naturvårdsverket som Syre tagit del av till hur regeringen kan möta sin andel i strategin för biologisk mångfald, är bevarandet av fjällskogen avgörande. 

”Genom att skydda de fjällskogar som Naturvårdsverket och Länsstyrelserna preciserade 2020 och som skogsutredningen föreslog för skydd kan Sverige på ett avgörande sätt bidra till att det EU:gemensamma målet kan uppnås,” skriver myndigheten. 

Hur Sverige ska möta sina löften är nu under utredning i miljömålsberedningen. I december 2024 ska beredningens politiskt överenskomna förslag presenteras.