Hatet mot transpersoner — ett hot mot demokratin

Nyligen röstade riksdagen igenom en ny lag som gör det lättare för transpersoner att ändra sitt personnummer till det kön de identifierar sig med. Könstillhörighetslagen omgärdades av hätska debatter.

Det påverkade Signe Krantz, själv transperson och ordförande i föreningen Transammans. 

– Jag hade aldrig tagit uppdraget om jag inte varit förberedd på hot. Men det bryter ner en ändå.

I en ledartext i Aftonbladet i mars i år skrev hon att fler borde få chans att ändra juridiskt kön. Efter det överöstes hon av hat i kommentarstrådarna på nätet, där det bland annat påstås att hon skulle lida av vanföreställningar.

– När jag får tid att pusta ut lite känns det verkligen. Det är jobbigt, säger hon. 

Uppmanat till fysiskt våld

Samtidigt är hon inte förvånad över debatten. Sedan flera år tillbaka har transpersoner i USA varit extremhögerns nya hatobjekt. Dessutom sprids hatet där bland högerkristna, konspirationsteoretiker och vissa radikalfeminister, vilket Expo rapporterat om tidigare. Även i Sverige har ytterhögerns hat mot transpersoner ökat under senaste tiden, står det i Expos senaste årsrapport.

Rasideologiska aktörer har uppmanat till fysiskt våld mot transpersoner och i somras tvingades Transammans och RFSL ungdomskollo stänga eftersom det hade utsatts för hot. Hbtq-personer, och då särskilt transpersoner, är tillsammans med judar och muslimer den rasideologiska miljöns främsta måltavlor, skriver Expo.

– Det var bara en tidsfråga innan det skulle komma hit, säger Signe Krantz.

En minoritet

Transpersoner är en minoritet. 5 841 personer (0,06 procent av befolkningen) hade år 2018 någon form av könsdysforidiagnos i Sverige, varav en mindre del är ickebinära, enligt Socialstyrelsen. Men trots att de är få utmålar extremhögern gruppen som ett hot mot den västerländska civilisationen.

– Det handlar inte bara om att försvaga vita män och barnafödet utan också hotet mot kärnfamiljen och kristna normer, säger Hannah Pollack Sarnecki, forskare vid FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut.

Hon har skrivit rapporten Rutten demokrati – konspirationspropaganda, rasism och våld.

I den tas upp att antidemokratiska extremistmiljöer sprider en konspirationsteori om att västvärlden skulle hålla på att gå under. Ett bevis för detta ”förfall” är ”massinvandring” eller det så kallade ”folkutbytet”. Men också hbtq-personer, och då särskilt transpersoner och dragqueens. De påstås vilja förvirra unga människor i deras sexualitet, för att utplåna kristna värderingar och försvaga den vita mannen. De som håller i trådarna till allt detta påstås vara ”globalisterna”. Ibland används ordet synonymt med ”kulturmarxisterna”, ibland om judarna.

– De ideologiska rötterna är väldigt tydliga. Vi ser att gamla argument paketeras om i nya skepnader, säger Hannah Pollack Sarnecki. 

Hot mot den ”rena” rasen

Nazismen, som ledde till förintelsen, bygger också på en konspirationsteori. Gemensamt för den och andra konspirationsteorier är att det skulle existera en skoningslös elit med mycket makt som opererar i det fördolda och lurar folket. Inget händer av en slump, utan att allt är planerat av denna elit, som nu alltså kallas globalisterna. En annan central idé är att det skulle finnas en naturlig ordning som avgör hur det mänskliga samhället ska styras, där kärnfamiljen skulle vara basen och transpersoner, och andra minoriteter, ses som underlägsna men också som ett hot mot den ”rena” rasen. 

Förutom att hindra den vita rasens fortplantning blir det, enligt konspirationsteoretikerna, lättare att förslava barn och unga om de tappar sin identitet och inte längre vet om de är kvinnor eller män. 

– Det finns en utbredd idé om att ”globalisterna” eller en djup stat har en dold agenda som går ut på att etablera en diktatur eller ett kontrollsamhälle, säger Hannah Pollack Sarnecki.

Transhumanism

För vissa av grupperna är tekniken central, bland annat sprider de idéer om transhumanism, som går ut på att förespråka användandet av teknik för att utöka människans mentala och fysiska egenskaper. Men i konspirationsteoretikernas värld är det globalisterna som drar i trådarna i syfte att via tekniken få kontroll över människors hjärnor. Här kommer också idéer om könskorrigering in, alltså hormonbehandling och de operationer som en del transpersoner gör för att deras kroppar bättre ska stämma in med det kön de identifierar sig med.

– Det är en del av avhumaniserandet av transpersoner. Det framställs som att det inte är en del av den naturliga ordningen att med teknik bygga ihop omänskliga varelser, och transpersoner betraktas som onaturliga monster, säger Hannah Pollack Sarnecki.

Rapporten tar upp elva exempel under de senaste nio åren på hur ensamma gärningsmän påverkats av högerextrema konspirationsteorier, utan att själva ha varit formella medlemmar i någon organisation. I flera fall har deras planer lett till våldsdåd. 

Bland annat den 15-åring som genomförde en skolattack i Eslöv 2021. Hos honom syns tydliga spår av transhat. Under dådet bar han en svensk fana där han hade klottrat bland annat ”bränn pride flaggan”. I hans dator hittade polisen bilder som kunde kopplas till utbredd homofobi och hat mot transpersoner.

Att transpersoner kränks och hotas inskränker deras möjligheter att leva som de vill. I förlängningen innebär detta också ett hot mot den liberala demokratin, poängterar Hannah Pollack Sarnecki.

– ​​En förutsättning för demokratin är att alla minoriteter kan leva ett fullvärdigt liv.

Rapporten har fått stor uppmärksamhet och omskrivs i regeringens nya samlade strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism.

– Det är viktigt att ha förståelse för varifrån många av idéerna kommer och vad det handlar om för budskap om vi ska kunna förebygga och motverka hat, hot, trakasserier och i värsta fall våld.

Det dekadenta väst

Konspirationsteorierna om att den västerländska civilisationen skulle vara under förfall stämmer också in på Rysslands propaganda om det dekadenta väst. Inför omröstningen i Sveriges riksdag fick den nya könstillhörighetslagen stor uppmärksamhet i rysk, statlig media, som publicerade artiklar även på engelska och arabiska, enligt Myndigheten för psykologiskt försvar. Tyngdpunkten lades på de debattörer som var emot lagen. 

Även dumans talman gick ut med ett telegram där Sveriges nya könstillhörighetslag togs upp som ett exempel på det degenererade väst.

– Det är inte omöjligt att ryska påverkanskampanjer generellt kan ha haft en viss inverkan på högerextremister i Sverige, säger Mikael Östlund, presstalesperson på Myndigheten för psykologiskt försvar.

Och konspirationsteorier gentemot transpersoner förekommer inte bara bland högerextrema och i Ryssland, utan har även fått inflytande på vissa feminister. Syre har pratat med Rebecka, som är aktiv på Sveriges Kvinnoorganisationers Instagram och egentligen heter något annat. 

Hon säger att hon inte vet så mycket om transhumanismen, men hänvisar till Jennifer Bilek, en amerikansk journalist som inspirerat Qanon-rörelsen till dess konspirationsteorier, rapporterar The Independent. Enligt Jennifer Bilek sponsrar en liten elit, där George Soros ingår, ”transgenderism” för att åstadkomma en ny världsordning.  

 ”De kontrollerar media, våra institutioner, våra politiker, indoktrinering en av våra barn, de lagar som antas, alltsammans”, twittrade hon 2019. 

Rebecka har hört att ”translobbyn” består av tech-killar i Silicon. De ska enligt henne lida av autogynefili, en fetischdiagnos som går ut på att män tänder på tanken att själva vara kvinnor. Diagnosen kritiseras av den internationella yrkesorganisationen WPATH, som jobbar med behandling av könsdysfori. 

På sin Instagram hävdar Rebecka att ”den stora majoriteten transkvinnor” inte känner sig födda i fel kropp utan i stället skulle ha autogynefili och se sig själva som sexdockor. 

”Denna sjuka kvinnosyn kränker kvinnor och flickor”, skriver Rebecka.

Felaktigt för hon fram att det redan i dag skulle finnas en transkvinna som lyckats få en livmoder inopererad, något hon sett i ett klipp i sociala medier.

– Mitt problem är att män använder kvinnors kroppsdelar och delar ut dem till män för att uppfylla deras bild av att vara kvinna, säger Rebecka, som  oroas av den pågående forskningen om transplantation av livmödrar.

I det drygt en timme långa samtalet återkommer en rädsla för att kvinnor ska utsättas för våld och övergrepp.

– Jag säger inte att alla transpersoner har för avsikt att göra någon illa, men det finns alltid de som kommer utnyttja någon eller vilja göra det. Det är en biologisk man. Vi har skäl att vara rädda. 

När Syre påpekar att även högerextrema svartmålar transpersoner som ett hot, tar hon dock starkt avstånd från nazismen och säger att den gruppen utgör ett ännu större hot. 

Könstillhörighetslagen

Rebecka tycker att frågan om den nya könstillhörighetslagen är så viktig att hon inte längre vill rösta på Socialdemokraterna, som hon säger sig ha gjort tidigare. I det kommande EU-valet röstar hon i stället för första gången på Kristdemokraterna. 

Att KD:s politiker i Europaparlamentet tidigare har velat inskränka aborträtten är inget hinder, anser hon.

– Jag är för aborträtten, men om jag måste välja tycker jag att den är mindre viktig än könstillhörighetslagen, säger Rebecka. 

Debatten om transpersoner kan leda till splittring och öppna upp för mer konservativa frågor, anser Jenny Gunnarsson Payne, professor i etnologi på Södertörns högskola.

– Det kan bli som en murbräcka. Då kanske det ligger närmre till hands att ställa frågor kring samkönade äktenskap eller adoption av samkönade par, säger hon.

I både Sverige och internationellt finns exempel på att feminister delar rum med konservativa, just för att de enas om frågor som rör transpersoner. 

Orsaken till att debatten blivit så stor är att konservativa aktörer och partier eldar på den, anser Elzbieta Korolczuk, docent i sociologi vid Södertörns högskola.

– Syftet är att få upp mer konservativa frågor på agendan. Det har visat sig vara mer effektivt i länder där majoriteten av befolkningen är för jämställdhet att organisera sig runt frågan om transpersoner än exempelvis abort, säger hon.

Inför omröstningen om könstillhörighetslagen i riksdagen tryckte flera sverigedemokrater på att kvinnor var oroade över lagen. En ledamot liknade felaktigt transpersoner vid sjuka människor som har vanföreställning ar, en retorik som också förekommer i de antidemokratiska extremiströrelser som FOI studerat. En annat vanligt förekommande argument är oro över barnen, eftersom lagen innebär att åldersgränsen för att ändra personnumret, alltså juridiskt kön, sänks till 16 år om föräldrarna godkänner detta.

– De vill skapa moralpanik runt detta och det är väldigt effektivt, säger Elzbieta Korolczuk.

Även Jenny Gunnarsson Payne anser att högerextrema och konservativt kristna kan ha eldat på motståndet mot könstillhörighetslagen.

– Ja, det korta svarta svaret är ja. Men det handlar om en förskjutning om vad som är accepterat att säga i debatten, och den har skett ganska snabbt i kölvattnet av en aktiv och mångårig mobilisering av just högerextrema och konservativt kristna, säger hon.

Både hon och Elzbieta Korolczuk kopplar ihop den nuvarande mobiliseringen med antigenusrörelsen, som inte hör till högerextremismen utan snarare ultrakonservativt kristna.

De började kraftsamla efter FN:s kvinnokonferens i Beijing 1995, där man beslutade att jämställdhetsintegrering skulle införas på alla nivåer i medlemsländerna och inom FN, och där könsrollernas betydelse belystes, även så kallat genus.

– Redan då kom kritik både från konservativt kristna och kvinnorörelsen. De senare ansåg att kvinnofrågan behövde avhandlas innan man började prata om genus. De kristna såg i stället genus som en trojansk häst som upplöser könen och allting som gud har skapat, säger Jenny Gunnarsson Payne.

”Feministerna – en maktelit”

Konferensen blev startskottet för de konservativa katolikernas konspirationsteori. Den har likheter med de högerextremas konspirationsteorier, men i stället för judarna eller ”kulturmarxisterna” är det här feministerna som ingår i en maktelit, som vill göra alla könlösa genom att sprida ”genusideologin”. På senare år har frågor om transpersoner också plockats upp.

– Det är jättestort i antigenusdebatten. Ett grannbegrepp till genusideologin är transideologin, där det påstås att transpersoner skulle anse att det inte existerar något biologisk kön alls och vill lura barn att det skulle gå att byta kön från dag till dag, säger Jenny Gunnarsson Payne.

Syre: Finns det belägg för att det skulle finnas en genus- eller transelit?

– Nej, de har inga belägg. Däremot är antigenusrörelsen väldigt inlästa och kan använda källor på ett sätt så att det kan uppfattas som sanningar, säger hon.

Antigenusrörelsen använder sig ofta av ett språkbruk om rättighete r och värdighet, men i stället för alla människors lika rättigheter påstår de att kristnas rättigheter hotas eller att aborträtten och preventivmedel hotar barnens rätt att födas. De påstår sig också vilja försvara barnens psykologiska hälsa, som antas kunna ta skada av att de ser dragqueens eller andra könsöverskridande uttryck. 

En vanlig metod för att sprida konspirationsteorierna är att använda korta storylines, som sprids enkelt på internet och blir som en del av en större berättelse.

– När folk ser det tillräckligt många gånger tänker de att det kanske ligger något i det.

Som exempel nämner Jenny Gunnarsson Payne idén om att män skulle ändra juridiskt kön för att lättare ta sig in i kvinnors omklädningsrum eller fängelser och där begå övergrepp. Det har kanske hänt någon enstaka gång någonstans, men konspirationsteoretikerna drar väldigt stora växlar på enstaka händelser och sprider att detta kommer hända hela tiden överallt.

Det finns också exempel på hur man lägger ihop ett fåtal enstaka faktiska händelser som man sedan drar helt felaktiga slutsatser av.

– Det blir effektivt i den offentliga debatten för att det finns vissa exempel som är sanna, säger Jenny Gunnarsson Payne.

Men att debatten om könstillhörighetslagen blivit så stor handlar inte enbart om mångårigt påverkansarbete från ultrakonservativa, anser Jenny Gunnarsson Payne. Utan frågan hakar också tag i många frågor som är viktiga för de flesta som, kön, genus, sexualitet, reproduktion och identitet.

– Det är en fråga som är större än sig självt, som sträcker sig in i flera olika nivåer i mänskligt liv och samhällsliv. Man tänker sig att det kommer röra oss alla eller samhället i stort och då blir den större än det fåtal transpersoner som lagen faktiskt berör. Hon ställer sig frågan hur det påverkar samhället att frågor om kön och trans fått så stort utrymme inom feminismen.

– Vad betyder det att den feministiska rörelsen blir splittrad i tider som dessa när jämställdheten och sexuella och reproduktiva rättigheter är mer hotade i vår del av världen än vad de varit på länge? Det försvårar verkligen att ha en enad front.

”Social smitta”

I debatten har det förts fram att orsaken till ökningen av transpersoner som skett över stora delar av världen skulle bero på propaganda, eller ”social smitta”. Men det saknas bra bevis för det påståendet, enligt Elzbieta Korolczuk. Hon anser att det är mer troligt att ökningen kan förklaras sociologiskt.

– När något blir mer socialt accepterat är det fler som vågar leva ut sina drömmar, säger hon.

Elzbieta Korolczuk drar paralleller till gay-rörelsen på 1970-talet. Även då gick högern och kristna ut med att människor måste skyddas från att bli homosexuella.

– Men nu är det okej att vara gay, däremot anses det fortfarande ett problem att vara trans. Det här är en ny vinkel på det hela.

Elzbieta Korolczuk vänder sig också mot idén om att transpersoner skulle vara ett hot.

– Det kan finnas enstaka transpersoner som begått brott, men all forskning visar att transpersoner framför allt är de som utsätts för våld.

Men även om debatten omgärdas av felaktiga föreställningar finns det vissa frågor som är viktiga att diskutera, anser hon.

– Könsneutralt språk kan bli ett problem i framtiden. Om samhällets institutioner slutar använda begrepp som kvinna eller mamma finns risken att exempelvis erfarenheterna av moderskap och förlossningar inte uppmärksammas.

Det håller Signe Krantz på Transammans med om. Tidigare förespråkade hon att könsneutralt språk borde vara huvudregeln, i syfte att inkludera alla. Men i dag anser Signe Krantz att kön behöver benämnas i vissa fall. Som exempelvis när det gäller begreppet mäns våld mot kvinnor.

– Då tydliggörs de ekonomiska och materiella strukturerna. Man kan få in könsmaktsordningen i analysen.

Kön och könsidentitet

En annan fråga gäller kön och könsidentitet. Tidigare ansåg hon att könsidentiteten var det viktigaste att utgå ifrån, inte det biologiska. Men här har hon ändrat ståndpunkt och utgår i dag från båda perspektiven.

– Man kan inte identifiera sig ur ett förtryck. En flicka blir inte könsstympad eller såld till trafficking för att hon identifierar sig som kvinna utan för att hon är kvinna.

Att en del transpersoner, framför allt under 2010-talet, hade en alltför hårdför inställning till vissa frågor kan ha bidragit till den polariserade debatten, tror Signe Krantz. 

– Jag vill inte trivialisera att folk känner att det finns saker som vi behöver reda ut. Det finns transpersoner som har varit urdåliga på att prata feminism och jämställdhet, inklusive jag själv, även om jag alltid hållit med om vad som sakpolitiskt behövs göras för jämställdheten.

Samtidigt är hon kritisk till de feminister som sprider vidare desinformation om transpersoner. 

– Fler behöver förstå att argument och teser som vid första anblick verkar komma från någon som utger sig för att prioritera flickor och kvinnors trygghet kanske i själva verket inte är feministiska, säger hon.

Paraplyorganisationen Sveriges Kvinnoorganisationer är skeptiska till att den nya könstillhörighetslagen har klubbats igenom utan en ordentl ig jämställdhetsanalys. Ett argument handlar om att män skulle kunna utnyttja lagen och ändra personnummer för att ta sig in i kvinnoseparatistiska utrymmen som omklädningsrum. Ett annat argument är att man oroas över barnen. 

Sedan 2013 då kravet om sterilisering för att få ändra juridiskt kön togs bort har allt fler valt att ändra sitt personnummer till det kön man identifierar sig med. Särskilt stor ökning av diagnosen könsdysfori syns bland unga som registrerades som flickor vid födseln, enligt Socialstyrelsen. 

– Det handlar om hundratals biologiska flickor sett över den senaste tioårsperioden, och är en helt ny grupp som har börjat tvivla på sin könsidentitet utan att vi vet varför. Det tycker jag man ska ta på allvar och utreda om lagändringen är bra för den här gruppen, säger Clara Berglund, generalsekreterare för Sveriges Kvinnoorganisationer.

En annan viktig fråga för organisationen är hur kön ska definieras. Varken den nya eller gamla könstillhörighetslagen innehåller några skrivningar om hur samhället ska definiera män och kvinnor. Utan lagen handlar enbart om reglerna för dem som vill ändra det kön som är registrerat i folkbokföringen, men det har ändå betydelse för hur vi ser på kön, anser Clara Berglund.

– Det finns ingen annanstans i lagboken där man slår fast vad kön är, så när man reglerar hur juridiskt kön ska kunna ändras, blir det också en definition av vad kön är, säger Clara Berglund. 

Könsidentitetstvivel

Hon anser, liksom Rebecka som intervjuades tidigare, att synen på kön riskerar att luckras upp med den nya lagstiftningen. Detta eftersom den bygger på mer självbestämmande än tidigare. 

– Vi rör oss från en syn på kön förankrad i kroppen och biologin mot att det i ökad utsträckning ska baseras på individens egna upplevelse, säger Clara Berglund.

Stereotyper och könsroller i samhället kan bidra till att allt fler tvivlar på sin könsidentitet, anser Sveriges Kvinnoorganisationer.

Clara Berglund menar att deras hållning till den nya könstillhörighetslagen inte har påverkats av högerextrema, eller att debatten skulle ha förskjutits av ultrakonservativ kristna eller av rysk propaganda.

– Nej, nej, nej. Nej, alltså i kvinnorörelsen har det alltid funnits en diskussion om kön och genus. Den traditionella kvinnorörelsens feministiska hållning är att vi vill befria kön från könsroller och med lagändringen utmanas nu denna hållning. 

Hon håller inte heller med om att transfrågan skulle vara splittrande för feminismen.

– Vår upplevelse är snarare att det varit motsatsen. Att ha diskussioner om olika sätt att se på kön har varit mobiliserande. Vi har växt i antalet medlemmar och organisationer.

Att en del av deras följare använder sig av konspirationsteorier om transpersoner försvarar hon med att även förespråkarna för könstillhörighetslagen skulle ha förvrängt debatten. När Syre frågar på vilket sätt nämner hon att vissa riksdagsledamöter trott att folk är tvungna att genomgå könsbekräftande vård innan de har rätt att ändra juridiskt kön.

Polariserad fråga

Hon tycker det är tråkigt att frågan blivit så polariserad, och önskar att organisationen hade debatterat tidigare med exempelvis RFSL om olika sätt att se på kön, genus och könsidentitet. 

– Då kanske vi hade kunnat bidra mer till hur debatten utvecklat sig och utrymmet för högerextrema och nationalkonservativa att plocka politiska poänger hade varit mindre, säger Clara Berglund.

Sveriges Kvinnoorganisationers hållning saknar likheter med högerextremas och konservativas, anser hon.

– Vi försöker vara noga med att inte använda samma retorik. Det som varit viktigt för oss är att aldrig utmåla transpersoner som ett hot. Vi har varit måna om att debatten ska ske på ett respektfullt sätt och tar avstånd från konspirationsteorier. 

Signe Krantz anser att idén, som vissa framför, om att trans skulle vara ett uttryck för stereotypa och konservativa könsroller, och att en transkvinna är någon som vill klä sig feminint, men inte tror att man kan göra det som man, är skrattretande.

– Om det hade varit så enkelt hade folk inte genomgått all den här skiten. Det är absurt.

Apropå ökningen av unga personer som tvivlar på sin könsidentitet anser hon att det måste finnas utrymme för att få känna osäkerhet, något som också lyfts i Socialstyrelsens rekommendationer till vården för barn och unga med könsdysfori. Men det försvåras av nuvarande debattklimat.

– Polariseringen gör att folk kommer vara mindre villiga att lyfta oro och osäkerhet av rädsla för att inte ses som trovärdig som transperson. Man ska inte känna press att placeras i det ena facket eller det andra, säger hon.

Hoppas på enighet

Signe Krantz hoppas att den feministiska rörelsen kan enas mer framöver.

– Vi har mer gemensamt än vad som skiljer oss åt. Det är samma krafter som vill bryta ned oss och de jublar när vi bråkar med varandra i stället för med dem.

Hon håller med om att hot och hat mot transpersoner utgör ett hot mot demokratin. 

– Utan tvekan. Det handlar ytterst om att det ska vara okej att vara olika, säger hon.

Syre har kontaktat Sverigedemokraternas pressavdelning samt riksdagsledamoten som nämns i artikeln, men pressavdelningen avböjer en intervju och ledamoten har inte återkopplat.