I dag firas samernas nationaldag på många håll i landet - ett tillfälle att fira den samiska identiteten, som historiskt sett länge har osynliggjorts och diskriminerats. Även landområdet, Sápmi, har länge utsatts för en kolonialism från svenskt håll. Något som pågår än i dag, menar forskare.
Gruvindustri, vindkraftverk, turism. Intressena är många från svenskt håll när det gäller det område där samerna i dag bor. Och det hela är inget nytt fenomen. På samer.se går det att läsa om hur svenska kungar redan på 1300-talet började hävda att området är svenskt och att de har rätt att beskatta samerna. Längre fram beslutar Gustav Vasa att svensk lag ska gälla i lappmarken. Under 1600-talet påbörjar svenska myndigheter försök att fördriva samer från sina områden i Dalarna, Hälsingland, Gästrikland och Västmanland norrut till Lappmarken.
Historikern Åsa Össbo vid Várdduo-Centrum för samisk forskning på Umeå universitet säger till forskning.se att det finns koloniala aspekter i historien om Sveriges framväxt.
– Kolonialism behöver inte innebära utrotande av urfolk, utan snarare att omplacera urfolk eftersom man inte vill ha dem kvar på områden som man vill utnyttja. Så antingen definierar staten samer som svenskar med rättigheter som övriga svenskar, eller som renskötare vilket historiskt innebar en svagare rätt till marken eftersom de ansågs vara nomader och inte likställda med jordbrukare, säger hon.
Forskaren Michael McEachrane, vid Raoul Wallenberginstitutet för mänskliga rättigheter i Lund, menar att Sverige än i dag har en kolonial relation till Sápmi och samerna.
– Inte bara för att Sverige tidigare har koloniserat Sápmi och fortsätter att göra det, utan också för att relationen mellan Sverige och samer är lik relationerna som finns mellan andra före detta europeiska bosättarkolonier och deras urfolk, som i Kanada och Nya Zeeland. Det finns en liknande historia i Sverige, inklusive koloniala föreställningar om samer som inte tillhörande den svenska nationaliteten, som lägre stående eller primitiva, säger han till forskning.se.
Sanningskommission utreder
Just nu pågår en sanningskommission för det samiska folket, en statlig utredning som startats efter krav från Sametinget och som har i uppdrag att kartlägga och granska den politik som förts gentemot samerna i ett historiskt perspektiv och dess konsekvenser för det samiska folket.
En rad vittnesmål har redan samlats in, och kommer att samlas in även under våren 2024. Flera av de som deltagit har också berättat i media om sina upplevelser.
Lars Stenberg, renägare från Västra Kikkejaur, berättade förra året för Svt om sina upplevelser av att gå i Nomadskolan, där han fick fick erfara den uppdelning mellan skogssamer och fjällsamer som 1928-års rennäringslag gjorde.
– Vi var inte sedda som något folk, det förstår jag nu. Man konfiskerade lappskattelanden och kastade ut pappa i ingenmansland, sa han till Svt.
Kritik från FN
Ännu i dag får Sverige kritik, bland annat från FN, för att inte efterleva sina internationella åtaganden gentemot samerna, som sedan 1977 är erkända som urfolk i Sverige (och sedan 2011 i grundlagen). Sverige har förbundit sig att följa FN:s urfolksdeklaration (UNDRIP), men har ännu inte ratificerat ILO:s Konvention om ursprungsfolk och stamfolk, ILO-169, trots att den funnits sedan 1989.
”Det samiska folket har enligt FN:s urfolksdeklaration och andra folkrättsliga instrument en rätt till ett fritt, informerat förhandssamtycke vid alla förslag om juridiska eller administrativa åtgärder som rör urfolk och vid alla projekt som påverkar urfolks marker, territorier och naturresurser”, skriver Amnesty på sin hemsida.
Men den ”gröna omställningen” ser ut att bli ett nytt hot mot samerna, då alltfler blickar riktas mot norr och nya gruvor, såsom den omdiskuterade järngruvan i Gállok/Kallak.
– Vi är enormt oroliga. Den gröna omställningen är en falsk omställning, sa Helena Partapuoli, renskötare i samebyn Laevas i Norrbotten, till TT i september.
