Övergrepp mot samerna lyfts fram i ljuset

– Jag är rädd att bara ett fragment av den samiska kulturen blir kvar, säger Helena Partapuoli, 34, renskötare.

I somras började vittnesmål samlas in av Sanningskommissionen för det samiska folket. Det är en statlig utredning som ska gå till botten med den svenska politik som försvårat för samerna under flera århundraden och som får effekter än i dag.

– Vi är enormt oroliga. Den gröna omställningen är en falsk omställning, säger Helena Partapuoli, renskötare i samebyn Laevas i Norrbotten.

Så långt tillbaka som på Gustav Vasas tid framgår det att “lappmarkerna” ägdes av samerna, och det äldsta dokumentet som tros beskriva samerna är från år 98 efter Kristus.

Hur det gick till när staten och andra lade beslag på området är oklart, och något som sanningskommissionen ska undersöka.

Renbetesmarkerna minskar

I dag har samebyarna rätt att låta sina renar beta i fjällen och skogarna, men områdena naggas ständigt i kanterna. Trots kritik från FN ger staten tillstånd till gruvor och det moderna skogsbruket har lett till att 70 procent av lavmarkerna försvunnit under de senaste 60 åren, och fortsätter att minska.

Utan lavbete och stora marker går det inte längre att bedriva renskötsel på traditionellt samiskt sätt, alltså genom att följa renarna vart de går för att söka bete vid olika tidpunkter på året. Skulle den traditionella renskötseln försvinna skulle det drabba hela det samiska folket, även de som inte är renskötare, anser Helena Partapuoli.

– Då kommer den samiska kulturen bara finnas kvar som ett fragment. Renskötseln är en viktig del av de samiska samhället, och påverkar språket, hälsa och de andra näringarna. Allting hänger ihop.

Den bilden delas av Marie B Hagsgård, expert på urfolket samerna och ledamot i kommissionen. Bland de vittnesmål hon har samlat in lyfts markfrågan som det största problemet.

– Den traditionella samiska renskötseln gör att samerna behåller den traditionella kunskapen om djur och natur – hur du brukar naturen utan att förbruka den, säger hon.

Missförstånd

Världsbilderna krockar hela tiden när samerna diskuterar markfrågan med personer från majoritetssamhället, framhåller Helena Partapuoli.

– De tror att vi bara försvarar vårt ägande. Men det är inte alls så. Det är våra barnbarns marker och renarnas marker. Vi måste förvalta världen så att människorna som kommer efter oss har något att leva av.

Helena Partapuoli lyfter de miljöproblem som många gruvor medför med utsläpp av giftiga metaller och damm. I stället för snabba lösningar på klimatkrisen ser hon framför sig att samhället saktar ned och konsumtionen minskar.

Hotade språk

Språket är en annan fråga som av många samer lyfts inför sanningskommissionen. Sverige är betydligt sämre på att ge modersmålsundervisning till sina minoriteter än många andra länder i Europa, enligt Marie B Hagsgård.

– Det hotar också den samiska kulturen. Deras språk speglar livssynen med djur, natur och människan i ett holistiskt synsätt.

Mörk historia

Flera samiska språk riskerar att dö ut. Det har historiska orsaker. Förr förbjöds majoriteten av samer att tala sitt modersmål i skolan. Många började skämmas för sitt ursprung, bytte till svenska namn, slutade tala samiska och hamnade i en identitetslöshet.

Annat som staten orsakat är rasbiologiska undersökningar med skallmätningar och nakenfotografier. Släktingars gravar grävdes upp och kranier rankades efter ”utvecklingsstadium” jämfört med andra folk.

Staten tvångsförflyttade även samer bort från de marker som de haft så länge någon kan minnas. Familjer och vänner splittrades. Andra samer tvingades flytta på sig för att bereda utrymme för de tvångsförflyttade.

– Trauman från detta lever vidare, säger Marie B Hagsgård.

Läs mer: ”Vi var inte värda ett rutet öre”