Frågan om ifall veganer kan äta ostron togs upp i en artikel av brittiska The Guardian tidigare i höst. Alex Karol, som kallar sig vegan, berättar om hur lycklig hon blev när hon fick veta att hon kunde äta ostron. Men forskaren Lynne Sneddon, professor i djurvälfärd vid Göteborgs universitet, kommenterar i artikeln att om man bryr sig om ifall djur har farit illa är det bäst att inte äta dem. Hon berättar för Syre hur förvånad hon blev när blev när en reporter ringde för att ställa frågan till henne. 

– Jag blev ganska chockad, för min definition av att vara vegan är att man inte äter djur. 

Veganer konsumerar av djurrättsskäl inte animaliska produkter och kan per defintion inte göra det. Argumentationen för att de ändå kan äta ostron och musslor och fortsätta kalla sig veganer är att djuren inte har ett centralt nervsystem och därför inte känner någon smärta, så det är att jämställa med att äta en svamp. 

– Men det är inte sant. De har ett nervsystem, det ser bara annorlunda ut. 

Lynne Sneddon förklarar att djuren reagerar på stimuli och att de har tre nervknutar i stället för en central hjärna. De är också nära släkt med bläckfiskar och havssniglar, som enligt forskning upplever smärta. Dessutom är det logistk att de får ont, så att de skyddar sig genom att stänga skalet när de blir attackerade.

– Jag tror det egentligen handlar om att ingen har använt dem till att studera smärta, säger, Lynne Sneddon. 

Enligt en teori som förklaras i The Guardian har blåmusslor och ostron inte utvecklat förmågan att uppleva smärta eftersom de sitter fast på exempelvis stenar och ändå inte kan fly från olika hot. Därför skulle veganer kunna äta dem. Det är mera tveksamt med kammusslor, eftersom de kan simma iväg och därför troligare upplever smärta. Enligt den här teorin är det viktigt att förstå hur smärta fungerar. Först reagerar nervsystemet, som reflexmässigt drar bort kroppsdelen som utsatts för något som kan vara skadligt. Sedan har vissa organismer utvecklat förmågan att uppleva smärtan, vilket bland annat leder till att den skadade kroppsdelen tas om hand. 

Studier har visat att exempelvis vissa myror har en avancerad sjukvård där infekterade sår behandlas med egenproducerad antibiotika. Nyligen avslöjades att lårben även amputeras. Natursidan skriver att forskaren Erik Frank kommenterat:

– Det faktum att myrorna kan diagnostisera ett sår, se om det är infekterat eller sterilt, och behandla det därefter under långa tidsperioder av andra individer gör deras medicinska system så avancerat att det bara är det mänskliga systemet som kan konkurrera med det.

Forskning har också visat att bläckfiskar försiktigt bär på sina skadade armar, och Lynne Sneddon har studerat hur fiskars beteende förändras efter skador. Beteendeförändringarna minskar när djuren får smärtstillande. 

Humana avlivningsmetoder

Nu utför Lynne Sneddon djurförsök med havskräftor och signalkräftor för att komma fram till mer humana avlivningsmetoder i fiskindustrin. Efter att ha registrerat kräftornas reaktioner på smärta, som elstötar i deras mjukdelar, ger man smärtstillande för att se om beteendet förändras. Olika avlivningsmetoder har också jämförts. Lynne Sneddon förklarar att elchocker, som har blivit en vanligare avlivningsmetod i industrin, dödar kräftan på några sekunder. En överdosering av bedövningsmedel, som används i laboratorier, tar längre tid, runt 20 minuter. Att utsätta kräftorna för kraftig kyla i ett isbad är verkningslöst, fast det är en av de mest använda metoderna.

– Djuren är vid medvetande, så det har ingen effekt. De här djuren kommer från Sverige, så de är vana vid låga temperaturer. 

Den gamla traditionen att koka kräftor levande är plågsam. Forskning på humrar har visat att hjärtat fortfarande slår efter två minuter i kokande vatten. När Brittiska veterinärförbundet för några år sedan drev en kampanj för att förbjuda tillagningsmetoden lyftes att humrar kunde vara vid medvetande i upp till 15 minuter.

– Jag känner inte till det. Men ändå, att kokas levande i två minuter är en lång tid, säger Lynne Sneddon. 

Flera länder har infört ett förbud mot att koka kräftdjur levande, däribland Norge. I Storbritannien har de erkänts som kännande varelser, men då de inte omnämns i lagstiftningen menar Lynne Sneddon att det är svårt att döma någon som skadar dem för djurplågeri. 

Allt fler länder inför etiska regler för hur tiofotade kräftdjur får hanteras. Lynne Sneddon förklarar att det pågår en diskussion om att inkludera kräftdjur i EU:s lagstiftning gällande djurförsök. När Lynne Sneddon började forska på kräftor konstaterade hon att det inte behövdes tillstånd för att utföra djurförsök. Flera andra djur kräver en etikprövning, vilket är talande för hur olika skilda djur behandlas. 

– Du skulle aldrig lägga en ko eller en kyckling i kokande vatten, säger Lynne Sneddon.

Hon tror inte att kräftdjur kommer att börja omfattas av de djurförsöksetiska reglerna. Däremot väntas Jordbruksverket snart presentera nya föreskrifter om avlivning. 

Vetenskaplig utredning

Redan förra året rapporterades att reglerna skulle komma till hösten. Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, lämnade ett yttrande till Jordbruksverket i maj som skulle användas till grund för beslut om ifall leddjur ska omfattas av djurskyddslagstiftningen. Det vetenskapliga rådet för djurskydd vid SLU sammanställde forskning kring olika leddjurs förmåga att känna smärta.

Slutsatsen är att tiofotade kräftdjur och ”flertalet grupper av insekter” upplever smärta och fysiskt lidande. Även spindlar antas uppleva smärta, men forskningen är bristfällig. Dessutom påvisas komplexa beteenden, som positiva känslor. Djuren har signalsubstanser som överensstämmer med stress hos däggdjur, vilket tyder på att de också upplever negativa känslor. Att det saknas vetenskapliga data är inget bevis på att djuren inte är kännande varelser. I stället ska försiktighetsprincipen råda. Rekommendationen är därför att leddjur ska omfattas av djurskyddslagen. 

På Jordbruksverkets hemsida står det nu gällande slakt och avlivning av kräftdjur och blötdjur att djurskyddslagen visserligen gäller för alla djur som hålls av människan, men att det är djurens förmåga att uppleva smärta och lidande som avgör hur mycket lagen ska tillämpas. 

”Det saknas dock detaljerade bestämmelser om hur kräft- och blötdjur ska hanteras vid slakt och avlivning”, skriver Jordbruksverket. 

Mattias Gårdlund, djurskyddshandläggare på Jordbruksverket, berättar för Syre att nya regler presenteras framåt våren.

– Förhoppningsvis under 2025 ska föreskrifterna beslutas och börja gälla 2025–2026. 

Det har varit svårt att komma fram till nya formuleringar eftersom forskningen inte kan ge ett tydligt svar på vad man får o ch inte får göra. Dessutom kommer hela tiden nya bud. Mattias Gårdlund berättar att han för några år sedan hade kunnat vara detaljerad om vad som gällde för avlivning av varmvattenlevande fiskar.

– Nu, några år senare, så ser vi i forskningen att det vi trodde var det enda rätta då är det absolut felaktiga i dag.

Eftersom det är tidskrävande och komplicerat att uppdatera föreskrifter, de måste bland annat godkännas av EU, menar Mattias Gårdlund att det är bättre att ha ett funktionskrav. Sedan kan mer detaljerade tillägg göras i vägledningar till föreskrifterna. 

Omedelbar död

Funktionskravet för slakt och avlivning av kräftdjur blir att djuren ska dö omedelbart eller att de snabbt ska bli bedövade och sedan dödas medan bedövningen fortfarande verkar.

– Hade jag fått en krona varje gång jag svarade på frågan: Hur ska jag döda en kräfta? Då hade jag varit ganska rik nu, säger Mattias Gårdlund.

Han menar att det är lättare att säga vad man inte ska göra. Tar man upp kräftor på land och låter dem ligga där är det plågsamt för djuren, eller om man håller dem i dåligt syresatt vatten i flera dagar. 

– Om jag tar en liten potatiskastrull och häller i kranvarmt vatten och sedan sätter på plattan och slänger i 20 kräftor som får koka upp med vatten, som man kokar potatis, det vet jag är förkastligt.

Mattias Gårdlund förklarar att det som i stället förespråkas i många andra länder är mekaniskt våld mot hjärnan, att penetrera eller krossa den. 

– Men då har vi problemet om det är genomförbart med stora kvantiteter. 

Att stormkoka några få kräftor i taget i stora kokkärl menar Mattias Gårdlund är en vanligare metod. 

– Om den sedan i morgon kommer att förkastas av forskningen, det måste forskningen svara på.

Så det blir inget förbud mot att koka kräftor levande?

– Som jag ser det nu, nej.

Men om forskningen visar att djuren utsätts för ”onödigt lidande” genom att kokas levande så blir det i princip förbjudet. Det blir också tydligare straffbart att koka dem på fel sätt. 

Föreskrifterna som uppdateras kommer att gälla slakt och avlivning av tiofotade kräftdjur. Inte andra leddjur eller blötdjur. Bläckfiskar som har utvecklad känsel och ganska hög intelligens menar Mattias Gårdlund egentligen omfattas av djurskyddslagen, fast de bedöms inte göra det. 

Enligt djurskyddslagen får djur som hålls av människan och är kännande varelser inte utsättas för lidande. Mattias Gårdlund konstaterar att ”många fler djur än vi trodde” upplever lidande enligt den vetenskapliga rapporten från SLU.

– I en föreskrift kan vi inte rapa upp alla typer av djur. Vi kan ta de mest generella djurgrupperna. 

Det är också en anledning till att det inte finns några planer, vad Mattias Gårdlund vet, på att införa krav om etisk prövning för djurförsök på kräftdjur. 

– Det finns ett behov av att ha detaljerade bestämmelser på enskilda djurkategorier. Ju fler som håller en typ av djur, desto större intresse finns det för oss att titta vidare på om vi behöver föreskrifter.

Inga andra regler

Det finns inte heller planer på nya regler gällande andra djurgrupper. Det är på gång med förhandlingar inom EU gällande bland annat slakt, men de har pausats. Syre har tidigare rapporterat om hur den nya djurskyddslagen i EU förhalas.

– Vi väljer då att göra en revidering för vi kan inte bara säga att det ska komma en ny slaktförordning. 

Föreskrifterna behöver uppdateras för att det är mycket som händer och det är komplexa frågor. 

– Men bara för att det är svårt så ska man inte bara ducka. 

Mattias Gårdlund menar att det bästa djurskyddet är kunskap.

– Jag tror att det som sker är på grund av okunskap. Sprider vi kunskap så kommer man höja nivån och då kommer djuren få det bättre. 

Han tycker det finns en kunskapstörst och mottaglighet hos samhället i dag, som är på en helt annan nivå än tidigare.

– Jag har hållit på med de här frågorna i 20 år. Jag kommer ihåg den första gången man diskuterade bedömning av kräftor. Vilket ramaskri det var i media och bland allmänheten.

När frågan nu tas upp igen är alla i stället väldigt medvetna och förstående för att de här djuren måste avlivas på rätt sätt. Det är också många som har hört av sig till Jordbruksverket under flera år för att få veta mer om kräftdjur.

– Det är en ganska stor fråga, inte minst i Sverige, där vi har en tradition att årligen avliva både hummer och kräftor i ganska stor omfattning. Men jag ser när man hör med näringen att man redan har insett det här. Det är en helt annan hållning till de här djuren i dag än det var för ett antal år sedan.

Mattias Gårdlund påpekar att tio-tusen-kronorsfrågan om man får koka kräftor levande är fortfarande olöst. 

– Men man har tagit bort några av de felaktiga alternativen. Man får väl ringa en vän, Albin Gräns, som är den bästa vännen i de här frågorna, säger han. 

Forskaren Albin Gräns var en av experterna som skrev SLU:s yttrande till Jordbruksverket. Han deltar också i projektet som Lynne Sneddon driver om avlivning av kräftor. Albin Gräns har uttalat sig om att det är svårt att hitta en effektiv bedövningsmetod, eftersom det hårda skalet skyddar mot elstötar, och kyla snarare kan stressa djuret, även om det blir orörligt. 

Stress påverkar smaken

Lynne Sneddon påpekar att stress gör att olika ämnen utsöndras i kroppen som påverkar smaken och hållbarheten på köttet. 

– Så även om man inte är så intresserad av djurens välfärd så finns det starka ekonomiska skäl och folkhälsoskäl att ha en bra djurhållning.

Dessutom, menar Lynne Sneddon, vill folk inte äta djur som har varit för plågade, och dålig djurhållning kan leda till sjukdomar, som covid.

– Så vi behöver ha bra djurvälfärd för att säkra vår egen välfärd och en hög kvalitet på maten. Även om du inte bryr dig om djuren vill du att din mat ska smaka bra.

Är det möjligt att hantera djur som fiskar och humrar på ett sätt som inte orsakar smärta?

– Ja, när det handlar om avlivning har vi sett att elchocker går snabbt. Men det kan tyvärr inte folk göra hemma. Man kan köpa en apparat som används på restauranger, men den kostar runt 20 000 kronor. Vi behöver forska mer för att hitta humana sätt att döda dem. 

Det finns flera saker man kan göra för en bra djurvälfärd. 

– Vi måste komma ihåg att det här är djur och att de har sitt eget värde, vi måste göra det bästa vi kan för dem.

Vad tycker du om att orsaka smärta i dina studier?

– Det är en svår fråga. Många vill inte jobba med det här, för det är inte så trevligt att man måste utsätta djuren för dåliga förhållanden, för att kunna säga att vi inte ska behandla djuren så här längre.

Lynne Sneddon förklarar att de utgår från de tre R:en gällande djurförsök: replace – ersätta, reduce – minska och refine – förbättra. Djuren hålls i bra förhållanden fram till experimentet och det används så få individer som möjligt, runt tio utsätts för smärta. Det forskas inte heller på hotade arter eller djur som föds upp i laboratorier, utan bara på dem som annars hade blivit människomat. 

– Vi rättfärdigar det genom att säga att fördelarna med forskningen för alla kräftdjur överväger kostnaden för ett förhållandevis litet antal djur som måste uppleva smärta. 

Fiskar behandlas  bättre

Lynne Sneddon har tidigare forskat mycket på fiskar. Hennes studier har blivit uppmärksammade internationellt. 

– Det har varit en 20-årig resa från ingen information till att folk nu behandlar fiskar så mycket bättre för att vi är medvetna om att de upplever smärta. 

Hennes fokus nu är kräftdjur eftersom det har gjorts få studier, och inga på hur nervsystemet fungerar. Men många som hon pratar med ifrågasätter arbetet, eftersom de tycker det är självklart att djuren kan ha ont. 

– Anledningen är att industrierna som använder de här djuren är oerhört mäktiga politiska organ och de vill inte förbättra välfärden eller ändra sina rutiner. För att verkligen förändra någonting måste vi visa data. Vi måste säga att vi har undersökt det här och vi måste förhindra lidandet.

När djur ska utsättas för stressande hantering, som vid transporter, kan man ge bedövningsmedel. Men det ges inte vid slakt, eftersom det måste gå en viss tid tills läkemedlet har försvunnit från vävnaden så att inte människor som äter köttet påverkas. När fiskar slaktas är det i stället vanligt att använda elektricitet eller slag mot huvudet. 

– Självklart är det väldigt stressande, när man har 10 000 fiskar som måste dödas snabbt. 

Lynne Sneddon förklarar att fiskarna sugs in i en maskin där de får ett slag mot huvudet. Så länge som fiskarna hamnar på rätt sätt, så de inte sugs in baklänges eller lite snett, blir de bedövade eller dödade av slaget. Samma gäller för elbedövningen – så länge fiskarna träffas som de ska av elektricitet är metoden effektiv. 

Är det många fiskar som inte bedövas innan de dödas?

– Ja, det är ganska många. Det fungerar inte perfekt. Det behöver finnas personer som kontrollerar att allt går rätt till och flyttar fiskar vid behov. Ofta finns inte den personalen. 

Efter bedövningen dödas fiskarna genom att gälarna skärs av. Tidigare praxis att hugga av huvudet fungerar inte. Forskaren Albin Gräns har kommenterat att vissa fiskar kan leva i flera timmar efter att huvudet huggits av. Lynne Sneddon har flera gånger uttalat sig mot att metoden ofta används på fiskmarknader. 

– Ansiktet fortsätter röra sig och reagera. Det måste vara fruktansvärt smärtsamt, för alla avskurna nerver fortsätter att skicka smärtsignaler till hjärnan och fisken bara lämnas att lida och dö. 

Stärka fiskars lagskydd

Det bedrivs många kampanjer för att förbjuda smärtsamma hanteringsmetoder och ge fiskar ett bättre lagskydd. Koldioxidbedövning, som i stor utsträckning används i Sverige, är exempelvis starkt kritiserat, eftersom det är plågsamt och inte särskilt effektivt. Det pågår också ett politiskt arbete för att stärka fiskars lagskydd. Inom EU har det framförts flera krav till EU-kommissionen att öka djurskyddet. Vildfångad fisk är i princip helt rättslös och flera studier visar att otaliga fiskar dör av stress innan de ens har dragits upp av fartygen. När det gäller bedövning är det väldigt få fartyg som har tekniken som behövs. 

– Det görs försök att införa elbedövning, så att djuren kan bedövas och sedan dödas, säger Lynne Sneddon.

På flera håll förändras hanteringen av djur i takt med ny forskning om deras förmågor. I september införde Kalifornien, som andra delstat i USA, ett förbud mot bläckfiskuppfödning för konsumtion. Lynne Sneddon påpekar att bläckfiskar är de enda ryggradslösa djuren som omfattas av lagstiftning om djurförsök.

Vilka andra djur känner smärta? 

– Vi använder fruktflugor som en viktig modell för smärtanalyser. Det finns också bevis hos honungsbin, havssniglar och iglar. 

Lynne Sneddon tror att den verkliga frågan är om det finns tillräckliga bevis för att övertyga lagstiftarna. 

– Tills motsatsen har bevisats skulle jag säga att alla djur troligen upplever något smärtsamt, för annars skulle de bara gå runt och skada sig själva och dö.

I ett evolutionärt perspektiv borde därför alla djur uppleva någon form av smärta.

– Sen tror jag inte att smärtan är så som vi upplever den, men den är troligen väldigt viktig för djuret. Jag får självklart frågan hela tiden var man ska dra gränsen. Men vi har aldrig varit djur, vi vet inte vad djuren tänker eller upplever. För att vara på den säkra sidan är det bäst att behandla dem så humant och etiskt som vi kan.

Smärta hos däggdjur

Smärtkänsligheten hos möss, kaniner och andra försöksdjur är väl studerade, liksom hos grisar, hästar och djur som behandlas av veterinärer. 

– Men vi har inte gjort försök på vargar, giraffer, blåvalar och så vidare. Vi bara antar att vi kan föra över resultaten från ett väldigt litet antal arter. 

Nakenråttan är ett djur som sticker ut. De lever i hålor med hög koldioxidhalt och har därför utvecklat ett nervsystem som inte reagerar på syra. Även hos fiskar och hundar finns det skillnader, liksom bland människor. Kvinnor tål mer smärta än män och rödhåriga har en annan smärttolerans.

– Så att basera allt på en art är inte idealiskt. Men vi gör det med däggdjur och vi accepterar att alla däggdjur kan känna smärta, fast vi inte har studerat dem.

Inom insektsgruppen är det en stor variation. Nya studier av bin visar att de inte bara reagerar på smärta utan också kommer ihåg och undviker den. Samtidigt finns det beteenden som antyder att en del arter inte känner smärta.

– Vissa djur äter sig själva, så det borde vara talande, säger Lynne Sneddon. 

Hon förklarar att flera har börjat forska på insekters välfärd, eftersom det är på gång med intensiv uppfödning av insekter som proteinkälla till lantbruksdjur. 

På senare tid har det också kommit många frågor om insekter till Jordbruksverket. Djurskyddshandläggaren Mattias Gårdlund berättar att någon nyligen ville veta hur man avlivar larver.

– Jag försökte ställa frågan till forskarna och de sa: ”Ooh, där är vi inte riktigt än”.

Lynne Sneddon tror att insekter är nästa ”heta grupp” efter kräftdjur. Hon menar att det blir stora förändringar för kräftdjuren de kommande ett till två åren.  

– Det sker ett tydligt skifte mot att värna om deras välfärd. Jag är övertygad om att saker kommer att förändras snabbt för tiofotade kräftdjur, säger Lynne Sneddon.