DEBATT. I en replik skriver Simon Fredriksson (C) att vår debattartikel om jordbrukssektorns klimatansvar är missriktad. Fredriksson menar att jordbruksstöden inte borde tas bort, utan i stället klimatanpassas. Vad han missar är att jordbrukssektorn skulle klara sig minst lika bra utan subventioner.

EU:s jordbruksstöd står för en tredjedel av hela EU-budgeten. Att hundratals miljarder kronor tas från europeiska skattebetalare och läggs på en enskild sektor varje år är dåligt i sig. Ännu värre är att det görs helt i onödan. Eftersom människor alltid kommer att vilja äta mat kommer marknaden att kunna lösa livsmedelsförsörjningen på egen hand. Jordbrukare kommer helt enkelt att få höja priserna mot konsumenter, som å sin sida inte kommer att behöva betala lika mycket skatt.

När en stor del av betalningen för jordbruket fördelas av EU-byråkrater kommer slutresultatet att bli sämre än vad en marknad med spontan ordning skulle åstadkomma. EU:s enorma jordbruksstöd tvingar jordbrukare att bli bidragsentreprenörer som anpassar sin verksamhet efter EU-bidrag. En mer gynnsam lösning för alla parter vore om jordbrukare blev helt självständiga företagare som producerade vad folk ville ha.

Det finns heller inget egenvärde i att livsmedel ska komma från just Europa. Om afrikanska lantbrukare har bäst väderförhållanden, kunskaper eller resurser för att producera en viss gröda finns ingen anledning för Europa att konkurrera ut det med offentliga subventioner.

I sin replik framhäver Fredriksson att direkta fossila subventioner till jordbruket bör fasas ut, samtidigt som en högre andel av stöden bör gå till miljöinsatser. Det är två goda poänger. Så länge jordbruksstöd är en del av EU:s budget bör de ha höga klimatkrav. Att säkerställa det blir en viktig uppgift när EU:s jordbruksstöd ska omförhandlas efter nästa Europaparlamentsval. Samtidigt riskerar även hållbara jordbruksstöd att skada klimatet genom att göra det lönsamt att omvandla skog till köttproduktion.

EU:s gemensamma jordbrukspolitik är ett planekonomiskt och protektionistiskt misslyckande. Kostnaden bärs inte bara av EU:s skattebetalare utan också av de utomeuropeiska jordbrukare som blir utkonkurrerade. EU:s jordbrukssubventioner måste trimmas ner så mycket som möjligt, samtidigt som de kvarvarande stöden måste få ökade klimatkrav.

Läs även:

LUF:s debattartikel ”Klimatet kräver kostomställning”

Simon Fredrikssons replik ”Missvisande kritik av EU:s jordbrukspolitik”