Situationen för hbtqi-personer förvärras i flera delar av världen och nyligen antogs ett av de hårdaste antigay-lagförslagen någonsin i Uganda. Men i Sverige avslår och utvisar migrationsmyndigheterna fortfarande de allra flesta hbtqi-flyktingar som söker asyl – på olagliga grunder. Det visar en ny rapport som RFSL släppt i dag.
Att vara homosexuell är fortfarande illegalt i 69 länder och under de senaste åren har situationen för hbtqi-personer försämrats ytterligare i flera delar av världen. I mars röstade Ugandas parlament igenom ett av de hårdaste antigay-lagförslagen någonsin, som bland annat innebär att homosexuella och personer som ”främjar” homosexualitet nu riskerar dödsstraff. Ugandas president har även uppmanat övriga afrikanska ledare till att stoppa främjandet av homosexualitet, vilket befaras leda till bakslag för hbtqi-rörelsen i även andra delar av kontinenten.
Men trots världsläget blir det inte lättare att få asyl som hbtqi-flykting i Sverige. Tvärtom. Det konstaterar RFSL:s asylrättsjurist Aino Gröndahl i en ny rapport.
– Jag tror inte att så många känner till i Sverige att vi har en situation där hbtqi-flyktingar – som har rätt till skydd enligt svensk och internationell rätt – systematiskt nekas asyl. Vi skickar människor i döden. Och det handlar inte om ett fåtal, utan om tusentals personer på bara några år, säger hon till Syre.
Rätten till skydd villkoras
För snart tre år sedan släppte Aino Gröndahl den första rättsutredningen. I den konstaterade hon att Migrationsverket och migrationsdomstolarna gång på gång använder sig av otillåtna avslagsmotiveringar som grundar sig på felaktiga fördomar och stereotyper. Det handlar bland annat om krav på att den asylsökande ska kunna redogöra för en ”inre process”, med djupa tankar och känslor av skam och självhat, för att göra sin sexuella läggning eller sin könsidentitet trovärdig.
– För det första är det inte sant att alla hbtqi-personer i hela världen beskriver sin sexualitet och kön som någon inre process. För det andra så strider det mot UNHCR:s riktlinjer som specifikt understryker att det inte finns några universellt gemensamma erfarenheter och egenskaper hos hbtqi-personer och att det inte får krävas att den asylsökande ska känna till och använda specifika termer och begrepp om sig själva, säger Aino Gröndahl och fortsätter:
– Vi har en oacceptabel utgångspunkt när svenska statliga myndigheter villkorar rätten till skydd med att du ska må dåligt, du ska känna självhat för att vara trovärdig. Annars har du inte rätt till skydd. Det är ju fruktansvärt. Det skulle vi ju aldrig kräva av svenska medborgare.
Skuldbeläggs och ifrågasätts
I den nya rapporten har hon granskat 1 360 beslut och domar mellan november 2020 och maj 2023 – och kan konstatera att inget har förbättrats sedan den förra rättsutredningen.
– Det har snarare blivit värre. Speciellt om man tittar på kravet om att hbtqi-asylsökanden måste ha gjort risköverväganden. Det har blivit ännu mer systematiskt. Man kräver att för att göra din sexuella läggning, könsidentitet eller könsuttryck trovärdigt så måste du ha funderat kring riskerna om du till exempel har flirtat med en person av samma kön eller ingått i en samkönad relation. Det här kravet tillämpas till och med på tonåringar och det vet man ju själv att personer som är väldigt unga kanske inte alltid tänker på risker på samma sätt som en vuxen, säger Gröndahl.
Hon jämför rättsprocesserna med hur personer som har utsatts för våldtäkter ofta behandlas i straffrätten, med skuldbeläggande och ifrågasättande av både personens agerande och dennes känslor. Det kan till exempel handla om att asylsökanden inte bedöms som trovärdig för att den inte kan berätta hur den har tänkt kring riskerna med att kyssa sin partner offentligt.
– Det här hör självklart inte hemma i asylprövningar överhuvudtaget, men jag skulle säga att det förekommer i långt över 90 procent av alla beslut och domar. Det är inte trovärdigt att någon har agerat si och så eller den här personen borde ha känt skam eller borde inte ha tagit så stora risker. Det blir ett slags skuldbeläggande och skambeläggande och också en slags bestraffning i att om du inte tänkte tillräckligt på risker så får du avslag.
Gigantiskt rättssäkerhetsproblem
Aino Gröndahl kan se några små ljusglimtar inför framtiden. Det bedrivs mycket internationell forskning på ämnet och hon kan även konstatera att Migrationsverket tar till sig de juridiska utredningarna och har inlett ett omfattande förändringsarbete. Men hon ser samtidigt att det går alldeles för långsamt.
– Om jag har kunnat hitta över tusen avslag på bara något enstaka år som grundar sig på felaktiga och olagliga fördomar om hbtqi-personer, då har vi ett gigantiskt rättssäkerhetsproblem.
– Det känns dramatiskt att använda ordet rättsskandal men om det hade handlat om svenska medborgare så tror jag att de flesta hade ställt upp på att kalla det för det, när människor som har rätt till skydd helt systematiskt utvisas till länder där de sätts i fängelse, torteras och utsätts för grova fysiska och psykiska övergrepp.
Läs mer:
