Syres granskning av insynen i djurindustrin har visat att sekretessen har blivit nästan total sista åren. Nu berättar Helle Bryn-Jensen, länsstyrelsens jurist, att myndigheterna har samarbetat för ett gemensamt direktiv om sekretessbeläggning.
I den första delen av Syres granskning påpekade bland andra Djurens rätt och Djurrättsalliansen att det har blivit mycket svårare att få ut allmänna handlingar som djurskyddskontroller den sista tiden. Håkan Frisell, ansvarig utgivare på nättidningen Foodmonitor kommenterade.
– För femton år sedan var det väldigt öppet. Man kunde få ut precis allting, nästan ingenting maskerades. Idag har det ändrats radikalt. Det kan vara väldigt svårt att få ut något.
– Det har blivit en skärpning på grund av avslöjanden.
När djurrättsaktivister har använt sig av dold kamera och avslöjat missförhållanden i djurbranschen väcks opinion som kan leda till en förändring. Djurhållare och slakterier får annars ofta flera år på sig att åtgärda brister som uppmärksammats av en kontrollmyndighet, något som kritiseras av djurrättsorganisationer då det innebär mycket onödigt lidande för väldigt många djur.
En som själv bestämde sig för att försöka göra något åt detta är Helena Falk från Skattungbyn utanför Orsa. I den andra delen av granskningen får vi följa hur hon som nybliven djurrättsaktivist begär ut en kontrollrapport från länsstyrelsen i Dalarna. Hon får vänta i sju veckor innan rapporten om brister på slakteriet Siljans chark dimper ned i brevlådan. När Syre begär ut samma handling tar det tre veckor och sekretessbeläggningen skiljer sig markant, fast det bara är två månaders mellanrum. Syres granskning har också visat att det inte är ovanligt att maskningen skiljer sig åt, tvärtom varierar den mellan olika myndigheter, handläggare och tidpunkter. Därför kan det gå att lägga pussel med olika kopior för att få ut mer information.
Gemensamt regelverk
För att tydliggöra vad som egentligen ska sekretessbeläggas, vilket också innebär mer enhetlig sekretess, har det upprättats ett nytt direktiv som gäller för alla länsstyrelser, berättar Helle Bryn-Jensen, jurist på länsstyrelsen i Dalarna.
– Vi har ett gemensamt regelverk kring hur vi ska hantera de här begäran om allmän handling i de här frågorna, som vi beslutade om för alla länsstyrelser 2022.
Har det skett någon förändring efter det?
– Det som förändrades för vår del, Dalarna, var att vi alltid numera maskar brister i enlighet med tre eller fyra olika kammarrättsbeslut.
– I de här har man kommit fram till att man kan inte hävda sekretess mot personen, alternativt bolagsnamnet, utan det är bristerna som ska maskas, säger Helle Bryn-Jensen.
På bland annat Djurens rätt och Djurrättsalliansen har man erfarenhet av länsstyrelserna generellt har börjat maska bristerna mer och att Livsmedelsverket oftare sekretessbelägger företagsnamnet i stället. Journalisten Nils Funcke, expert på offentlighetsprincipen, är en av dem som har påpekat att det är företagsnamnet snarare än bristerna som borde maskas.
– Det skadar inte företaget om man talar om att det går för många grisar på varje kvadratmeter om man inte talar om vilket företag det är. Talar man däremot om vilket företag det är men inte vad det gäller är det klart att då sätter genast konspirationstankar igång hos andra.
Bland andra Djurens rätt har också konstaterat att det är bättre om företagsnamnen maskas, eftersom det är bristerna som avslöjar vad djur utsätts för i Sverige.
Men Helle Bryn-Jensen förklarar att det är lagen som styr vad som sekretessbeläggs.
– Det som är skyddsvärt, som möjligtvis kan beläggas med sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen, är en enskilds driftsförhållanden.
– Men att man är näringsidkare, att man är djurhållare, det är inte sekretessbelagt. Så det finns en viss logik.
Varför maskas djurslag?
– Det handlar också om driftsförhållanden. Men mina kollegor som arbetar med det här, säger att vi normalt inte maskar djurslag.
När Syre berättar att det finns flera exempel på när både brister och djurslag maskas svarar Helle Bryn-Jensen att hon gärna vill få reda på om länsstyrelsen i Dalarna har gjort det vid något tillfälle.
– Gör vi så följer vi inte våra egna beslut och det vill jag i så fall sätta stopp för.
”Det är svårt”
Enligt de nya direktiven om sekretessbeläggning från februari 2022 ska inte djurslag maskas.
Varför gjorde ni ett gemensamt direktiv?
– Därför att alla tyckte att det här var svårt. Det är svårt att göra sekretessbedömningar.
Och då är det bättre att det finns en utredning om hur vi bör agera.
Hur ser ni på att det ändå blir olika beroende på länsstyrelse och handläggare?
– Det är trist att det skiljer. Men man ska tänka på att när man får ett maskat beslut så är det överklagbart. Och det finns ingenting bättre för oss än att ni som blir missnöjda faktiskt överklagar. För då får man det prövat. Det är det bästa som kan hända.
Så att det blir tydligare vad som gäller?
– Ja, precis. För när det är bedömningsfrågor så är det svårt att alltid göra rätt. Vi är olika som individer och har olika bagage med oss, som gör att vi bedömer olika.
Är det särskild hård sekretess eller något annat specifikt för djurskyddsärenden?
– Nej. All sekretess är reglerad i offentlighets- och sekretesslagen, säger Helle Bryn-Jensen.
I maskade djurskyddsrapporter hänvisas det ofta till kapitel 30, paragraf 23 i offentlighets- och sekretesslagen (OSL). Där står det att sekretess gäller för ”enskilds affärs- eller driftsförhållanden” om det kan antas leda till skada att uppgiften offentliggörs. Bland andra Nils Funcke menar att det måste finnas ett påtagligt hot, att det inte räcker med en abstrakt risk för skadat anseende som företagare. Helle Bryn-Jensen förklarar att kammarrätten har slagit fast att sekretess gäller om det finns minsta risk för att enskild skadas genom någon hotbild.
– Det kan vara media, det kan vara privatpersoner, det kan vara aktivister, det kan vara terrorister, det kan vara precis vad som helst.
Hur ska företag och myndigheters arbete kunna granskas om allt som kan skada verksamheten maskas?
– Det går inte att svara på riktigt. Du får ställa den frågan till lagstiftarna. För det är de som bestämmer vad det är vi ska maska, säger Helle Bryn-Jensen.
Hon påpekar att det finns flera myndigheter som granskar länsstyrelsens arbete, som självklart tar del av alla handlingar omaskade, däribland Jordbruksverket och Livsmedelsverket.
– Vi är ganska hårt granskade. Sedan om den så kallade tredje statsmakten vill göra mer, då är det en annan femma. Men det är och förblir lagstiftningen som styr det vi gör, säger Helle Bryn-Jensen.
Olika regler
Enligt lag kan sekretessen lyftas då det finns ett allmänintresse gällande livsmedel, som exempelvis rör människors hälsa eller miljön, även om enskild kan antas lida skada. Men det gäller inte för djurskydd. Många anser däremot att djur som föds upp som livsmedel borde räknas som det. Enligt Livsmedelsverket ingår också grisar och andra lantbruksdjur på gårdarna ”i livsmedelskedjan”, men när de lagligt ska klassas som livsmedel är oklart.
– Det är olika lagstiftningar som reglerar när levande djur blir ett livsmedel, beroende på vad det är för djurslag och vilken situation, om det är ett djurskyddsärende eller om det är ett livsmedelskontrollsärende, förklarar Helle Bryn-Jensen.
– På ett slakteri är djuren både ett djur och ett livsmedel. Det lever fortfarande när det kommer till slakteriet. Men det faller in under livsmedelskontroll. Och djurskydd.
När det gäller myndigheternas så kallade normalkontroller av hur företag sköter sig gäller också lite olika regler för djur och livsmedel.
– Normalkontroller av djurskydd ska föranmälas. Det är vi skyldiga att göra. Men normalkontroller av livsmedel kan göras oanmält, säger Helle Bryn-Jensen.
Det görs däremot ingen föranmälan vid en uppföljande kontroll av åtgärdade brister, eller om länsstyrelsen får in en anmälan. Linda Lindström, ordförande på Total insyn, är en av dem som ändå är kritiska till att länsstyrelsen bokar in sina vanliga kontrollbesök.
– Man ser till att just den dag när länsstyrelsen kommer så ser det bra ut, säger hon.
– Jag tycker att man gullar för mycket med djurbönderna. Det borde bli hårdare. Statistik visar att det kan ta upp till tio år innan en gård blir granskad och det är inte okej. Jag tycker snarare att man borde granska alla gårdar en gång i månaden. Förutsättningslöst, hela tiden. Och även komma på oregelbundna tider så att man verkligen ser hur det ser ut.
Helle Bryn-Jensen håller inte riktigt med om kritiken.
– Jag kan förstå tanken. Men jag vill gärna tro att om man är en dålig djurhållare rent generellt, och det görs en föranmäld normalkontroll, så kan du inte återställa djurens skick med den korta framförhållning som det är. Så bristerna upptäcks i alla fall. Sedan kan du ha putsat fönster och vitkalkat väggarna i ett stall hur mycket som helst, men är hästen dåligt skött så framgår det ändå, säger hon.
På länsstyrelsen i Dalarna finns ett regelsystem om offentliga handlingar och en begäran om utlämnande ska hanteras omedelbart, berättar Helle Bryn-Jensen. Hon blir chockad när hon får höra att handläggningstiden för en kontrollrapport var sju veckor.
– Oj! Då tycker jag att det låter som att själva förfrågan har ramlat mellan stolarna, vilket ju naturligtvis är väldigt, väldigt olyckligt. Och det var inte ett väldigt stort material?
Nej, det är en kontroll, på kanske 30 sidor.
– Det skulle ha skett inom loppet av ett par dygn, max. Det måste ha blivit någonting fel, absolut.
Helle Bryn-Jensen får veta att Syre också har väntat i mer än en vecka på rapporten.
– Jösses. Det här tycker jag inte om. Som ansvarig för juridiken inom djurskydd, visserligen bara sedan en månad tillbaka men, då tycker jag inte om att det inte sköts.
Hon förklarar att de har en skyldighet att maska kontrollrapporter från slakterierna och att det kan ta lite längre tid om handläggaren som får det på sitt bord råkar vara på tjänsteärende.
– Men mer än en vecka ska det absolut inte behöva ta.
Gör ni olika bedömningar om det är exempelvis en journalist eller en privatperson som begär ut handlingar?
– I normalfallet är det inte så. Sedan kan det finnas vissa situationer, till exempel när det inte är ett renodlat djurskyddskärande utan djur över huvud taget. Skulle du som journalist fråga var vi har våra örnreden så kanske du inte skulle få reda på det. Men en ornitologisk förening kanske skulle få reda på det. Det handlar lite grann om vad man ska använda uppgiften till, inte vem man är.
Ibland fått rätt
Om man får en handling där för mycket verkar vara sekretessbelagt tipsar Djurrättsalliansens talesperson Malin Gustafsson om att be att myndighetens jurist kopplas in.
– Vi har ibland lyckats få rätt, till exempel om felaktiga maskningarna har gjorts, vilket också visar att det görs godtyckligt.
Men det beror på vilka uppgifter det gäller.
– Det här med att de maskar brister, där är det svårt, för det är något som görs mer och mer. Nu maskas de i många fall helt och hållet, säger Malin Gustafsson.
Läs första och andra delen av granskningen:
