Helena JO-anmälde länsstyrelsen – ”Få är på djurens sida”

Sekretessen inom det svenska djurskyddet har ökat markant de senaste åren. Nu går det knappt att se ens vilket djurslag som farit illa av någon brist i hanteringen. Syres första del i granskningen av insynen i djurindustrin visade att olagliga metoder och dolda kameror kan avslöja missförhållanden som annars mörkas för allmänheten – och att det kan vara först när allmänheten får se vad som händer bakom de stängda industridörrarna som det kanske sker någon förändring. Här i den andra delen av tre tydliggörs att långa handläggningstider också försvårar insynen.

Den 2 augusti 2023 mejlar Helena Falk som bor i Skattungbyn utanför Orsa till länsstyrelsen i Dalarna. Hon vill ha information om djurskyddskontroller inför en manifestation mot ett slakteri i närheten, Siljans chark. 

– Jag är djurrättsaktivist, ganska ny inom detta och håller på att hittar vägar fram. Jag tror det vore bra om dessa frågor syntes betydligt mer än de gör i dag, säger hon.

Helena Falk jobbar som psykolog och har sedan länge engagerat sig för hemlösa katter, hon hjälper till på ett katthem och tar hand om några katter som bor hemma hos henne. Förra året kontaktade hon Djurrättsalliansen för att få lite flygblad att dela ut, då hon ville göra mer för djuren, efter flera år som vegan. När hon i somras åkte på sin första vigil vid ett slakteri i Linköping kom hon också i kontakt med organisationen Animal save. Hon lärde känna andra som engagerar sig för djurrätt i området och tillsammans började de skriva insändare och planera en manifestation vid Siljans chark.

– Jag är väldigt ledsen för hur djur bara plågas och utnyttjas världen över dag efter dag. Jag vill göra något åt det, förklarar hon. 

Det är därför hon begär hon ut djurskyddskontrollen från Länsstyrelsen. När det har gått mer än en vecka utan mer än ett autosvar kontaktar hon Djurrättsalliansen igen för att få lite tips på vad man kan göra för djuren och fråga hur organisationen gick till väga för att få ut handlingar vid granskningen av Sveriges slakterier.

Den 24 augusti, tre veckor efter sitt första mejl till länsstyrelsen, hör Helena Falk av sig till myndigheten igen. Dagen efter kommer en ursäkt med en förklaring om att det finns en stor mängd begäran om utlämnanden, som betas av så fort de kan. Helena Falk har fortsatt kontakt med Djurrättsalliansen, där man reagerar på att det tar så lång tid. 

”Inom närmsta veckan”

Malin Gustafsson, talesperson på Djurrättsalliansen, berättar för Syre att de regelbundet begär ut handlingar från olika myndigheter. 

Hur lång tid brukar det ta?

– Det är svårt att säga, men inom den närmsta veckan eller ett par dagar. 

På Djurens rätt har man samma erfarenhet. 

– När vi begär ut för hela Sverige och exempelvis de största kycklingslakterierna så kan det ta en vecka. Men det är jättemycket material, då handlar det om hundratals kontrollrapporter. Så det har vi förståelse för. Det brukar aldrig ta mer än någon vecka, säger Anna Harenius, sakkunnig etolog på Djurens rätt. 

När Helena Falk har väntat nästan en månad på respons från länsstyrelsen gör hon en JO-anmälan.

Dagen efter anordnas manifestationen vid Siljans chark tillsammans med Animal save Dalarna. Helena Falk och de andra möts av avspärrningar och skyltar om fotograferingsförbud, men håller upp sina plakat med budskap om att grisar och kor också är individer, snarare än mat. De lämnar rosor vid en tänkt grav för namnlösa grisar innan de går ”med tunga steg mot våra bilar”.

– Jag trodde det skulle vara lätt att få ut info, skriva en debattartikel och få igång lite debatt i samhället. Men jäklar vad stopp det blir, myndigheter lämnar inte ut, slakteriet är okontaktbart och vanliga tidningen verkar inte alls intresserad, säger Helena Falk. 

– Det gör att man känner sig väldigt ensam. Speciellt med tanke på djuren. Det är så få som är på deras sida. Det är svårt att ens få någon publicitet.

Att djurrätt inte är en prioriterad fråga i nyhetsbevakningen bidrar till att Djurrättsalliansen granskar och offentliggör allmänna handlingar.  

– I media generellt kanske inte djurrättsfrågan står jättehögt upp på dagordningen alla gånger, säger Malin Gustafsson på Djurrättsalliansen.

”Företagen skyddas”

När Helena Falk inte fått någon återkoppling från länsstyrelsen på sex veckor skickar hon ett mejl till Syre.

”Det blir som att företagen skyddas och allmänheten får inte tillgång till relevant information”, skriver hon.

Veckan efter kommer ett brev på posten från länsstyrelsen, sju veckor efter begäran om utlämnande. Kontrollrapporten är ordentligt maskad, det går inte att utläsa vad som har kontrollerats eller vilket djurslag som har påverkats. Efter rubriken ”Beskrivning av bristerna” följer flera sidor med bara svarta streck. Det enda som framgår är att bristerna är listade i 17 punkter. 

– Jag tycker att det är lite absurt. Alltså varför ska det döljas? Om jag skulle begå ett brott då skulle det vara en offentlig handling, så folk skulle kunna veta vad jag har gjort. Varför kan det inte vara så för företag? säger Helena Falk. 

Hon begär ett skriftligt beslut om sekretessbeläggningen så att hon ska kunna överklaga. När det har kommit kontaktar hon en jurist och skickar in en överklagan till länsstyrelsen. Hon begär sedan om mer tid för att utveckla skälen och ärendet överlämnas till kammarrätten i slutet av oktober.

Något snabbare hantering

Den 7 november skickar Syre ett mejl till länsstyrelsen i Dalarna för att få ta del av samma djurskyddskontroll. Det dröjer två veckor innan det kommer ett svar med en förklaring om att myndigheten har en stor mängd begäran om handlingar. Det bifogas dock en lista över länsstyrelsens ärenden på Siljans chark och veckan efter kommer handlingen med posten. Det går alltså dubbelt så fort som för Helena Falk, men tar fortfarande ovanligt lång tid. 

Journalisten Nils Funcke, expert på offentlighetsprincipen, påpekar att det inte ska spela någon roll vem som begär ut en handling, om det är en journalist eller en privatperson. 

– Det är ett lagstridigt sätt att bete sig om man gör skillnad på folk och fä. 

Du har ingen erfarenhet av att det kan förekomma?

– Det går väl i och för sig lättare om det är Dagens nyheter eller något annat etablerat medium som hör av sig, för då kan de befara att ”Den här tidningen ska vi ha mycket mer att göra framöver”. Det är klart att det kan påverka, men det ska inte påverka. Jag hoppas vid gud att det inte sker. För då har myndigheten missförstått sin roll. Det är en grundläggande rättsprincip här i Sverige med lika behandling, säger han. 

Enligt lag ska en offentlig handling lämnas ut ”skyndsamt”. 

Vad innebär egentligen det?

– Begär man ut en allmän handling som är offentlig får det inte ta mer än en eller två arbetsdagar. Sedan ska den lämnas ut, säger Nils Funcke. 

Måste det göras en sekretessbedömning av ett stort material får man däremot ge myndigheten en längre tidsfrist. Men att Helena Falk fick vänta sju veckor på en djurskyddskontroll tycker Nils Funcke är ”på tok för långt”.

– Det låter orimligt. I synnerhet om det är någon myndighet som är van att hantera sådana uppgifter bör det gå påtagligt mycket snabbare. Det där borde en hyfsat flängd tjänsteman ha kunnat fixa på en arbetsvecka. 

Justitieombudsmannen (JO) kräver också ett yttrande från länsstyrelsen i Dalarna om den långa handläggningstiden. 

Mindre maskat

I djurskyddskontrollen som Syre får ta del av är betydligt mindre sekretessbelagt än i Helena Falks exemplar av samma handling. Fast det bara skiljer två månader mellan utlämningarna. Det går exempelvis att se att den första punkten handlar om standardrutiner och katastrofplan, att en annan punkt handlar om levande djur och en tredje om bedövning. En bild på grisar är dessutom omaskad. Däremot sekretessbeläggs alla punkter som listas som ”besvarade med ja” eller ”ej kontrollerade”, till skillnad mot rapporten som Helena Falk fick. I den uppföljande kontrollrapporten från 2023 som Syre också begär ut framgår det ännu mer – att det som har kontrollerats främst rör uppställning och bedövning av grisar, samt åtgärder i eventuella nödsituationer. Det skrivs om service, kalibrering och tidsinställning i samband med butinan, som grisar stängs in i vid koldioxidbedövning. Det står också att Siljans chark har köpt en elbedövningsstång, gällande reservbedövningsmetod vid stopp i butinan, men det är oklart om den är godkänd att använda. Det framgår att det är bra om grisarna inte behöver stå för länge i stallet, något system hade planerats att rengöras och ett reservstall används vid nödbehov. Totalt listas 11 punkter som behöver åtgärdas efter uppföljningskontrollen. En del ska ha blivit bättre, men det framgår inte vad. 

Att sekretessbedömningen ser olika ut från gång till gång är inte ovanligt, tvärtom. I Syres första del i granskningen av insynen i djurindustrin redogjorde Djurens rätt och Djurrättsalliansen för att maskningen förefaller godtycklig. Det varierar mellan myndigheter och beroende på handläggare. Genom att begära ut samma handling vid olika tillfällen, eller vända sig till olika myndigheter, kan man därigenom lägga pussel och få reda på mer information. Något som Nils Funcke också föreläser om som en metod.

– Jag tror att det skulle bli sämre insyn om alla länsstyrelser snackar ihop sig, säger han.

I kontrollrapporten från Siljans chark 2022 står det att kontrollen som genomfördes den 16 maj var föranmäld den 29 april. Kontrollen gjordes ”med anledning av Länsstyrelsernas nationella kontrollprojekt avseende djurskydd på slakterier”. Slakteriet erbjuds att skicka in underlag som visar att bristerna som listas under 17 punkter har åtgärdats, senast 31 december, för att slippa uppföljande kontroll. 

”Vi bedömer att det fanns brister som behöver rättas till för att verksamheten ska följa djurskyddslagstiftningen”, skriver länsstyrelsen i Dalarnas län. 

Samma skrivelse finns i den oanmälda uppföljningskontrollen, som genomförs ett år senare, den 3 maj 2023. Dessutom meddelas att länsstyrelsen utreder ”om det finns skäl att förelägga er för att komma till rätta med bristerna”. Slakteriet får alltså ett år på sig att åtgärda brister som bryter mot djurskyddslagen och sedan ska det utredas om eventuellt förläggande. 

Efter att en länsstyrelse uppmärksammat brister tar det ofta flera år innan åtgärd, något som också kritiseras av bland andra Djurens rätt och Djurrättsalliansen. Håkan Frisell, ansvarig utgivare för nättidningen Foodmonitor har kommenterat:

– Man kan se ett ofantligt djurlidande under den tiden som man har hemlighållit för journalister. Om journalister hade fått reda på det här tidigare och det blivit avslöjat så hade det kunnat hända något annat.

Väntar med överklagan

För att lyfta en sekretessbelagd uppgift kan det behövas starka argument. Helena Falk gör därför tillsammans med sin jurist bedömningen att de inte hinner sammanställa en tillräckligt underbyggd överklagan för tillfället, så de bestämmer sig för att vänta med att driva ärendet vidare och Helena Falk tar tillbaka överklagan i mitten av november.

– Det är bättre att inte överklaga nu för att inte ytterligare stärka rådande praxis, säger hon.

Helena Falk påpekar att det kan vara svårt att få igenom en förändring. 

– Länsstyrelsen och företagen har såklart massor med jurister och de har pengar att betala dem. Man känner sig lite i underläge. Men jag är väldigt glad att i alla fall JO tog det seriöst. Så att man inte känner sig helt utelämnad till myndigheterna. 

Under hösten deltar Helena Falk i flera manifestationer för djurens rättigheter med Animal save Dalarna. I samarbete med organisationen Peta står de bland annat utanför H&M för att protestera mot försäljningen av dunprodukter. Till nästa år planeras fler protester och andra aktioner för att synliggöra djurens lidande i industrierna. 

I del tre av granskningen svarar länsstyrelsen på kritiken. Missa inte!

Läs första delen av granskningen:

Brister i djurskyddet mörkas