Zoom

Unga mentorer i Botkyrka ska förebygga könsbaserat våld

Vladan Petrovic på Våldspreventivt centrum i Botkyrka arbetar med ett våldsförebyggande mentorsprogram.

En av tre kvinnor i världen utsätts någon gång i livet för någon typ av våld av en man, närstående eller okänd. Sedan ett antal år arbetar flertalet svenska kommuner med förebyggande arbete, och i Botkyrka är man inne på sin åttonde generation niondeklassare som i rollen av mentorer pratar om våld och könsnormer med yngre elever.

Mäns våld mot kvinnor uppmärksammas genom Orange day den 25 november. Förebyggande arbete mot våld är årets tema, och enligt en FN-rapport är preventivt arbete mot könsbaserat våld grovt underfinansierat.

För tio år sedan utvecklade organisationen Män en våldspreventiv metod som bygger på något som kallas MVP, Mentors in violence prevention. Den uppstod från början i USA på 90-talet och har som syfte att motverka stereotypa könsnormer och förebygga mäns och killars våld. Den svenska varianten använder dock inte elevmentorer utan istället utbildade vuxna, med undantag av en kommun, Botkyrka. Där arbrtar man sedan 2014 utifrån den ursprungliga idén med just mentorer.

”Lyssnar hellre på andra elever”

Vladan Petrovic är samordnare för våldsprevention i Botkyrka och Syre träffar honom på arbetsplatsen Våldspreventivt centrum, förlagt till den gamla doktorsvillan centralt i Tumba söder om Stockholm. Just nu pågår En vecka fri från våld, ett initiativ av organisationerna Unizon och Män. Den pågår dagarna upp till den 25 november, och samlar en stor del av civilsamhället och kommunerna. Vladan Petrovic berättar att man i Botkyrka ville behålla ”kärnan i MVP”,  själva mentorskapet.

– Det vill säga, äldre elever utbildar de yngre eleverna. Det är för att ta vara på det sociala kapitalet som finns hos de äldsta eleverna på skolan, men också den förebildsfaktor som vi vet finns. Samt att oftast lyssnar elever hellre på andra ungdomar än på oss vuxna, säger Vladan Petrovic.

Initiativet till att jobba med frågor om våld kom framförallt från eleverna, som själva vittnade om att det är ett tufft klimat och jargong på skolorna, fortsätter han.

– Det påverkade studieron och överlag känslan av trygghet. Så det var flera skolor i norra Botkyrka som initierade det här, och då blev det en politisk fråga i kommunen.

Kopplingen mellan våld och normer

Redan på ett tidigt stadium beslutades att man inte ville jobba med kortsiktiga projekt eller temadagar, utan med något som integreras i de ordinarie strukturerna, vilket resulterade i en studieresa till USA för att lära sig om MVP, som sedan dess varit en del av verksamheten i flera skolor i kommunen.

Hur går det då till? De äldre elever som vill bli mentorer väljs ut under vårterminen i årskurs 8, för att sedan bli mentorer i årskurs 9. Utbildningen börjar vid höstterminens start, och börjar direkt varvas med undervisning för de yngre.

– En vecka så handleds de av ett personalteam från skolan och socialtjänsten, och veckan därpå håller de själva passet för de yngre eleverna. Och så löper det på hela skolåret, med elva pass som grundar sig i att bredda förståelsen för vad våld är. Vi går också in på vilket sätt normer och våld hänger ihop. Vad har könsnormer med våldet att göra? Och går in i de grövre våldsformerna, våld mot hbtq-personer, i ungas relationer, rasism, hedersrelaterat våld, och så vidare.

Inget prestigeprogram

I kommunen är just nu sex högstadieskolor anslutna till mentorsverksamheten där dessa teman bearbetas under ett skolår. Det kommer alla elever till del – först som utbildning i årskurs sex eller sju, senare som möjligheten att söka om att bli mentor i årskurs åtta, och i årskurs nio inta mentorsrollen. De som nu utbildas är Botkyrkas åttonde generation av MVP-mentorer, vilket innebär att de haft ungefär 350 mentorer sedan den första årskullen 2015.

Vad är det för elever som intresserar sig för att bli mentorer, har de någonting gemensamt? 

– Det är otroligt blandat. Och det vi har lärt oss, både från USA och själva, är att vi försöker ha en stark representation och mångfald bland mentorerna. För det ska inte vara någon slags prestigeprogram, betyg ska inte spela någon roll. En del av våra mentorer kanske är tillbakadragna när de börjar, eller så är de stökiga eller liksom utmärker sig, fast inte på ett så positivt sätt, men man vet att de har väldigt mycket socialt kapital, eller status, på skolan. Att kunna använda sig av det och vända det till någonting positivt är en väldigt häftig resa att få uppleva.

– Det är häftigt för de yngre eleverna att lära känna de äldre genom mentorsprogrammet, säger Vladan Petrovic
– Det är häftigt för de yngre eleverna att lära känna de äldre genom mentorsprogrammet, säger Vladan Petrovic. Foto: Katarina Andersson 

I en kort rekryteringsvideo som Vladan Petrovic visar motiverar ungdomarna sitt val att bli mentor med allt från att de vill förebygga våld till att de vill bli bättre på att tala inför grupp. Många verkar också gilla att bli en förebild för och få kontakt med de yngre eleverna, men de lyfter också svårigheter – ibland sitter gruppen helt tyst! Vladan Petrovic drar sig till minnes sin första tid som områdessekreterare, och hur han stötte på en ungdom som berättade att hon haft MVP den dagen.

– Och jag frågade, ”ja men berätta, vad tyckte du?” Och hon bara, ”gud, det är så tråkigt”. Och det varierar, det handlar väldigt mycket om vad är det för klimat i gruppen. Oftast hålls det i halvklasser om 10-15 elever för att det ska vara så tryggt som möjligt. Utifrån de utvärderingar som de själva skriver så är det alltid väldigt positivt, men på plats – och det är det som mentorerna berättar – så kan de inledningsvis vara väldigt tysta eller blyga, för de kan tycka det är lite pinsamt eller skrämmande att det är nior som är i deras klass. Men det brukar oftast släppa efter att de har haft MVP i några veckor. För det är oftast just att de känner någon i nian, som de faktiskt kan gå fram och säga hej till, det kan de uppleva att det är jättehäftigt. Så den biten är de oftast väldigt glada och stolta över.

Genusperspektiv i grunden

MVP har en tydlig genusansats och utgår från diskussioner om stereotypa könsnormer.

– För vi vet enligt forskning att det hänger ihop med våldsbenägenheten, att utsätta andra för våld. Så det är en av grundprinciperna. Sen pratar vi väldigt mycket om relationsskapandet och den trygga anknytningen. Att säkerställa att alla har en trygg vuxen som de kan vända sig till. Den andra kärnan, förutom stereotypa könsnormer, är åskådarperspektivet, att förflytta fokuset från den som utsätter och den utsatta och lära ut strategier hur alla andra som är åskådare kan agera innan, under och efter våldet sker, förklarar Vladan Petrovic som tycker att det i mångt och mycket handlar om att lära sig olika former av civilkurage.

– Och det kan man applicera på alla de här klassiska våldsformerna. Men man kan även applicera det utifrån det läget vi har i samhället när det kommer till kriminalitet och gängvåld, tillägger han.

Problematiska influencers påverkar

Våld och kränkningar har som bekant tagit sig nya former i och med sociala medier och Vladan Petrovic har lagt märke till hur vissa attitydförändringar hos ungdomarna speglar det övriga samhället, och där finns utmaningar.

– När det kommer till hur man resonerar om mänskliga rättigheter, och kopplat till hbtq-frågor till exempel. För man vet också att det har vuxit fram väldigt starka, extrema röster, influencers som har byggt hela sitt följarskap på kvinnoförakt eller liknande attityder. Och det är någonting som vi absolut kan möta ibland vid de här utbildningstillfällena. Och där kan det vara väldigt spännande att börja resonera, för målet är att programmet ska inte vara så tillrättavisande, men syftet är ändå att förebygga våld. Och då behöver vi vara väldigt tydliga. Programmet bygger på att utmana normer som vi har i samhället, att vända och vrida på dem. Och inte bara stereotypa könsnormer, utan allmänt. För att kunna se om den här normen gynnar eller begränsar oss, tänka normkreativt kring den. Så det är det som uppmuntras. Sen för vissa saker, framförallt när det gäller det som är brottsligt och inte brottsligt, där finns inte så många gråzoner.

När man debatterar ämnen som sexistiska influencers kan själva språket utgöra ett våld i sig, och det är något som de i utbildningen försöker medvetandegöra ungdomarna om.

– Sen vi behöver också komma ihåg att de är bara ungdomar fortfarande. Så det gäller att hitta den här balansen, för de ska ju fortsätta vara ungdomar och inte behöva göra sig till någonting annat som de inte är.

Stort ansvar

Det är ett stort ansvar för eleverna att utbilda andra elever, påminner Vladan Petrovic.

– Vi behöver säkerställa att de känner sig trygga med det. I och med att vi utgår från en manual så är det väldigt tydligt vad mentorerna ska säga, men då blir det också väldigt lätt i praktiken att de kan läsa rakt av från manualen, och många gör det. Det handlar lite om att säga hur någons inlevelseförmåga är, kan de bearbeta det med egna ord eller om de läser rakt av. Så att utifrån de mjuka värdena så är det väldigt uppskattat av både de yngre och eleverna som håller i själva programmet.

Det är mentorerna själva som brukar vara mest nöjda med programmet.

– Det är de som liksom tar russinen av kakan. För det är en otroligt häftig upplevelse för dem att bonda med sexorna, att få lära dem och också träffa mentorer från de andra skolorna. För de yngre eleverna kan det vara lite olika. I de utvärderingar som görs i slutet av året är det väldigt positivt, det uppskattas att man pratar om de här sakerna, säger Vladan Petrovic.

Svårt att utvärdera effekter

Metoden som sådan och dess effekter är inte helt lätta att utvärdera. En studie som genomfördes vid Stockholms universitet 2021 tittade både på Män:s grundvariant och den modell som Botkyrka använder.

– Slutsatserna är ganska vaga. Det är ett bra systematiskt arbete som ger en väldigt bra grund för att arbeta med våldsprevention och likabehandlingsarbete på skolan. Men det som är en utmaning i samband med utvärderingar är ju att det handlar om en universell preventiv metod som riktar sig till alla. Så vad är det vi vill utvärdera? Är det hur den  genomförs eller vad som är effekten? Och varje del har sina utmaningar, på vilket sätt ska man utvärdera det? Och sen alla de här andra delarna som skolan ska täcka, det går inte på något sätt att säkerställa att det här skapar en förändring.

I Botkyrka har man nu börjat titta på hur man bättre kan utvärdera de konkreta effekterna genom att exempelvis utnyttja de olika enkäter som görs i kommunen och av Skolinspektionen, för att se vilka frågor som kan vara bra indikatorer. Personligen tycker Vladan Petrovic att det är ett ”otroligt viktigt och bra program”.

– Jag är inte född och uppvuxen i Sverige och har inte gått i skolan här. Men när jag pratar med alla mina vänner och kollegor så är det här någonting som väldigt många av oss har saknat under vår uppväxt. Vi sätter alla de här ämnena på agendan, trots att vi kan känna ibland att det kanske går över huvudet på våra yngre elever. Men att vi öppnar upp för att kunna prata just om de här subtila våldsformerna, skämten, kommentarerna, ryktesspridning, hämndporr, nakenbilder, allt det här som är ungdomarnas vardag och som väldigt många av dem inte reagerar på eller har normaliserat. Det tycker jag har ett värde i sig. Och att vi har väldigt många övningar med scenarion som de kan sätta sig in i och börja resonera. Uppmuntra dem att tänka lite själva. Det tycker jag är en jättestyrka med det här programmet.

Kräver resurser

– Det är ett resurskrävande program, men det är ändå någonting som täcker så många delar när det kommer till värdegrundsuppdraget, det sociala och kompensatoriska uppdraget som skolan har och som inte ryms någon annanstans inom läroplanen eller de vanliga kärnämnena. Så det är någonting som har varit uppskattat.

MVP är resurskrävande främst i den meningen att man behöver få loss personal som kan arbeta med det och få in det i schemat. Det brukar vara den stora utmaningen, säger Vladan Petrovic.

– Men vi vet att det också kan uppstå olika typer av problem med besparingar eller effektiviseringar. Då blir det tufft för skolorna att kunna genomföra programmet, i och med att det inte är en del av läroplanen på det sättet. Men det är någonting som för de flesta skolor ändå har rullat på. Vi har precis haft ett maktskifte i kommunen och det är ingenting som vi har märkt av att det kommer påverka vårt arbete. Det är ju redan implementerat i våra ordinarie strukturer, så alla indikationer som vi får är att det här är ingenting som kommunen kommer sluta prioritera. Sen kan såklart saker förändras nationellt, och i regionen.

Vad har ni för planer för närmsta framtiden? 

– Vi tittar på helheten och hur kan vi få det att bli ännu bättre och starkare. Det som jag ser är att vi behöver säkerställa någon slags gemensam grund, se vad alla våra skolor och barn i kommunen behöver få för att bli rustade, och veta på vilket sätt de kan förebygga våld. Men vi arbetar också utifrån ett folkhälsoperspektiv. Vi minskar samhällskostnader och försöker förebygga problem i så tidig ålder som möjligt, framförallt med föräldrastödsprogrammen. Så det finns många delar som hänger ihop. Vi tittar också väldigt mycket på vilket sätt vi skulle kunna ta vara på mentorernas engagemang även efter att de har gått ut grundskolan. Så det finns många spännande utvecklingstankar.

Avslutar veckan med ljusmanifestation

Under den innevarande veckan, den som ska uppmärksamma frihet från våld, har både kommunen och civilsamhället i Botkyrka kraftsamlat.

– Jättemånga föreningar har engagerat sig och vi har haft en hel vecka med massor olika aktiviteter för att både synliggöra temat, sprida kunskap om olika våldsformer och om vad det finns för insatser i kommunen.

En kvinna tänder ljus inför Orange day i Guatemala city
En kvinna tänder ljus inför Orange day i Guatemala city. Foto: Moises Castillo/AP/TT

I dag, på själva Orange day, har man avslutning med ljusmanifestation för att hedra våldets offer.

– Och även för att sprida lite ljus och kärlek i sammanhanget med det här temat. Så vi hoppas att det blir en årlig tradition och att det här är någonting som kommer engagera ännu fler. Både inom kommunen internt men framförallt också hos våra medborgare, för vi gör det här för deras skull.

Uppslutningen från allmänheten har fram till mitten av veckan inte varit rungande, men det är också en svår tid på året, konstaterar Vladan Petrovic.

– Det är slutet av november så alla vill vara hemma under en filt i soffan, det är mörkt och kallt. Överlag har människor kanske lägre benägenhet att röra sig. Men vi kommer göra vårt bästa när det kommer till kommunikation och att försöka nå ut till ännu fler. Där kommer vi satsa mycket mer nästa år.

Läs mer: 

Regeringen: Könsrelaterat våld ska bekämpas med Predov

Fakta: MVP

Mentors in violence prevention (MVP) utvecklades i Sverige av organisationen Män. Programmet består av 14 entimmes-lektioner som är tänkta att ges en gång i veckan. Genom bland annat filmer, diskussionsövningar och scenarier berörs teman som åskådarperspektivet, heteronormen, grupptryck och sexualiserat våld. Män har också tagit fram en variant tänkt för mellanstadiet som kallas Agera tillsammans. Botkyrka har även tagit fram metoden Tåget, som med delvis samma utgångspunkter riktar sig till yngre barn.

50 kommuner arbetar med eller har genomgått utbildning för att påbörja arbetet med Män:s version av MVP och/eller Agera tillsammans.

Botkyrka är den enda kommunen i landet som använder mentorer i enlighet med ursprungsmodellen. Elevmentorerna får en utbildning på två heldagar samt drygt en timmes handledning inför varje lektion. Utbildning och handledning utförs av skolans MVP-team som består av lärare och representanter för socialtjänst, polis och räddningstjänst. MVP-teamen utbildas under två heldagar av så kallade nyckelpersoner från polis, skola och socialtjänst.

Fakta Orange day

FN:s Internationella dag mot våld mot kvinnor infaller den 25 november. Den kallas också Orange day. Dagen är också starten för kampanjen 16 Days of activism mot könsbaserat våld och som pågår till den 10 december, FN:s Internationella dag för mänskliga rättigheter.

16-dagarskampanjen startades av aktivister vid invigningen av Women’s global leadership institute 1991. Den används som en organisationsstrategi av individer och organisationer runt om i världen för att uppmana till förebyggande och eliminering av våld mot kvinnor och flickor.

Till stöd för initiativet från civilsamhället lanserade FN:s generalsekreterare 2008 kampanjen Unite för att stoppa våld mot kvinnor senast 2030, som löper parallellt med 16 Days of activism. Varje år fokuserar Unite-kampanjen på ett specifikt tema och årets är ”Satsa på att förebygga våld mot kvinnor och flickor”. Årets kampanj uppmanar också regeringar över hela världen att dela hur de investerar i förebyggande av könsbaserat våld.

I Sverige har vi sedan 2017 en nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Dessutom har civilsamhälle, myndigheter, regioner, landsting och kommuner gått samman under det gemensamma paraplyet En vecka fri från våld förlagd till dagarna upp till den 25 november, på initiativ av organisationerna Unizon och MÄN. Under veckan arrangeras en mängd aktiviteter och föreläsningar på temat.