Förra året toppade Gnesta listan över Sveriges djurvänliga kommuner som tas fram av Djurens rätt. Främst för satsningen på mer växtbaserad kosthållning, eftersom det påverkar störst antal djur, men också för insatser som att ha slopat fågelfjädrarna till påsk och restriktioner mot fyrverkerier. Fyra kommuner i Sörmland och grannkommunen Södertälje tar sig in på tio-i-topp listan. En annan grannkommun, Järna, är förknippad med ekologisk odling och vegetabilisk kost genom det ekologiska matföretaget Saltå kvarn och antroposofernas Kulturcentrum. Vi började kolla upp om det fanns något mer som gjorde området extra djurvänligt och hittade bland annat den veganska restaurangen Vår lokal.

Mittemot pendeltågsstationen ligger Vår lokal, Gnestas veganska restaurang, som också är en kulturscen, kontor och mötesplats, som drivs av en ideell förening. Men vi undrar först om vi har kommit rätt. På adressen finns en frisörsalong. Fast ovanför glasdörren runt hörnet står det Vår lokal med handmålade pappersbokstäver i regnbågsfärger. När vi öppnar dörren möts vi av en doft av grönsaksbiffar, örtkryddor och ljudet av ett fräsande stekbord. Ett tiotal lunchgäster sitter vid de omaka träborden på stolar och i fåtöljer som är loppisfynd.

– Nu är det en väldigt lugn dag, tack och lov! säger Daniel Israelsson Casta, husmor på Vår lokal, som har blivit ensam i köket efter att hans kollega behövde gå hem till sjukt barn.

Vanligtvis är det fullsatt på de 30 sittplatserna under lunchtid och omkring 60 personer äter där varje dag, plus lika många till ibland på fredagar. Men det har inte alltid varit så. Daniel Israelsson Casta började laga veganskt för Gnestaborna för fyra år sedan.

– Det tog ett eller två år innan kreti och pleti hittade hit. De var inte redan invigda i vegosvängen.

Flera köttätare

Han berättar att det inte var någon som trodde på hans koncept med säsongs- och växtbaserad ”festlig vardagsmat”. Flera föreslog att han skulle servera kött från någon lokal bonde och fortfarande dyker det upp nya lunchgäster som tycker att han ska ha ”riktig ost” i stället för den veganska. Daniel Israelsson Casta var själv skeptisk till att hans vision skulle gå hem.

– Jag visste att det fanns en alternativklick i området, Järna och Gnesta, lite antroposofcentrum. Jag tänkte att det kanske är de som börjar komma, och det var det.

Men förutom föräldrar med barn på Waldorfskolan och personer med kopplingar till antroposofernas Kulturcentrum Järna var det flera köttätare som dök upp.

– Det var många uppenbarelser hos folk som hade missförstått, eller aldrig blivit informerade om att det var växtbaserat. De undrade om det verkligen inte var kött i maten. Många av dem är mina stammisar nu.

– Folk säger: ”Nu ska jag passa på att bli vegetarian, nu finns det ett lunchställe som kör det här.”

Daniel Israelsson Casta berättar att han får jobba förbi normerna, med en trevlig presentation av maten som ser aptitlig ut, goda dofter, vänligt bemötande och riktigt bra smaker.

– Det är många som inte har ätit växtbaserat, som får liksom eureka-upplevelser. Det är kul. Det är det som gör det värt att hålla på med.

Han upplever att Gnestaborna känner sig stolta över restaurangen.

– De vet att det inte finns något liknande på så många ställen i Sverige. Det låter som att jag skryter, men det är en ganska jämn hög nivå.

Ryktet om maten på Vår lokal har spridit sig långt utanför Gnesta. Kockar från andra delar i landet har börjat höra av sig för att få inspiration. Förra året arrangerades ett studiebesök av tävlingen Årets kock. Daniel Israelsson Casta har också prisats i mattävlingen Ät Stockholm och nominerats till ett hållbarhetspris av White guide. Han har skrivit några recept i den nya boken Kostens kraft av läkaren och Gnestabon David Stenholtz, som handlar om den medicinska fördelen med vegetabilisk kost. Där presenteras Daniel Israelsson Casta som före detta kock på den amerikanska restaurangen Aquavit på Manhattan, som har två stjärnor i Michelinguiden. Daniel Israelsson Casta har också jobbat på restauranger i Stockholm, med catering till artister och han var matkonsult för musikfestivalen Way out west när den skulle bli vegetarisk.

– Så jag åkte runt med den varje sommar i tre år och då fick jag upp ögonen… Samtidigt fick jag barn och jag tänkte att jag inte ville se fler följesedlar från köttindustrin.

Han bestämde sig för att bara arbeta med växtbaserad matlagning.

– Jag jobbar med gott samvete. Vi möter en framtid där vi fullständigt måste skala ner den storskaliga industriella köttproduktionen. Det är inte bara att liv går till spillo, en femtedel av koldioxidavtrycket kommer från köttindustrin och i Sverige är de siffrorna ännu högre.

"Känsla av alienering"

Daniel Israelsson Casta tröttnade på att se låda efter låda med kött packas upp i restaurangbranschen, samtidigt som priserna gick ner och han började undra vad som egentligen köptes in.

– Jag fick en känsla av alienering, att inte förstå var livet börjar och var det slutar. Det finns inget sammanhang, speciellt när man jobbar i en stad. Allting kommer in med lastbil. Det blir en ohållbar, konstruerad tillvaro, på bekostnad av någonting. Och det är miljöpåverkan, dålig djurhållning, monokultur.

När Daniel Israelsson Casta flyttade till Gnesta med sin familj för att leva ett lugnare liv kunde han också satsa helhjärtat på vegansk matlagning, för sina barns skull.

– Om vi till slut får det hemskaste scenariot, om det inte sker någon förändring här i världen, ska inte de känna att deras pappa har bidragit till det. Då kan de i stället säga att pappa gjorde motsatsen.

– Jag vill att mina barn ska ha en ljusare framtid.

Varför får de en ljusare framtid av vegansk mat?

– Dels tycker jag att det är mest demokratiskt, alla kan äta det. Och det är vetenskapligt bevisat att växtbaserat är bättre för hälsan, bättre för miljön och bättre för hela samhället.

På vilket sätt är det bättre för samhället?  

– Mindre lidande är bättre för samhället och en god folkhälsa gör att det blir mindre kostnader för sjukvård. Det finns klara samband mellan stor konsumtion av animaliskt – mejeri och kött, och olika cancerformer.

Daniel Israelsson Casta menar att det är extra viktigt att ställa om till växtbaserat när matpriserna ökar och billigare kött- och mjölkprodukter innebär sämre råvara och ännu sämre djurhållning.

– Och det finns mycket att vinna på att börja med barnen. Det är så enkelt för de barn som har fått fostras in i den smakvärlden att fortsätta det spåret. Det blir lite en klassfråga också, eftersom det blir svårare för de som växer upp med skräpmat.

Daniel Israelsson Casta brukar hålla workshops på skolor om växtbaserad matlagning och hållbarhet. Genom företaget Jordnära som han grundade i Gnesta tillverkar han också steksmet – veganska röror med ”Sveriges sojaböna” sötlupin, som används på skolor, restauranger och storkök. Det finns dessutom planer på att utöka kundkretsen. Efter bidrag från bland annat EU-projekt har produktionen flyttat från ett kök i Gnesta till en fabrik i Skåne hos en stor grossist.

En grundtanke med steksmeten är också att minska matsvinnet. Daniel Israelsson Casta jobbar mycket med hållbarhet och samarbetar bland annat med den lokala Coopbutiken i närheten. Dagens lunch på Vår lokal utformas efter grönsaker som sorteras bort för att de exempelvis är lite kantstötta.

Extra vardagsrum

Daniel Israelsson Casta måste stänga köket litet tidigare för att springa upp till dotterns skola i närheten innan han ska provlaga steksmeten i ett skolkök.

– Men ni kan ta vad ni vill ha och swisha valfritt belopp, säger han till ett par hungriga lunchgäster som kommer in genom dörren.

Linda K Nordfors och Lina Werning börja plocka undan lite kvarlämnade tallrikar för att hjälpa till, innan de slår sig ner i en soffa.

– Det här är som vårt extra vardagsrum, säger Linda K Nordfors.

Hon är en konstnär och entreprenör som drev projektet att bygga en ekoby i Gnesta, men arbetet pausades vid utbrottet av Covid-19.

– Det finns många privata aktörer i Gnesta som verkar för naturen och djuren. Hållbarhetsintresset finns hos otroligt många på otroligt många sätt. Det är jättekul. Man beställer speciella fågelfrön, tar hand om sina stränder och låter gräsmattorna växa upp.

Just i Gnesta ligger också en vanlig villaträdgård som har prisats av folkbildningsprojektet Rikare trädgård som den bästa i Sverige för biologisk mångfald.

– Jag skulle vilja att det offentliga kunde lära av det privata, säger Linda K Nordfors och nämner att kommunen kunde låta gräset växa i refuger, i stället för att klippa ner det, med tanke på insekterna.

Hon tycker att antroposofin med centrum i Järna har gett ringar på vattnet.

– Antroposofin har en holistisk bild, med hälsa, mat och odling. Jag tror att det påverkar långt utanför det som upplevs som antroposofiskt. Det är ganska få som upplever sig som antroposofer, men det sätter en grundstämning som Gnesta gynnas av.

Lina Werning tror att den gröna vågen under 1970-talet har spelat in. Då flyttade många unga familjer från storstäderna till mindre orter och landsbygd för att leva närmare naturen och odla själva.

– För runt 20 år sedan var det inte så många antroposofer här. Det var mer konstnärer, lite gröna vågare.

– Det finns väldigt många konstnärer här som jobbar med hållbarhet som tema, flikar Linda K Nordfors in.

Hon nämner Lisa Jeannin, Julia Adzuki och Patrick Dallard.

– Långsjö teater, tillägger Lina Werning.

– Ja, de jobbar också jättemycket med hållbarhetsperspektiv, till exempel med föreställningarna de har gjort kring Östersjöns hälsa, säger Linda K Nordfors.

Vegetarisk dag

Gnesta kommun arbetar med hållbarhet bland annat genom satsningar på ekologisk mat och minskat svinn. På en höjd ovanför Vår lokal, efter ett gammalt kulturområde med röda trähus, står vattentornet som byggdes 1914. Där ligger också Frejaskolan, där kostchefen Marie Ceder Åkerlund har sitt kontor, vägg i vägg med matsalen. När vi kommer dit tar eleverna för sig av dagens lunch – pannkaka.

– Det var längesedan vi serverade det, för vi har haft lite problem med leverantörer, så de har längtat efter det, säger Marie Ceder Åkerlund, kostchef på barn- och ungdomsförvaltningen.

Hon förklarar att det är viktigt att laga mat som eleverna tycker om.

– Här är det väldigt lätt att svepa ner till centrum och köpa sig en hamburgare, pommes frites eller någonting annat.

Kommunen har en basmatsedel med kött, fågel, fisk och minst en vegetarisk dag i veckan.

– Det kan vara flera dagar som är helvegetariska. Vi har en soppdag som ofta är vegetarisk.

Ibland är rätterna veganska och en del elever äter växtbaserad kost, även på förskolan. Kommunen använder mycket växtbaserade råvaror, som en färs av gulärta och ibland Daniel Israelsson Castas steksmet.

– I Gnesta är man mer van vid kött, sås och potatis. Att bara byta ut det går inte. Man får till exempel göra en lasagne på en växtbaserad produkt.

Marie Ceder Åkerlund berättar att kockarna måste vara kreativa med smakerna och att en lasagne kan kallas ”klimatsmart” i stället för ”köttfri”.

– Talar man om för eleverna att det inte är kött i innan de har smakat så kan de säga att det inte är gott.

Viktigt med information

Lärare, pedagoger och föräldrar ifrågasätter också de köttfria rätterna.

– Man skyller gärna att man inte blir mätt på att vi har serverat vegetarisk mat. Men då kan man fråga som i dag, när vi har pannkaka, om de inte äter det hemma.

– Mycket handlar om att vi behöver informera och utvärdera vår matsedel och bjuda in föräldrar. Vi har sagt att de är jättevälkomna att äta i vår matsal.
Kommunen använder också växtbaserade alternativ till mejeriprodukter, som havremjölk och sojagrädde.

Matkoncept följs genom programmen Matlust och Diet for a green planet, som utgår från att maten ska vara god och hälsosam, ekologiskt och lokalt producerad, med mer grönsaker, baljväxter och fullkorn samt med mindre kött och svinn.

– Vi har ett mål att minska köttanvändningen med 50 gram per elev, säger Marie Ceder Åkerlund.

Enligt en plan som gjordes för kommunens miljö- och hållbarhetsarbete år 2013 skulle andelen ekologiska livsmedel öka till 50 procent. År 2021 hade den stigit till runt 40 procent. Priset hindrar utvecklingen.

– Svenskt går före eko-krav. Det har varit jättedyrt… om vi har en svensk köttfärs som kostar 118 kronor och en svensk ekologisk som kostar 148 kronor kilot, då går svenskt före ekologiskt.

Kommunen ställer inte tillräckligt höga krav på djurhållningen för att prioritera ekologiskt, men kött från länder med lägre djurskyddskrav köps inte in, även om det är billigare.

– Det är viktigt med djurhållningen. Vi vill inte ha tyskt, eller danskt kött, där har vi sagt nej.

Marie Ceder Åkerlund förklarar att det är en ständig balansgång att övergå till mer växtbaserat.

– Vi får också skolmjölksstöd, subventionerat från Jordbruksverket, för att barnen ska kunna dricka mjölk i skolan.

– Vår peng styr ganska mycket, livsmedelspriserna har stigit otroligt mycket. Sedan har vi ett krig runt hörnan, så vi har inte fått alla råvaror som vi behöver.

Ekologisk satsning

Den lokala odlaren Malin Schreiber påpekar att det är viktigt att kommunen har ett etablerat samarbete med lokala producenter.

– Man måste bygga upp ett samarbete i fredstider för att det ska finnas en beredskap i kristider. Det har de kommit väldigt långt med i Södertälje och Trosa.

Grannkommunerna satsar också mer på att gynna ekologisk produktion. Trosa har lyfts fram som den bästa kommunen i länet på ekologisk mat, av lokaltidningen Södermanlands nyheter. Målet om att 60 procent av livsmedelsinköpen ska vara ekologiska nåddes redan 2018.

– Man måste jobba med en helhet. Man kan inte bara byta ut alla matprodukter mot ekologiskt och sedan säga: ”Oj, nu hade vi dubbelt så mycket kostnader”. Man måste jobba med svinn, mindre kött och laga mer mat från grunden. Man måste ändra sitt tänk och se om det finns andra nyttigheter med ett samarbete med lokala producenter, till exempel studiebesök eller en pedagogisk verksamhet, en matkunskap som man för vidare till skolorna och barnen.

Malin Schreiber driver Peterslunds ekoodling tillsammans med Martin Burkett. De levererar grönsaker och rotfrukter till skolor, restauranger och butiker. Vår lokal är en av deras samarbetspartners. Som privatperson går det att prenumerera på en grönsakslåda eller besöka gårdsbutiken under säsong.

– Här drar vi upp våra egna småplantor, säger Malin Schreiber när hon visar in oss i växthuset.

Solen värmer och det blir varmt under glastaket, fast det fortfarande är kyligt ute. Gården med det stora röda trähuset med vita knutar ligger på en kulle i Björnlunda, vid en grusväg som går mellan skogar och vidsträckta fält.

– När vi kom till Sverige för 20 år sedan kände vi nog ingen som var vegetarian eller vegan. Nu känner vi ganska många. Man märker också att utbudet har ökat när man går in i en restaurang.

Hon tycker att menyer borde göras om och grönsaker värderas högre.

– Ofta tänker man att kött är värdefullt och grönsaker är något man tyvärr måste äta. Vi tänker tvärtom, att grönsaker är det vi vill äta.

Sveriges kyliga klimat tror hon är en bidragande orsak till att svenskar äter mycket kött.

– Det var en överlevnadsfråga här i Norden. Det som växte bra var gräs, spannmål. Grönsaker kunde man inte riktigt lita på, men mjölkprodukter kunde man få på vinterhalvåret, så man kan förstå att kulturen blev väldigt animaliskt baserad.

Djuren behövdes för att producera mjölk och jakträttigheter tillföll adeln.

– Förr var det bara kungarna som åt kött. När de fattiga blev rikare ville de ha samma diet, så det blev en statusfråga också.

Varför äter inte ni kött?

– Det är olika anledningar. Det började med att vi tyckte att den industriella produktionen inte var bra för djuren och sedan är det hälsoaspekter. Vi tycker att vi mår bättre utan kött, och jag har aldrig varit särskilt förtjust i kött, säger Malin Schreiber.

Hon betonar att det är viktigt med ekologisk produktion, att bara minska köttmängden räcker inte för att en kommun ska vara ”djurvänlig”.

– Om det är djurvänligt ska det vara för djuren. Om de nu ska finnas med i en produktion, då tycker jag det viktigaste är att de har ett bra liv.

Under utbildningen fick hon lära sig om höns naturliga beteende, om hur höns som hade övergivits på öar i Nya Zeeland hade blivit förvildade.

– Då levde de i hönsflockar på ungefär 35 djur, för det var hanterbart för deras beteende. Så då kanske man hellre skulle ha 100 000 besättningar på 35 i stället. Hur ser man på ett djurliv? De är inga produktionsenheter, de är levande varelser.

Hon tycker det är viktigt att det finns en respekt, vördnad, för djuren och att de behandlas bra.

– Och det går inte på stora enheter. Det är omöjligt att ha mänsklig kontakt med 500 kossor. Man kan inte ge dem alla namn och ha en personlig kontakt.

Malin Schreiber tror att djurindustrin också påverkar människors hälsa negativt.

– Om man har stressade djur, hur påverkar det matkvaliten? De blir stressade även inom ekologisk produktion, i transporten till slakten. Och uppnår man kvalitet genom att pumpa i kväve och vatten, så man får stora volymer och bra betalt? Då saknas jättemycket näringsämnen.

Hon påpekar att fokus på pengar och stora volymer också leder till att jorden utarmars, genom bearbetning, gifter och konstgödsel. Enligt Livsmedelsverket har framför allt växtförädlingen bidragit till att vissa näringsämnen minskat.

– Man kollar hela tiden pris, pris, pris, men man kollar inte det egentliga värdet. Matkvalitet är väldigt viktigt.

Förutom hälsoaspekten tänker Malin Schreiber också på framtiden. Hon tycker att ekologisk odling bygger upp matjorden.

– Man lämnar över jorden till nästa generation, i stället för att utarma och plundra den så att det inte finns något kvar.

Dessutom anser hon att ekologiskt lantbruk viktigt för mångfalden och landskapet.

– Vi var på semester i Spanien och åkte runt lite på landsbygden. Där finns inga djur, det är bara monokulturer med apelsiner och oliver. Mil efter mil, med nästan inga byar eller hus. Vill man ha ett sådant samhälle där det inte finns en levande landsbygd?

Mångfald i trädgården

En odling som bidrar till en levande landsbygd i Gnesta är Den goda floran. Där växer snittblommor som odlas av Natalia Nunez, också utbildad på Skillebyholm. Hon vill öka den biologiska mångfalden och erbjuder bland annat brudbuketter och ätbara blommor.

– Jag blev frälst när jag började odla blommor för att locka pollinatörer.

Hon odlar grönsaker för husbehov och brinner för samodling.

– Växterna kan hjälpa varandra på olika sätt och förvirra skadedjur.

– Jag vill tänka på mångfalden i jorden lika mycket som ovanpå. Erbjuder man mångfald så får man mångfald, det är ganska simpelt. Det är viktigt att det finns olika habitat och ytor, olika former på blommorna, för det gynnar olika insekter. De har olika munnar, en del har lättare att få i sig nektar, en del använder blommor som landningsbana eller skydd.

Natalia Nunez har vant sig vid ett ständigt surrande i trädgården och hon blir förvånad när besökare kommenterar det.

– Man blir lite hemmablind och tänker att det är standard med humlor och bin och allt som flyger.

Hon tycker det är viktigt att tänka på hela ekosystemet och att välja både livsmedel och blommor efter säsong, gärna närodlade. Hon tycker att Gnesta har ett rikt djurliv, jobbar själv deltid på ett djursjukhus och har inte ätit kött på 22 år.

– Jag håller på med det levande på olika sätt, både djur och växter. Den kombon gör att jag tänker lite mer på nyttodjur.

Natalia Nunez blomsterodling ligger vid en liten sjö där kommunen angränsar till Trosa. En bit norrut, vid en annan sjö, finns Södertuna slott, granne med Bonden på Södertuna. Vid bondens köksbord lades grunden för den ekologiska certifieringen Krav på 1980-talet, som ställer extra krav på djurhållning och djurskydd. Det var hemma hos Kalle Källander. Hans son, Linus Källander är numera ordförande i Krav och ytterligare en av Vår lokals närmaste samarbetspartners.

Som i Bullerbyn

När vi letar efter flera personer, företag eller organisationer som gör Gnesta kommun något mer djurvänlig hittar vi också en liten gård med Bullerbykänsla. Den ligger på vägen från Södertuna till Björnlunda och Peterslunds ekoodling. Där bor tre barnfamiljer i var sitt röda trähus med vita knutar. De har flyttat ihop för att få möjligheten att bo på en gård, odla och vara en del av en gemenskap. I ett av husen bor Annika Lykta, som är projektledare på Långsjö teater och i ett annat klimatpsykologen Kali Andersson tillsammans med sin sambo Joakim Andrén, verksamhetsutvecklare på Fältbiologerna. Innan de flyttade ut på landet brukade Kali Andersson cykelpendla runt tre mil varje dag och ta tillvara på kasserade livsmedel från containrar för att göra veganska matlådor.

– Nu tycker jag att det är jätteotillräckligt och inte alls en hållbar eller etisk livsstil, varken för djuren, naturen eller mig själv.

– Staden är en typ av respirator för människor. Man kan ingenting. Jag hade åtminstone ingen kunskap om hur jag ska skaffa min egen mat, fixa olika saker eller leva i harmoni med ekosystemet.

Kali Andersson poängterar att hon värnar om hela ekosystemet.

– Jag gör inte längre lika stor skillnad mellan djur med ögon och varelser utan ögon.

Hon blev vegetarian när hon var 15 och sedan vegan, men nu händer det att hon äter lite viltkött.

– Jag hatar fortfarande djurindustrin. Det är rätt att inte kunna sova på grund av den. För det är ett respektlöst behandlande av respektvärda varelser.

Hon berättar att barnen går på vegetarisk Waldorfförskola och att familjen brukar äta på Vår lokal.

– Det är jättegod veganmat, alltid extremt gott. Jag tror fok inte tänker att de går till en vegansk restaurang.

– Det var faktiskt lite därför vi flyttade hit. Man känner sig välkomnad till bygden när det finns en samlingslokal, säger hon.

Räddar djur

Det finns flera Gnestabor som värderar djurliv högt. Den veganska kocken Daniel Israelsson Casta jobbar också som deltidsbrandman och han berättar att det blir lika stort pådrag oavsett vilka som behöver hjälp.

– Vi räddar djur också, kossor bland annat, och vi tycker det hör till de viktigaste larmen. Räddningstjänstens parroll är ”Allt liv ska räddas”.

– Det känns fint. Där sitter jag på en brandstation med 20 mer eller mindre tuffingar och under ytan finns den en humanism som sträcker sig vidare från människor ut till alla levande varelser.

Men, påpekar Daniel Israelsson Casta, i Södermanland och Gnesta finns också ett annat perspektiv.

– Det är herrgårdar, GW Persson och jakt och hur viktigt det är att ha djur, boskap. Så den sidan måste man bemöta också.

En del grannkommuner har också kommit längre i frågan om djurskydd. Förutom större satsningar på ekologiska livsmedel är det i Södertälje exempelvis bara tillåtet att skjuta fyrverkerier under två timmar på nyårsnatten. Kommunen har lyssnat på klagomål från bland annat djurägare. Gnesta har visserligen ett förbud mot fyrverkerier, men det är tio timmars undantag på nyårsafton, påskafton och valborgsmässoafton. Däremot tänds inte längre några majbrasor, efter larm om alla djur som övervintrade i rishögarna.

Läs mer: 

Social och ekonomisk mångfald är centralt

Sveriges kommuner nobbar vegankost