Sedan januari kan kommuner och landsting handla upp välfärd direkt från idéburna aktörer. Regelverket gäller dock inte inom skolsektorn där idéburna skolor slås ut i konkurrensen med vinstutdelande koncerner.
– Om samhället vill fortsätta ha idéburna aktörer inom skolan, måste man styra dessa med andra villkor än man styr koncerner med, säger Håkan Wiclander, ordförande i Idéburna skolors riksförbund.
Friskolorna har under senare år, i takt med att verksamheterna växer, blivit allt hetare i den politiska debatten. Framförallt har fokus legat på de vinstutdelande skolkoncernerna, som omsätter miljardbelopp. Betygsinflation och långa väntetider är frågor som har cirkulerat i debatten, vid sidan av problematiken kring insynen i friskoleverksamheterna. Nyligen beslutade regeringen att stryka det tidigare förslaget om att offentlighetsprincipen skulle tillämpas även på friskolor, ett förslag som varit uppe i riksdagen även under tidigare år.
Istället föreslår regeringen en utredning om möjligheterna att införa en så kallad ”insynsprincip”. Beslutet har lett till skarpa reaktioner från många håll. Kritikerna menar bland annat att politikerna ställer sig på skolägarnas sida och pekar på de kopplingar som finns mellan toppolitiker och friskolekoncerner, exempelvis att skolminister Lotta Edholms fram till sitt nya uppdrag satt i styrelsen för Tellusgruppen, en börsnoterad skolkoncern.
Ett osynliggjort perspektiv
Bland friskolorna fanns dock även de som välkomnade en tillämpning av offentlighetsprincipen, nämligen idéburna friskolor. Men deras perspektiv utelämnas ofta i debatten om friskolorna, där icke-vinstdrivande verksamheter, som personalkooperativ, klumpas ihop med miljardföretag. Det menar Håkan Wiclander, ordförande för Idéburna skolors riksförbund, som pekar på att de ideellt drivna skolorna håller på att försvinna i takt med att koncernerna tar över.
– Det är två väsensskilda drivkrafter där den ideella skolan finns för att bidra till samhällets mål. Våra medlemmar, som är stiftelser eller ideella föreningar, har ett allmännyttigt syfte, det är inte resultaträkningen som är målet, det finns ingen vinstutdelning, säger ordföranden Håkan Wiclander.
Ett av de problem som idéburna skolor tampas med i dagens system är att det har blivit svårare att uppfylla de krav som ställs på den som vill starta en friskola. På 90- och 00-talet, när de flesta idéburna skolorna startades, var det betydligt lättare, berättar Håkan Wiclander. Men allt eftersom de stora koncernerna började etablera sig i utbildningsväsendet, skärptes också kontrollmekanismerna. Något som är naturligt med tanke på omfattningen av friskolor i dag samt de resurser som de vinstdrivande aktörerna omsätter, men som gör det nästan omöjligt att starta upp en idéburen skola i dag, förklarar han.
– Hela kontroll- och kravapparaten är utvecklad utifrån samhällets behov att ta kontroll över de vinstutdelande aktörerna. Det är krav på att man ska ha en viss ekonomi, ska kunna visa att man har lokaler långt i förväg och så vidare. Det är klart att Academedia eller Internationella engelska skolan som jobbar som ett stort företag och omsätter stora mängder, klarar av det. Men det kan inte en liten idéburen aktör, säger Håkan Wiclander.
Framgångar inom vård- och omsorg
I januari trädde lagändringar i kraft inom LOU och LOV som möjliggör för offentliga aktörer som kommuner och landsting att direkt vända sig till idéburna verksamheter vid upphandlingar. Lagändringarna omfattar en rad olika tjänster inom välfärden, framförallt inom vård och omsorgsområdet.
– Det gäller aktörer vars allmännyttiga syfte bidrar till att uppnå ändamålet med den tjänst som ska tillhandahållas. Därtill måste bestämmelserna om värdeöverföringar enligt lagen om registrering av idéburna organisationer följas. Sammantaget innebär bestämmelserna att privata vinstutdelande företag inte kan komma ifråga, säger Amir Daneshpip, advokat på Reuterman advokatbyrå och medförfattare till rapporten ”Välfärdstjänster och idéburen sektor”.
Men trots att idéburna skolor också är allmännyttiga aktörer omfattas de inte av lagändringarna eftersom utbildningsväsendet i Sverige regleras i skollagen och tillstånd för att bedriva en sådan verksamhet går via Skolinspektionen. Om de idéburna skolorna överhuvudtaget ska kunna konkurrera mot de vinstutdelande, måste förändringar ske även inom skolområdet, menar Håkan Wiclander.
– Man kanske måste pröva tillståndsgivningen på ett helt annat sätt för idéburna skolor. Vi ser ju också oss som komplement till kommuner, så vi skulle gärna se att kommuner samarbetar med oss vad gäller etablering. I dag är det så att kommuner har väldigt svårt att styra över friskoleetableringar. Vi är av en annan art.
Register synliggör skillnader
Bland de förändringar som trädde i kraft i år finns dock en som även gör skillnad för idéburna skolor. På upphandlingsområdet har en ny lag tillkommit som möjliggör registrering av idéburna organisationer, inklusive idéburna skolor. Det öppnar bland annat upp för att statistik över friskolor framöver kommer att kunna särskiljas beroende på vilken typ av skola det rör sig om.
– Det är en stor framgång, tredje sektorn måste separeras från näringslivet. Men registret har blivit trist utformat på så sätt att det är väldigt dyrt att gå med där. Det gör att många små skolor med små marginaler inte ser något intresse av att gå med i registret.
Likt systerorganisationen Famna, som var pådrivande i lagändringarna om upphandlingar inom vård och omsorgsområdet, arbetar Idéburna skolors riksförbund nu för att få till ett regelverk där olika typer av friskolor behandlas utifrån deras olika mål- och förutsättningar.
– Det är lite ett paradigmskifte, vi behöver få politikerna att förstå att idéburna skolor är en del av det gamla klassiska folkrörelse- och civilsamhälle-Sverige, som är med och bidrar till att skapa mångfald. Vi är inte företag.
Positionsförändringar
Trots de problem som Håkan Wiclander pekar på ser han positionsförändringar inom politiken och över partigränserna – något som han inte tycker har varit lika tydligt förut.
– Friskolesystemet har tidigare älskats av näringslivet och borgligheten och möjligen Miljöpartiet. Sedan när man började förstå att systemet kommit att bli uppdelat på detta vis, har Socialdemokraterna och vänstern kritiserat friskolesystemet men tagit parti för idéburna skolor, samtidigt som de borgliga har fortsatt att säga ”rör inte friskolan allt är bra”.
– Men nu kommer förslagen även delvis från borgliga sidan eller enskilda partier. Man börjar se de problematiska effekter som systemet har lett till. Det betyder i sin tur att det nu filas på en ny politik, även om det kommer att ta tid.
