Det är sorgligt när grisar avlivas på grund av en epizooti, alltså en epidemi bland djur – men grisarna behandlas omänskligt i djurindustrin hela tiden, skriver Hanna Sjöberg. Men hon kan ändå se en ljusning i att fler och fler får upp ögonen för hur det faktiskt ser ut.
DEBATT. Ett antal länder, främst i Sydostasien men också andra länder såsom Ukraina och Australien, har enligt SVT Nyheter nu stoppat importen av griskött från Sverige. Alla femtiofem tamgrisar i den smittade zonen i Västmanland avlivas, uppger Jordbruksverket på en pressträff.
Det är sorgligt, sorgligt … men för tamgrisar betyder livet på svenska grisfarmer redan till hundra procent en ruskig och stressad, alltför tidig död via avlivning.
Den vanliga metoden koldioxidgas koldioxidgas kväver på några dokumenterat fasansfulla och plågsamma minuter de flesta grisarna. Oberoende av om de fortfarande är vakna eller nu medvetslösa snittas de sedan, hängande upp-och-ner, i halsen så att blodet flödar ut ur kropparna. De blir hängande i rader i stora kylrum. Styckning tar vid. Det här vet konsumenterna. Så hur kan det vara efterfrågan på grisköttet? Har vi så mycket grymhet inom oss?
Grisfabriker med hårda golv, när dessa djur behöver kilometerstora ytor med mjuk gräsjord att böka i, grisar som forskare funnit är smartare än hundar, lika kloka som treåringar … grisar med mjuka trynen fyllda av känselceller och ett högt utvecklat luktsinne.
Djurindustrins storskaliga omfång har en relativt kort historia. Den industriella revolutionen startade fabriker på 1800-talet, men först efter Andra världskrigets slut på 1950-talet kom den industriella djurhanteringen igång på allvar.
Man kan undra om det är krigets våldskrafter och kanaliserade sadism som efter kriget flyttades över från tortyr och avrättning av människor, till olika former av storskaligt uppfödande av djur. Att många under kriget fått ransonera det mesta och avstått lyx och råvaror av alla sorter, kan psykologiskt skapat en mental inre ursäkt att ”nu är jag värd att få äta något gott, som helst har levt”. Detta relaterat till de närliggande femtio miljoner döda i kriget.
Att svenska folket ransonerat och avstått från basråvaror av alla sorter skapade ett uppdämt behov av mer. I motsats till gnetandet under beredskapstiden, med endast små volymer av ett fåtal matvaror, erbjöd djurfabriker på 50- och 60–talet köttproduktion till ett möjligt pris för hushållen.
En ny sorts kultur var född. Vi pratar om en tidsera där de som uppfann metoder kring sådant som lobotomi och DDT fick Nobelpriset. Det finns här ett slags stumhet angående insikten om att man tillfogar djur/ människor smärta, en okänslighet för ekologiska och humana förhållanden, något som på senare år förvandlats när man med stor uppmärksamhet närmat sig djurens perspektiv på att födas upp och tvingas leva under dessa omänskliga villkor.
Syre har den 4 september 2023 berättat aatt åtal nu väcks mot de två arbetare på det slakteri som stängdes kort efter att Djurrättsalliansen avslöjat misshandel och djurtortyr via dolda kameror: ”De två män som åtalas för djurplågeri och brott mot djurskyddslagen har enligt åklagaren systematiskt utsatt 107 grisar och två kor för lidande. Vid fem tillfällen ska misshandeln ha utförts med tillhyggen, och vid 107 tillfällen ska djur ha avlivats utan tillräcklig bedövning.”
Hur kan vi låta det här hända? Då Sverige avlivar miljoner grisar och andra djur per år handlar det om en enorm köttkultur, helt utan nåd. Ändå har läget förändrats för fler och fler som fått upp ögonen för de omänskliga förhållanden som råder inom dessa djurbranscher. Det vittnar om en spricka i det kollektiva Sveriges matkulturmedvetande som på så många mediala sätt hittills representerat köttkulturen.
Ett viktigt glapp har öppnats, som med sin erkännande kärlek kan visa vägen till framtiden för alla levande varelser oavsett päls, fjädrar eller vattenliv.
Texten är korrigerad den 22 september klockan 16.35.
