Glöd · Ledare

Kärnkraften kommer inte att frälsa oss

I SVT:s Agenda den 3 september diskuterades frågan om nya urangruvor i Sverige. Det här kommer kanske inte som någon stor nyhet – att börja bryta vårt eget uran är kanske inte ett så konstigt komplement till regeringens övriga energipolitik, där kärnkraft tycks vara lösningen på allt.

Men när kärnkraften presenteras som en helig graal som ska rädda mänskligheten undan klimatförändringarna utan att vi ska behöva ändra på vår ohållbara livsstil är det frestande att sätta på sig skygglapparna. De tolv år som gått sedan Fukushima-olyckan, då ett kärnkraftverk havererade till följd av en jordbävning, har uppenbarligen gjort oss glömska. 

Sedan 2018 är det förbjudet att bryta uran i Sverige. I inslaget i Agenda ses klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari debattera med Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi kring huruvida detta förbud nu ska hävas eller inte. Att de inte är överens är tydligt – Pourmokhtari tycker att ”vi behöver mer kärnkraft om vi ska klara av klimatomställningen”. Stenevi tycker att ”det är huvudlöst” och att ”en sån utveckling låser fast oss i ett uranberoende under väldigt lång tid framöver”.

Frågar man dem som bor i de områden som är aktuella för uranbrytningen är de definitivt inte sugna på att bo granne med en urangruva. Efter inslaget lämnas tittaren med fler frågor än svar. Hur farlig är egentligen en urangruva? Hur mycket uran finns det i världen? Kan kärnkraften verkligen frälsa oss, så som regeringen påstår, eller är det bara ett villospår på vägen ner i fördärvet?

Att gruvor kan göra stor skada på såväl miljö som levande varelser är ingen nyhet. Idén att om man bara gör tillräckligt många kontroller och har lokalbefolkningen med sig så händer inget farligt – som miljöministern ger uttryck för i Agenda – är en fantasi. Uranbrytning bidrar alltid till radioaktivt avfall, som är mycket svårt att ta hand om på ett säkert sätt. Kemikalier som används vid utvinningen och som finns i berggrunden kan kontaminera såväl vattendrag som grundvatten. Vinden kan ta med sig radioaktivt damm och sprida det över stora ytor. Om spridningen väl får fart kan den vara svår att stoppa.

Alla led i kärnkraftsprocessen är oerhört känsliga för den mänskliga faktorn. Att det kan gå riktigt jävla dåligt när det går dåligt i kärnkraftsvärlden bevisas av Tjernobylolyckan 1986, vars effekter fortfarande märks. Att människor dessutom genom historien gärna hittar på nya sätt att ha ihjäl varandra effektivt är definitivt ett gammalt men ständigt aktuellt argument mot kärnkraft. Vi har uppfunnit, tillverkat och använt kärnvapen med hjälp av kärntekniken. Det är lätt att säga att kärnvapenkrig tillhör historien, men med tanke på hur mycket kärnvapen det finns i världen i dag och hur tydligt Putin visat sin benägenhet att hota med dem är det klokt att inte göra några direkta antaganden. 

Vill vi sluta vara beroende av att importera uran från länder med tveksamma arbetsförhållanden i gruvorna är det bästa att satsa på annat än kärnkraft, inte att bygga nya gruvor. De tar lång tid att bygga, och även om vi bryter uran i Sverige i dag kommer det en dag ta slut – uran är ingen förnybar råvara. Vem som har makten över vad som händer med det brutna uranet om det väl kommer upp ur marken är heller inte självklart – i artikel 52 i Euratomfördraget,, som Sverige är en del av, framgår att ”försörjningen med malmer, råmaterial och speciella klyvbara material ska i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel säkerställas enligt principen om lika tillgång till resurserna och genom en gemensam försörjningspolitik.”

Att det dessutom vurmas så mycket för kärnkraft och uranbrytning i Sverige samtidigt som hotnivån för terrorbrott höjts är lite extra obehagligt. Ett kärnkraftverk är ett fint mål för någon som vill orsaka stor skada. Istället för att lägga resurser på att bryta uran i Sverige och bygga ut kärnkraften bör regeringen satsa på energieffektivisering och förnybar energi. Kärnkraften kommer inte frälsa oss från klimatförändringarna. En minskad elförbrukning och satsningar på förnybart är vägen framåt. Kärnkraften är förlegad.

Barn får basinkomst i en by i Uganda.

Valjakten är igång på Island igen.