”Vapen är vägen till fred”, sa Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg och ”Sverige är en del av konflikten”, underströk ÖB Micael Bydén. Årets upplaga av Folk och försvars rikskonferens präglades av krigsstämning och en påfallande politisk enighet kring militär upprustning, enligt både Svenska freds och SLMK, som var på plats i Sälen.
Centralförbundet Folk och försvar håller årligen en rikskonferens i Sälen, ett debattforum på elitnivå för svensk säkerhetspolitik och försvar. Under den tre dagar långa konferensen deltar toppministrar, försvaret, kungen och drygt hundra medlemsorganisationer – från fackförbund och näringslivsrepresentanter till ideella organisationer. Utvalda representanter håller tal medan deltagare får möjlighet att ställa frågor och mingla.
Svenska freds är en av få nedrustningsförespråkande organisationer som årligen befinner sig på plats för att bredda perspektivet, som de menar är militärt dominerat. Men årets konferens dominerades inte bara av militära perspektiv. De ökade spänningarna mellan Ryssland och väst, det pågående kriget i Ukraina och Sveriges inträde i Nato, satte föga förvånande sin prägel på 2023-års upplaga av Folk och försvar.
Enligt Svenska freds ordförande Kerstin Bergeå, som var på plats i Sälen, låg en kännbar och allvarlig krigsstämning i luften. Bland annat hävdade Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg att ”vapen är vägen till fred” och syftade på att Ukraina först behöver vinna en bättre position på slagfältet, innan det är tid för förhandlingar.
”Vad Ukraina kan åstadkomma runt förhandlingsbordet beror helt och hållet på styrkan på slagfältet, så ju mer militärt stöd Ukraina får, desto mer sannolikt är det att vi kan nå en fredligt framförhandlad lösning där Ukraina överlever som en oberoende och demokratisk nation i Europa. Det är därför vapen är vägen till fred i Ukraina”, sa Stoltenberg.
”Sverige en del av konflikten”
ÖB Micael Bydén, som också höll tal, uttryckte att Sverige, genom sitt militära stöd till Ukraina samt ansökan till Nato, ”är en del av konflikten”. Vidare tillade han att ”vi behöver skapa uthållighet för en långvarig konflikt”.
– Sverige är en del av det tydliga och samfällda västliga agerandet, sa Bydén.
Kerstin Bergeå beskriver stämningen som tung, och för henne, omskakande.
– Känslan var ju att vi är i krig nu. Det var ganska mörbultande för mig att komma in i den stämningen, där också alla tycker så lika, där det finns en enorm enighet i rummet.
Enligt Kerstin Bergeå var det knappt några som helst kritiska frågeställningar kring hur Sverige skulle förhålla sig till det rådande omvärldsläget.
– Det brukar finnas konflikter i partilinjer. Folk brukar tycka olika. Men i år rådde enorm politisk enighet om upprustning och militarism.
En stor majoritet av deltagarna var överens om att det svenska försvaret ska rustas, att Sverige ska fortsätta skicka vapen till kriget och att striderna måste fortsätta. Det svenska Natomedlemskapet och -förhandlingarna var heller inget som ifrågasattes eller debatterades överhuvudtaget, menar hon.
– Man säger att det måste vara upp till Ukraina om och när de vill förhandla. Men indirekt så råder man, Stoltenberg gjorde det tydligt, att det är bättre om Ukraina har en bättre position i striderna när man sätter sig vid förhandlingsbordet. Att de inte har så mycket att vinna på förhandlingsbordet just nu, säger Kerstin Bergeå.
Själv anser organisationen att alla vägar som kan leda till avspänning bör hållas öppna, även om möjligheterna för förhandlingar i nuläget ser små ut.
– Det är troligt att konflikten förr eller senare hamnar i förhandlingsrummet. Att hålla dialogvägarna öppna betyder inte att kompromisser behöver göras, men det ökar chanserna att få slut på kriget fortare. Annars riskerar Rysslands folkrättsvidriga invasion att bli än mer utdragen och fler civila mista livet.
”Ingen logik”
Svenska freds reagerade också på att Saab:s vd Micael Johansson bereddes plats på scenen för att prata om hur tempot i materielanskaffningen måste öka ytterligare för att klara Försvarsmaktens behov och förmågetillväxt.
– Det är ingen som jag har pratat med som kan minnas att vapenföretagen stått på scenen. Det är anmärkningsvärt att de som tjänar mest på upprustningen också får en så stor roll i programmet.
– Vi menar att vi omedelbart måste stoppa handeln med rysk olja och gas, men det var ingen som tog upp det på konferensen. Det finns ingen logik i att stödja ena sidan med vapen och samtidigt göda den andra sidans krigskassa.
Själv ställde Kerstin Bergeå en fråga till försvarsminister Pål Jonson om med vilka medel det svenska försvaret ska rustas.
– Jag fick inte svar på frågan. Det är häpnadsväckande att man inte kan säga vad man ska dra ned på när man lägger så pass kostsamma förslag som man vill förankra hos folket. Ska man prioritera ned andra säkerhetspolitiska hot, som klimathotet?
”Mental omställning”
Svenska freds ser positivt på att det bland deltagarna fanns, om än få, organisationer och aktörer, som ställde kritiska frågor. Bland annat nämner Kerstin Bergeå LRF och Röda Korset som lyfte frågor om matosäkerhet och humanitära perspektiv. Samtidigt ser organisationen med oro på hur Sverige så snabbt, ställt om i så stora frågor.
– Det är oerhört oroande hur snabbt den mentala omställningen har gjorts i Sverige. Att många inte ens reagerar över utspel om att vi måste satsa miljardbelopp på vapenindustrin. Åtminstone inne på Folk och försvar har det blivit en självklar norm att hela svenska folket måste vara en del av den här militariserade omställningen, säger Kerstin Bergeå.
SLMK: ”Saknas fokus på kärnvapenfrågan”
Svenska läkare mot kärnvapen, SLMK, som framförallt är kritiska till att Sverige ställer sig under Natos kärnvapenpolicy, var också på plats för att ta del av samtalen i Sälen. Generalsekreteraren Josefin Lind delar uppfattningen att det rådde en ovanlig enighet kring upprustning, försvarsvilja och krigsberedskap under årets konferens.
– Det har alltid varit väldigt mycket så, men det är helt klart mer i år. En enighet som jag inte kan säga har varit så tydlig tidigare, om att vi måste rusta och stärka vårt försvar, kosta vad det kosta vill.
Kärnvapenfrågan, som är organisationens huvudfråga, diskuterades knappt under konferensen, menar Josefin Lind.
– För oss som jobbar mot kärnvapen så saknas helt klart fokus på frågan. Den finns överhuvudtaget inte med som en del i programmet, även om den nämns.
Trovärdig politik?
Statsminister Ulf Kristersson sa visserligen att det inte är aktuellt med kärnvapen på svensk mark i fredstid. Men det skiftar bara fokus från huvudfrågan, menar Josefin Lind.
– Sverige borde för längesen ha lagstiftat mot det för att säkerställa att det gäller över tid. Men det är inte heller aktuellt, man säger ju bara i fredstid, och då betyder det inte mycket. Den större frågan handlar om Sveriges syn på Natos kärnvapendoktrin, den frågan försvinner helt när man fokuserar på svensk mark.
Finland, som tillsammans med Sverige, söker medlemskap i Nato, har sedan tidigare en lagstiftning som förbjuder införsel av kärnvapen på sitt territorium. Samtidigt accepterar landet Natos kärnvapendoktrin. Det var utrikesministern Pekka Haavisto tydlig med när han på konferensen fick frågan från Josefin Lind.
– Hur ska man driva sin politik med trovärdighet när man nationellt förbjuder införsel av kärnvapen och samtidigt skriver under på kärnvapendoktrinen, frågade jag då. Jag fick egentligen inget mer svar än att man som medlem måste acceptera Nato som det är.
”Paradigmskifte”
Generellt är Josefin Lind positivt inställd till konferensen för att den möjliggör debatt och utbyte av perspektiv i viktiga frågor mellan olika aktörer.
– Det är bra att det här forumet finns och att man får någon form av möjlighet till dialog. Jag tycker att det finns en nyfikenhet om kärnvapenfrågan hos de som jag pratat med i alla fall, även om man inte alltid tycker likadant.
Samtidigt tycker hon att det finns en avsaknad av civilsamhällets organisationer på scenen och att kärnvapenfrågan är så pass viktig och allvarlig att den bör ges mycket större fokus på forumet, i form av ett eget tema. Att Sverige nu ställer sig under Natos kärnvapenpolicy utgör ett paradigmskifte som kräver en rejäl diskussion, menar Josefin Lind.
– Vi behöver göra en riskanalys av hur vi som Natomedlem kommer utgöra en måltavla. Hur kommer våra relationer och vår försvars- och utrikespolitik påverkas av att vi nu står bakom kärnvapenavskräckning och att Nato kan använda kärnvapen som förstahandsval? Vilka är riskerna med det? Dessa perspektiv finns det ingen diskussion kring överhuvudtaget, säger hon.
Läs mer:
De kräver lag mot kärnvapen – ”Inte svårare än så”
