Lönearbete är både något påtvingat och något som skapar mening i livet för många. Det lätt motsägelsefulla i detta ville forskaren André Alvinzi undersöka närmare, och resultatet är en avhandling som han hoppas kan leda till fördjupade diskussioner om det meningsfulla eller meningslösa i att arbeta.
Redan i början av sin akademiska bana intresserade sig André Alvinzi för lönearbetets betydelse i våra liv. Inspirerad av Roland Paulsens tankar om ämnet skrev han sin kandidatuppsats i sociologi om människors upplevelse av mening i sitt arbete. Han riktade in sig på personer i så kallade lågkvalificerade yrken eftersom han tyckte att deras upplevelser var underrepresenterade i den allmänna debatten.
– Ofta när man pratar om mening i arbete handlar det om ganska välutbildat folk och inte så mycket om manuella yrken som inte kräver hög utbildning. Efter min examen låg de här frågorna kvar i huvudet. Det är en grundläggande existentiell fråga för människor eftersom vi måste jobba för lön, det väljer man inte själv, och man måste underordna sig en massa saker på arbetsplatsen, det är en speciell miljö, säger André Alvinzi.
En kombination av personligt intresse för frågan, samt nyss nämnda nödvändighet att ha ett jobb, ledde till att Alvinzi sökte en doktorandtjänst vid Örebro universitet. Där satte han igång med att undersöka frågan om arbetets mening i en avhandling som blev klar i höstas: Working for a wage – what’s the point? Den här gången har han intervjuat sammanlagt 20 personer som arbetar både i manuella yrken, ”traditionella arbetarkneg” och sådana som kräver högre utbildning, så kallat ”kunskapsintensiva” yrken.
– I alla fall på papperet. Man kan behöva vara jävligt smart i manuella yrken också, fast smart på andra sätt, betonar André Alvinzi.
Miljöförstöring smolk i bägaren
Det entydiga resultatet av studien är att det finns en dubbelhet i känslorna inför arbetet. Det kan upplevas som både meningsfullt och meningslöst i alla typer av yrken. Exempelvis tyckte flera av de intervjuade att jobbet blev poänglöst när de upplevde att de inte kunde utföra sina arbetsuppgifter på bästa sätt på grund av att en chef utan praktisk insyn lade sig i, eller på grund av alltför mycket byråkrati. Samtidigt värdesattes lönearbetet på andra plan: Det fyller en social funktion, och det inger en känsla av att man bidrar till något större, till organisationen och i slutändan samhället. Dock med vissa reservationer, beroende på vilken bransch det rör sig om.
– Några som arbetade inom en industri som tillverkade plaströr sa att, visst, jag bidrar till samhället ifråga om transporter och logistik, men samtidigt känner vi att det finns en meningslöshet eftersom det bidrar till miljöförstöring. Det var något man försökte att inte tänka på för ofta, berättar André Alvinzi.
Han tror att frågor om arbetets mening är något som människor generellt funderar på, men kanske inte riktigt pratar om.
– Det kan bli för flummigt eller för filosofiskt, men jag märkte när jag intervjuade att för många är det en stor del av identiteten och en extremt stor del av livet. Det är något man uppskattar men ändå det här som man måste göra. Men det är ganska svårt att hitta rätt frågor att ställa och få människor att reflektera kring just det här med mening, det är ganska svårt att pinpointa i vardagsspråk.
Struktur på dagen
I samhällsdebatten om arbete tycker André Alvinzi att viktiga aspekter saknas – ofta glömmer man bort det ekonomiska tvång som ligger till grund för lönearbetet.
– Jag har försökt föra fram att den ekonomiska biten är viktig, vilket på ett sätt är en gammal marxistisk poäng. Men jag vill samtidigt betona vad människor själva säger om sina jobb, inte dra för stora växlar på teorier. Jag har försökt nyansera bilden av lönearbetet, säger han.
Var det något i resultaten som förvånade dig?
– Jag förväntade mig nog inte att de som upplevde återkommande meningslöshet uttryckligen skulle säga att de också värderade arbetet så pass mycket för dess strukturskapande funktion. Det gäller båda kategorierna av yrken, och vissa började berätta om detta spontant. Om jag inte jobbar vänder jag på dygnet, livet faller ner i dekadens, sa någon.
Jämför med tidigare jobb
En studie som denna, som bygger på ett mindre antal djupintervjuer, går det inte att dra några statistiska slutsatser ur, men André Alvinzi såg ändå tendenser ifråga om olikheter mellan de som jobbade i manuella yrken och de med yrken som kräver högre utbildning.
– Den starkaste tendensen var att när personer i de manuella yrkena, som lastbilschaufför eller maskinoperatör, reflekterade över vad de uppskattade med sitt jobb, märkte jag att de gjorde det baserat på sina tidigare yrkeserfarenheter från arbeten som var mycket sämre än det de hade nu. Det hade varit jobb med sämre arbetsförhållanden och mindre frihet, och i relation till det tyckte de att det var bättre nu. Medan när den andra gruppen pratade om meningsfullhet pekade de på grejer som fanns i själva arbetet, som att jag hjälper människor, jag bidrar till samhället, jag kan utvecklas, det handlade inte om avsaknad av förtryck. De hade ett annat mindset.
André Alvinzi har givetvis inte kunnat undgå att reflektera över sitt eget arbete i liknande termer.
– När det gäller mitt eget jobb inom akademin har jag haft tankar om att det bara är ett stort egoprojekt som ska utveckla min karriär, jag har frågat mig om det är meningsfullt för någon annan, eller om det bara är jag som får sitta och skriva för mitt eget höga nöjes skull.
Löpande bandet ingen hit
Alvinzi har också jobbat inom musikbranschen och tycker att kreativt arbete känns väldigt meningsfullt när man får fria händer att skapa någonting som kan vara till glädje till andra.
– Kopplingen till andra människor är viktig för mig. Men även där finns den ekonomiska pressen, att man ska skriva en låt på visst sätt, det är lite att sälja sin själ. Men det beror på vilka ideal man har själv.
Har du haft ett jobb som känts hundra procent meningslöst?
– Ja. Jag jobbade till exempel för ett bemanningsföretag inom lager och industri och ett uppdrag gick ut på att stå vid ett löpande band där olika soppförpackningar passerade förbi i hög hastighet. Min uppgift var att ta en förpackning varannan sekund och märka den med en lapp. I vanliga fall gjorde en maskin detta men den hade gått sönder, och ingen i den ordinarie personalen ville göra maskinens jobb.
Även om uppgiften var simpel krävde den så pass mycket uppmärksamhet att det inte gick att lyssna på något i hörlurar under tiden, tillägger André Alvinzi och återvänder till sina intervjupersoner, där flera nämnde att detta var ett sätt att komma bort från själva arbetssituationen.
”Våra liv är inte oändliga”
Ett annat sätt att fly eller förhålla sig till arbetssituationen är att gå in i en roll, vilket Alvinzi noterade när han frågade intervjupersonerna om de känner att de kan vara sig själva på jobbet.
– Väldigt många svarade på ett sätt som visade att man självklart inte kan vara sig själv, utan man går in i en roll som är ganska olik den man är utanför jobbet, och det ser man som normalt. Det är till och med det som gör att arbetet blir mer genomförbart – om jag var mig själv på jobbet skulle jag gå hem, som någon sa.
André Alvinzi skulle vilja se att samhällsdiskussionen om arbete fördjupas.
– Att det ska vara meningsfullt bortom lönen handlar mer om skademinimering snarare än om vad som faktiskt är meningsfullt. Och vem som bestämmer det. Maktaspekten och frågan om delaktighet är en gammal debatt men den tenderar att försvinna, det har skett en normalisering av bristen på makt. Och jag skulle även vilja se mer fokus på frågan om vad vi gör med vår tid. Det kanske inte är realistiskt att det ska ske på politisk nivå, för politiker vill kanske inte prata om döden, men det är viktigt att peka på att våra liv inte är inte oändliga. Jag tror att många människor vill känna att de betyder mer för andra och sig själv.
Läs mer:
Arbetets mening eller det kvantifierbaras tyranni
