Både skogsbolaget Stenvalls trä och Skogsstyrelsen uppger att avverkningen vid Onkijärvisjön i Tornedalen följer gällande lagstiftning. Marie Persson, Övertorneå naturskyddsförening, höll på att överklaga när hon överraskades av beskedet att skogen redan var avverkad. Nu överväger hon att JO-anmäla Skogsstyrelsen.
Skogsgruppen i Övertorneå naturskyddsförening har inventerat ett tiotal skogar under sommarhalvåret och skickat in begäran om artskyddsutredning till Skogsstyrelsen. I den nu avverkade skogen, som Syre skrev om förra veckan, påträffades 20 naturvårdsarter.
Någon återkoppling från Skogsstyrelsen har föreningens ordförande Marie Persson inte fått, trots att hon skrivit och påmint.
– Det som är svårt med Skogsstyrelsen är att jag inte vet vem som handlägger mina ärenden. Det känns som att famla i blindo när man har kontaktat dem, säger hon.
Svåra bedömningar
Emma Tillberg är distriktschef på Skogsstyrelsen. Hon har inte handlagt ärendet, men kan konstatera att inkomna synpunkter från Övertorneå naturskyddsföreningen har beaktats utifrån avverkningsanmälan. Hon berättar också vilka överväganden som brukar göras.
– Vi gör en bedömning kring huruvida den planerade avverkningen görs i enlighet med lagstiftning. Bedömningen görs utifrån information i våra kartlager och utifrån hur de tänkt ta hänsyn enligt avverkningsanmälan. Det kan handla om att man behöver lämna viss hänsyn när man gör sin avverkning enligt skogsvårdslagen, att man behöver ta hänsyn till sociala värden, rennäring, naturvärden, såsom att i samband med avverkningen lämna skyddszoner och naturvärdesträd, säger hon och fortsätter:
– Sedan tittar vi också på det som kommer in gällande arter, vad det är för arter som påträffats och om fynden ska föranleda mer utredning av ärendet. De bedömningarna är inte alldeles enkla att göra.
Så kallade bilaga 1-arter har ett mer strikt skydd än bilaga 2-arter eller fåglar.
– Då handlar det om att bedöma bevarandestatusen, eller en tillfredsställande nivå på populationen, och om den här avverkningen påverkar möjligheten att bibehålla en bra population av arterna, förklarar Tillberg.
Att inget artskyddsärende inleddes för skogen vid Onkijärvisjön beror på Skogsstyrelsens bedömning, att den planerade avverkningen inte skulle påverka arterna på ett förbjudet sätt.
– Det kan finnas rödlistade arter och arter som är kopplade mer till kontinuitetsskog som inte är fridlysta många gånger. De arterna har inte ett lika strikt skydd som de fridlysta arterna, säger Emma Tillberg.
Samtidigt kvarstår naturskyddsföreningens kritik, och oron för att gammelskogar försvinner. Vilken betydelse har den här avverkningen i ett större sammanhang?
– Det är jättesvårt att svara på. Ur artskyddsperspektiv behöver vi göra bedömningar på olika geografiska nivåer, men det är svåra bedömningar att göra. Såsom det fungerar idag tittar vi fortfarande väldigt mycket på enskilda avverkningsanmälningar, så att man följer lagen i de enskilda ärenden vi handlägger.
Även det större perspektivet för biologisk mångfald, rennäring och andra perspektiv som kräver ett landskapsperspektiv ska tas hänsyn till, enligt Emma Tillberg. Men inte i varje enskild avverkningsanmälan.
– Där behöver vi, tillsammans med skogsbruket, jobba på andra sätt och mer förebyggande, men när vi kommer till de enskilda avverkningsärendena så är det på ärendenivå vi tittar, att man följer lagen i de enskilda fallen.
Och i fallet med skogen vid Onkijärvisjön har lagar och regler följts?
– När vi handlagt ärendet så har vi inte, utifrån den information vi haft, sett att vi bör gå in med tillsynsåtgärder. Vi har alltså bedömt att avverkningen kan göras på det sätt som anmälaren uppgett.
Skogsstyrelsen har inte varit på plats efter avverkningen och följt upp om lagen efterlevts.
– Det är heller inget vi normalt gör om vi inte har beslut i ärendet som behöver följas upp. Skogsbruket har ett ansvar att ta hänsyn enligt gällande lagstiftning, säger Emma Tillberg.
”Viktigt att vi kan bruka skogen”
Enligt Göran Sundberg, råvaruchef vid Stenvalls trä, har hänsyn tagits i det aktuella fallet. Han beskriver den berörda skogen på ett delvis annat sätt än Övertorneå naturskyddsförening. Det gäller bland annat hur mycket död ved, så kallade lågor, som finns där.
Enligt Sundberg är mängden inte stor:
– Skogen här är brukad, genomhuggen och vedhuggen genom generationer och har varit en resurs i jordbruket. Rastplatsen sattes upp på 70-talet och markägaren, som nu avverkar delar av sin skog, är glad att den används och har använts. Han har även stått mycket för ansvar och skötsel kring stugan och fiskesjön, säger han och betonar att avverkningen har skett efter dialog med både lokala aktörer, Övertorneå naturskyddsförening och kommunen.
Och han säger att anpassningar har gjorts:
– Det viktigaste vi gör är att spara fröträd som ger kott i avverkningen. Vi har också parkställt kring friluftsplatsen för ögat och tagit in ljus och tagit bort träd som riskerat att falla över stugan. Vi brukar skogen men samtidigt tar vi och gör hänssynsytor för att bibehålla exempelvis äldre träd, lågor och hällmark.
Göran Sundberg framhåller också att skogsbolaget tidigarelade avverkningen i dialog med naturskyddsföreningens ordförande Marie Persson. Detta för att undvika att död ved skulle ta skada om avverkningen skedde efter att snön fallit.
– Vi bor och verkar här och det är viktigt att vi kan bruka skogen. Vi har resonerat, lyssnat och har anpassat oss efter dialogen som vi haft med de lokala aktörerna i området.
Stämmer inte
Marie Persson, ordförande i Övertorneå naturskyddsförening, bekräftar att Göran Sundberg på Stenvalls trä svarat på hennes frågor. Men något besked om när avverkningen skulle inledas kunde han inte ge, bara dagar innan den faktiskt genomfördes.
Under samtalet fick hon höra att Stenvalls inte kan ”ta hänsyn till alla rödlistade arter, eftersom arter rapporteras in där människor rör sig”. Något som enligt Marie Persson inte stämmer, eftersom rödlistade arter är utrotningshotade på grund av att deras livsmiljöer försvinner.
– Man hittar inga rödlistade arter på ett gammalt hygge med 50-åriga tallar, även om människor rör sig i området, säger hon.
Att tidigareläggningen skulle tillgodose krav från naturskyddsföreningen ställer hon sig också frågande till. I ett resonemang om tidpunkten för avverkning tog hon upp att det bästa vore att avverka antingen vid barmark, för att minimera risken för skador på liggande död ved, eller när mer snö fallit, så att marken täckts av ett tjockt lager skyddande snö.
Sämsta tänkbara att köra i, menar Persson, är när endast ett tunt snölager täcker marken så att inte död ved syns, som vid tidpunkten för avverkningen.
Då Marie Persson befarade att nödvändig hänsyn inte skulle tas inledde hon arbetet med en överklagan. Innan hon blev klar kom beskedet om att avverkningen av skogen vid Onkijärvisjön redan skett.
När Skogsstyrelsen får in en avverkningsanmälan ska beslut om eventuell tillsyn fattas inom sex veckor. Om ingen sådan inleds, som i det här fallet, är det bara för skogsbolaget att skrida till verket när de sex veckorna gått.
– Det är svårt att skriva en överklagan när man inte vet vilket beslut som fattats, konstaterar Marie Persson.
Orimligt förfarande
Under hösten har i vart fall åtta avverkningar stött på patrull i mark- och miljödomstolen efter överklaganden. Och enligt Nils Hydén, som ligger bakom dessa, behöver Skogsstyrelsen höja blicken. Det säger han till Natursidan, som rapporterar om att allt fler skogar räddas i domstol.
Att domar stoppat avverkningar som Skogsstyrelsen släppt igenom tyder på att det snarare är tillämpningen än lagen som är problemet. Samt att de enskilda avverkningarnas betydelse för helheten inte beaktas i Skogsstyrelsens bedömningar.
Just det större perspektivet är orsaken till att Marie Persson valde att gå en skogskurs och lärde sig inventera. Det är nu ett år sedan Övertorneå naturskyddsförening startade en skogsgrupp.
– Vi är en stor ideell miljörörelse som är ute och inventerar, dels för att Skogsstyrelsen inte hinner med, och kanske även i vissa fall inte gör sitt jobb som flertalet domstolsbeslut visat under hösten.
För att förbättra kommunikationen med Skogsstyrelsen överväger nu Övertorneå naturskyddsförening att JO-anmäla myndigheten.
– Jag börjar känna att det här är inte rimligt. Det gäller inte bara skogen vid Onkijärvisjön, även om den är mest känd för lokalbefolkningen. Vi har varit ute på andra skogar och inte heller fått svar. Om målet är att få mer äldre skog, som vi har för lite av i dag, kan de inte fortsätta ge grönt ljus till avverkning av skog som har höga naturvärden och rödlistade arter. Då kommer gammelskogen bara fortsätta att minska, säger Marie Persson.
Läs mer:
