Zoom

”Somalitown”-utspelet ett tecken i tiden

Det var i en intervju med DN inför valet som Magdalena Andersson undslapp sig att säga att vi inte ska ha något "Somalitown" eller "Chinatown" i Sverige.

Budskapen går runt i cirklar och det finns ingen debatt om sakfrågor. Så sammanfattar statsvetaren Peo Hansen, författare till boken Migrationsmyten, valrörelsen.
– SD har fått sätta dagordningen och Vänsterpartiet duckar i migrationsfrågan, säger han till Syre.

I en intervju med Dagens Nyheter inför valet sa statsminister Magdalena Andersson att ”vi vill inte ha Chinatowns i Sverige, vi vill inte ha Somalitown eller Little Italy, vi ska bo blandat med de olika erfarenheter som vi har”. Uttalandet ledde till avhopp inom det egna partiet. En av de som offentligt sa ifrån var svensk-somaliern Saida Hussein Moge i Göteborgs kommunfullmäktige. På Facebook skrev hon att Socialdemokraterna har ”blivit ett mer främlingsfientligt parti”.

Här befinner sig Sverige bara dagar innan riksdagsvalet. Statsvetaren Peo Hansen har följt valrörelsen och menar att det finns en bred samsyn i migrations- och integrationsfrågan.

– Jag tänker framförallt på att sossarna är ungefär som Sverigedemokraterna var tidigare. I viss mån jobbar sossarna för att övertrumfa SD och ligga i linje med dem. Jag tänker på det Magdalena Andersson sa om att vi inte ska ha något ”Somalitown” i Sverige. Hon vet precis vad hon gör. Hade det handlat om judarna skulle hon ha sagt att vi inte ska ha några ”Judekvarter”, men nu råkar det vara muslimer som är det accepterade att spotta på i tid och otid, säger Peo Hansen, och fortsätter:

– Det är ett totalt förfall för sossarna i den här frågan. Många somalier röstar ju faktiskt på dem – struntar S i deras röster? Så långt har man gått för att vinna tillbaka röster från SD.

Peo Hansen
Peo Hansen. Foto: Privat

En "utspelskampanj"

Magdalena Anderssons uttalande om ”Somalitown” följde på en fråga om migrationsminister Anders Ygemans förslag om att begränsa antalet med ”utomnordisk bakgrund” i ett utsatt bostadsområde till trettio procent. Till Svenska Yle sa S-avhopparen Saida Hussein Moge att ”det skapar rasism att peka ut en folkgrupp. Man ska inte härma andra partier, jag tror inte att Palme någonsin hade sagt detta”. Saida Hussein Moge menar att statsministern istället för att tala om etnicitet borde tala om att blanda människor med olika inkomster och utbildningar. Men istället för att prata klass har socialdemokraterna och många andra partier anpassat sig efter Sverigedemokraternas retorik.

Peo Hansen tycker det är ”tragiskt” att SD val har fått sätta dagordningen ännu tydligare än i förra valet.

– Valkampanjen är bara en utspelskampanj. Det finns ingen sakfrågedebatt alls mellan partierna. Man skickar bara ut testballonger och triangulerande budskap. Man hör fler och fler som säger att det här har inte varit någon värdig kampanj, säger Peo Hansen.

"Staten är inte ett hushåll"

Smutskastning av politiska motståndare har blivit en populär gren inom svensk politik. Upprepade gånger har till exempel KD:s partiledare Ebba Busch talat om ”Magdapriser” på el när Socialdemokraterna har kallat det ”Putinpriser”. Tonläget om migration och integration har varit högt. Och eftersom det – som Peo Hansen påpekar – råder en sådan samsyn i frågan släpps både det ena och det andra igenom, även om ”Somalitown”-utspelet visst ledde till avhopp.

Enligt Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson är den dåvarande moderate statsministern Fredrik Reinfeldts uttalande om att ”öppna våra hjärtan” det största misstaget i svensk politisk historia.

– Man skulle ha lyssnat på oss i stället. Vårdslösheten i asylpolitiken de senare åtta åren har kostat minst 130 miljarder om året. Att betala av det kommer att ta tid, sa Åkesson på en presskonferens i augusti.

Partiet säger sig utgå från en gammal studie av nationalekonomen Jan Ekberg som man har uppdaterat. Peo Hansen menar att det är ett misstag att stirra sig blind på siffran 130 miljarder kronor.

– Det råder en kompakt konsensus om att det är såhär. Det har ytterst att göra med att man inte förstår att staten inte är ett hushåll. Den svenska staten är monopolutgivare av den svenska kronan. Staten måste därmed alltid börja med att spendera och om de inte gör det finns det inte några kronor att betala skatt med heller. Det är ett grundläggande makroekonomiskt förhållande som de flesta ekonomer inte tänker på i sådana här beräkningar. Varje hundralapp som staten spenderar är en hundralapp i inkomst för någon annan, säger Peo Hansen.

2015 kom det nästan 163 000 asylsökande till Sverige
2015 kom det nästan 163 000 asylsökande till Sverige. I debatten görs ofta gällande att de har kostat staten pengar. Men så går det inte att räkna enligt statsvetaren Peo Hansen, staten måste i motsats till ett hushåll spendera pengar för att sedan kunna tjäna pengar. Foto: Anders Wiklund/TT

Studenter och föräldralediga inräknade

Också M-ledaren Ulf Kristersson har svängt sig med siffror i debatten. Enligt en uträkning som Moderaterna har gjort finns det 700 000 utrikesfödda i Sverige som inte kan försörja sig själva. Det kostar enligt partiet skattebetalarna 132 miljarder kronor om året. SVT bad Statistiska Centralbyrån om hjälp med att kolla upp siffran, och kunde konstatera att Moderaterna hade inkluderat 163 000 studenter, föräldralediga och sjukpensionärer.

Trots det stod Kristersson fast vid siffran och sa att ”om de hade jobbat i samma utsträckning som svenskfödda så hade Sverige varje år sparat 57 miljarder kronor”. Därefter fortsatte han säga att man hoppas att de föräldralediga kommer i arbete, men att hans erfarenhet tyvärr  är att många får ”många fler barn och lever i trångboddhet, inte lär sig svenska och aldrig kommer in på arbetsmarknaden”.

Idag är det bara Miljöpartiet och Vänsterpartiet som har en migrationspolitik som liknar den som tidigare var Sveriges mångåriga, permanenta lagstiftning. Men dessa partier gör inte särskilt mycket väsen av sig längre, menar Peo Hansen.

– Det är nästan bara kyrkan kvar bland de stora aktörerna som har en kraftfull linje i den här frågan. Tänk om MP och V verkligen slogs för en human migrationspolitik och var beredda att offra sig. Men det är de inte längre, säger Peo Hansen.

Läs mer:

Snårig process till ny regering väntar efter valet – oavsett statsminister

Sverigedemokraternas nästa måltavla kan vara kulturpolitiken