Nyligen kom antologin ”Bortom systemskiftet” ut. Den tar upp att välfärdssamhället har omvandlats i snabb takt under de senaste 30 åren, och flera av Sveriges ledande välfärdsforskare – bland annat Susanna Alakoski – beskriver sina idéer om hur utvecklingen skulle kunna vändas på nya sätt.

I ett av kapitlen nämns basinkomst.

”En alltmer populär idé är införandet av basinkomst som en lösning på olika problem relaterade till arbetsmarknads- och välfärdspolitiken”, skriver Christian Ståhl, professor i sociologi vid Linköpings universitet.

Han definierar basinkomst som ”att alla medborgare får en ovillkorad och regelbunden inkomst utan krav på motprestation.

Basinkomst skiljer sig på så vis radikalt från de system vi har i dag, eftersom dagens skyddsnät oftast bygger på någon form av villkor. Till exempel behöver sjuka personer i dag visa att de har en medicinsk diagnos och därför inte kan arbeta helt eller delvis, annars beviljas de inte sjukpenning eller sjukersättning, tidigare kallad förtidspension.

Den diskussionen som förs i dag om basinkomst är ofta ganska förenklad, skriver Christian Ståhl. Enligt honom tar den sällan upp hur ett sådant system skulle kunna se ut och fungera.

Han ser framför sig att basinkomsten antagligen skulle utformas helt olika beroende på vilket ideal som styr i samhället.

Olika sorts basinkomst – beroende på samhällsideal

Han skiljer mellan tre olika samhällsideal, det socialliberala eller det mer marknadsliberala, det socialdemokratiska och det socialistiska.

I ett samhälle som är socialliberalt skulle basinkomsten helt ersätta den offentliga sjukförsäkringen. Christian Ståhl tänker sig här en basinkomst som delas ut till alla medborgare, oavsett om de är sjuka eller inte. Basinkomsten skulle då erbjuda en grundtrygghet, men den skulle bli lägre än exempelvis dagens sjukpenning som bygger på vilka inkomster du har haft tidigare. I ett sådant system skulle i stället personer behöva köpa privata inkomstförsäkringar utifrån ”det skydd denne önskar eller har råd med. ”

I ett samhälle med ett socialdemokratiskt ideal skulle det sociala betonas ytterligare. I det systemet skulle de offentliga inkomstbaserade sjukförsäkringarna finnas kvar, men kombineras med en låg basinkomst. Basinkomsten skulle då kunna ersätta försörjningsstödet, tidigare kallat socialbidrag. Istället för att en socialsekreterare utreder om personen behöver pengar, vilket sker i dag med försörjningsstödet, delas basinkomsten ut till alla. Samtidigt skulle de inkomstbaserade offentliga sjukförsäkringarna finnas kvar i princip precis som i dag, och skulle ge sjukskrivna som har arbetat heltid en högre levnadsstandard än dem som bara får basinkomst på en grundläggande inkomstnivå.

I ett samhälle med ett socialistiskt ideal skulle istället en högre basinkomst delas ut. Och då skulle varken offentligt finansierad sjukförsäkring behöva finnas eller marknadslösningar med privata inkomstförsäkringar. En sådan generös form av basinkomst skulle dock kräva en skarp progressiv beskattning, skriver Christian Ståhl:
”För denna lösning blir förstås finansieringen en utmaning, där en hög grad av omfördelning av ekonomiska medel mellan samhällsklasser krävs”.

Idén om arbetslinjen försvårar införandet av basinkomst

Det är dock inte särskilt sannolikt att en basinkomst införs inom de närmsta åren, konstaterar Christian Ståhl. Detta eftersom arbetslinjen är så stark i Sverige i dag, både inom socialdemokratin och inom marknadsliberalismen.

Det saknas visserligen bevis för att folk skulle sluta att arbeta om de får basinkomst. I de experiment som har gjorts tyder inget på det, nämner Christian Ståhl.

”Men det är underordnat: basinkomst möjliggör för människor att inte arbeta, och ifrågasätter därför arbetets moraliska ställning”, skriver han.

Istället för arbetslinjen går det att tänka sig en moralisk kompass som dels går ut på att alla människor ska ha samma förutsättningar socialt och materiellt att leva ”blomstrande liv”, det vill säga utveckla sin potential. Dels skulle denna moraliska kompass gå ut på att alla ska ha samma demokratiska rätt att delta i beslut som påverkar deras liv.

”Utifrån sådana principer blir målet med sjukförsäkringen att människor ska stödjas i sin utveckling till det de vill och kan bli, snarare än att så snabbt som möjligt få tillbaka dem till ett arbete som kanske orsakat deras sjukdomstillstånd”, skriver Christian Ståhl och tilllägger:

”Sjukförsäkringen skulle med detta perspektiv inte se lönearbete som det enda tänkbara målet; andra aktiviteter skulle kunna anses vara lika värdefulla, och rätt till sjukpenning skulle inte enbart behöva hänga samman med en persons arbetsförmåga och anställningsbarhet. Med ett sådant system skulle kanske en person kunna utvecklas och bidra till samhället på andra sätt än genom att lönearbeta, och därför få behålla sin sjukpenning för att klara sin försörjning,” skriver Christian Ståhl.

Viktigt att höja blicken

Christian Ståhl nämner att större förändringar av samhället oftast sker i små steg. Drastiska reformer är ovanliga. Därför framstår det sällan som konstruktivt att driva ”detaljerade visioner av ett perfekt idealsamhälle”.

Ändå är det viktigt att diskutera utopiska ideal som till exempel basinkomst, tycks Christian Ståhl mena. Han anser att utopierna bör användas som ”utgångspunkter för kritik mot det rådande, och som riktningar och ambitioner för framtiden”.

Christian Ståhl ser utopierna som ett sätt att lyfta blicken från det rådande systemet och försöka visionera om något annat.

Som exempel tar han upp rehabiliteringskedjan, de tidsgränser i sjukförsäkringen som Alliansen införde 2008, och som i stora delar fortfarande finns kvar. Om vi endast blickar på detaljerna i rehabiliteringskedjan, till exempel på hur fler skulle kunna få behålla sin sjukpenning efter ett halvår, är det lätt hänt att glömma bort att ifrågasätta dess existens över huvud taget.

”Det verkar som att många har glömt bort att den (rehabiliteringskedjan reds anm.) är resultatet av politiska beslut, och att politiska beslut också kan riva upp den”, skriver Christian Ståhl.

Han tycks därför anse att det är viktigt med utopiska ideal för att kunna tänka lite utanför boxen.

”När vi har fullt fokus på detaljerna riskerar vi att till slut inte längre se den maskin vi skruvar på, och därför inte heller ifrågasätta varför maskinen ser ut som den gör, om den är ändamålsenlig, eller ens nödvändig. (…) Att höja blicken bara lite grann, från utformningen av bedömningar vid en viss tidsgräns till frågan om gränsens nödvändighet, innebär att vi diskuterar mer relevanta frågor. Att höja blicken ytterligare, till systemets människosyn och ideal, innebär en högre nivå på diskussionen där vi landar i frågor om maskinen som helhet, dess utformning och dess roll i framtiden. Då ställer vi oss frågor kring vad vi vill ha sjukförsäkringen till och hur den bäst kan utformas för att uppnå dessa ideal. Det är i slutändan den diskussionen som vi behöver föra, avslutar Christian Ståhl.

Fler sjuka utförsäkrades under de rödgrönas styre än Alliansens

Så har sjukförsäkringen mjukats upp: ”Jätteskönt”

Krav på att socialtjänstens försörjningsstöd förändras

5 skillnader mellan basinkomst och försörjningsstöd

Anna Langseth

#basinkomst #Försäkringskassan #sjukförsäkringen #Trygghetssystemet