Radar · Miljö

FN-förhandlingar om biologisk mångfald slutade i ”minimala framsteg”

En bergsgorilla i Uganda, en av alla utrotningshotade arter i världen.

Under två veckor i Genève försökte världens länder mangla fram ett avtal med potential att vända förlusten av biologisk mångfald i världen. Men man gick bet. ”Vi måste få se ett starkare ledarskap i nästa förhandlingsrunda”, säger Lovisa Hagberg, policychef för WWF i Sverige, i ett uttalande.

Det avslutande toppmöte som ska resultera i ett nytt globalt avtal för att rädda den biologisk mångfalden har skjutits upp gång på gång. Pandemin har gjort officiella förhandlingar omöjliga att genomföra. Men den 14 mars i år – efter två års förseningar – kunde till sist en förberedande förhandlingsrunda påbörjas som skulle kratta färdigt manegen till världsledarnas slutförhandling i den kinesiska staden Kunming i augusti. Så blev det nu inte, vilket stod klart när mötet avslutades under tisdagskvällen.

– Parterna står långt ifrån varandra, säger Torbjörn Ebenhard, zooekolog vid Sveriges lantbruksuniversitet SLU och en av Sveriges förhandlare, på onsdagsmorgonen.

Rent tekniskt går förhandlingarna till så att alla parter får föra in det de vill se i ett avtal samt vad de inte gillar i andras förslag, vilket sätts i parentes. Detta ska sedan följas av ett tagande och givande. Men så långt kom aldrig förhandlingarna.

– Det finns ett litet antal parter som säger att de har höga ambitioner trots att de inte har några ambitioner alls, de vill egentligen förhindra, begränsa och vattna ur allt som går, säger Torbjörn Ebenhard.

Ändå ser han inte den skaran länder som det största hindret till att ro ett ambitiöst avtal i land.

– Om det bara är ett litet antal länder som försöker sabotera så kan resten av världen ofta hantera det.

"Går inte att säga att en sida har fel"

Desto större bekymmer är den klyfta som öppnat sig mellan utvecklingsländer i det ”globala syd” och de länder som hunnit längre i sin ekonomiska utveckling, det som brukar beskrivas som ”nord”.

– Länder i det globala syd känner att de inte fått samma del av kakan och vill höja sin levnadsstandard genom att använda de resurserna de har, och så kommer rika länder i nord och säger nej, det ska ni inte göra för vi behöver införa ett hållbart nyttjande och fridlysa arter. Men det befarar de leder till minskad produktivitet och det vill de inte gå med på, inte utan vidare. De vill bli kompenserade, säger Torbjörn Ebenhard.

Det låter inte som en orimlig invändning?

– Det är rimliga politiska positioner, det går inte att säga att en sida har fel och den andra har väldigt rätt, säger Torbjörn Ebenhard.

Så vad ser du för väg framåt?

– Att utvecklingsländer får bra ekonomiska garantier samtidigt som givarländerna får garantier för att dessa pengar kommer att användas effektivt till något gemensamt gott. Men då måste vi också ha de här högt ställda målen för naturen som dessutom är siffersatt i mål, så vi vet vad vi ska åstadkomma och att vi kan mäta att detta händer.

"En lång och svår väg framåt"

Ett nytt möte är planerat till juni i Kenyas huvudstad Nairobi. Då måste parterna hitta en gemensam grund, om det toppmöte som ska äga rum i Kina under slutet av sommaren ska bli verklighet. Något utrymme för ytterligare förhandlingsrundor finns inte, då det enligt reglerna måste gå åtta veckor mellan den sista förberedande förhandlingsrundan och det slutgiltiga toppmötet, där ett avtal kan klubbas.

– Kineserna är inte villiga att flytta på sitt möte mer än de gjort. I ett sådant här läge kan flera nog fundera på vad det är värt att få till en kompromiss. Men det är inget som sägs officiellt, tvärtom. Under avslutningsakten igår gratulerar man varandra för stora framsteg.

Är du hoppfull om att det blir ett avtal?

– Det är svårt att vara hoppfull eller inte, det jag ser framför mig är en lång och svår väg framåt.

Världsnaturfonden WWF, som är observatör i förhandlingarna, skriver i ett pressmeddelande att organisationen ser ”minimala framsteg” efter mötet, då ”förhandlingarna i Genève misslyckades med att göra framsteg på flera nyckelområden, såsom finansieringen och ett tillräckligt starkt mål för att stoppa utrotningen av arter”.

– Däremot är det positivt att det finns en växande konsensus om att det övergripande målet måste vara att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald så att naturen är på väg till återhämtning 2030. Det ser vi som en viktig seger, säger Lovisa Hagberg, policychef för WWF i Sverige.

Läs mer:

COP15: EU vill minska fotavtrycket från konsumtion och produktion