Innehåll


Livebevakning


  • Glöd

  • Radar

  • Zoom

    • Svenska troféjägare skjuter hotade djur i Afrika

      Svenskar betalar hundratusentals kronor för att få skjuta elefanter, lejon och andra hotade djur i Afrika. Men ibland hindras de av artskyddet från att få ta hem sin jakttrofé. Syres Stina Lagerkvist har granskat troféimporten…
    • Stora elefanthanar är attraktiva byten för jägare, vilket påverkar det genetiska urvalet.
      Zoom

      Svenska troféjägare skjuter hotade djur i Afrika

      Svenskar betalar hundratusentals kronor för att få skjuta elefanter, lejon och andra hotade djur i Afrika. Men ibland hindras de av artskyddet från att få ta hem sin jakttrofé. Syres Stina Lagerkvist har granskat troféimporten till Sverige.
      – Detta att rika, ofta västeuropéer, åker ner och skjuter troféer, det är inte etiskt försvarbart, säger Allan Carlsson, Afrikaexpert på WWF.

      Stora rovdjur och elefanter hör till de mest eftertraktade jakttroféerna. Det är också de som är dyrast att jaga. Björn-Axel Beier, handläggare på Naturvårdsverket, kommenterar att det är få som har råd och att det säkert finns de som sparar länge för att kunna åka på en jaktresa.

      – Ett lejon i Sydafrika, om det är vilt ursprung, kostar kanske en halv miljon. Det är verkligen jättehöga priser, säger Björn-Axel Beier.

      Han jobbar på en avdelning som är delaktig i bedömningen av om svenskarna ska få ta hem sina troféer. För djurarter som är klassade som sårbara eller hotade krävs ett särskilt importtillstånd. Den internationella handeln med djur och växter som hotas av utrotning begränsas genom konventionen Cites. Där kategoriseras alla arter, liksom i EU:s artlista. Så kallade a-listade arter är mest hotade, däribland gepard, leopard och afrikansk vildkatt. EU har dessutom totalförbud för importer av vissa arter från specifika områden, som afrikansk elefant från Kamerun, Moçambique och Tanzania. Ytterligare begränsningar finns för särskilda djurdelar eller produkter med animaliskt ursprung, som elfenben. Alla kommersiella aktiviteter med elfenben är förbjudna inom EU. Det innebär exempelvis att man inte får lägga ut annonser eller på något sätt tjäna pengar på elfenben. De som bryter mot reglerna kan åtalas för artskyddsbrott och riskerar fängelse i upp till fyra år.

      Björn-Axel Beier förklarar att Naturvårdsverket lämnar yttranden till Jordbruksverket, som utfärdar tillstånd, om stora jakttroféer från Afrika ett tiotal gånger per år. Räknar man in mindre djur blir siffran mycket högre. Lotta Nordensten, Cites-handläggare på Jordbruksverket, berättar att det inkommer i snitt en ansökan i veckan om importtillstånd av en jakttrofé.

      – De flesta är afrikanska storviltarter, som lejon och flodhäst.

      Syres Djurrättskollen har granskat ansökningarna från tolv veckor de senaste fem månaderna. Det har skickats in tre ansökningar om leoparder, två om afrikanska elefanter, en om lejon och en om amerikansk svartbjörn.

      Lantbruk och sportbilar

      Mannen som vill importera ett lejonskinn med huvud från Sydafrika är i 50-års åldern. Hans bostad är på 255 kvadratmeter och han äger flera fordon, däribland en röd Harley Davidson-motorcykel. Han har flera bolagsengagemang, som styrelseledamot eller ordförande. Han är också gift och det finns flera hundar i hushållet.

      När Syres Djurrättskollen kontaktar honom för att fråga varför han har ansökt om import av en lejontrofé svarar han kort.

      – Det är inte riktigt så det ligger till. Men jag är faktiskt inte så intresserad heller av att ta diskussionen, så ha en trevlig dag. Tack och hej.

      Direktör Bob Persson tog emot en medalj av kung Carl XVI Gustaf för framstående insatser inom svenskt näringsliv, vid en ceremoni där drottning Silvia närvarade förra året
      Direktör Bob Persson tog emot en medalj av kung Carl XVI Gustaf för framstående insatser inom svenskt näringsliv, vid en ceremoni där drottning Silvia närvarade förra året. Foto: Henrik Montgomery/TT

      Alla ansökningar som Syres Djurrättskollen har tittat närmare på är underskrivna av män som är i 50–70 års åldern. Ofta har de flera bolagsengagemang, företrädesvis inom energi-, bygg- eller fastighetssektorn. De bor på runt 160–250 kvadratmeter, ibland på lantbruk och nästan alltid med fru och hundar. Flera äger sportbilar eller motorcyklar. Åtminstone en av männen, som är delägare i ett flertal bolag, har blivit listad i Veckans affärer som svensk miljardär. Han har också fått ta emot en medalj av kungen för insatser inom svenskt näringsliv. Hans Harley Davidson är blå.

      Mannen som heter Bob Persson är styrelseordförande för Persson invest, ett familjeägt aktiebolag grundat 1932. Han har ansökt om att få importera ett leopardskinn med huvud och ett par betar och svans från en elefant som härstammar från Sydafrika, enligt ansökan. På exporttillståndet framgår att elefanten egentligen har importerats till Sydafrika från Moçambique. Eftersom det finns ett totalförbud för importer av elefantdelar från Moçambique meddelade Naturvårdsverket att ärendet skulle tas upp till diskussion på ett EU-möte, vilket skulle fördröja handläggningstiden med några månader. Handläggare på Jordbruksverket konstaterade i ett mejl:
      ”En kollega hade en idé om att djuren skickats över till konservator i grannlandet och sedan tillbaka. Hur det är med det vågar jag inte inte svara på”.

      Lotta Nordensten, Cites-handläggare på Jordbruksverket, säger till Syres Djurrättskollen att det förekommer att ansökningar fylls i felaktigt.

      – Det är väldigt vanligt att jakttroféer skeppas från Sydafrika. De har en stor monteringsverksamhet, säger hon.

      Björn-Axel Beier på Naturvårdsverket har samma uppfattning.

      – Folk missar ofta att fylla i blanketterna korrekt. Ibland är det kanske uppsåtligt, ibland är det kanske av okunskap.

      Allan Carlsson, expert på naturvård och Afrika på WWF, är däremot övertygad om att det inte finns något bakomliggande misstag.

      – Det är så man kringgår regelverket, säger han.

      ”Prestation bakom”

      Ansökan om importtillståndet av elefanttrofén sköttes av en utländsk importfirma, liksom i många andra fall. När Syres Djurrättskollen kontaktar Bob Persson är han helt oförstående till att den var ifylld på fel sätt Han visste inte heller att det var olagligt med import av elefantdelar från Moçambique. Importfirman kände inte heller till regelverket, framgår det i en mejlkonversation med Jordbruksverket, där det också meddelas att elefanttrofén stryks från ansökan för att lämnas i Sydafrika, där den har bearbetats. Bob Persson ser inte det som någon större förlust.

      – Det finns en del som inte gillar troféer och jakt över huvud taget och elefanter har blivit lite av en symbol för någonting, många tror att de är utrotningshotade.

      Elefanten sköts när Bob Persson följde med guider i jaktområdet, som skulle leverera några elefanter till lokala byar.

      – För en jakttrofé ska det vara en viss prestation i det. Här var det mer: ”Okej, skicka betarna om ni tycker att jag ska ta dem”.

      Med leoparden var det annorlunda.

      – Det var ganska mycket möda och besvär, säger Bob Persson.

      Varför åker du på jaktresa till Afrika?

      – Dels är det för upplevelser, det är av samma orsaker som man åker på jakt i Sverige eller vart som helst. Sedan känner jag en som är delägare i jaktområdet där vi var, så han tar oss runt och visar lite allt möjligt. Man turistar.

      Bob Persson har jagat i Namibia, Sydafrika och Moçambique, och har troféer av en springbock, en buffel och kudu, Afrikas näst största antilop.

      – Det är ett ganska trevligt minne.

      Reflekterar du över om det är rätt att jaga ett djur från en hotad art?

      – Visst är det något man kan fundera över. Men i de här fallen var det inte så. Det finns länder i Afrika där det är väldigt stora licenser på elefanter, så det går inte att jämföra med arter som är hotade av olika orsaker. Noshörning är inte någonting man ens funderar på att jaga.

      Många exotiska djur

      Under tiden för Syres granskning ansöktes det om importer av sju jakttroféer. Flygrestriktionerna under covidpandemin hindrade jaktturismen, så det kan ha ansökts om färre importer än normalt. Det utfärdades ovanligt få Cites-tillstånd 2021, totalt 50 stycken. Innan covidutbrottet, under hela 2019, utfärdades det totalt 237 importtillstånd. Det gäller alla särskilt hotade arter, även orkidéer, men många däggdjur tas upp.

      Geparder och andra uppstoppade djur visades upp på en jaktmässa i Tyskland 2020, för att locka troféjägare till Afrika
      Geparder och andra uppstoppade djur visades upp på en jaktmässa i Tyskland 2020, för att locka troféjägare till Afrika. Foto: Martin Meissner/AP/TT

      Det utfärdades 133 importtillstånd under 2020 utfärdades , gällande tre elefanter och lika många flodhästar, fyra giraffer, två isbjörnar, två lejon och lika många leoparder och geparder. En puma, två vildkatter, nio svartbjörnar och flera zebror står också på listan, liksom krokodiler och många andra exotiska djur. Jakttroféerna består ofta av ett skinn och ett huvud, men allt som härrör från en hotad art registreras. Det listas många valar och apor, vilket ofta innebär medicinska prover som används i forskning. De så kallade krokodilerna är ofta klockarmband eller väskor. Tidigare i år har exempelvis Bergströms Ur ansökt om att få importera ett hasselnötsbrunt armband i alligatorskinn från Rolex.

      Allan Carlsson, naturvårdsexpert på WWF, kan inte förstå behovet av handel med reptilskinn.

      – Det är ändå 2022. Jag vet inte riktigt vad det signalerar för bäraren av ett par skor i krokodilskinn eller en väska i alligatorskinn. Det finns väl en fåfänga hos mänskligheten. Men det finns absolut inget behov av att dräpa en alligator eller krokodil för att producera ett par skor.

      Allan Carlsson menar att tillåten handel med en exotisk art öppnar upp för att de som är starkt hotade exploateras. Exempelvis är det lättare att smuggla med en illegal djurart gömd bland andra legala. När babianer till exempel marknadsförs som viltkött från Afrika på restauranger i Paris och London blir det också lättare att sälja kött från gorillor och schimpanser.

      – Det ger en möjlighet att annat slinker med. Och människoapor är så lika oss, även genetiskt. Det är väldigt makabert. Man kan äta vad som helst. Man behöver inte äta babianbiff, säger Allan Carlsson.

      Han tycker inte heller att man behöver pryda sitt hem med jakttroféer.

      – Det finns inget logiskt resonemang bakom varför vi ska ha en elefantfot, ett elefanthuvud eller ett lejonhuvud på väggen.

      Allan Carlsson påpekar att lejon som jagas ofta utfodras vid samma plats så att de ska bli vana att gå dit.

      – Djuren är ditlurade och jägaren sitter i ett gömsle och skjuter därifrån. Det är inget man kan lägga på machokapitalet heller, att man har gått där ute med kortbyxor och solbrillor.

      Olaglig handel

      I lejonjakten som har blivit en industri kan lejon dessutom drogas för att vara lättare byten, avslöjar en ny studie från universitetet i New York och djurskyddsorganisationen Four paws. Lejonen kan vara orädda för människor. De föds upp och separeras tidigt från sina mammor för att visas upp för turister. Lejonen som inte jagas till döds avlivas ofta och deras ben, tänder och klor säljs på den internationella marknaden. I Kina tillverkas ”benvin” av pulveriserat lejonben blandat med alkohol och örter. Det används inom traditionell kinesisk medicin mot olika skador och som afrodisiakum av välbärgade kineser.

      Sydafrika är världens största exportör av lejonben. 3 499 lejontroféer exporterades under 2014–2018. Genom Cites-förordningar har det satts en kvot på max 800 lejonskelett per år. 2018 höjdes kvoten till 1 500, men efter omfattade protester tvingades myndigheterna sänka kvoten igen, rapporterar ABC News.

      Fortfarande hålls många lejon i fångenskap, trots att Sydafrika förra året lovade förbjuda lejonindustrin och ”canned hunting” – så kallad ”jakt på burk” för att lejonen är instängda
      Fortfarande hålls många lejon i fångenskap, trots att Sydafrika förra året lovade förbjuda lejonindustrin och ”canned hunting” – så kallad ”jakt på burk” för att lejonen är instängda. Foto: Pippa Henkinson/Blood lions/AP/TT

      En granskning av Afrikas handel med lejonben publicerades nyligen av medieplattformen för undersökande journalistik OCCRP, Organized crime and corruption reporting project. Där framgår att Högsta domstolen i Sydafrika år 2019 fastställde att det är olagligt att exportera lejonben eftersom lejonens välfärd inte upprätthålls. Detta efter att djurskyddsorganisationer ifrågasatt hur handeln kunde vara laglig. OCCRP kontaktade Sydafrikas miljödepartement, som bekräftade att exporten är illegal. Samtidigt fick OCCRP svar från South African revenue service, som ansvarar för skatter och tullverksamhet, att myndigheten inte fått besked om att det är olagligt att utfärda exporttillstånd. Tvärtom så sker ett kontinuerligt samarbete med miljö­departementet för att kontrollera att exporten kontrolleras korrekt. Så handeln är olaglig, men godkänns ändå av myndigheterna.

      Tusentals fängslade lejon

      Efter en ökad opinion mot lejonuppfödningen och politiska påtryckningar meddelade Sydafrikas miljöminister förra året att industrin skulle läggas ner och jakten förbjudas. Men ännu har inget förändrats. Många av lejonen lever instängda i burar under miserabla förhållanden. Tidigare i år avslöjade bilder tagna av djurskyddsföreningen SPCA, Society for the prevention of cruelty to animals, hur magra lejon med utstående revben trängdes i små utrymmen bland ruttnande djurdelar och avföring. Kroppsdelar och ben från lejon var undanstoppade oregistrerade överallt på anläggningen, som är en av de största farmerna. På ranchen Mooifonteins Facebooksida poserar jägare stolta vid sina fällda byten.

      Mellan 8 000 och 12 000 lejon hålls i fångenskap i Sydafrika, på omkring 450 anläggningar. Uppfödningstillstånd visar att antalet nyfödda lejonungar har ökat, från runt 1 188 till 3 200 mellan år 2017 och 2018. Inte bara jägare utan också vanliga turister som vill se lejon stöttar ofta omedvetet den här industrin, visar den nya studien från universitetet i New York och Four paws. Den allmänna bilden att safariparkerna främjar det vilda djurlivet i Afrika stämmer inte riktigt. Parker gör själva reklam för att de hjälper till att bevara djuren och den vilda naturen, som annars skulle exploateras. Björn-Axel Beier på Naturvårdsverket kommenterar att de höga jaktpriserna motiveras på samma sätt.

      – I många fall genererar det inkomster till bevakning och skötsel av områdena där de här djuren finns. Och de kan aldrig konkurrera med foto-turismen.

      Men Allan Carlsson på WWF har en annan uppfattning.

      – Forskning har visat att det är en liten grupp jaktföretag som gör de stora vinsterna. Att detta plöjs ner till naturvårdens bästa, djurarterna, landsbygden och de fattiga människorna, det stämmer inte.

      – Ofta är företagen danska, tyska eller från Förenade Arabemiraten och där hamnar vinsterna, säger Allan Carlsson.

      Han ser också ett problem med att det ofta är den största hanen som jagas, elefanter med stora betar och lejon med speciella manar.

      – De stora alfahanarna som är viktiga för den genetiska populationen plockas bort.

      Allan Carlsson är expert på naturvård och Afrika hos WWF
      Allan Carlsson är expert på naturvård och Afrika hos WWF. Han växte upp i södra Tanzania och har som utbildad biolog gjort flera arbetsresor till Afrika. Foto: Saga Sandin/WWF

      Han förklarar att det brukar påpekas att exempelvis gamla elefanter  inte är särskilt sexuellt aktiva.

      – Men senare forskning har visat att gamla elefanthanar är mer aktiva och attraktiva för honorna. De kan leva länge och har bra genmaterial.

      Ny forskning har också visat att noshörningarnas horn har krympt genom åren, antagligen därför att individerna med störst horn inte har kunnat reproducera sig, eftersom de har dödats av jägare. Jakten inriktas mot sällsynta djur.

      – De arter som är eftertraktade som troféer är de som det börjar gå riktigt illa för, säger Allan Carlsson.

      De ger också ett högre pris på den illegala marknaden.

      – Det är så makabert att om man kan bevisa att en elefant kommer från ett område där beståndet kraftigt minskat på grund av tjuvjakt är den mer värd. Då marknadsförs det i asiatiska länder och oljerika stater att elefanten är skjuten i exempelvis södra Tanzania eller Moçambique.

      Kriminell verksamhet

      Den illegala handeln med elfenben är omfattande och smugglarna hittar alltid vägar runt försök att hindra verksamheten. Allan Carlsson berättar att naturvårdsorganisationer jublade efter en lyckad insats för att minska utförseln av elfenben från västafrikanska kusten. Men då började det dyka upp elfenben från Östafrika hos tullen i Sydostasien.

      – Det var mer elfenben från Nigeria än vad antalet elefanter kunde ge upphov till, säger Allan Carlsson.

      När kontrollerna skärptes i Moçambique smugglades elfenben i stället över Tanzania och när bevakningen ökade där gick rutten ner till Moçambique.

      – Det är som narkotika, det är kriminalitet och de har hel-pejl på var det går och inte går för tillfället.

      Ett av de största kriminella nätverken för illegal djurhandel, Xaysavang network, bedriver så omfattande smuggelverksamhet att FBI har utfäst en belöning på en miljon amerikanska dollar, mer än 10 miljoner kronor, för information som kan stoppa nätverket.

      Elfenben och noshörningshorn som beslagtas samlas på hög hos tullen.

      – Varje år är det en väldig diskussion i länder som Zimbabwe, Tanzania och Mocambiqe med stormöten om de ska kunna sälja av allt de har. Det är hundratals miljoner kronor som ligger där, säger Allan Carlson.

      Han tycker att Kenya är ett föregångsland.

      – Där har man bränt allt vid ett antal tillfällen. Andra länder som Sydafrika och Zimbabwe krånglar alltid, med argument om att pengarna ska återinvesteras i naturvård. Men det är inget som säger att det blir så.

      Det blev stora rubriker världen över när Kenya 2016 eldade upp mer än hundra ton elfenben och noshörningshorn, motsvarande fem procent av världens lager, till ett värde för runt 1,44 miljarder kronor.

      Syftet var att visa engagemang för att stoppa tjuvjakten.

      – Vi tror inte att det finns något egenvärde i elfenben. Därför ska vi bränna hela vårt lager för att visa världen att elfenben bara är värdefullt när det sitter på elefanter, sade Kitili Mbathi, generaldirektör för Kenya Wildlife Service, rapporterade SVT.

      Sverige i topp tio

      Det dödas runt hundra elefanter varje dag i tjuvjakt i Afrika och Asien. Det senaste århundradet har den afrikanska elefanten minskat i antal med 96 procent, från 10 miljoner individer till omkring 400 000. Ungefär 20 000 skjuts varje år av tjuvjägare.

      105 ton elfenben från elefanter och mer än ett ton noshörningshorn eldades upp i Kenya 2016, i ett avståndstagande från handel med hotade djurarter
      105 ton elfenben från elefanter och mer än ett ton noshörningshorn eldades upp i Kenya 2016, i ett avståndstagande från handel med hotade djurarter. Foto: Ben Curtis/AP/TT

      Flera arter hotas av illegal jakt, människans utbredning och klimatförändringar. Lejonstammen har minskat med runt 43 procent på 21 år. Industrin med trofé­jakten startade på 1990-talet och har snabbt ökat. Syres Djurrättskollen har tidigare rapporterat att omkring 1,7 miljoner lejon, 500 djur om dagen, har dödats av troféjägare de senaste tio åren. 99 procent av jägarna är utlänningar, de flesta från EU och USA. Omkring 20 000 troféer från 79 hotade arter importerades till EU under en femårsperiod fram till 2020. Enligt en rapport från Human society international importerades 1 000 troféer till Sverige som hör till topp tio av de största importörerna i Europa. En granskning av organisationen Djurrättsalliansen förra året, som kartlade 74 troféimporter från 2017–2019, ledde till att Expressen avslöjade flera kända namn som troféjägare, däribland Zlatan Ibrahimovic, Anders Borg, Jan Guillou och Felix Herngren.

      I en intervju poängterar Jan Guillou att han bara skjutit hjortdjur och gamla handjur av elefant och lejon, som riskerade att bli farliga för människor. Han berättar att det finns drive-in ställen med blanketter i receptionen där man kan fylla i vilka arter man vill döda under vistelsen och välja från en prislista.

      – De här direktörerna kan skjuta ihop Hemingways hela trofésamling på 14 dagar om de så önskar, eftersom viltet beställs fram efter deras önskemål, säger Jan Guillou till Expressen.

      På frågan om vad som lockar troféjägarna svarar han:

      – Generellt för det här klientelet är att de spelade golf fram till 1980-talet, men då demokratiserades golfen och det blev en sport för Svensson, således började de här direktörerna att jaga.

      Expressen avslöjade att det bland annat hade importerats uppstoppade lejon och en elefantpenis. Därtill hade en papperskorg tillverkad av en elfantfot fraktats till en våning i centrala Stockholm, en elefantsnabel som blivit en lampa hade levererats till ett gods i Mellansverige och en flodhästs ben monterade som ett soffbord hamnade i Umeå.

      Förbud mot import

      Världens största importör av jakttroféer är USA, med runt 345 dagliga leveranser. På bara ett år, från 2017–2018 fördubblades antalet importer, med runt 100 000 i antal. Totalt fraktades mer än 700 000 troféer till USA mellan 2016 och 2020. Siffrorna som presenterades av den Washington-baserade tidningen The hill antyder att många amerikaner flög på jaktresor även under pandemin. Den tidigare presidenten Barack Obamas förbud mot importer av jakttroféer hävdes tillfälligt av följande presidenten Donald Trump. Hans familjs jaktresor omdebatterades när det rapporterades att importen skulle tillåtas igen. Bilder på sonen Donald Trump Jr, som poserar med en avskuren elefantsvans, visades i direktsändning. Den starka kritiken ledde till att Donald Trump lät importförbudet vara kvar, men tidigare i år ledde en rättsprocess till att sex importtillstånd för elefantdelar godkändes. Det öppnade upp för utökad import. I mitten av november föreslog den amerikanska myndighetens U.S. Fish and wildlife services flera åtgärder för att skydda den afrikanska elefanten, däribland att importen av jakttroféer endast ska tillåtas från länder som tillämpar Cites-konventionens regler.

      Lejonforskaren Brent Staplekamp visar järnvägsspåret som lejonet Cecil lurades över, från ett fredat område till en jatkzon,  för att bli dödad av en amerikansk troféjägare i Zimbabwe
      Lejonforskaren Brent Staplekamp visar järnvägsspåret som lejonet Cecil lurades över, från ett fredat område till en jatkzon,  för att bli dödad av en amerikansk troféjägare i Zimbabwe. Järnvägsspåret utgjorde gränsen mellan ett fredat område och en jaktzon. Foto: Tsvangirayi Mukwazhi/AP/TT

      Det pågår en ständig global debatt för och emot jaktturism. Under hösten uppmanades Sydafrika att stoppa troféjakten av 35 internationella researrangörer, däribland svenska Apollo. Enligt en Novusundersökning från i somras vill 66 procent av svenskarna införa ett importförbud av troféer. Storbritannien införde ett förbud mot importer av jakttroféer för ett år sedan. Förbudet välkomnades av många, särskilt natur- och djurskyddsorganisationer, därför att det skulle skydda tusentals hotade djurarter. Samtidigt har det kritiserats av många andra, inte minst jägare, som menar att inkomsten från jaktturismen hjälper naturvården och lokalbefolkningen.

      Chieftainess Rebecca Banika, som lever i ett elefanttätt område i Botswana har i ett försök att hindra beslutet uppmärksammat att människorna i distriktet Chobe får lida, därför att de inte har någon annan inkomst än den internationella jakttursimen. Hon påpekar att människorna får gratis kött från kadaver efter jagade djur. Om det införs ett internationellt förbud mot troféimporter menar Chieftainess Rebecca Banika att invånarna inte skulle ha något annat val än att börja med tjuvjakt.

      – Därför uppmanar vi fortfarande den internationella kommittén att lyssna till samhällen som lever med de vilda djuren, eftersom de har bättre kunskap om hur naturlivet kan bevaras än någon utanför Afrika, säger Chieftainess Rebecca Banika.

      ”Fototurism räcker inte”

      Fulton Mangwanya, på Zimbabwe parks and wildlife management authority, har också uttalat sig i media om problemen med att beslut om naturvård fattas långt ifrån områdena det handlar om. Han påpekar att naturlivet har fått lida för den felaktiga uppfattningen att inkomsten från turister på fotosafari är tillräcklig för en hållbar viltvård.

      Många områden har inte heller någon annan inkomstkälla än jakten, som dessutom skapar arbetstillfällen för lokalbefolkningen, konstaterar Pieter Potgieter, ordförande för det sydafrikanska jaktförbundet Professional hunters association of South Africa.

      – Den felaktiga bilden att fototurism kan ersätta troféjakten i dessa områden är absolut nonsens. Turister vill vara närmare infrastruktur och ha många djur att se och fotografera, vilket inte går i jaktområden på landsbygden. Koldioxidavtrycket från fototurismen kontra jaktsafarin är också mycket högre, säger han.

      Troféjakten skapar omkring 15 000 jobbtillfällen i Sydafrika varje år och bidrar med runt 3,56 miljarder kronor till landets ekonomi. Samtidigt bidrar fototurismen med omkring 230 844 miljarder kronor och minst 90 000 anställningar, enligt en rapport som publicerades tidigare i år av organisationen Good governance Africa.

      Bob Persson har många exempel på att jakten har en stor betydelse för lokalbefolkningen. Han berättar att jaktområdet han besökte i Moçambique samarbetar med angränsande Kruger nationalpark.

      – Man lägger ner stora pengar på att bekämpa den olagliga jakten på noshörning, man har ett samarbete om avskjutningskvoter och man har investerat i två skolor i två av de lokala byarna, där jag själv har varit med och donerat, bland annat.

      Bob Persson menar att argument om att jakten hotar det vilda naturlivet och inte gynnar lokalbefolkningen förs fram av jaktmotståndare.

      – Jag har många andra exempel där jakt definitivt är positivt för lokalbefolkningen i Afrika, säger han.

      Bob Persson menar att argument om att jakten hotar det vilda naturlivet och inte gynnar lokalbefolkningen förs fram av jaktmotståndare.

      – Det är två läger på något vis. Tyvärr blir det lite polariserat ibland, säger han.

      Lejonet Cecil sörjdes världen över
      Lejonet Cecil sörjdes världen över. Jaktarrangören åtalades för illegal jakt men friades från anklagelserna. Foto: Sean Herbert/AP/TT

      I debatten om troféjakten används liknande argument som i debatten om den svenska vargjakten. Djurrättsorganisationer och forskare, liksom allmänheten som vill skydda djuren, påpekar att bestånden minskar och att djuren är utrotningshotade. Andra hävdar att det bara är argument från folk i storstäder som inte måste leva nära djuren och uppleva hotet från dem, liksom skadan de ställer till med på egendom. Inte minst jägare menar att det finns för många djur, vilket orsakar onödiga konflikter med människorna.

      Troféjakten i Sverige

      I Sverige har också troféjakten på framför allt björn ökat. I år var det en rekordstor björnjakt på 622 djur. Nära 20 procent av det totala beståndet dödades, enligt den senaste nationella inventeringen 2017, då det beräknades finnas 2 900 individer. Jaktturister erbjöds en veckas björnjakt för 250 000 kronor. Svenska rovdjursföreningen varnar för att Sverige kan bli ett land för utländska troféjägare och att ekonomiska intressen kan börja styra jakten.

      Under de tolv veckor som Syre har granskat har det ansökts om tillstånd för en kommersiell aktivitet och fyra exporter av brunbjörnar. Björnar hör till den vanligaste jakttrofén som kräver Cites-tillstånd, berättar Björn-Axel Beier på Naturvårdsverket. Mellan fem och tio djur exporteras till Norge varje år. Hur många troféer som egentligen lämnar Sverige går inte att säga.

      – Att björntroféer syns beror på att man måste ha Cites-tillstånd till och från EU. Kommer det någon tysk, fransk eller spansk jägare och skjuter en björntrofé så behövs inget exporttillstånd, säger Björn-Axel Beier.

      Nästan alla ansökningar om jakttroféer godkänns, men det händer att Naturvårdsverket stoppar importer av exemplevis lejon från Sydafrika och björnar från Kanada för att de inte uppfyller EU-regler och kraven i Cites-konventionen om hållbar handel med djur.

      I slutet av november hölls Cites-konferensen Cop19 i Panama. EU kritiserades för att inte uppfylla löften om att skydda vilda djur. Bland annat motarbetades ett gemensamt förslag från tio afrikanska stater om att skydda flodhästen. De afrikanska staterna svarade med att rösta mot förslag från EU. I stället för att verka för djurens bästa blev det ett politiskt spel.

      Läs mer:

      Ett djur dödas var tredje minut av troféjägare – inget förbud i EU

      Rekordmånga björnar får skjutas i år – aktivister tänker sabotera

      ”Sveket mot björnarna – 622 offras i troféjakt”

      Tolv veckors troféimporter till Sverige

      Syres Djurrättskollen har granskat ansökningarna till Jordbruksverket gällande import av jakttroféer. Tolv veckor under de senaste fem månaderna har granskats.

      Leopard från Namibia, skinn och huvud, a-listat exemplar taget från naturen. Importeras av 69-årig man. Årslön: 1 640 876, kapital 62 942.*

      Leopard från Namibia, skinn, huvud och ben, a-listat exemplar taget från naturen. Importeras av 71-årig man. Årslön: 1 833 439, kapital 6 235.

      Svartbjörn från USA, ett skinn och två skallar, b-listat exemplar taget från naturen. Importeras av 66-årig man. Årslön: 534 991, kapital –2 622.

      Elefant från Zimbabwe, bland annat skalle och betar, b-listat exemplar taget från naturen. Importeras av 51-årig man, Årslön: 910 724 Kapital 1 870 351.

      Elefant från Moçambique, betar och svans, a-listat exemplar taget från naturen, b-listat enligt ansökan. Importeras av 72-årig man. Årslön: 2 095 406, kapital 9 053 315.

      Leopard från Moçambique, skinn och huvud, a-listat exemplar taget från naturen. Importeras av 72-årig man, samma som ovan.

      Lejon från Sydafrika, skinn och huvud, b-listat exemplar fött i fångenskap. Importeras av 49-årig man. Årslön: 583 105, kapital 28 225.

      Årslön – inkomst av tjänst och näringsverksamhet. Kapital – inkomst av kapital. Deklarationsår 2022.

      * Deklarationsår 2021

    • Analys

      Missförstånd när folk rasar över elstödet och socialbidraget

      Försörjningsstödet är extremt lågt. Men när folk rasar över att socialbidragstagare inte får elstödet blir det fel. Orsaken är att biståndsmottagare knappast har drabbats av de högre elpriserna. Socialtjänsten betalar oftast hela elräkningen. Det är…
  • Krönika