Stor oenighet när världens biologiska mångfald ska räddas

I fyra år har tjänstemän försökt lägga grunden till det avtal som nu ska slutförhandlas på FN:toppmötet Cop15 i Montreal, Kanada, under drygt två veckor. Förhoppningarna är stora – att hitta ord och formuleringar, som förmår länderna att gemensamt stoppa den snabba förlust av natur, som forskare varnat för kan bli början på en sjätte massutrotning av arter.
 
– Nu har sanningens ögonblick kommit, säger Världsnaturfonden WWF internationals generalsekreterare Marco Lambertini, under en presskonferens i måndags.

Enligt miljöorganisationen behövs det ett mål om att världen från och med 2030 uppvisar en ökad biologisk mångfald i avtalet. Ett mål WWF vill nå bland annat genom att halvera vårt ekologiska avtryck från produktion och konsumtion och att skydda en tredjedel av jordens natur, samtidigt som urfolk och lokalsamhällens rättigheter värnas.
 
– En naturpositiv värld till 2030, kallar Marco Lambertini det övergripande målet.

Vill se skarpa krav

Miljöorganisationens förhoppning är att ett sådant mål, som innebär att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald till 2030, ska kunna få samma dragningskraft som 1,5 graders målet har i Parisavtalet. Men det är inte den enda frågan där WWF:s krav speglar det som finns i Parisavtalet som nu är mänsklighetens största hopp för att klara klimatkrisen. Miljöorganisationen vill också se en stark mekanism som tvingar länderna att återkommande rapportera vad de bidragit med för att nå det övergripande målet. På så sätt skulle det nya avtalet, likt Parisavtalet, kunna fungera som en blåslampa på de länder som inte tar sitt ansvar.
 
– Om insatserna inte är tillräckliga för att nå målen måste man ta hem det och skärpa upp det, säger Åsa Ranung, senior policyrådgivare i biologisk mångfald på WWF.
 
En del av WWF:s förslag återfinns också i det utkast som arbetats fram i mellan länderna, även om de inte går lika långt. Men utkastet är fyllt av 1 800 hakparenteser, det vill säga formuleringar där parterna vill olika.

– Vi är oroliga, vi måste få till en ambitiös plan vid detta möte för att ha en chans att vända förlusten av biologisk mångfald till 2030, säger Åsa Ranung.

Sverige anklagas för att bromsa

Vart och ett av de textbitar som är inom hakparentes måste man nu antingen stryka, omformulera eller finna en samsyn kring. En knäckfråga rör om det ska föras in ett mål till 2030 om vårt ekologiska avtryck. WWF har fått gehör från EU – som genom den gröna given är en av de mest ambitiösa aktörerna. Men hur mycket EU vill att det ekologiska fotavtrycket ska minska med, tvistas det nu om inom unionen. Enligt WWF har regeringen – som kritiserats för att vilja mer än halvera miljöbudgeten till 2025 – varit allt för tysta och i vissa fall bromsande i EU-förhandlingarna inför mötet. Men Johan Abenius, handläggare på Naturvårdsverkets EU-enhet, menar att Sverige fortfarande hör till de länder med hög ambition i förhandlingarna inom unionen.

– Men i det stora perspektivet handlar det om det över huvud taget ska finnas med ett mål som adresserar det här ekologiska fotavtrycket, för det är ingen självklarhet i de globala förhandlingarna, säger han.

Är du hoppfull om att förhandlingarna kommer resultera i ett starkt avtal? 
 
– Jag tror att alla förutsättningar finns, det gäller bara att skapa ett gemensamt förtroende. 
 
Samtidigt är tillit och förtroende en bristvara i de globala miljöförhandlingarna. Det globala nord har byggt mycket av sitt välstånd på att intensivt utnyttja både sina och andra länders naturesurser, samtidigt som flera av de förslag som nu lanserats uppfattas kunna hejda länder i det globala syd att göra samma resa.
 
– Det kommer frågor om vi inte bryr oss om hur de ska höja levnadsstandarden, säger Torbjörn Ebenhard, zooekolog vid SLU, som kommer att förhandla för EU under toppmötet.

Tuffa förhandlingar väntar

Hans utmaning handlar nu om att överbrygga den motsättningen och argumentera för att det sätt som det globala nord nyttjat naturresurserna, måste se annorlunda ut framöver. Ett av de förslag som väntas röra upp känslor, är om länderna ska skydda trettio procent av land- och havsområden till 2030.

– Men det handlar inte om att skydda biologisk mångfald för sakens skull, mångfalden behövs för att försörja människor och även om vi har skyddade områden kommer många av dem nyttjas för olika saker som kommer att ge intäkter. Sedan måste vi också få till det större paketet som är att få till ett hållbart nyttjande för de områden som är utanför de skyddade områdena.
 
Hur gör man då rent konkret för att övertyga om att den nuvarande utvecklingsvägen, inte är att föredra?
 
– Jag tror att vi kan komma en bra bit på väg genom att tala om var vi står och vad vi vill och att det inte är ett hot mot ekonomisk utveckling, men vi måste också rent konkret visa att vi har en vilja att dela med oss.

Likt klimatförhandlingarna, kokar det ofta ned till pengar.

– Vi får tala om vad vi är beredda att betala och se vad vi får för det men jag tror inte att vi kommer att få en färdig finansieringslösning på det här mötet. Men några former av utfästelser kan man vänta sig.

Läs mer: 

COP15: EU vill minska fotavtrycket från konsumtion och produktion

Urfolk lämnar kulisserna – kräver ökade rättigheter