Sverige har avslutat evakueringarna från Afghanistan. Men många fruktar ännu för sina liv. En av dem är Ali Reza, som i flera år samarbetade nära flera svenska myndigheter i samband med de många deportationerna till Afghanistan. Trots det evakuerades han inte. Varför kan han bara spekulera i. ”De tyckte jag var jobbig när jag hänvisade till att de måste följa avtalet som finns”, säger han till Syre på en knackig linje från Islamabad, Pakistan.
Ett beige draperi veckar sig framför en vägg på skärmen. Framför draperiet ett ansikte som i var och varannan rörelse fryser fast mitt i ett komiskt minspel. Ali Reza, som egentligen heter någonting annat, befinner sig på ett hotellrum i Pakistans huvudstad Islamabad. Hit lyckades han ta sig ett par dagar innan vårt videosamtal, efter att i månader innan ha hotats, förföljts och fängslats av talibanerna.
Mottagningen på hotellet lämnar en del att önska. Ali Reza börjar berätta. Flera gånger får han upprepa det han precis har sagt en, två eller tre gånger till.
– Jag arbetade på MoRR, det afghanska ministeriet för flyktingar och återvändande, i flera års tid. Vi samarbetade mycket nära de svenska myndigheterna, som ambassaden, gränspolisen och Migrationsverket. Man kan säga att vi, jag och de kollegor jag hade under mig, gav dem problem. Det har varit mycket viktigt för mig att följa de regler som finns i avtalet. I praktiken har det inneburit att jag satt stopp för många personer som Sverige har velat deportera, säger Ali Reza, Head of Monitoring for the Implementation of MoUs (Memorandum of understanding), till Syre.
Avtal med Afghanistan
De avtal som Ali Reza pratar om är dels ett avtal på EU-nivå med Afghanistan, och dels ett bilateralt avtal mellan Sverige och Afghanistan. Bägge skrevs under 2016 och handlar om återvandring, deportationer, från Sverige och EU. Joint Way Forward (JWF), som avtalet på EU-nivå heter, ska fördjupa samarbetet mellan EU:s medlemsstater och Afghanistan. Utöver JWF har Sverige haft ett bilateralt avtal med Afghanistan. Det har kallats för Memorandum of understanding (MoUs) och är en viljeförklaring som syftar till att effektivisera deportationerna, bland annat genom att snabba på takten för de som ”måste” återvända till Afghanistan. Prioritet är att återvändandet ska ske frivilligt, men det vet alla som har följt med i debatten om utvisningarna till Afghanistan att så inte har varit fallet.
I båda avtalen, som inte längre gäller, står det att Sverige, EU och Afghanistan måste respektera FN:s flyktingkonvention från 1951 och följa de internationella och europeiska lagar som finns om mänskliga rättigheter.
Var i stor fara
När talibanerna tog över förstod Ali Reza omedelbart att han skulle vara i stor fara. Talibanerna ser inte med blida ögon på den som har samarbetat med västvärlden, något Ali Reza i allra högsta grad har gjort. När evakueringarna pågick för fullt under sommaren var han på Kabuls flygplats vid fyra tillfällen – utan att bli insläppt av de amerikanska vakterna. En av gångerna blev han slagen med en gevärskolv. Han har sedan talibanerna tog över blivit rånad två gånger, varav han den ena gången blev skjuten i benet, och fått en hjärtattack som han behöver mer vård för att läka från. I nio dagar satt han fängslad av talibanerna och släpptes först efter specifika förhandlingar. Han förhördes av nyligen tillsatta talibanska tjänstemän på sitt gamla arbete. Sedan dess och fram till att han kom till Pakistan har han levt gömd och flyttat från ställe till ställe. Ständigt under hot och med en klump i magen.
Ännu har han inte evakuerats – eller ens fått ett svar på något av alla de mejl han har skickat till svenska myndigheter, inklusive direkt till sina tidigare svenska samarbetspartners. Till sin hjälp har han sina två svenska vänner och samarbetspartners Bertil Kågedal och Almina Imamovic, som har rest ner till Pakistan för att hjälpa honom på plats. Bertil Kågedal och Almina Imamovic har i flera månaders tid försökt få kontakt med svenska myndigheter för att kräva ett svar på om Ali Reza kommer evakueras, och om inte: be om en förklaring. De menar båda att det annars bara har varit tomma ord från svenska politiker att man velat ”hjälpa personer med svensk koppling”.
Under de år som Ali Reza samarbetade med svenska myndigheter deltog han varje månad i möten med tjänstemän från Sverige, EU och andra medlemsstater som deporterade till Afghanistan under perioden. Men han återkommer till att Sverige är det land som han har haft allra mest med att göra.
– Sverige deporterade under båda avtalen, och man deporterade många. Ofta utan respekt för bestämmelserna i avtalet, säger Ali Reza.
Ville avsluta avtalet
De ansvariga i Afghanistan satte enligt uppgifter till Syre ner foten 2019 och ville avsluta det bilaterala avtalet med Sverige. Lösningen då blev att fortsätta deportera med stöd av avtalet på EU-nivå – fram till att pandemin satte stopp för det. Det har enligt Ali Reza bland annat handlat om att Sverige ville skicka tillbaka ”småkillar” – som ännu inte hunnit fylla 18, men som skrivits upp i ålder efter Migrationsverkets bedömning eller en medicinsk åldersbedömning. Minderåriga ska inte kunna skickas tillbaka enligt avtalet.
Men Sverige godkänner i många fall inte de afghanska dokumenten, som kallas för tazjkira, då de enligt svenska myndigheter bygger på muntliga uppgifter. Något alla identitetshandlingar från Afghanistan gör. Dokumenten är därmed giltiga i Afghanistan, som litar på åldern som står angiven i dessa, medan Sverige inte gör det. Ali Reza menar även att familjer ofta splittrades i samband med deportationerna. Oftast var det pappan till ett svenskt barn som utvisades, något Syre har skrivit om i tidigare reportage. Äldre och sjuka individer har också skickats tillbaka, en del med allvarliga tillstånd, trots att det saknats resurser och rätt vård i Afghanistan, berättar Ali Reza.
Har satt ner foten
I dessa fall menar Ali Reza att han har satt ner foten. Flera personer som har anlänt i Kabul har under åren skickats tillbaka till Sverige.
– Jag har fajtats mot den svenska ambassaden i Kabul, EU-personal, gränspolisen och Migrationsverket. Enligt överenskommelsen måste man innan en deportation informera oss om vilka som ska deporteras, och vi går igenom namnen på listan och godkänner dem. Eller tar bort dem från listan om det är någonting som inte stämmer. Trots allt skulle jag säga att vi har haft ett gott och mycket nära samarbete, säger han, och hänvisar till de många möten han haft med svenska och europeiska tjänstemän.
De han har haft mest kontakt med under åren är bland annat Anders Schogster, som varit chef för den administrativa sektionen på ambassaden i Kabul och bland annat arbetat med deportationerna från Sverige, den svenska gränspolischefen Patrik Engström och Nina Johansson, som också har arbetat vid ambassaden i Kabul.
Bjöds in till Sverige
Som en del i samarbetet mellan Sverige och Afghanistan bjöds Ali Reza och hans kollegor in på en tjänsteresa till Sverige i februari 2020. Under de fyra till fem dagarna som Ali Reza var i Sverige träffade han flera av de personer som han sedan tidigare samarbetat med, ambassadens Anders Schogster och gränspolischef Patrik Engström inräknade. De poserar tillsammans på en gruppbild utanför Stadshuset och på en annan bild åker de båt tillsammans utanför slottet.
Efter resan till Sverige återvände Ali Reza till Afghanistan och fortsatte sitt arbete med återvändare från Sverige och andra europeiska länder. Först sommaren 2021 upphörde deportationerna till Afghanistan helt, även om coronapandemin saktat ner dem sedan i mars 2020. För Sveriges del dröjde det ända till den 16 juli innan de stoppades – en knapp månad innan talibanernas maktövertagande den 15 augusti.
På skärmen fryses bilden för ett ögonblick. Ali Reza blir hängande mitt i en mening.
– Det är väldigt svårt att lämna sitt hemland, säger han sedan.
Han fortsätter:
– Jag mår inte bra. Vi har förlorat allting som vi har byggt upp under de 20 senaste åren. Det gör mig väldigt ledsen att tänka på det.
Men att återvända så länge talibanerna sitter vid makten finns inte på hans karta – inte ens om de skulle utnämna honom till premiärminister, säger han med glimten i ögat.
Har bett om hjälp
I ett brev, skickat till utlandssektionen på Migrationsverket, Tobias Axerup, chef för gruppen för konsulär krisberedskap på UD, ambassaden i Kabul och UNHCR i Sverige, förklarar han sin situation och ber om hjälp. Mejlet skickades när han hade kommit till Pakistan, den 30 december 2021.
”Som en tidigare tjänsteman i den afghanska regeringen, som människorättsaktivist och som en person som har haft kontakt med Väst, men mest med Sverige, Mr Anders Schogster, Mr Patrik Engström, Mrs Nina Johansson, Mrs Lina Backman, Mr Mikael Lidberg, som alla känner mig väl. Jag var den som hjälpte till att genomföra deportationer till Afghanistan och jag var ansvarig för deportationer på ministeriet för flyktingar och återvändande (MoRR) och även på Kabuls flygplats (i samband med deportationerna). Jag har varit i Sverige, Stockholm, 2020 på en officiell tjänsteresa som organiserades av de kollegor som jag nämnde ovan.
Nu är mitt liv i stor fara. Talibanerna jagar mig. Jag lyckades till slut lämna Afghanistan och ingen vet att jag är i Pakistan, tack vare mina svenska vänner. Jag hoppas att ni, som i den svenska staten, vill hjälpa mig och ge mig rätten att vidarebosättas till Sverige”, skriver Ali Reza i mejlet, och tillägger även att det i Sverige finns hjärtspecialister som kan hjälpa honom efter de två hjärtattacker han fått, varav den ena inträffade efter att talibanerna tog över.
Svårt att få svar
Det här var långt ifrån det första kontaktförsöket Ali Reza har gjort. Han har sedan i somras gjort flera kontaktförsök med svenska myndigheter och de personer han själv antingen träffat personligen under sin tjänsteresa till Stockholm eller arbetat nära under flera år. Den enda han har fått svar från är Nina Johansson, som i ett sms skickat skriver att hon inte kan göra något.
Syre, som i samband med att den första artikeln om Ali Reza publicerades (21/12–21) kontaktade Migrationsverket, UD och ambassaden, har efter samtalet med Ali Reza gjort nya försök att få mer information om evakueringarna. Inför den förra artikeln avböjde UD i sista stund en intervju på grund av förhinder. Det har fortsatt gått trögt att få relevant information.
Efter intervjun med Ali Reza försökte Syre även kontakta några av de personer som Ali Reza tidigare samarbetat med och själv har kontaktat. Den ena, som har en chefsposition på UD (Tobias Axerup) avböjde en intervju och hänvisade till UD:s presstjänst. Den andra (Anders Schogster) har trots påminnelse inte svarat när det här går i tryck.
Ingen hållbar situation
Ali Reza sitter just nu tryggt på hotellrummet i Islamabad. Betalar gör den svenska föreningen Freedom Sweden, som också har erbjudit sig att stå för hans boendekostnader om han kommer till Sverige. Men det är inte en långsiktig lösning. En av hans nära afghanska kollegor har evakuerats – men av Tyskland, inte Sverige.
– Mitt meddelande till Sverige är att de borde respektera mänskliga rättigheter och hjälpa folket i Afghanistan. Det finns många som gömmer sig och byter sovplats varje dag. Jag ber till den svenska regeringen om att inte lämna kvar mig här att dö, säger Ali Reza.
Läs mer:
