Väg- och trafikblockader och aktivister som limmar fast sig vid körbanor. Civil olydnad blir allt vanligare inom delar av klimatrörelsen – trots att aktionerna väcker ilska.
– Bidrar aktionerna till att ge ämnet uppmärksamhet är det eventuellt mindre viktigt huruvida folk älskar eller hatar aktivisterna, säger forskaren Mattias Wahlström.
I måndags föll domen mot de tolv personer från organisationen Återställ våtmarker, som den 29 augusti satte sig på motorvägen nära Karolinska universitetssjukhuset i Solna norr om Stockholm och på så sätt stoppade trafiken.
Personerna dömdes mot sitt nekande för sabotage och ohörsamhet mot ordningsmakten – men bara timmar efter att rättegången avslutats gjorde två i gruppen ett nytt försök att stoppa trafiken – denna gång på Centralbron i Stockholm – då de blockerade ett körfält.
En förklaring till att aktivister inom delar av klimatrörelsen genomför den här typen av aktioner kan vara en upplevd känsla av brådska, enligt Mattias Wahlström, forskare i sociologi vid Göteborgs universitet.
– Enligt bland annat forskning som sammanställts av FN:s klimatpanel befinner vi oss ju i ett akut läge, där konsekvenserna av klimatförändringarna hela tiden blir mer omfattande – om vi inte lyckas bromsa dem i tid. Och just den situationen gör att klimatrörelsen skiljer sig från många andra sociala rörelser, där man har kunnat tänka att förändring är något som sker efter hand, säger han och fortsätter:
– Här tycks det handla om betydligt snävare tidsramar.
"Civil olydnad ofta effektiv"
Att använda sig av civil olydnad har också blivit allt vanligare inom delar av klimatrörelsen. Bland annat åtalades tidigare i år fyra aktivister från gruppen Extinction Rebellion för att ha hindrat flygtrafiken på Arlanda vid en aktion och i april anhölls fyra aktivister från Återställ våtmarker efter att ha limmat fast sig i vägbanan på Lidingö utanför Stockholm.
Även inom konstvärlden har aktivister från olika grupper den senaste tiden genomfört flera aktioner på några av världens mest välkända konstinstitutioner. Bland annat kastade aktivister från den brittiska rörelsen Just Stop Oil för en tid sedan tomatsoppa på Van Goghs målning ”Solrosor” på National Gallery i London – för att därefter limma fast sig i väggen.
I Tyskland kastade i stället två medlemmar ur gruppen Letzte Generation potatismos på Claude Monets verk ”Les Meules” på Barberini-museet i Potsdam utanför Berlin under den gångna helgen i protest mot klimatkrisen.
Enligt forskaren Frida Buhre, som är knuten till Linköpings universitet, riskerar aktivisternas aktioner förvisso att väcka upprörda känslor hos delar av allmänheten – men mycket inom forskningen tyder på att fredlig civil olydnad ofta är en effektiv metod.
– Framför allt för att den väcker uppmärksamhet och får en så stor symbolisk kraft att folk reagerar och det skapas en debatt – vilket leder till större press på beslutsfattarna. Men det riskerar även att öka polariseringen, då de som stöttar aktivisterna stöttar dem ännu mer, medan de som redan från början hade en annan åsikt stärks i att den här typen av aktioner är fel och att hela klimatfrågan är överdriven, säger hon.
Mattias Wahlström betonar att det inte är en koordinerad grupp som ligger bakom den senaste tidens aktioner och säger att vissa aktivister också kan vara beredda på att bli illa omtyckta av delar av befolkningen.
– Ser man till att aktionerna bidrar till att ge ämnet uppmärksamhet och att man gör det här för att hålla liv i frågan, så är det eventuellt mindre viktigt huruvida folk älskar eller hatar aktivisterna. Men det är klart – alla provokativa strategier riskerar alltid att slå tillbaka.
"Kommunicerar moralisk hängivenhet"
Enligt Mattias Wahlström tyder inte heller något på att vågen av aktioner av civil olydnad kommer att mattas av inom en snar framtid.
– Jag tror inte att den här typen av aktioner kommer att bli mindre vanliga då vi inte ser några våldsamt radikala politiska förändringar på klimatområdet. Snarare kan vi nog utgå från att klimatrörelsen kommer att bli allt mer otålig och ligga på för att politikerna ska agera mer omfattande, säger han.
Frida Buhre påpekar också att de aktivister som ligger bakom aktionerna är väl medvetna om att det är de spektakulära handlingarna som skapar debatt.
– Det är en typ av strategi där man visar att man är villig att utsätta sig själv för fara, vilket ju även kommunicerar en sorts moralisk hängivelse och ett budskap av att man verkligen tror på de här frågorna, säger hon och fortsätter:
– Och 50 000 människor kan ju vara ute och demonstrera på gatorna utan att lyckas generera lika mycket uppmärksamhet som en liten grupp aktivister.
Läs mer:
Klimataktivister döms för sabotage – ”Vi kommer fortsätta göra motstånd”
