I min förra krönika reflekterade jag över vart Sjätte januari-kommittén i amerikanska kongressen skulle ta de – av många av oss – efterlängtade utfrågningarna. För det blev tidigt tydligt att det inte handlade om en demonstration som gått lite överstyr. Samtidigt är USAs befolkning rätt luttrad efter att i två år väntat på Muellers rapport om Trumps samarbete med Ryssland, som sedan blev en tummetott – inte för att det inte fanns, utan för att det inte fanns bevis som räckte till åtal. Ingen vill genomlida detta igen – inte vare sig de som är med honom eller emot honom.
Därför hade kommittén varit luriga. De hade hållit på vissa delar för att inte utfrågningarna skulle uppfattas som skåpmat, och de serverar teasers och cliff hangers, så att folket känner att de behöver tune:a in för att lyssna på nästa show. De har till och med lejt en TV-producent för att få rätt anslag. De vill verkligen inte bara övertyga redan frälsta.
Så vad vet vi idag, efter tre utfrågningar? För oss som följt Trumps väg ner i kaninhålet med bambuvalsedlar, Hugo Chavez och italienska satelliter känns det som om någon lägger klart ett ofärdigt pussel. En del bitar är precis vad vi hade förväntat oss, men nu vet vi istället för att gissa – annat är nytt och förvånande. Så är är några takeaways:
Alla visste förstås att Trump försökte pressa Pence att underkänna tillräckligt många elektorer för att han skulle kunna sitta kvar. Det var aldrig någon hemlighet, eftersom han ropade ut det från hustaken. Men det är ändå fascinerande att höra detaljer om hur kampen gått till under veckorna fram till 6 januari. Hur de bråkade internt. Hur Trump fick höra om och om igen att det han krävde av Pence var olagligt. Att han svarade med att kalla Pence ”pussy”.
De anstränger sig för att hitta de knastertorraste ultrakonservativaste jättarna de kan, som Michael Luttig. Han verkade slitas mellan motvilja och ilska när han långsamt uttryckte att Trump är en tydlig fara för hela den amerikanska demokratin. Storyn ska berättas för Trumpsupportrar av ”de egna”. Inte av några långhåriga libs i sandaler.
Det hade bildats två lag i Vita huset. Team crazy och Team normal, typ. Och det var ju också vad vi alla misstänkte, när vi såg Rudy Giuliani och Sidney ”Kraken” Powell utanför “Four Seasons Landscaping”. Men det är ändå surrealistiskt att höra den ena efter den andra, inklusive Bill Barr som var AG (justitieminister) berätta hur de försökt tala förnuft med Trump. Mönstret var så här: Han slängde upp en sjövild teori. De motbevisade den. Istället för att argumentera hoppade han då direkt till nästa, berättade de. Och det är precis vad vi alla kunde höra i det en timme långa samtalet med Raffensperger – eller Rafsen-Burger, som många kallar honom – och några till valansvariga i Georgia. ”What about …?” Nej, det stämmer inte. ”OK, so what about …?” Inte det heller. Strategin verkade galen. Men den hade kunnat fungera, såtillvida att USA stått utan legitim president.
Fox News har också haft en sorts strategikris, verkar det som. De har provat en ny metod inför varje utfrågning.
Första utfrågningen: Hans “kompisar” förklarade att utfrågningarna bara var skräp och inte värt att titta på. Att Tucker och Hannity pratade i två timmar i sträck utan reklamavbrott för att säkerställa att ingen bytte kanal visar att det knappast handlade om att rädda publiken från att slösa bort sin tid, dock.
Andra utfrågningen: De visade den, men med sura kommentatörer. De skrev några negativa artiklar, men få hamnade på huvudsidan.
Tredje utfrågningen, om Pence: De streamade den, men hade inte nästan inga kommentarer. Kongressen har alltså en session där före detta presidenten anklagas för att ha försökt få sin vicepresident mördad – eller var iaf likgiltig inför huruvida det hände – och inte en enda av deras ”talk show hosts” har någon kommentar om detta. En länk uppenbarade sig högst upp på första sidan, och klickade man inte på den fick man inte läsa något alls.
Det går att skratta åt, men ytterst är det skrämmande. Laura Ingraham var ovanligt sanningsenlig när hon uttryckte att de visar sina väljare vad de vill se. Alla på högersidan behöver förhålla sig till hans hittepå. Och Fox skumpar nu fram i en fåra där de å ena sidan inte propagerar för hans teorier men å andra sidan på något sätt försvarar honom genom att attackera Dems för att aldrig sluta tjata om den där irrelevanta dagen för länge sedan där knappast något otäckt hände: ”Hur är det ett hot mot demokratin att någon la sina fötter på Nancy Pelosis skrivbord?” frågade Laura Ingraham.
Det känns bra att sanningen kommer fram till slut.
Framtiden är allt annat än ljus. Krig, hotande världssvält och lågkonjunktur, och en pandemi som inte alls givit upp.
