Den unga kurdiska kvinnan vars död fick protesterna mot den iranska diktaturen att ta fart kallas fortfarande ofta Mahsa Amini. Syrekrönikören Paula Dahlberg påpekade att den iranska regimen har bytt ut namn på både städer och personer mot persiska. Mahsa var hennes persiska namn – Jina skulle det vara. Eller Zhina, som hon skrev på sitt Instagramkonto.

Så hur skulle vi skriva i tidningen? Att stava som hon själv gjorde verkade rimligt. Men i hashtaggen till stöd för henne heter hon Jina, och det vore synd om någon inte hittade den för att stavningen var annorlunda. Så det fick bli Jina.

Olika alfabeten

Då kom det in en krönika om henne från Gurgîn Bakircioglu, som har kurdiska rötter, och han stavade också med J. Men han hade satt tak över i:et. Jîna. Så jag frågade hur det hängde ihop egentligen och fick en förklaring som har att göra med att kurdiska är ett språk, eller snarare en grupp språk, som talas i olika länder som använder olika alfabet. Uttalet kan skilja sig rejält mellan språken eller dialekterna. När man sen transkriberar från olika alfabet till de latinska kan det bli kaos, speciellt som uttalet av olika tecken skiljer sig mellan de språk som använder latinska alfabeten.

Namnet transkriberas Jîna på nordkurdiska – kurmanji – och Zhina på sydkurdiska. Själv var hon östkurdiska, från en del av Kurdistan där man inte använder det latinska alfabetet. På Instagram stavade hon som sagt sitt förnamn Zhina, vilket enligt min källa blir ”knasigt” i förhållande till det latinska alfabetet. Därför valde han att stava på sorani, sydkurdiska, som oftare skrivs med latinsk skrift.

Uttalet är ungefär som j i engelska jeans, vilket kan förklara varför den stavningen används i till exempel engelskspråkiga hashtags.
Precis hur man stavar förnamnet med det latinska alfabetet i en text på svenska blir till sist mest en praktisk fråga. Syre valde Jina, men kanske borde vi sätta tak på i:et. Oavsett vilket har det ändå betydelse att hon hette just så, eftersom revolten i Iran inte bara är en revolt mot tvånget att dölja sitt hår med en hijab utan också mot förtrycket mot kurderna.

Hemliga samiska namn

Liksom kurderna i Iran och Turkiet har samerna i Skandinavien tvingats på majoritetsbefolkningens namn. Innan dess var det vanligt att uppkalla barnen efter någon avliden släkting som mamman hade mött i drömmen, berättar Mångkulturella almanackan. Gärna namn på personer som varit speciellt bra på något. Man tänkte sig att egenskaperna följde med namnet.
Omkring år 1700 blev trycket hårdare på samerna att assimileras in i de skandinaviska nationalkyrkorna. Prästerna ville inte skriva in barnen under samiska namn, så föräldrarna tvingades ge dem skandinaviska, kristna namn istället.

Men samerna behöll sin traditionella religion och sitt eget namnskick vid sidan av det kristna, så de hade två namn. Ett samiskt och ett kristet, skandinaviskt. Det skandinaviska namnet använde man bara när man talade med skandinaver – om en same kallade en annan same för hens skandinaviska namn sågs det som en förolämpning. Det samiska namnet fick bara samer känna till.

De flesta samiska namn som finns i dag är samiska versioner av skandinaviska namn. Niila är till exempel en samisk variant av Nils, som i sin tur är en kortform av det grekiska namnet Nikolaus. Men några traditionella samiska namn står i samiska namnsdagslängden som professor Pekka Sammallahti vid Uleåborgs universitet har satt ihop. Juoksáhkká är ett av dem – det är en gudinna med makt över födande och graviditet, och namnet betyder ungefär Pilbågsmormor eller Pilbågsfarmor. Det finns säkert en historia bakom, men den har jag inte hittat.

Nedtryckta språk

De samiska språken har tryckts ner i ett par hundra år och blomstrar inte precis – men enligt Sametingets hemsida skriver många samiska ungdomar på samiska i sociala medier. Enligt finländska Universitetets almanacksbyrå har traditionella samiska namn blivit vanligare under 2000-talet. Den samiska namnsdagslängden, som kom 1997, kan ha med saken att göra.
I övrigt finns det uppenbarligen en massa skillnader mellan kurdernas situation och samernas, och mellan Sverige och Iran. I Iran pågår ett urskiljningslöst våld emot kurder, kvinnor och andra som protesterar mot diktaturen.

Det började inte med Jîna Amini, men det blev en början på en revolt som förhoppningsvis leder till att diktaturen försvagas. Så säg hennes namn!

En allmänning är något som ägs och brukas gemensamt. Ursprungligen syftade det på jordbruksmark eller skogsområden, men det har i dagens samhälle fått en vidare betydelse och kan användas om allt ifrån operativsystemet Linux och webbencyklopedin Wikipedia till en gemensamt ägd verkstad eller samlingslokal. Ägandeförhållandena kan se olika ut, men i Sverige är det till exempel vanligt att en allmänning ägs av en samfällighet.

Dilemmat

Kritiker av allmänningar brukar hävda att människans inneboende egoism leder till att systemet inte fungerar eftersom alla ser mer till sitt eget bästa än till kollektivets. Det här dilemmat är långt ifrån nytt, redan Aristoteles skrev att “det som är gemensamt för störst antal personer får minst omsorg. Människan bryr sig mest om det som är hennes eget och mindre om det som är gemensamt.” På 1800-talet skrev den brittiske ekonomen William Forster Lloyd en pamflett där han tog upp ett exempel på allmänningens dilemma.

Exemplet handlade om en grupp fåraherdar som delade en bit mark tillsammans, vilket var vanligt i den tidens England. Lloyd lyfte fram att ur den enskilde fåraherdens perspektiv skulle det vara rationellt att skaffa fler får för att öka avkastningen, men för gruppen som helhet skulle det bli ohållbart eftersom det skulle leda till att marken överutnyttjades.

Spridning

1968 fick begreppet Allmänningens dilemma stor spridning då den amerikanske ekologen Garett Hardin skrev en artikel som hette just ”Tragedy of the commons”. Hardin utvidgar begreppet till att gälla hela jordklotet och tar upp tre exempel på allmänningens dilemma: överbefolkningen, utnyttjandet av naturresurser och människans förhållande till välfärdsstaten. I alla dessa fall menar Hardin att individens mål – till exempel att skaffa egna barn, att använda upp viktiga resurser eller att utnyttja välfärdssystemet för sin egen vinning – strider mot det som är bäst för mänskligheten i stort. 
Man kan dela upp dilemmat i två kategorier. Dels att det som är gemensamt överutnyttjas. Lloyds pamflett om betesmarken är ett exempel på detta, men också dagens storskaliga fiske där många fiskarter håller på att försvinna eftersom det fiskas för mycket. Dels att ingen tar ansvar för det gemensamma, ett exempel på det kan vara ett kollektiv där ingen städar eftersom ingen specifikt har det ansvaret eller att man ägnar mer tid åt att ta hand om sin egen odlingslott än en gemensam eftersom man tjänar mer på det.

Ett av de största exemplen på dilemmat är kanske klimatförändringarna, där det som uppfattas som positivt för individer – i alla fall på kort sikt – riskerar att förstöra hela vår livsmiljö. 

Lösningar

Så hur kan man lösa dilemmat? Elinor Ostrom, som fick Riksbankens pris i ekonomi till Alfred Nobels minne 2009, har föreslagit att dilemmat inte är så svårt som Garett Hardin och andra vill göra gällande. Hon pekar på att det finns gott om allmänningar över hela världen som fungerar framgångsrikt och där de som driver allmänningen gemensamt har beslutat om vilka regler som ska gälla. Det underlättar dock, menar Ostrom, om det finns tydliga gränser för vad som är gemensamt, att alla är medvetna om vad som händer om resurserna överutnyttjas och att det drivs av en lokalt förankrad  grupp med tydliga sociala normer och värderingar.

Ett annat exempel på hur man kan lösa dilemmat är det som brukar kallas för naturens rättigheter. Om man, som man till exempel har gjort med floden Whanganui på Nya Zeeland, erkänner floder, skogar och berg som subjekt med rätt att finnas till så förhindrar man också människor från att överexploatera dem.

Geografen Douglas L. Johnson har studerat nomadiska pastoralistsamhällen i Nordafrika och Mellanöstern och lyfter fram att för många av dem som lever i dessa samhällen är inte det viktigaste att få en så hög profit som möjligt utan att långsiktigt minimera riskerna, vilket man gör genom att inte överutnyttja en bit mark.

Från vänsterhåll menar många att allmänningens dilemma har använts som ett propagandaverktyg för att rättfärdiga privat ägandeskap framför gemensamt ägande. Propagandaverktyg eller ej – att allmänningar omöjligt skulle kunna fungera på grund av människans  inneboende egoism får nog anses vara en myt. Fråga till exempel det schweiziska jordbrukskollektivet som framgångsrikt har drivit en allmänning sedan 1517, samtidigt som bönderna också har haft sina egna privata odlingar.

Extinction Rebellion, eller XR, startade i England 2018. Det är en organisation som använder sig av fredlig civil olydnad för att få regeringar världen över att genomföra konkreta åtgärder i syfte att stoppa en ekologisk och social kollaps. XR vill också att det ska införas medborgarråd för klimaträttvisa och ekologisk hållbarhet och att vi ska ha uppnått nettonollutsläpp år 2025.

Återställ våtmarker

Beskrivs ibland som en utbrytargrupp ur XR. Återställ våtmarker driver frågan att vi ska stänga ner torvbrytningen och återställa Sveriges alla våtmarker. Enligt organisationen står torrlagda våtmarker för 25% av Sveriges koldioxidutsläpp och de menar därför att detta är en av de lägst hängande frukterna för att stoppa klimatförändringarna. Organisationen har fått stor uppmärksamhet för sina vägblockader och för att de tagit sig in på olika arenor med banderoller.

Greenpeace

Greenpeace grundades i Kanada 1971 och kan sägas ha gått i bräschen för den fredliga civila olydnad som många miljöorganisationer ägnar sig åt idag. Från att främst ha varit en anti-kärnkraftorganisation breddades de snart och började ägna sig åt olika typer av miljöfrågor. De har blivit kända för sina spektakulära aktioner, både till land och till havs, mot till exempel valfångst, kärnkraftsanläggningar med mera. I dagsläget fokuserar de mestadels på att stoppa den globala uppvärmningen och bevara den biologiska mångfalden i haven.

Naturskyddsföreningen

Sveriges största och äldsta miljöorganisation. Bildades 1909 av ett antal akademiker och bland de första medlemmarna fanns bland andra Selma Lagerlöf. Organisationen har lokalavdelningar i hela Sverige som bland annat ägnar sig åt studiecirklar, naturvandringar, prylbytardagar och mycket mycket mer. Samtidigt ägnar de sig också åt lobbyverksamhet på nationell nivå. Ligger också bakom miljömärkningen Bra miljöval.

Fältbiologerna

Naturskyddsföreningens fristående ungdomsorganisation. De bildades 1947 och har precis som moderorganisationen en väldigt spretig verksamhet med allt ifrån fågelskådning och exkursioner till klimat- och rättviseaktioner. De uppfattas dock av många som lite mer radikala än Naturskyddsföreningen och de har använder ibland civil olydnad. Föreningen riktar sig till personer i åldern 6 till 25 år.

Världsnaturfonden WWF

WWF behöver kanske ingen närmare presentation. Det är en av världens största miljö- och naturvårdsorganisationer och driver framförallt frågan om att hejda förstörelsen av värdefulla livsmiljöer och bevara den biologiska mångfalden. Men man arbetar också med att förnybara resurser ska användas hållbart och att minska ohållbar konsumtion. Sedan starten 1961 har de bland annat inrättat flera nationalparker och tagit initiativ till världens största miljömanifestation, Earth Hour.

Jordens vänner

Jordens vänner är den svenska grenen av Friends of the Earth som sägs vara världens största demokratiska miljöorganisation med drygt två miljoner medlemmar. Förutom miljö har de stort fokus på demokrati och social rättvisa. En fråga som de drivit länge är kampen mot skövlingen av regnskog i Sydamerika. På senare år har de också börjat arbeta mer med klimaträttvisa och energifrågor.

Fridays for future

Greta Thunberg kan sägas vara upphovspersonen till den världsomspännande rörelsen Fridays for future. Allt började med att hon skolstrejkade utanför riksdagshuset innan valet 2018, snart anslöt fler och efter bara någon månad hade skolstrejkerna börjat sprida sig till andra länder. Organisationen söger själva att 14 miljoner människor har deltagit i skolstrejkerna sedan i 7500 olika städer. FFF drivs av ungdomar men det finns också sidoorganisationer som till exempel Grandparents for future för äldre som stöttar kampen.

End Ecocide Sweden

Till skillnad från många av de andra organisationerna här vill End Ecocide Sweden inte bara skydda naturen utan också ge den rättigheter. End Ecocide-rörelsen finns i många länder, i vissa länder har man lyckats ge floder rättigheter och på andra platser har man till och med lyckats få in naturens rättigheter i grundlagen.

Skydda skogen

Skydda skogen är en relativt ung förening. Den grundades 2009 med syfte att bevara gammelskogarna och andra skogar med höga naturvärden. De senaste åren, då skogsfrågan har blivit alltmer uppmärksammad, så har även Skydda skogen fått ett större genomslag. Förutom att lyfta skogar som hotas att avverkas i Sverige så har de även uppmärksammat Ikeas avverkning av värdefull skog i Ryssland.

Urbergsgruppen

Urbergsgruppen arbetar för långsiktig hushållning med jordens naturresurser och för minskat uttag av ändliga råvaror ur jordskorpan. Gruppen har sitt ursprung på Gotland och deltog i den uppmärksammade kampen för Ojnareskogen 2012. De har också tagit ställning mot flera gruvor och kalkbrott.

Älvräddarna

Älvräddarna har funnits sedan 1970-talet då utbyggnaden av vattenkraften var en het fråga. I dag verkar man bland annat för att den befintliga vattenkraften ska miljöanpassas, att man ska stoppa utbyggnad av ny vattenkraft och att man ska riva ut onödig vattenkraft som producerar lite el men förstör viktiga vattendrag. Under årens lopp har Älvräddarna bland annat lyckats få Vindelälven, Kalixälven, Piteälven och Torne Älv att bli skyddade nationalälvar.

Ta Tillbaka framtiden

Precis som Fridays For Future är det här en organisation för unga. De beskriver sig själva som att de ”gör fredligt motstånd mot samhället som bränner upp våra chanser till ett värdigt liv”. Organisationen bildades tidigare i år och har hittills framförallt blockerat vägen för oljetankbilar. I september störde de också Ulf Kristerssons AW i protest mot budgeten. 

Våra barns klimat

2012 startade en grupp oroliga föräldrar något som de kallade för Föräldravrålet. Gruppen bytte senare namn till Våra barns klimat. De har skrivit ett upprop som har fått stor spridning och har även tagit initiativ till en internationell plattform som i dag samlar 60 organisationer i 18 olika länder. De lutar sig bland annat mot Parisavtalet, FN:s Barnkonvention och det svenska generationsmålet.

Rewilding Sweden

Runtom i världen pratas det alltmer om att återförvilda naturen, till exempel genom att återinföra arter som har varit utdöda. En sak som det har talats mycket om är att sätta ut visenter som skulle kunna beta och hålla de öppna landskapen levande. Men Rewilding Sweden arbetar också mycket med sådant som att återställa våtmarkerna och se till att älvarna får rinna längs sina naturliga banor.

Omställningsnätverket

Omställningsnätverket är en organisation som samlar olika omställningsgrupper i Sverige. Omställningsgrupperna i sin tur ägnar sig åt all möjlig typ av omställning, till exempel gemensamhetsodlingar, lokalekonomi att driva lokala föreningshus och mycket mer. Kanske finns det en omställningsgrupp på din hemort?

I början av 2020-talet ger sig Fredrik Loberg iväg på en resa. Med sin elbil kryssar han kors och tvärs genom Sverige, från de allra sydligaste husen och ända upp till Abisko. På vägen möter han och samtalar med olika miljöhjältar, eller ”planetskötare”. Det är Gittan på Gotland som arbetat som programmerare men som nu anordnar studiecirklar om klimatet och har startat gruppen Gretas gamlingar. Det är Selina i Kista som kommit till Sverige från Bangladesh och som oroar sig över klimatförändringarna i sitt gamla hemland. Det är Anders utanför Söderhamn som har varit drivande i Omställningsrörelsen i många år och bland annat startat Potatisuppropet. Och många fler.

Parallellt med resan återges nyhetshändelser i kursiv stil. Det börjar med pandemins utbrott i början av 2020 och sträcker sig ända fram till augusti 2023. Till att börja med handlar nyheterna nästan uteslutande om pandemin men efterhand letar sig också många andra nyheter in, alltifrån gängskjutningar till klimatförändringar. 

Greppet med att varva nyhetshändelser med den egna resan är kanske inte helt lyckat. Förmodligen är de avsedda att komplettera varandra och att de tillsammans ska teckna en bild av Sverige i början av 2020-talet, men de många korta nyheterna flimrar bara förbi och lämnas helt okommenterade och det är svårt att se att det finns någon röd tråd. Eventuellt kommer nyheterna att kännas intressantare att läsa om 20-30 år när vi har glömt det mesta som hände i 2020-talets början, men nu när vi fortfarande har händelserna i färskt minne känns det ganska oengagerande – lite som att skumma rubrikerna i en månadsgammal dagstidning. 

Jag önskar att Fredrik Loberg hade skippat nyhetshändelserna och istället fokuserat på att skriva längre och djupare om de människor han möter längs vägen och kanske också något om sina egna känslor under mötena. Det är nämligen mötena som är det verkligt intressanta i den här boken.