Vänsterpartiets klimatpolitik, eller kanske snarare brist på klimatpolitik, har varit flitigt omdebatterad det senaste året. Redan i augusti förra året kritiserade över hundra vänsterpartister partistyrelsen och Nooshi Dadgostar för att de inte tog klimatfrågan på allvar. Sedan dess har de röstat ja till undantagslagen om kalkbrytning på Gotland, de har gjort upp med Moderaterna om att sänka bensinskatten och, som en konsekvens av detta, har även Jens Holm hoppat av som klimatpolitisk talesperson eftersom han inte ansåg att han kunde stå för den nuvarande inriktningen.
I februari avslöjades också ett internt dokument där partiledningen skrev att man ska undvika att prata om sådant som livsstilsförändringar, minskad köttkonsumtion, privatkonsumtion och förbud mot försäljning av nya bensinbilar. Detta har förstås också fått rättmätig kritik. Men när Nooshi Dadgostar får frågor om det i SVT:s partiledarutfrågning så låtsas hon som att hon aldrig har hört talas om det här. Sättet som hon sedan svarar på frågor om V:s klimatpolitik är tyvärr också väldigt beklämmande. Hon säger att det framför allt är de som flyger varje eller varannan vecka som “kanske ska betala lite mer” och inte de som flyger “en eller några gånger om året”.
Givetvis har hon rätt i att det är de som flyger ofta som är de största syndarna, men att bara försöka göra deras flygresor lite dyrare räcker inte på långa vägar. Dels eftersom många av dem är så rika att de kommer fortsätta flyga även om skatten höjs, men också för att vi bara har några år på oss att vända klimatutvecklingen och då krävs det förstås att alla är med och tar ansvar, även de som “bara flyger några gånger om året”.
När hon får frågor om den sänkta bensinskatten så säger hon att det inte spelar någon roll för höginkomsttagare om man ändrar bensinskatten eftersom de kör bil ändå, utan att det framför allt är för låginkomsttagare som det påverkar. Men när det gäller flyget spelar det plötsligt jättestor roll eftersom de vill hindra dem som flyger mycket med en progressiv flygskatt.
På frågan om köttkonsumtion försöker hon så mycket hon kan tona ner att V vill minska köttätandet och säger att ”det är väl vettigt att äta lite mer svenskt kött så transporterna minskar” (trots att transporterna står för en väldigt liten del av köttets klimatpåverkan).
Till saken hör att V på många områden har en ganska radikal klimatpolitik i partiprogrammet och i andra dokument, men att partiledningen så mycket de kan försöker tona ner det och ibland går rakt emot medlemmarnas vilja. Det är inte bara ett klimatpolitiskt problem utan också ett demokratiskt.
Anledningen till detta är kanske att locka över väljare från SD, men framförallt tror jag det är att locka väljare från S som tycker att sossarna har gått för långt högerut. Det är möjligen smart rent strategiskt, men särskilt ärligt är det inte.
Om Nooshi Dadgostar själv ska prata klimatpolitik så handlar det alltid bara om att industrin ska ställa om. Det är givetvis en stor och viktig del i klimatomställningen, men det kommer inte ensamt att lösa de utmaningar vi står inför. För det första kommer det att ta tid för industrierna att ställa om helt – tid som vi inte har. För det andra så är det enormt mycket som elen ska räcka till i framtiden om vi ska fortsätta att leva precis som i dag. Att låtsas som att klimatförändringarna inte kommer att kräva uppoffringar tyder på en stor portion önsketänkande, eller en rädsla för att våga säga som det är.
Att Vänsterpartiet talar tyst om klimatfrågorna är särskilt beklämmande med tanke på hur illa det ser ut i de andra partierna. På högersidan lever man i villfarelsen att kärnkraften kommer lösa alla problem och Socialdemokraterna har gång på gång under den senaste mandatperioden visat att de inte förstår klimatproblemens omfattning. Det är egentligen bara Miljöpartiet som tar klimatfrågorna på riktigt allvar, men även de har en lite för stark tilltro till att vi kommer lösa problemen bara vi producerar mer el och biobränsle.
I jämförelse med partierna på högerkanterna, och S för den delen, är givetvis V:s klimatpolitik mycket bättre. Men tyvärr säger det mer om hur lågt prioriterad klimatfrågan är i svensk politik överlag än om att V skulle vara särskilt radikala. Det här håller inte Vänsterpartiet, det är dags att steppa upp.
Alla inom V som vågar kritisera partiledningens inriktning.
Nooshi Dadgostar ger också väldigt svepande och otydliga svar när hon får frågor om V:s kommunistiska historia och vad det innebär att de är ett socialistiskt parti.
