Barbro Westerholm hälsar välkommen i det kollektivboende där hon och maken bor i centrala Stockholm.
En variant av kollektiv där de boende har egna lägenheter, men unga par, barnfamiljer, ensamstående och årsrika delar lokaler såsom matsal, bibliotek, gym och har möjlighet att äta middag tillsammans.
För människor är årsrika, inte äldre, enligt Barbro Westerholm och många med henne.
Hon är alltså inte vår äldsta parlamentariker, hon är med sina 89 år den årsrikaste.
Hon bjuder på kaffe ur den nya apparaten. Den förra blev stulen, när någon av nyckeltaggarna fick fötter och hamnade i orätta händer.

”Riksdagsgruppen var lite svajig”

Vid valet fanns hennes namn inte med på valsedlarna för Liberalerna och efter 27 år lämnar Barbro Westerholm riksdagen.

Anledningen är att hon helt enkelt inte har tid. Hon lämnar för att hinna förändra.

– Jag hinner inte med att sitta i riksdagen, säger Barbro Westerholm.

– Ta den här senaste fyraårsperioden. Så mycket tid som har gått åt till regeringsbildningen och sedan regeringskriser. Jag var tvungen att ställa in en massa andra saker såsom seminarier som jag skulle prata på för balansen i riksdagsgruppen var lite svajig så det var viktigt att alla var där.

Valet är nu avgjort och de högerkonservativa vann riksdagsvalet. Nu pågår arbetet med att ta fram en ny regering. Sannolikt med moderatledaren Ulf Kristersson som statsminister. En regering som kommer att bestå, eller stödjas, av representanter från Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna.

I de förhandlingarna deltar inte Barbro Westerholm. Men hon har sin åsikt klar över hur hon vill att den nya regeringen ska se ut.

– Jag har en lista här på vilka beslut vi tog på partirådet och det är väldigt tydligt. Vi i Liberalerna vill inte ha SD i regeringen, säger Barbro Westerholm.

Opposition eller regering

Hon har funderat mycket på om Liberalerna borde sitta i opposition eller i en regering, och kommit fram till att det är bäst för partiet att sitta med regeringen.

Efter årets val fick Liberalerna 16 mandat i riksdagen. Barbro Westerholm har suttit i riksdagen tidigare när hennes parti hade 16 mandat, och satt i opposition.

– Man hinner inte ta fram egen politik. Man hinner bara reagera på det som kommer från andra partier, säger Barbro Westerholm.

Hon anser att sitter man i regering har man regeringskansliets resurser och kan få hjälp av medarbetare med att exempelvis utreda frågor.

– I Januariavtalet fick vi igenom en utredning av förstatligandet av skolan och den utredningen kommer nu i höst. Sitter vi i regering kan vi hantera det svaret. Det kanske är ett dåligt förslag då är inget att fundera över. Men är det ett bra förslag så kan vi se till att det här kan förverkligas under den här mandatperioden. Så jag har landat i att det är en fördel att sitta i regering framfört friheten i opposition.

Nygammal politik krävs

Men Barbro Westerholm ser det som nödvändigt att Liberalerna snarast tar fram en ny plattform med en ny socialliberal politik att gå till val på 2026.

– Annars är vi borta. Nu kom vi in, och fick sitta kvar i riksdagen,  just därför att många inte ville att vi skulle försvinna. Men sköter vi inte korten väl nu och visar vilken socialliberal politik vi står för så kommer vi inte klara oss i nästa val. Men vi har inte fyra år på oss. Utan det här måste gå på sådär 2,5 år, sedan måste vi börja presentera vad vi står för.

Bör Liberalerna kräva att få sitta med i den nya regeringen och få ministerposter?

– Det bästa är om man komma fram till att vi har ministerposter. Då får vi säkert posten som utbildningsminister och då har vi möjlighet att verkligen ta vara på utredningen om förstatligandet av skolan. Då har vi en bra möjlighet. Men blir det på något annat sätt så hoppas jag ändå att vi förses med tjänstemannaresurser så att vi kan utveckla den nygamla politiken, för den ska vara på socialliberal grund.

Barbro Westerholm vill därmed se en regering med Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, men utan Sverigedemokraterna. Även om regeringen kommer att behöva deras stöd i riksdagen.

Du återkommer till att du är mot Sverigedemokraterna. Varför?

– Det handlar om deras rötter. Ta hur de ser på invandrare. Inte ett ljud om att till exempel äldreomsorgen, taxiverksamhet, tunnelbana och restaurangverksamhet bärs upp av människor som kommer från andra länder, säger Barbro Westerholm.

– Min make är från Finland och kallades under en tid för “finnjävel” i skolan. Men han blev läkare med specialistkompetens i kirurgi och sedan professor i arbetsmedicin. Han som var en “finnjävel” blev en resurs för vårt land. Alla de här människorna som kommer från andra länder och bär upp vårt land. Men inte ett ljud från SD om det, utan bara ”kom inte fler”!

Vad tror du vi kommer att få se för konsekvenser i samhället av den här kommande regeringen?

– Jag tror att då tvingas SD tydligare visa konsekvenser av sina förslag och organisationer ute i samhället kommer tydliggöra vad konsekvenserna är av den här politiken.

– Det här är ett högerval bland ungdomarna. På 1970-talet var ungdomarna engagerade i internationella frågor och hade ett samhällsengagemang som var lite jobbigt ibland. Men på något sätt i hjärtat fanns det ett engagemang. Nu finns inte det, säger Barbro Westerholm.

– Där kommer naturligtvis skolan in. Den ska inte vara styrd politiskt men den ska få fram en känsla hos ungdomar vad man ska titta efter och engagera sig i. Nu känns det som att “bara vi har det bra här hemma så är det gott och väl”. Möjligtvis tänker de på vad som händer i Ukraina. Men kommer du till Afrikas länder och alla barn som svälter ihjäl och alla mödrar som far illa för att de har blivit omskurna på ett sätt som gör att det är ett helvete att vara kvinna, ett helvete att föda barn. Det tänker de inte på. Det engagemanget måste vi få tillbaka på kartan.

En stor fråga, men hur få vi tillbaka det?

– Ni i medier har en väldigt viktig roll att beskriva vad som händer och göra det så att det är lätt att byta plats i tankarna men de som är drabbade. Sedan har vi i politiken inte sagt ett pip om värdet av alla människor som kommit från andra länder i den här valrörelsen.

”Ett hot mot demokratin” 

Syre har tidigare berättat att flera partier har haft svårt att hitta kandidater ute i kommunerna. Värst drabbat var Miljöpartiet som inte ställde upp i valet i 71 kommuner.
Liberalerna ställde inte upp i  41 kommuner.

Enligt Liberalernas partisekreterare Maria Nilsson hade partiet omkring 1 000 färre personer som ställde upp i kommunvalet i år än för fyra år sedan.

En av orsakerna som Maria Nilsson anger till att färre vill ställa upp som förtroendevalda är hot, hat och trakasserier som politiker utsätts för.

Även under årets valrörelse utsattes förtroendevalda för hot och hat. Det kanske tydligaste exemplet var att den person som erkänt mordet på Ing-Marie Wieselgren, psykiatrisamordnare på Sveriges kommuner och regioner, under Almedalsveckan även planerade att döda partiledare Annie Lööf (C).

När hon efter valet meddelade att hon avgår som partiledare uppgav Annie Lööf att hot och hat som hon utsatts för var en av anledningarna.

– Jag ser det är ett hot mot demokratin. Jag förstår Annie Lööf och respekterar henne för att hon ändå stannade så länge men den hotbilden, säger Barbro Westerholm.

– Jag har också fått hot riktade mot mig och min familj. Framförallt när jag var generaldirektör på Socialstyrelsen. Det är en sak att få hot mot sig själv, men när barnen blir hotade… Barnen har inte valt att födas med en mamma som gör att de blir mordhotade.

Barbro Westerholm berättar att det i hennes fall rörde sig om upprepade hot från en mentalt sjuk man där han detaljerat beskrev hur han skulle döda barnen.
Polisen hittade personen, och just de hoten upphörde efter åtta månader.

– Utöver hot har jag utsatts för olika former av smutskastning och förtal. Jag har blivit nedgjord som person. Människor i extrena religiösa grupper har påstått att jag är ett hot mot religionsfriheten och folk trodde på det. Det var gruvligt. Att säkra att det är tryggt att vara politiker är en väldigt, väldigt viktigt uppgift.

Närmandet till SD avskräcker

För Liberalerna finns även en annan återkommande åsikt om varför det är svårt att få människor att ställa upp som förtroendevalda: att man inte sympatiserar med partiets ändrade förhållningssätt till Sverigedemokraterna där de två partierna närmat sig varandra.

– Ja, det är bara att konstatera att det här vägvalet ledde till det, säger Barbro Westerholm.

– Ska vi finnas kvar så vill det till att vi visar de där röda linjerna mot SD. Här menar jag att det är väldigt viktigt att lyfta fram vår syn på människor som kommer från andra länder och människors lika värde.

Åldersdiskriminering

Istället för att sitta i riksdagen ska nu Barbro Westerholm ägna sig åt att förändra genom opinionsbildning inom tre frågor som hon anser vara extra brännande och viktiga.

Hon har tidigare släppt boken “Om att aldrig ge upp” tillsammans med Ingrid Kinne Lindgren. Nu arbetar de tillsammans med en bok mot åldersdiskriminering.

– Det är den svåraste diskrimineringen att göra något åt och vi utgår från WHO:s råd om vad länderna bör göra i den här frågan.

Nu har de en person kvar att intervjua och sedan återstår själva skrivandet.

– Och då behöver jag tid till att skriva och då hinner jag inte att sitta i riksdagen.

Dödshjälpsfrågan

Sedan engagerar sig Barbro Westerholm i dödshjälpsfrågan. Hon har tidigare suttit med i två utredningar som SMER, Statens medicinsk-etiska nämnd, har gjort. och sitter nu med i styrelsen för RTVD, Rätten till en värdig död.

– Jag kommer främst rikta mig till olika pensionärsorganisationer för att förklara tänket här och försöka skapa ett politiskt tryck. Socialdemokraterna har tidigare har sagt nej till utredning av dödshjälpsfrågan och det är lite vippigt i partierna hur de ställer sig. Men jag vill driva fram att det här behöver en parlamentarisk utredning och min förhoppning är att Sverige inför läkarassisterad dödshjälp, istället för att man tar tabletterna själv, som man nu gör i ett ökande antal änder.

Jämlik vård för ällsynta diagnoser

Den tredje frågan är om jämlik vård för människor med sällsynta diagnoser.

– Vi har råd med läkemedel till människor med folksjukdomar men inte till människor med sällsynta sjukdomar. Det tycker jag strider mot principen om människors lika värde. Det har jag drivit fram till att det blev ett tillkännagivande i våras i riksdagen att regeringen skulle hitta en finansieringsform, säger Barbro Westerholm.

– Norge och Danmark har råd, Malta har råd. Varför har inte vi råd? Vi måste hitta en finansieringsform. Då är det ju bara att titta på de andra länderna: Hur gör de för att inte läkemedelsnotan ska gå över styr?

Politiska klimatet förändras

Barbro Westerholm har suttit i riksdagen i sammanlagt 27 år. Den första perioden var 1988–1999. 2006 kom hon tillbaka och har suttit i  riksdagen sedan dess.

En stor skillnad mellan dessa perioder anser hon är det politiska klimatet. Under den första perioden fanns det ett starkt samarbete mellan kvinnor i riksdagen, oavsett vilket parti de tillhörde.

– När jag kom in riksdagen så levde traditionen kvar från de första fem kvinnorna i riksdagen. De insåg att de skulle inte komma någon vart genom att bara arbeta inom sitt parti som en kvinna mot en massa män. Då slöt de sig samman kring frågor som handlade om liv och hälsa. Mot våld i alla former: våld i hemmet, våld på krigsskådeplatser. När jag kom in riksdagen fick jag ta hand om en sådan tvärpolitiskt kvinnogrupp dels för att få till en tobakslag till skydd för våra barn och dels för forskning värd namnet kring genusproblematiken inom olika områden. Jag tyckte vi var väldigt framgångsrika.

– När jag kom tillbaka 2006 då föll barriären mellan regeringssidan och oppositionen. De tvärpolitiska diskussionerna fick man se sig i månen efter. Och fanns det någon så gällde det rökrum på riksdagen. Det var en helt annan kultur och atmosfär. Det tycker jag är olyckligt, för det finns frågor som inte har med pengar att göra utan det är mer politiskt etiska frågor och varför är det inte accepterat att de drivs på tvären?

Stoltaste beslutet

Under sitt liv som bland annat läkare, generaldirektör, ämbetsman, ordförande för Sveriges pensionärsförbund och riksdagsledamot har hon påverkat och förändrat samhället i en mängd sociala frågor.

Hon har mycket att vara stolt över men ska hon själv nämna en särskild sak är det då hon som nybliven generaldirektör på Socialstyrelsen 1979 undertecknade beslutet att homosexualitet inte längre skulle klassas som en sjukdom. 
Detta efter att bland annat ha mött ockupanter i trappan utanför som samlats i protest mot sjukdomsbegreppet.

– Jag fattade inte då riktigt hur viktigt det var. För mig var det så naturligt att kärlek mellan två människor av samma kön inte var sjukdom, säger Barbro Westerholm.

– Där på trappan upptäckte jag att om man sitter som generaldirektör då har man möjlighet att förändra. Om jag då inte är beroende av att vara generaldirektör, för jag kunde bli klinisk farmakolog och hålla på med andra saker, då behöver jag inte vara rädd för att få ministerns stick i ryggen heller. Utan man gör det man tycker det är rätt.

”Driva hbtqi-frågor är som att springa maraton”

Utöver de frågor som Barbro Westerholm har nämnt kommer hon likt tidigare att fortsätta att arbeta för hbtqi-frågor likt homo-, bi- och transpersoners rättigheter.

I en debattartikel i QX skriver hon att som ”riksdagspolitiker driva hbtqi-frågor är som att springa maratonlopp. För att komma i mål krävs övertygelse, god kondition och tålamod”.

– Jag jämför det med ett maratonlopp därför att det är långt till målet. Och det blir bakslag på vägen. Plötsligt dyker det upp igen att man ska bota homosexualitet. Den fördomen trodde jag att vi hade tagit död på. Men de kommer tillbaka och det går väldigt fort. Då inser jag att de här fördomarna… det är en väldigt tunn yta som gjorde att vi såg ut som ett väldigt positivt land. Men skrapar vi lite på den ytan så poppar fördomarna upp.

I september 2022, vilka skulle du säga är de viktigaste hbtqi-frågorna?

– Det är juridiskt könsbyte. Det är ju enkelt att göra. Allt är klart. Det är bara att göra på studs och här kan man ju byta tillbaka. Könskorrigeringen, den medicinska, är knepigare…, säger Barbro Westerholm.

– Här ska vi inte ha några kronologiska åldrar i lagstiftningen. Vi ska ha en lagstiftning som talar om vad som ska krävas i utredningen som baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet. Överhuvudtaget det här med kronologiska åldrar. Åldersdiskrimineringen inrymmer det. Vi måste se till att vi blir av med dem och ser till människors behov istället.

– En annan viktig fråga är surrogatmödraskapet. Framförallt manliga par men även en del heterosexuella par hänvisas, om barnönskan är stark, att åka till annat land och få ett barn. Då vore det mycket bättre att så skedde här i Sverige med svensk mödrahälsovård och alla de resurser som finns. Och det ska vara ett altruistiskt surrogatmödraskap, inte blanda in pengar. Åker man utomlands då är det pengar med i bilden. Jag förstår inte att kvinnolobbyn och andra organisationer är så ”nej, nej , nej” om man verkligen värnar om kvinnor i andra länder? Då borde man säga ja till att det blir tillåtet här i Sverige så att svenska män och kvinnor inte ska utsätta kvinnor i andra länder för det här.

Den sista genuina liberalen?

I en insändare i Folkbladet uppger skribenten att du har haft svårt att sova vissa nätter under valkampanjen och att du drabbats av ångest därför att ditt parti har fjärmat sig från den liberala ideologin beträffande grundläggande demokratiska principer. Är det så?

– Jag hann inte vara orolig. Det var ju bara och jobba. När jag vet vad jag vill göra så gör jag det. Men jag har inte tid över att sitta ned och reflektera över hur jag mår eller så.

Samma insändarskribent hävdar att när du nu lämnar riksdagen lämnar den sista genuina liberalen. Håller du med?

– Jag känner mig som en väldigt genuin liberal men jag tror faktiskt  inte att jag är den sista. Jag ser ganska många genuina liberaler som jag hoppas nu under den här fyraårsperioden utvecklar en modern socialliberal politik.

Läs mer:

Pehrson söker lugna EU-ilska om SD

”SD är det överlägset största partiet i världen med nazistiska rötter”

Hatet mot våra folkvalda: ”Ett hot mot demokratin”