Med en ny rapport som grund kräver Sverigedemokraterna skärpningar av asylrätten och kraftigt begränsade bidrag.
– Det är väldigt förfelande att diskutera de här frågorna utifrån någon form av bokföringstrick, säger forskaren Lars-Fredrik Andersson.
Både under Aftonbladets partiledardebatt och under en pressträff i dag återkommer Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson till att asylinvandringen i decennier har kostat landet massor samtidigt som det är kaos i välfärden i stora delar av Sverige.
Under partiledardebatten hävdade han att den asylrelaterade invandringen kostat minst 130 miljarder kronor om året.
I dag när Jimmie Åkesson och partiets ekonomisk-politisk talesperson Oscar Sjöstedt presenterade en rapport för den asylrelaterade invandringen 2007–2021 rör den sig netto om 114 miljarder kronor årligen.
Partiet har utgått ifrån en studie från 2009 från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi. Författaren, Jan Ekberg, gör där en prognos för kostnaden för hela invandrarbefolkningen 2007–2050.
Sverigedemokraterna har sedan följt upp utfallet för de 15 första åren, 2007-2021 och sen räknat om Ekbergs resultat utifrån den faktiska invandringen.
Kräver åtgärder för att stödja regeringen
Med rapporten som grund kräver Sverigedemokraterna flera skärpningar av asylrätten och en begränsning av bidrag och förmåner för icke EU-medborgare i höstens budget.
– Åtgärderna på de här områden kommer att vara helt nödvändiga för att Sverigedemokraterna ska vara en del av ett regeringsunderlag, säger Jimmie Åkesson på en pressträff.
Han strävar efter en asylinvandring nära noll eller en negativ sådan invandring, genom att få fler att återvända till sina ursprungsländer.
För att nå dit säger Jimmie Åkesson att det inte räcker att skärpa kraven för asylrätten, utan det ska också bli mindre attraktivt att söka asyl i Sverige.
– Det handlar framför allt om förmåner, bidrag och tillgång till välfärden, säger Åkesson.
Forskare sågar resonemanget
Lars-Fredrik Andersson är docent i ekonomisk historia på Umeå universitet. Han har under lång tid forskat på ekonomisk tillväxt, strukturomvandling, välfärd och migration utifrån ett historiskt perspektiv. Bland annat har han tillsammans Sandro Scocco skrivit rapporten 900 miljarder skäl att uppskatta invandring där de gjort en långsiktig analys på Sveriges finanser från 1950 och framåt.
Han köper inte alls Sverigedemokraternas sätt att räkna.
– Jag tycker att det är väldigt förfelande att diskutera de här frågorna utifrån någon form av bokföringstrick, säger Lars-Fredrik Andersson.
– Sverigedemokraternas bokföringsövning blir lätt orealistisk därför att man antar med ett väldigt starkt implicit antagande att till exempel arbetslösheten är större bland de utrikesfödda.
Kan bevisa vad man vill
Lars-Fredrik Andersson säger att med den typen av beräkningar så kan man bevisa lite vad man vill. Som exempel kan man bevisa att kvinnor är dyrare än män eftersom de har lägre löner än män och därför betalar mindre skatt.
– Hela kalkylen blir extremt statiskt och därför orealistisk, säger Lars-Fredrik Andersson.
I er rapport 900 miljarder skäl att uppskatta invandringen skriver ni att invandringen ofta ställs mot välfärden det vill säga att vi har bara råd med det ena, vilket nu även Sverigedemokraterna gör. Men så enkelt är det väl inte?
– Absolut inte. Det är väldigt kontrafaktiskt resonemang att säga så. Vi vet inte hur samhället hade sett ut utan invandring och det är det vi försöker resonera om i den rapporten. Utlandsfödda bidrar ju förstås på skatteintäktssidan framförallt genom löner och kapitalinkomster. Så frågan är vad skulle det göra med kapitalinkomsterna och löneinkomsterna om vi inte hade utrikesfödda?, säger Lars-Fredrik Andersson
– Det är svårt att säga att det är en kostnad för i samhällsekonomisk mening är en kostnad något annat än en omfördelning. En omfördelning uppstår därför att det finns skillnader i intjäningsförmåga i olika grupper. Men bara för att man tagit bort den ena gruppen innebär det ju inte att den typen av uppgifter de löser i samhället hade försvunnit. Så det är en ganska komplicerad fråga.
"En solidaritetstanke"
Lars-Fredrik Andersson säger att ur ett väldfärdsperspektiv blir det väldigt olyckligt om man ställer grupper mot varandra på det sätt som Sverigedemokraterna nu gör. Han har själv noga studerat välfärdsfrågor och det bästa sättet att argumentera mot en välfärdsstat är just att peka ut olika grupper som utrikesfödda, äldre, yngre, män eller kvinnor på olika sätt.
– Om man har en välfärdssektor måste man vara solidarisk med att olika grupper bidrar olika mycket under olika perioder av sitt liv till exempel. För det är i grund och botten en fråga om solidaritet. Det blir en kritik mot en solidaritetstanke. Som jag ser det blir det även en filosofisk vinkel om man tar och ställer olika grupper mot varandra. Jag menar långtidssjukskrivna bidrar ju inte heller, men då måste man fundera på är det deras eget fel att de hamnar där?
Varför tror du Sverigedemokraterna presenterar en rapport av det här slaget?
– De är ju valrörelse, de vill vinna väljare från vissa grupper i samhället.
Kommer de att lyckas med det?
– Uppenbarligen, annars hade de inte gjort.
Läs mer:
SD-reklam på tunnelbanetåg väcker ilska
”Åkessons ignorerande av klimatkrisen är bokstavligen livsfarligt”
