Sedan mitten av 1800-talet har vi gradvis vridit upp koldioxidkranen och de senaste tio åren har våra utsläpp av växthusgasen varit större än någonsin. Men att atmosfären pumpas med koldioxid är inget nytt i ett lite längre perspektiv. För drygt 200 miljoner år sedan bidrog en rad häftiga vulkanutbrott till att ofantliga mängder koldioxid kastades ut i atmosfären. Oturligt för livet på planeten, som fick uppleva ett massutdöende av arter. Ett unikt sådant, då det inte bara är det största i historien, utan också för hur hårt det drabbade havslivet.

Runt 80 procent av alla marina arter dog ut, att jämföra med 70 procent av de landlevande ryggradsdjuren.

Att marina arter drabbades värst, har forskare kunnat härleda till effekter av de skenande klimatförändringar som följde på att atmosfären pumpats på koldioxid. Havet blev varmare – och syrenivån sjönk, då ett varmare hav kan bära färre syremolekyler. Det i sin tur påverkade de marina arternas metabolism, alltså hur de förvandlar sitt matintag till energi genom att använda syre.

– Metabolism ökar när vattnet blir varmare, vilket i sin tur gör att syrebehovet blir större. Så om syrenivån minskar och havet blir varmare, kan du snabbt förstå att det blir svårt att stödja den metabolism som behövs, säger James Hagan, som forskare i ekologi och biodiversitet vid Göteborgs universitet.

"Många, många fler marina utdöenden"

På så sätt kan syrenivå och vattentemperatur utgöra en skarp gräns mellan liv och död. Forskare vid universitetet Princeton i USA ställde sig frågan om vi nu kan vara på väg att orsaka samma skada på livets väv som vulkanerna för över 200 miljoner år sedan. Det vill säga ett massutdöende, vilket kan definieras av att över tjugo procent av världens arter dör ut inom ett relativt kort tidspann. Svaret är ja, enligt den studie som nu har publicerats i Science. Men endast i ett värsta scenario, där vi tillåter temperaturen att stiga till upp mot 5-10 grader.

– Om vi får skenande klimatförändringar, vilket vi kan vara på väg att få om vi inte gör kraftfulla åtgärder, så kommer det att vara extremt allvarliga faktorer, säger James Hagan.

Samtidigt har världens regeringen lovat att klimatförändringarna ska tyglas. Och om vi håller oss under två grader, som Parisavtalet föreskriver, kan ett massutdöende i havet på grund av klimatförändringarna undvikas. Ändå kan påverkan på den biologiska mångfalden bli både drastisk och allvarlig, då upp till 10 procent kan dö ut vid två graders uppvärmning i ett värsta scenario. Något som i absoluta tal skulle kunna röra sig om runt 100 000 arter, utifrån att det uppskattas leva runt en miljon arter i havet.

– Det skulle innebära många, många fler marina utdöenden än vad vi sett så här långt, säger James Hagan.

Läs mer: Löften under COP26 döms ut som otillräckliga: ”Glasgow har ett stort förtroendeproblem”

Med tanke på att vi utifrån de utfästelser som finns på bordet i dag, riskerar att bomma Parisavtalet med råge och utlösa skenande klimatförändringar, är det minst sagt oroväckande. Samtidigt manar James Hagan till försiktighet kring studiens slutsatser. Spannet går från 0 till 10 procent i scenariot där vi klarar av att begränsa uppvärmningen till under två grader, understryker han.

– Det finns många osäkerheter.

"Vi behöver mer data"

För även om James Hagan anser att studien är välgjord, är deras verktyg trubbigt. Forskarna har i sin modell delat upp planeten i stora rutor och använt sig av data kring toleransnivå från 68 olika arter. De arterna har fått representera toleransnivån för alla marina arter. När forskarna i sin modell skruvar upp temperaturen, kan de se hur arter går under om de inte kan emigrera. Men lokala klimatvariationer kan göra att arter ändå överlever, James Hagan tror också att många arter kan hinna anpassa sig.

– Det är en område som behöver mer uppmärksamhet, säger han.

Men James Hagans främsta kritik är att det saknas mycket data för var gränsen går för olika arters syrebehov i ett hav som värms upp. Även om man kan få fram generell data utifrån var världens arter förekommer och jämföra med värme och syrenivå – så som forskarna gjort, kan det finnas andra orsaker till att deras utbredning inte är större, än den de facto är.

– Det kan vara att de lever på klippformationer och att det inte finns några sådana i närheten och det är därför den inte breder ut sig mer, vi behöver mer experimentell data kring vad de lägre gränserna för temperatur och syre ligger, säger James Hagan.

Samtidigt finns det en annan konsekvens av klimatförändringarna som skulle kunna ge en större dödlighet och som inte finns med i studien – så som att havet försuras när mer koldioxid löses upp som kolsyra i havet. Något som framförallt drabbar arter som bygger skelett av kalcium, så som koraller. Men modellens trubbigheten till trots, är risken för ett omfattande artutdöende i världshavet på grund av uppvärmning och minskat syreupptag, ändå att ta på största allvar, menar James Hagan.

– Men störst påverkan har det vid ett högt utsläppscenario, säger han.

"Vi vet så lite om havet"

I studien belyses också det faktum att kan vi stå inför ett nytt massutdöende av arter, även bortsett från den påverkan som klimatförändringarna kan komma att ha. Den främsta orsaken är att vi förstör arternas habitat, det vill säga, var de bor. Samtidigt står det klart att livet i havet än så länge varit relativt förskonat jämfört med det på land, trots årtionden av överfiske, urskillningslös valjakt och nedskräpning. Hitintills har människan utrotat 19 arter till havs, att jämföra med 500 på land, berättar James Hagan.

– Men människan har bara precis börjat att utforska djuphavet och de avlägsna delarna. Det kan också vara att vi observerat fler utdöenden på land för att vi vet så mycket mindre om havet, säger han.

Läs mer: Oklart hur livet i havet påverkas inför marin gruvboom