Minst 37 personer dödades och 77 saknas fortfarande efter vad som har fått öknamnet ”massakern i Melilla” i juni i år. Marockanska och spanska säkerhetsstyrkor stod på varsin sida av migranterna som desperat försökte undkomma tårgas, gummikulor och annat våld. Amnesty har utrett vad som hände och menar att det rör sig om allvarliga brott mot internationell lag från både Spaniens och Marockos sida, men att de båda länderna tycks vilja mörklägga vad som hände.
Det var i juni i år som 2000 migranter försökte ta sig in i den spanska enklaven Melilla, som gränsar till Marocko. Tumult utbröt och totalt 37 migranter dödades. Varken Spanien eller Marocko har gjort särskilt mycket för att ta reda på vad som egentligen hände den 24 juni i år. 33 migranter dömdes dock av Marocko till elva månaders fängelse en knapp månad senare. Domen mot dem kritiserades hårt.
Melilla och Ceuta, en annan spansk enklav, är de enda landgränserna mellan EU och Nordafrika. I årtionden har den forna kolonialmakten Spanien storsatsat på att bygga höga stängsel för att hålla migranter borta. I lika många årtionden har människor försökt korsa dem för att kunna arbeta eller söka asyl i EU.
Amnesty International har gjort en egen utredning av händelserna som ledde fram till 37, de flesta mycket unga, människors död. I en ny rapport, “They hit him in the head to see if he was dead: Evidence of crimes under international law at the Melilla border”, redovisar Amnesty en mängd vittnesmål från migranter som själva upplevde och var där under händelserna som av vissa människorättsorganisationer har fått öknamnet ”massakern i Melilla”.
– Den spanska polisen sprayade oss i ögonen medan den marockanska polisen kastade sten mot våra huvuden, sa 27-åriga Salih från Sudan till Amnesty Internationals forskare bakom rapporten.
"Mörkläggning" av vad som hände
Amnesty menar att både Marocko och Spanien har försökt förhindra utredningar av vad som egentligen hände och att det ser ut som att man försöker dölja vad som egentligen hände. 37 människor har bekräftats döda efter den 24 juni, men 77 personer som ska ha varit på plats är fortfarande saknade. Varken Marocko eller Spanien har kunnat svara på det. En kopia av utkastet till rapporten skickades till de båda länderna men ingen av dem återkom till Amnesty, lyder ett pressmeddelande.
– Ett halvår har snart gått och de spanska och marockanska myndigheterna fortsätter att förneka allt ansvar för det enorma övervåld som användes. Samtidigt som det finns en mycket stor mängd vittnesmål och annan bevisning på allvarliga människorättskränkingar, saknas det än i dag information om de avlidnas identitet och de försvunnas öde. För att förhindra att detta sker igen är det avgörande att både Spanien och Marocko tar reda på sanningen om vad som hände den dagen och ser till att rättvisa skipas, säger Madelaine Seidlitz, jurist och ansvarig för Amnesty Sveriges arbete med flyktingar och migranter, i ett pressmeddelande.
Migranter hade terroriserats innan upploppet
Rapporten bygger på ögonvittnesskildringar, videomaterial och satellitbilder som Amnesty Internationals Evidence Lab har tagit fram en 3D-modell utifrån, för att visualisera händelseförloppet. I materialet som ligger till grund för rapporten har Amnestys forskare kunnat konstatera att våldet mot migranter från marockansk säkerhetsstyrkor hade ökat under tiden som ledde upp till ”massakern” den 24 juni. Händelserna hade därmed kunnat undvikas – att de 2000 migranterna började gå mot gränsövergången som leder från marockansk mark till spansk mark är ingen slump. Marockanska styrkor hade stulit, bränt och förstört ägodelar i flera olika attacker dessförinnan.
Flera migranter som Amnesty har pratat med, varav många var barn, beskriver hur de hamnade i skottgluggen mellan marockansk och spansk polis. Det var stenar, tårgasbomber och gummikulor som kom från alla håll. 400 människor sa enligt rapporten ha samlats ihop och trängts in i en inhägnad av marockanska säkerhetsstyrkor. Därinne blev det kaos när militära knallskott och tårgas användes mot migranterna.
Svårt och tydligt skadade människor ska också ha tvingats tillbaka av spanska säkerhetsstyrkor, trots att de behövde vård. Över 500 migranter kördes sedan iväg av marockanska myndigheter och lämnades på avlägsna platser runt om i landet. Värt att betona är att ingen notis togs till eventuella skyddsskäl.
"Frustrationen kommer växa"
Syre rapporterade ganska exakt en månad före ”massakern i Melilla” om att gränsen mellan de spanska enklaverna Ceuta och Melilla skulle börja öppnas upp efter över två års pandemi-stängning. De öppnades dock inte för alla – utan bara för en noga utvald skara.
Senast i fjol försökte tusental människor klättra över gränsen, den gången till Ceuta. Det hade då provocerats av att Spanien låtit Ibrahim Ghali, ledaren för Västsahara (ett område som ockuperas av Marocko), få sjukvård i Madrid. Marocko anklagades för att använda flyktingarna – många av dem minderåriga – som ett vapen. I april 2022 meddelande Spaniens premiärminister att Spanien ska göra en helomvändning och erkänna att Västsahara tillhör Marocko.
När gränserna öppnades efter Spaniens beslut om Västsahara, samt pandemin, varnade Barbara, från organisationen No name kitchen, för konsekvenserna. I och med att så få skulle få passera lagligt menade hon att ”frustrationen skulle växa”.
– Människor kommer alltid hitta sätt att migrera på. Migration är ett globalt fenomen som det inte går att stoppa, sa Barbara till Syre i maj, och fortsatte:
– Frustrationen och fattigdomen kommer att fortsätta växa. Kanske kommer vi att se en upprepning på det som hände förra året: massor med människor som försöker hoppa över staket för att kunna söka asyl på EU-territorium.
