De spanska enklaverna i Marocko, Ceuta och Melilla, har varit så gott som helt stängda för inresor i över två år. Men vid midnatt natten mot tisdag den här veckan öppnade gränsen – för en noga utvald skara. Hittills kan endast medborgare inom Schengen, vilket är de flesta EU-länderna samt Norge, Schweiz, Island och Lichtenstein, och den som har ett visum utfärdat av något av dessa länder korsa gränsen. Den sista maj kommer också de med arbetstillstånd tillåtas att resa in.

Ceuta och Melilla, som också ligger i Marocko, är två omdiskuterade spanska enklaver längs den Nordafrikanska kusten. De är också EU:s enda landgräns mot Afrika, vilket gör dem till attraktiva områden för både marockanska gästarbetare och flyktingar. Barbara, från den spanska frivilligorganisationen No name kitchen (NNK), menar att det nu kommer att bli svårare än någonsin tidigare att ta sig in i Ceuta för att arbeta. Något som NNK i ett pressmeddelande om gränsöppningen kritiserar hårt.

– Innan gränsen stängde och sedan hölls stängd under pandemin var det många från samhällen på den marockanska sidan som kom till Ceuta för att arbeta. De sålde hantverk, konst eller kom för att städa i någons hus. Helt plötsligt kan de inte längre göra det, säger Barbara över telefonen från Ceuta.

För att få tillstånd att arbeta i Ceuta måste man från och med den sista maj ha ett formellt och löpande kontrakt på minst 30 timmar i veckan. Arbetsgivaren måste också kunna visa på att det inte går att hitta någon annan i Ceuta som kan utföra arbetsuppgiften. Om det finns det ska den personen prioriteras. Barbara menar att avtalet följer på samma trend som syns i hela Europa idag, med allt mer repressiva regler för migration.

Infekterad situation

Det gradvisa öppnandet av gränsen följer på att Spanien erkände för några veckor sedan att Marocko har rätt till det ockuperade Västsahara. Innan dess hade de båda länderna haft en ett år lång diplomatisk kris som utlöstes efter att Spanien lät Brahim Ghali, ledare för Polisariofronten som kämpar för ett självständigt Västsahara, få sjukhusvård.

Något som följde på att omkring 6000 migranter korsade gränsen in till Ceuta på bara ett dygn i maj i fjol. Somliga menade att Marocko använde migranterna som en bricka i ett politisk spel, något som mötte hård kritik. Nu har hur som de diplomatiska relationerna förbättrats igen, tack vare Spaniens besked om att acceptera ockupationen av Västsahara. Pedro Sanchez, Spaniens premiärminister, har dock mött kritik för den ändrade politiken och för sitt besök hos Kung Mohammed i Rabat, Marockos huvudstad. En majoritet av de spanska partierna röstade emot policyförändringen.

Normaliserade relationer

Att Spanien och Marocko har normaliserat sina relationer har gjort att handeln kunnat återupptas mellan de två länderna och att gränsen öppnas. Men avtalet som de båda länderna enats om kommer göra det svårare än någonsin för den som önskar arbeta i Ceuta. För att beviljas ett arbetsvisum

– Vi hoppades att det nya avtalet mellan Marocko och Spanien skulle göra det möjligt för människor att återgå till det som tidigare varit deras försörjning. Så blev det alltså inte. De nya reglerna är inte alls anpassade efter hur verkligheten ser ut, säger Barbara, och tillägger:

– Men vår organisation – som arbetar för att människor ska ha möjlighet att röra sig fritt – tycker ändå att en öppnad gräns är någonting att fira.

Fira den öppna gränsen

Och fira var det många som gjorde under måndagsnatten. Barbara var på plats och berättar att stämningen var festlig.

– Många i Ceuta var glada och ställde till med en sån fest. En del har inte kunnat träffa sina familjer eller närstående på över två år. Det har varit möjligt att resa mellan Ceuta och Marocko, men vägen har varit längre och dyrare, säger Barbara.

Hon lyfter också situationen för ensamkommande och minderåriga barn i Ceuta. En del av dem, varav de flesta lever på gatan, har varit kvar sedan i maj i fjol när över 6000 migranter korsade gränsen på mycket kort tid. Bland dessa fanns båda marockaner och personer från länder söder om Sahara. Majoriteten av marockanerna har deporterats tillbaka till Marocko, varav en del var barn. Därför litar inte de marockanska gatubarn som idag lever på gatan i Ceuta på myndigheterna i enklaven. Trots att de har rätt att bo i särskilda boenden för minderåriga föredrar de ett liv på gatan, där de försöker samla pengar för att skicka hem till sina familjer.

Slå sönder ekonomin

Barbara menar att avtalet mellan Spanien och Marocko som gör det svårare än innan pandemin att få arbetstillstånd i Ceuta riskerar att slå sönder den lokala ekonomin. I årtionden har arbeten i Ceuta varit en stadig inkomstkälla för många. Något som i sin tur kan leda till att historien upprepar sig, menar hon.

– Människor kommer alltid hitta sätt att migrera på. Migration är ett globalt fenomen som det inte går att stoppa.

– Frustrationen och fattigdomen kommer att fortsätta växa. Kanske kommer vi att se en upprepning på det som hände förra året: massor med människor som försöker hoppa över staket för att kunna söka asyl på EU-territorium.

Storbritannien och Rwanda har undertecknat ett nytt avtal i ett försök att blåsa nytt liv i ett kontroversiellt brittiskt förslag om att deportera människor som söker asyl i Storbritannien till det östafrikanska landet.

Avtalet undertecknades av den brittiske inrikesministern James Cleverly och Rwandas utrikesminister Vincent Biruta i Rwandas huvudstad Kigali.

I november stoppade Högsta domstolen i Storbritannien förslaget, och hänvisade då till såväl brittisk som internationell lagstiftning.

Premiärminister Rishi Sunak meddelade kort efter beslutet att han skulle söka en ny överenskommelse med Rwanda.

I genomsnitt dog åtta personer varje dag längs den centrala Medelhavsrutten under årets nio första månader, vilket redan nu gör år 2023 till det dödligaste året sedan 2017. Samtidigt utsätts även de som överlever resan för en rad brott mot sina mänskliga rättigheter.

Läkare utan gränser, MSF, har i sin rapport ”No one came to our rescue” sammanställt data från räddningsinsatser, vittnesmål från räddade personer och medicinsk data. Den visar hur många som har utsatts för våld eller sexuellt våld, eller på andra sätt tagit fysisk eller psykisk skada av de många utmaningar och knappa levnadsförhållanden som de upplevt längs vägen. 

– Patienternas sår och berättelser speglar omfattningen av det våld som de utsatts för i sitt ursprungsland och under sin resa, inklusive i Libyen och Tunisien, säger Juan Matias Gil, sök- och räddningsrepresentant på Läkare utan gränser, i ett pressmeddelande. 

EU avtalar bort ansvaret

Rapporten lyfter också hur EU:s politik de senaste åren rört sig allt mer mot att undvika att ta ett ansvar för att rädda och ta hand om de människor som söker sig hit. Bland annat genom avtal med tredje länder som Libyen, Tunisien (i somras) och Albanien (nyligen). Under sina räddningsoperationer har MSF:s personal kontinuerligt kunnat vittna om hur libysk kustbevakning tvingar tillbaka båtar med migranter till Libyen, där det upprepade gånger rapporterats om fruktansvärda förhållanden, där migranter riskerar att mödas eller utsättas för tortyr, misshandel, godtyckligt frihetsberövande och våldtäkt.

– Återigen prioriteras avskräckning och instängning framför människors rättigheter och liv, säger Juan Matias Gil.

Läkare utan gränser har i rapporten också sammanfattat hur Italiens nya, hårdare regler för räddningsfartyg som infördes vid årsskiftet har påverkat deras verksamhet. De har räknat ut att de sex fartyg som tillfälligt beslagtagits av italienska myndigheter varit borta från operativ verksamhet i totalt 160 dagar – tid då fartygen hade kunnat rädda liv. 

Hålls borta från att hjälpa

Dessutom har den nya praxisen att hänvisa räddningsfartyg till mer avlägsna hamnar i norr istället för den närmsta hamnen lett till att fartygen behövt färdas 28 000 kilometer mer än vad som hade varit nödvändigt – totalt 70 dagars extra resväg. 

– Utöver att försena överlevandes tillgång till adekvat medicinsk hjälp, skydd och mottagningstjänster på land, var det dagar som vi medvetet hölls borta från att hjälpa människor i nöd till sjöss, säger Juan Matias Gil i pressmeddelandet.

Från ombord på sitt fartyg Geo Barents så har MFS också kunnat vittna om hur Italien och Malta misslyckats med att koordinera räddningsinsatser, vilket lett till försenade räddningar eller inga räddningar alls. Vid flera tillfällen har italienska myndigheter också instruerat frivilliga räddningsbåtar att inte ingripa och hjälpa båtar i nöd, utan att istället direkt bege sig mot tilldelad hamn (de nya reglerna innebär även att endast en räddning får genomföras innan man beger sig till hamnen). I juni i år kunde MSF dokumentera minst ett dödsfall som ett direkt resultat av Maltas systematiska policy för ”icke-bistånd” till sjöss.

– Hur många fler dödsfall i centrala Medelhavet kommer de europeiska staterna att invänta innan de stoppar sin fientliga och omänskliga strategi? säger Juan Matias Gil och fortsätter: 

– Vi uppmanar EU och dess medlemsländer, särskilt Italien och Malta, att omedelbart ändra kurs för att prioritera säkerheten för dem som söker fristad vid europeiska kuster.

Robert Jenrick bekräftar avgången på X med hänvisning till ”starka meningsskiljaktigheter” inom regeringen.

Det var i tisdags som Storbritannien och Rwanda undertecknade ett nytt avtal i ett försök att blåsa nytt liv i ett kontroversiellt brittiskt förslag om att deportera människor som söker asyl i Storbritannien till det östafrikanska landet.

Ett motsvarande förslag stoppades av Högsta domstolen i Storbritannien i november med hänvisning till såväl brittisk som internationell lagstiftning.

Jenricks avgång kommer efter att regeringen offentliggjorde lagstiftning som ska göra det möjligt att gå vidare med avtalet med Rwanda. Jenricks anser att den inte går tillräckligt långt och kommer inte att ta sig runt de juridiska utmaningarna.

BBC skriver att lagförslaget beordrar domstolarna att ignorera viktiga delar av lagen om mänskliga rättigheter – i ett försök att kringgå HD:s befintliga dom. Det ska också uppmana domstolarna att förbigå andra brittiska lagar och internationella regler.

Däremot går lagförslaget inte så långt som vissa inom Tory-partiet vill, enligt BBC. Jenricks har tidigare föreslagit att regeringen ska lämna den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna.