Ett år har gått sedan talibanerna tog över makten i Afghanistan och chockade omvärlden. I dag är situationen i landet värre än på mycket länge – samtidigt som läget skiljer sig åt sedan förra gången talibanerna hade makten. I dagens Afghanistan bor många utbildade kvinnor och flickor, och befolkningen har högre krav på talibanerna, menar Anna Ek, Sverigechef på Svenska Afghanistankommittén (SAK).
För precis ett år sedan stod det klart att talibanerna hade tagit makten i Afghanistan. Ledare för talibanrörelsen hade den 15 intagit presidentpalatset i Kabul och massflykten var ett faktum. USA:s och Natos snabba tillbakadragande hade i stort sett gett fri lejd. Runt om på landsbygden gav lokala ledare ofta upp utan strid när talibanerna anlände.
Anna Ek, Sverigechef för Svenska Afghanistankommittén, menar att det med facit i hand var uppenbart att talibanerna skulle ta över. Ändå blev omvärlden chockad när det hände.
– Om man tänker sig tillbaka i tiden till i juli förra året så är min känsla att många hade på känn att talibanerna skulle ta makten. Men man vågade inte riktigt ta in det faktumet, säger Anna Ek till Syre.
USA, Sverige, Nato och flertalet EU-länder hade vid den här tidpunkten pumpat in pengar och resurser i Afghanistan i prick 20 år. 2001 föll den dåvarande talibanregimen när USA med stöd av FN gick in i landet som följd av attackerna mot USA den 11 september. Under de 20 år som gått sedan dess har Afghanistan moderniserats. Kvinnor och flickor har fått gå i skolan och på universitet. Mödradödligheten har sjunkit avsevärt. Talibanerna har dock fortsatt vara aktiva och striderna har varit många. Nu har mycket av den utveckling som skett tagit ett steg tillbaka.
– Men man ska också komma ihåg att det Afghanistan som talibanerna tar över nu är ett land där det finns utbildade kvinnor, flickor och pojkar som kan argumentera från sin sak. Förra gången de hade makten tog de över ett sönderbombat land. Nu har de högre krav på sig från befolkningen. Befolkningen vet vad det innebär att leva under ett pågående utvecklingsresa. Det kommer de fortsätta kräva. Man håller när man kan och vågar talibanerna till svars, säger Anna Ek.
Omvänd situation
När USA och Nato snabbt drog sig ur landet våren och sommaren 2021 såg talibanerna sin chans att avancera. Det var USA:s dåvarande president Donald Trump som designade planen för hur det skulle gå till och slöt ett avtal med talibanerna över huvudet på den internationellt erkända afghanska regeringen. Enligt Trumps plan var den första maj 2021 det magiska datumet då alla USA:s trupper skulle ha lämnat landet. När Joe Biden tillträde på presidentposten sköts sedan datumet fast, men ambitionen att lämna Afghanistan kvarstod.
På 20-årsdagen efter 9/11-attackerna – vilka var startskottet för omvärldens massiva stöd och militära närvaro i Afghanistan – hade talibanerna återigen Afghanistan i sitt grepp. Den förra talibanregimen fråntogs makten hösten 2001, kort efter att USA med stöd från FN:s säkerhetsråd invaderade.
Anna Ek menar att mycket under året som har gått nu ställts på ända och blivit tvärtom mot vad det var innan maktövertagandet.
– Det har blivit tvärtom. Människor som förut bodde i städerna hade en viss rörelsefrihet och kunde gå till sina arbeten eller skolor. På landet levde man innan maktövertagandet istället med konflikten runt husknuten – talibanerna hade redan varit en skuggregering där i många år. Det är ingen väpnad konflikt i städerna idag men stadsborna har fått det sämre ställt. På landet är det snarare tvärtom – konfliktnivån har avtagit. Fattigdomen har däremot slagit hårt mot både stad och landsbygd.
Mer stöd än någonsin behövs
Under året som har gått har omvärlden strypt mycket av sitt ekonomiska stöd till Afghanistan. Sveriges utrikesminister Ann Linde gjorde ett omtalat uttalande på Twitter om att ”inte en spänn ska gå till talibanerna” förra sommaren. Hon fick förtydliga var hon menat i efterhand – och visst har både Sverige och andra länder fortsatt ge stöd till Afghanistan. Men det är mer komplicerat än tidigare.
– Det behövs ännu mer stöd nu eftersom ekonomin har kraschat. Under hösten och vintern var det extremt – människor hade pengar på sina konton men var ändå fattiga eftersom de inte kunde ta ut kontanter. Det har landat FN-plan med pallar av kontanter, till stora delar på grund av den amerikanska sanktionsregimen. Det sitter representanter i talibanregimen som finns med på USA:s terrorlista och då vågar inga banker ha med afghanska banker att göra. Självklart ska pengar inte gå till terrorister men det blev också omöjligt för dem som arbetade i landet. SAK var också drabbade.
Fattigdom, undernäring och svält har brett ut sig under året som har gått. Samtidigt är vissa saker – för en del afghaner – enklare idag än för ett drygt år sedan, menar Anna Ek.
– Nu pratar jag generellt sett – men stora delar av befolkningen tycker det är skönt att den väpnade konflikten avtagit. Men sedan har vi de grupper som arbetade för den tidigare statsapparaten som talibanerna enligt rapporter fortfarande letar efter. Det kan röra sig om åklagare, poliser och före detta militärer. Kvinnor har också fått mycket svårare att röra sig fritt. I familjer där de manliga familjemedlemmarna har gått bort eller är borta har man det svårt. Och religiösa minoriteter har varit måltavlor i olika bombdåd, säger Anna Ek.
”Splittrad rörelse”
När talibanerna tog makten gjorde de uttalanden om att de skulle vara mer moderata än sist de hade makten. Fram till årskurs sex får flickor gå i skolan i hela landet. Men annars varierar det mellan olika delar i landet, beroende på den lokala talibanledningen i varje provins.
– Det är en splittrad rörelse. Det finns till exempel grupper inom talibanrörelsen som vill att man ska öppna flickskolorna igen – kanske med andra klädkoder, separera flickor och pojkar, och så vidare. Så har det redan tidigare varit i Afghanistan – men det är någon slags intern kamp eller schism.
Finns det någon folkrörelse eller opposition i Afghanistan som motsätter sig talibanerna idag?
– Viljan att protestera finns nog där men det finns inte något jättetydligt uttryck för det just nu. Men sedan kan det vara svårt för våra ögon att uppfatta mindre gester: hur långt skägg har man, hur lång sjal har man? Kvinnor som inte får sitta i framsätet på bilen kanske gör det ändå – allt sådant är politiska protester genom vardagliga småsaker, säger Anna Ek och fortsätter:
– Det har också förekommit kvinnor som skäller ut talibaner eller kvinnliga läkare som argumenterar häftigt mot dem: vem ska ta över när jag går i pension? Kvinnliga läkare har undantagits från förbudet att arbeta, men samtidigt utbildas knappt några nya kvinnor till läkare, säger Anna Ek och tillägger att stödet hos befolkningen för att flickor och kvinnor ska få gå i skolan och kunna vidareutbilda sig är stort.
Flyr för barnens skull
Som biståndsorganisation är SAK nu oroliga för hur Sverige kommer att agera framöver i fråga om biståndet, enligt Anna Ek.
– Sverige har spelat en viktig roll för utvecklingen i Afghanistan. Vi hoppas att det svenska stödet och viljan att fortsätta göra det finns kvar. Det är oroväckande att regeringen fattat beslut om att finansiera flyktingmottagandet från Ukraina med biståndspengar. Vi ska självklart hjälpa de som kommer från Ukraina, men det är helt befängt att det ska göras med pengar som ska gå till att hjälpa fattiga länder. I slutändan kan det innebära att vi kan bygga färre skolor eller utbilda färre läkare.
Sommaren och hösten 2021 fylldes medier med rapporter om massflykt från Afghanistan. Många länder, inklusive Sverige, genomförde stora insatser för att evakuera en del av de afghaner som man samarbetat med tidigare. I takt med att förtrycket fortsätter är det många som letar efter vägar ut också nu.
– Folk fortsätter att hitta vägar ut. Jag frågade en kollega som jobbade för oss för många år sen som berättade att han och hans familj hade landat i Storbritannien. Man har inte gett upp. Många familjer gör det för sina döttrar skull – man kanske klarar sig själv men är orolig för sina barn, säger Anna Ek.
Läs mer:
Kriget mot terrorn 20 år: Uppdraget att bringa fred totalt misslyckat
