Radar · Miljö

Ny metod tar effektivt bort PFAS från dricksvattnet

Vatten från Kallinge i Ronneby, det område där PFAS-ämnen från brandskum läckt ut till dricksvattnet.

Över 90 procent av PFAS-ämnena försvann från dricksvattnet när forskarna använde en ny metod i labbstudier. Nu genomför de tester i större skala på Hammarby sjöstadsverk.

PFAS är en grupp ämnen som fått stor uppmärksamhet för att vara giftiga, hormonstörande och dessutom långlivade i naturen. De återfinns i en mängd olika produkter och även i vårt dricksvatten. Nyligen avslutades exempelvis rättegången i den så kallade PFAS-skandalen i Blekinge tingsrätt, där 165 Kallingebor stämt kommunägda Ronneby miljöteknik efter att högflourerade ämnen läckt ut i dricksvattnet.

Men nu har forskare på KTH, RISE och IVL Svenska Miljöinstitutet hittat en ny metod som verkar mycket lovande när det gäller att ta bort PFAS-ämnena från dricksvattnet. Metoden är utvecklad av en forskningsgrupp ledd av Joydeep Dutta, professor i material- och nanofysik på KTH, som för ändamålet startat avknoppningsföretaget Stockholm Water Technology.

– Hade vi inte startat ett företag hade vi kanske bara kunnat skriva en vetenskaplig artikel. Men nu har vi möjlighet att ta fram en fungerande lösning på PFAS-problemet, säger Joydeep Dutta i en artikel på KTH:s hemsida.

Mer effektivt än befintliga metoder

De metoder som redan idag finns på marknaden för att ta bort PFAS är långt ifrån lika effektiva som denna teknik har visat sig vara, menar Joydeep Dutta.

Den nya tekniken bygger på en så kallad CDI-teknik, som ursprungligen använts för att avsalta vatten, men som visat sig effektiv också för att ta bort PFAS-ämnen.

– Vi har modifierat CDI-tekniken för att den ska fungera på PFAS, säger Joydeep Dutta i artikeln.

Med hjälp av rör innehållande en duk av kol som fungerar som en elektrod så fångas PFAS-ämnena in och kan avskiljas. Men vad som sedan ska hända med avfallet är ännu en obesvarad fråga.

– Vart tar de vägen? Och vad händer med dem när de fångas in med den här tekniken? Vi behöver förstå resternas kemiska natur – om de är giftiga och hur vi gör oss av med dem, säger Ulrica Edlund, professor i polymerteknologi på KTH, som leder forskningsprogrammet Mistra TerraClean, där forskningsprojektet ingår.

Testerna i pilotanläggningen i Hammarby sjöstadsverk ska pågå fram till september för att sedan utvärderas hur väl de fungerar i stor skala och över längre tid.