– Om George Washington kom tillbaka från de döda och valde Abraham Lincoln som sin vicepresidentkandidat tror jag att han skulle ha svårt att slå mig, sa Trump till de båda reportrarna när de fick en intervju med Donald Trump tio veckor efter att han avgått som president. De besökte honom på hans anläggning i Mar-a-Lago i Florida, centrum i hans företagsuniversum och stället dit han flyttade efter hans tid i Vita huset.

Trump hade inte lyckats komma över 46 procent av rösterna i opinionsundersökningarna under de första tre åren som president och hade just förlorat tydligt mot Joe Biden, ändå hävdar han att han var den rättmätige segraren av det senaste amerikanska presidentvalet.

Det är uppenbart att han än i dag är besatt av tanken på att han lurades på en självklar seger av valfusk. Detta trots att det inte har hittats några som helst bevis på fusk. Till och med republikanska politiker i Arizona, där den utdragna revisionen av valet pågått i nio månader, har ledsnat och kräver nu att den avslutas i ett mycket ampert och tydligt brev.

Vindarna började blåsa snålt kring Trump sätt snart efter valförlusten. Framför allt har hans företag blivit fokus för en mängd utredningar av polis och åklagare. Det vore rimligt att vara försiktig i hans situation, men han verkar inte för en sekund undra om det är särskilt klokt att ställa upp på intervjuer och prata om sina tillkortakommanden.

– Trump verkade älska att bli intervjuad av oss, berättar Philip Rucker, som en teater där han kunde visa sina klubbmedlemmar att dessa fina reportrar från Washington hade flugit ner bara för att lyssna på honom.

Enligt The Guardian är boken I Alone Can Fix It: Donald J. Trump’s Catastrophic Final Year en enda lång berättelse om en man som satta sig själv före sitt land. Boken är fylld med ”hårresande avslöjanden av hur den 45:e presidenten misskötte allt från coronavirusepidemin till etniska motsättningar”.

Tror han på det där själv?

Den sjätte januari dog fem personer när USA:s parlament, kongressen, stormades av upproriska Trumpanhängare. Flera av upprorsmakarna har redan dömts för smärre brott och de som begått värre handlingar förväntas få hårda straff. Trots det beskriver Donald Trump händelserna som positiva. Som en utflykt till Kapitolium en solig dag.

– Där var en massa kärlek. Folk har berättat det för mig i efterhand, har han sagt.

Då hade redan hans justitieminister sagt åt honom att han hade förlorat, valförrättare i delstaterna hade rapporterat hans förlust och domare över landet hade dömt till hans nackdel i ett femtiotal försök att häva valresultatet med hjälp av domstolar. Ändå vägrade han att ta in sanningen. Ändå fortsätter han än i dag att hävda att han vann.

Det är uppenbart att han inte talar sanning, frågan är bara om han tror på sina lögner själv. Det är omöjligt att veta och det spelar ingen större roll i praktiken längre. Hans stöd minskar i Republikanerna och de olika ekonomiska brott han misstänks för kommer antagligen att bli hans fall, snarare än han politiska misstag. Även om hans lögner skulle avslöjas och även om han kan anses ansvarig för mycket tok i synnerhet under sin sista tid som president handlar det mest om politiska missförhållanden som inte nödvändigtvis har i en domstol att göra.

Boken skildrar en människa som skulle ha kunnat vara mycket, mycket farligare än han blev och som inte verkar dra slutsatser av sina misslyckanden. I en intervju med Democracy now berättar Philip Rucker, en av bokens författare, att Trump helst skulle ha velat behandla BLM-demonstranterna mycket hårdare, men avråddes från det.

– Han sa att det enda han ångrade var hur han hanterade Black lives matter-protesterna, att han borde ha följt sin instinkt och skickat in militär omedelbart i Portland och Seattle.

Militär inblandning en risk

General Mark Milley hade till uppgift att försöka hålla militären utanför politiken under Trump. Efter att ha råkat på plats då Trump rensade Lafayette square i Washinton från demonstranter under BLM-sommaren bestämde han sig för att inte låta militären blandas in i presidentens förehavanden någon mer gång.

Boken berättar att Milley med tiden blev allt mer bekymrad för att Trump skulle komma att använda militären för att skapa kaos, distrahera människor genom att skrämma dem, för att skaffa sig mer makt. Rädslan för en kupp växte under Trumps sista tid vid makten. Milley ägnade mycket tid åt att försäkra sig om att det inte skulle ske, men oron växte igen när Trump vägrade erkänna sig besegrad efter valet.

Milley jämförde enligt boken till och med Trump med Hitler i sina samtal med sin personal.

– Det här är ett ”Reichstag moment”, sa han och hänvisade till riksdagsbranden i Tyskland 1933 vilken nazisterna använde som förevändning för att gripa makten.

Rucker menar att det är rent otroligt att en amerikansk president ens kommer i närheten av att jämföras med historiens värsta diktator. Hans medförfattare Carol Leonnig håller med.

– Vad vi upptäckte när vi skrev boken var att presidenten verkligen beundrade några av de mest auktoritära ledarna i världen: Vlaidimir Putin och Recep Tayyip Erdogan. Många gånger blev vi förvånade när vi såg hur han oroade sig för hur andra världsledare skulle se på honom. Nästan som om han var på en lekplats och var rädd för vad de andra pojkarna tyckte om honom.

Trump borde vara körd för länge sen

I amerikanska medier haglar berättelserna om vad Trump ställde till med under sin presidenttid. Den senaste nyheten är att han inte alls gav bort sin lön till välgörenhet som han hade lovat. Åtminstone under det sista halvåret verkar han ha behållit pengarna trots sitt löfte. Allt fler av hans medarbetare och vänner dras in i rättsprocesser på grund av hans fiffel.

Materialet i boken visar tydligt att den bild vi har av Trumps tid som president är sann. Och det är kanke den viktigaste lärdomen. Också en demokrati har sina svagheter. Jag får känslan av att det är som med ett sällskapsspel. Det fungerar så länge som alla följer reglerna, så länge som alla är överens om att det är viktigt att hålla sig till regelverket. Men regler täcker inte upp allt. Inte i negativ bemärkelse, de kan aldrig täcka allt som folk inte förväntas göra. Den som inte bryr sig om rättvisa, sanning och demokrati kan förvrida vilket system som helst, i synnerhet med hjälp av pengar och en populistisk rörelse med våldspotential i ryggen.

Berättelser som Rucker och Leonnigs ger kanske inte så mycket nytt, men de kan fungera som varnade exempel, som moderna versioner av Machiavellis Fursten. Sverige har en betydligt svagare grundlag än USA och det kan vara dags att börja fundera över hur vi ska skydda vår demokrati om det händer något liknande här som i USA. Den rörelse som han ansluter till, den populistiska extremhögern, finns ju redan representerad i vår riksdag, av ett parti som nyligen nått siffror i opinionsundersökningarna som gör dem till det näst största partiet i landet.

Läs mer:

Kan det hända här också? Skulle det kunna hända här i Sverige det som hänt i USA?

Utredningen av attacken på USA:s kongress inleds. Vittnen kallades in för att ge ögonblicksbilder av händelserna den sjätte januari då USA:s kongress attackerades av en vildsint mobb.

Finns det någon skillnad mellan Trump och Mussolini? Krönika av Helena Lind Trotzenfeldt.