Märta Stenevi blir Sveriges nittonde kvinnliga jämställdhetsminister – bara fyra har varit män. Logiskt, anser Sveriges kvinnolobby, medan organisationen Män ser problem.
Bland den nya jämställdhetsministern Märta Stenevis företrädare är kvinnodominansen stor. Jens Orback som avgick i och med valet 2006 är det senaste exemplet. Ett uttryck för att män i allmänhet och manliga politiker i synnerhet tar för lite ansvar för jämställdheten, anser Alán Ali, ordförande för den feministiska organisationen Män.
– Det finns för få manliga politiker som driver jämställdhetsfrågor. Jämställdhetsfrågan har under alldeles för många år förpassats till kvinnor och burits av kvinnor, säger han.
Jämställdhet gynnar även män, betonar Alán Ali.
– De som tror på jämställdhet använder mindre våld, är mer närvarande i sina barns liv och tar större ansvar i hemmet, säger han.
Clara Berglund, ordförande för Sveriges kvinnolobby tycker kvinnodominansen bland svenska jämställdhetsministrar är bra.
– Det är viktigt att se att jämställdhetsarbetet är sprunget ur kampen för kvinnors rättigheter och att det handlar om att omfördela makt och resurser från män till kvinnor. Det finns en poäng med att jämställdhetsministern är kvinna, men det behöver inte alltid vara så, säger hon.
"Lätt" post – för att hinna vara språkrör
Flera politiska kommentatorer har inför regeringsombildningen förutspått att Märta Stenevi ska ta hand om jämställdhetsfrågorna. Ett skäl skulle vara att uppdraget inte skulle tillhöra regeringens tyngsta, vilket skulle ge Märta Stenevi utrymme att fokusera på sin språkrörsroll. Clara Berglund reagerar starkt mot resonemanget.
– Det är är inte en av de lättaste ministerposterna, det tror jag alla tidigare jämställdhetsministrar kan vittna om. Nu är hon dessutom ansvarig för segration, stadsutveckling och bostäder. Vi har svårt att se att hon ska hinna ge jämställdhetsarbetet det fokus som behövs, säger hon.
En renodlad jämställdhetsminister vore extra motiverat i och med att coronapandemin förvärrar ojämställdheten på flera sätt, anser Clara Berglund.
– Det handlar om den ekonomiska ojämställdheten, mäns våld mot kvinnor och fördelningen av obetalt hushållsarbete, säger hon.
Läs mer:
