Om du tyckte att klimatfrågan är svårgreppbar, håll i dig. Trots att vi i nästan 30 år försökt få bukt med klimatförändringarna, finns det hisnande kunskapsluckor. En sådan är hur havet drabbas men samtidigt kan hjälpa oss ur klimatkrisen. Nu väntas frågan lyftas under Cop26, något som kan ge vårt stora blå en chans att rädda oss, om vi inte förstör det innan dess.
Har du några hundra tusen dollar att bränna och inget klimatsamvete, köp en biljett ut i rymden och blicka ned på vår planet. Under strimmorna av moln är den överväldigande blå. Hela två tredjedelar av ytan täcks av hav. Tur det. För tack vare den stora volymen, har havet kunnat dämpa följderna av vårt fossiloberoende. Upp till 30 procent av våra koldioxidutsläpp löses upp i de väldiga vattenmassorna. Samtidigt som havet genom sitt myllrande liv utgör en enorm kolsänka – och producerar massvis av syre. Men trots dess betydelse för vår biosfär, är världens länder endast i startgroparna i att skydda och använda sig av havet för att lösa klimatkrisen.
– Vi tenderar att glömma det som finns under vattenytan, säger Helen Ågren, som är Sveriges havsambassadör.
Det blå Cop. Så kallades klimattoppmötet i Madrid 2019 som föregick Cop26 i Glasgow. Då lyftes plötsligt världshavet som avgörande för att vi ska kunna lösa klimatkrisen. Beslut togs om att diskutera de kunskapsluckor som ännu finns i ett underorgan till klimatkonventionen. För luckorna är många. Att våtmarker och mangroveskogar gynnar vårt klimat känner de allra flesta till som följer klimatfrågan. Ekosystemens förmåga att binda kol är väl dokumenterad och kan också användas som en ”utsläppsminskande åtgärd” i de klimatplaner som lämnas in till FN i enlighet med Parisavtalet. Annorlunda är det med exempelvis tång och alger.
– Där har man inte heltäckande kunskap eller redovisningsmetoder, säger Helen Ågren, som också kommer att delta under Cop26 i Glasgow.
Det vill säga, det är inte förrän vi vet exakt hur mycket kol exempelvis tång kan binda, som ekosystemen kan återskapas eller skyddas med klimathänsyn. I alla fall inte för att uppnå ett nationellt klimatåtagande, i enlighet med Parisavtalet. Därför vill bland annat Sverige med flera andra parter till Parisavtalet att Cop26 tar beslut om att fortsätta diskutera hur havet kan integreras i Klimatkonventionens redan etablerade mekanismer.
Osäkert hur det blir
Men om det verkligen blir så är in i det sista osäkert. EU har inte kunnat enas om en gemensam ståndpunkt inför Cop26, berättar Isabel Sarenmalm, som är Sveriges förhandlare.
– De risker som vissa andra länder pekar på är att man riskerar att bredda diskussionerna från redan beslutade ramar för förhandlingarna.
Nu återstår det att se om Storbritannien som är ordförande för Cop26 tar upp någon skrivning kring detta i den så kallade beslutstexten från mötet.
– De kommer att sondera (bland parterna) och eventuellt lägga fram ett förslag på beslutstext, och det vet vi inte hur det kommer att se ut ännu, säger Isabel Sarenmalm.
Att undersöka om tång eller alger ska få räknas som en klimatåtgärd låter kanske harmlöst för en utomstående. Men bestämmer sig världens länder för att gå vidare med att diskutera hur havsfrågorna kan integreras i Klimatkonventionen, skulle även mer kontroversiella frågor kunna bli aktuella i framtiden. I våras väckte en studie som publicerades i Nature stor uppmärksamhet – att bottentrålande fiskefartyg orsakar lika stora utsläpp av kol till havet som flyget gör till atmosfären. Det genom att riva upp den kol som lagrats på botten. Hur mycket som läcker ut i atmosfären och hur det påverkar havets förmåga att dämpa klimatkrisen, är ännu inte helt klarlagt. Andra studier har lyft att överfisket i sig kan utgöra en klimatbov, då det leder till att mindre kol lagras på havsbotten, eftersom biomassan istället plockas upp på land.
– Anledningen till att vi lyfter in havsfrågorna är för att vi inte ska glömma bort dem men också för att utveckla metoder till att ta hänsyn till vad som händer i havet, säger Helen Ågren.
Men att diskutera havet inom ramen för klimatkonventionen löser inte alla problem med att det riskerar att hamnar mellan stolarna. Grundbulten i Parisavtalet är ländernas åtaganden. Men 95 procent av världshavets volym är utanför nationell jurisdiktion – samtidigt som alltfler vill exploatera de resurser som finns där. Ett nytt globalt havsavtal ska förhandlas färdigt nästa år, något som ska bidra till att den biologiska mångfalden värnas även på internationellt vatten. Men Helen Ågren anser att det är viktigt att man även tar hänsyn till klimatvetenskapen på internationellt vatten, exempelvis i fiskeförvaltningen.
– Så att det inte bara är inom klimatförhandlingarna det sker, fiskefrågorna har man till exempel inte uppmärksammat i tillräckligt hög grad i klimatdiskussionen, säger Helen Ågren.
Offer och räddare i nöden
Men det är en kamp mot klockan. Världens sena uppvaknande till klimatkrisens omfattning innebär att havet trots sin enorma volym, drabbas av återkommande värmeböljor och har blivit märkbart försurat. Det då den koldioxid som släpps ut i atmosfären löses upp i vattnet och förvandlas till kolsyra, vilket bland annat kan bli förödande för världens koraller. Samtidigt som havets förmåga att dämpa klimatkrisen kommer att minska i takt med att vi släpper ut mer koldioxid, vilket FN:s klimatpanel konstaterade, så sent som i somras.
– Livet i havet är både ett offer och samtidigt en del av lösningen, säger Helen Ågren och refererar till en rapport från Högnivåpanelen för hållbar havsbaserad ekonomi som kommit fram till att havsbaserade lösningar kan bidra med 21 procent för att täcka utsläppsgapet för att inte överstiga 1,5 graders uppvärmning.
Läs mer:
Varningen: Cop26 kan göra Parisavtalet till ett luftslott
Så har klimattoppmötena sett ut – från Rio till Glasgow
Åsa Romson: ”Klimatkonferenserna gav mig energi som miljöminister”
Klimataktivisterna laddar för Cop26
Klimatsatsningar äts upp av subventioner för 30 miljarder: ”Hindren är politiska”
Lyckligt slut eller domedag – vad säger forskarna om klimatkrisen?
