Rätten att söka asyl är absolut och inte förhandlingsbar. Därför är det en oroande utveckling att EU-länder med hjälp av militär stoppar migranter och flyktingar på gränsen till Belarus, menar Amnestys flyktingexpert Madelaine Seidlitz. ”Vi saknar ett tydligt ställningstagande för mänskliga rättigheter från EU:s sida”, säger hon till Syre.
Människor används mer eller mindre som pingisbollar i ett politiskt maktspel, konstaterade människorättsorganisationen Human Rights Watch i en rapport som släpptes i förra veckan. Belarus diktator Lukasjenko har sedan i somras ägnat sig åt att skapa en helt ny migrationskris, enligt EU. Hittills har den kostat minst 13 människoliv, varav ett var en ettårig syrisk pojkes och ett annat en irakisk bebis. Lukasjenko menar å sin sida att det är EU som provocerat fram den kris som nu utspelar sig, och försäkrade i förra veckan i ett uttalande migranterna som befinner sig i Belarus om att han ”inte ska spela politiska spel med deras öde”, enligt Reuters. De som vill ska få åka hem, men Belarus kommer inte tvinga någon, var Lukasjenkos budskap. I slutet på förra veckan flögs hundratals irakiska kurder tillbaka till Erbil. Cirka 1700 flyktingar är för närvarande fast i det läger som Belarus satt upp nära den polska gränsen. Snön som nu faller hindrar många från att försöka ta sig vidare.
Rapporten från Human Rights Watch bekräftar oro och misstankar om brott mot flyktingars rättigheter. Elisabet Arnsdorf Haslund, talesperson för FN:s flyktingorgan UNHCR i Norden, menar att det humanitära tillträdet för dem och andra organisationer inte kan förhandlas bort. Hittills har det varit svårt att nå människor i gränsområdet särskilt på den polska sidan.
– Människoliv har redan gått förlorade vid gränsen. Vi och andra organisationer måste ges obehindrat tillträde på båda sidorna av gränsen. Till den belarusiska sidan har vi givits tillträde ad-hoc, säger hon till Syre, och menar att den största oron just nu handlar om att skydda de individer som kommer för att förhindra fler dödsfall och skador.
Också Ylva Johansson, EU:s migrationskommissionär, har påpekat att framförallt Polen måste vara mer transparenta i sitt agerande. Enligt henne är det mer en geopolitisk kris än en migrationskris.
"Oroande utveckling"
Polen, Litauen, Lettland och Estland har de senaste månaderna satt in militär längs med gränsen för att stoppa flyktingarna. Madelaine Seidlitz, flyktingexpert på Amnesty i Sverige, menar att utvecklingen är mycket oroande och riskerar att sätta internationell rätt ur spel om det tillåts fortsätta på det invalda spåret.
– Det mest oroande just nu är hur situationen för de enskilda individerna ser ut. Det är så eländiga förhållanden och vi vet också att det är särskilt utsatta grupper vid gränsen, både äldre, barn och gravida kvinnor. Det är den primära oron, säger Madelaine Seidlitz.
Hon fortsätter:
– Sen i ett bredare perspektiv finns en stor oro från Amnesty om att de gemensamma reglerna inte respekteras. Det finns en absolut rätt att alla människor ska få ge uttryck för en önskan om att söka asyl, och det kan man bara göra om man är inne i ett land. Det är en del av problematiken. Rätten att bli insläppt när man är vid gränsen är också absolut. Uppluckringen av dessa rättigheter som vi ser nu är väldigt oroande. Vi har ett gemensamt regelverk med folkrättsliga förpliktelser och de finns där för att användas när det blåser hårt. Om dessa regelverk inte håller för det blir det som ett korthus som faller ihop. Det är redan allvarligt, och riskerar att bli ännu allvarligare.
Olika lösningar för olika individer
Elisabet Arnsdorf Haslund menar att den grupp som samlats längs Belarus gränser mot EU är långt ifrån homogen. Därför finns det inte en skräddarsydd lösning för samtliga. Däremot kan inte rätten att söka asyl förhandlas bort, något UNHCR:s chef Filippo Grandi påpekat noga för EU-kommissionen. Det betyder inte att alla som samlats vid gränsen uppfyller de kriterier som krävs för att ha rätt till internationellt skydd. Belarus har också ett ansvar för att pröva människors skyddsbehov om de uttrycker att de vill söka asyl där. Elisabeth Arnsdorf Haslund poängterar också att alla inblandade måste avstå från att använda våld. Reaktionerna måste vara proportionerliga och mänskliga rättigheter en ledstjärna.
– En del av reaktionerna som vi har sett i Europa – man kan ifrågasätta proportionaliteten. Något som är oroande från UNHCR:s sida är att vi i vissa länder har sett att det här har lett till en demonisering av flyktingar och migranter. Det är en mycket xenofobisk diskurs. Det är viktigt att understryka att vi talar om människor, som av olika anledningar har hamnat i den här situationen, säger Elisabeth Arnsdorf Haslund.
Det antal som samlats med gränserna är inte enorma. Elisabeth Arnsdorf Haslund menar att de berörda länderna med hjälp från EU skulle kunna hantera dem, även om det plötsliga inflödet av migranter är en utmaning. Samtidigt fördömer UNHCR tydligt den politiska användningen av migranter och flyktingar.
– Att använda människor som ett instrument för att nå politiska mål är fullkomligt oacceptabelt, säger Elisabeth Arnsdorf Haslund.
Stå upp för asylrätten
Madelaine Seidlitz önskar att EU:s fokus varit annorlunda. Hon saknar också ett tydligt ställningstagande för mänskliga rättigheter.
– Sedan kan man självklart kritisera Belarus också. Och om Belarus faktiskt använder människor som brickor i ett politiskt spel så ska det kritiseras å det grövsta. Men jag önskar att att EU-kommissionen och medlemsländerna tydligare skulle uttala att vi står upp för rätten till asyl och det system vi gemensamt skapat. Det innebär samtidigt skyldigheter för EU och medlemsstaterna.
Madelaine Seidliz tror att sådana uttalanden skulle ta udden av den här typen av hot: det är inte första gången ett land utanför EU använt migranter och flyktingar som ”ett vapen”. Att länder kan göra det är ett resultat av EU:s restriktiva migrationspolitik, och sättet att se migranter och flyktingar som ett hot.
– Turkiet gjorde detsamma i fjol när de ”öppnade gränsen” mot EU. Ska EU sitta i rävsax med massa länder runt om i världen för att alla kan hota med att skicka flyktingar? Det blir jättekonstigt.
– Om flyktingar och migranter inte skulle upplevas som ett hot och skulle vi inte lägga ner så enormt mycket energi på att ingen ska kunna komma hit – och då skulle länder som Belarus och Turkiet inte kunna använda dessa människor som brickor i ett politiskt spel.
Spelar "fel" krafter i händerna
Madelaine Seidlitz tycker det vore uppfriskande att tala om 2015 på ett annat sätt än vad som ofta görs idag. Att 2015 blev som det blev beror på många olika, samverkande orsaker. Det antal människor som kommit till EU:s yttre gräns i år är mycket lägre.
– Jag tror det blir kontraproduktivt. Och en retorik utan innehåll, egentligen. Det tar sig sådana enorma och demoniska proportioner. 2015 kom det många människor till EU på kort tid. Med stora ansträngningar lyckades man husera dem och det skulle kunna illustrera styrkorna med EU.
– Men så som man pratar nu så spelar man också krafter i händerna som många inte vill ska ha någon ammunition.
Läs mer:
