Glöd · Under ytan

Omställningen kräver hållbar gruvdrift

I en öken i Nevada där ett gruvbolag vill utvinna litium, som är en viktig omställningsmetall, växer de här mycket sällsynta gula boveteblommorna.

Gruvdrift är problematisk – men den är viktig när vi ställer om till ett fossilfritt samhälle. Vide Richters text på veckans Under ytan om möjligheterna för hållbar gruvdrift och grön mineralpolitik i Sverige är del 2 av 2 i en serie. 

Här hittar du del 1.

Öppnande av nya gruvor är tillåtet i Sverige, men i praktiken har inga gruvor för omställningsmetaller öppnats (bortsett från koppar som brutits tidigare). En del i åtgärderna behöver därför vara att förenkla för gruvdrift av omställningsmetaller i Sverige.

Svemin, gruvbranschens branschorganisation, har identifierat tillståndsprövningar som ett stort hinder. De kritiserar främst att tiden för att få ett tillstånd är för lång och oförutsägbar. Den svenska regeringen har också anslagit medel för effektivare tillståndsprocesser i den senaste budgeten. De har också uppdragit åt länsstyrelserna att förbättra samrådsprocessen i samma syfte.

Globalt och lokalt

Det finns dock ett problem med tillämpningen av tillståndsprövningar mot miljöbalken. Det är att globala miljöproblem som klimatet värderas i väldigt låg utsträckning, om alls.

Detta kan ses i flera tillståndsprocesser för industri, både i de fall som kan anses vara positiva för klimatet och de som är negativa. Ett exempel på en negativ industri som ändå fick godkänt av Mark- och miljööverdomstolen är Preemraff i Lysekil.

En ny rättspraxis eller en ändring av miljöbalken krävs, som ger ökade chanser till klimatnyttiga anläggningar och minskade chanser till klimatskadliga anläggningar. Exempelvis bör fossilfritt stål ha lättare att få tillstånd än fossil bränsleproduktion. Det skulle också innebära att det blev lättare att få tillstånd för gruvor med omställningsmetaller, medan utvinning av kol eller olja blir svårare.

Båda dessa förslag finns också redan i en statlig utredning från början av året, En klimatanpassad miljöbalk för samtiden och framtiden. Där föreslås ett förtydligande av möjligheten att neka tillstånd om verksamheten kan leda till att de svenska klimatmålen inte nås. Därutöver föreslås att en framtida planerad utredning bör ”få i uppdrag att se över möjligheten att väga klimatnytta mot negativ påverkan på människors hälsa och miljön i miljöbalken”. Exakt hur värderingen ska göras är en egen fråga, men att det behövs är tydligt eftersom nuvarande metod alltid prioriterar det lokala över det globala.

Staten återställer

En självklar del av att ha gruvdrift i Sverige är att den ska bli hållbar genom att minimera miljökonsekvenser både lokalt och globalt. Här finns några aspekter av nuvarande tillvägagångsätt som bör justeras för att försäkra sig om detta.

Att minimera miljöpåverkan lokalt är redan väl formulerat i miljöbalken och ska krävas för att få godkänt. Det finns dock brister. Ett av kraven för gruvdrift är att ha en ekonomisk säkerhet för att kunna återställa gruvan. I praktiken har dock en utredning från Naturvårdsverket och SGU visat att staten fått gå in med över 700 miljoner genom åren för att återställa konkursade gruvbolags gruvor.

En statlig utredning har undersökt problematiken och föreslagit främst ökad struktur samt att det ska finnas en ”betryggande marginal” i den ekonomiska säkerheten. Hårdare krav på ekonomisk säkerhet för återställande blir dessutom indirekt ett styrmedel mot lokal miljöpåverkan. Gruvdrift med mindre lokal miljöpåverkan har mindre att återställa vilket ger en billigare säkerhet.

Brytningen av omställningsmetaller bör också vara en del av omställningen. Fordon ska, i den utsträckning som är möjlig, ej drivas med fossila bränslen. Att använda eldrivna arbetsmaskiner inom gruvor sparar dessutom på den totala energianvändningen. I en underjordsgruva används mycket el för att ventilera bort avgaser, vilket inte behövs med eldrivna arbetsmaskiner. Fossilfria arbetsmaskiner bör vara möjligt att ställa som krav efter de föreslagna ändringarna i miljöbalken om att ta hänsyn till klimatet.

Ökad återvinning

I del 1 av den här artikeln noterades att gruvor kommer behövas för återställningsmetaller även om återvinningen når 100 procent. För att nå 100 procent krävs dock enorma satsningar på ökad återvinning. Detta är på många sätt den viktigaste delen. Utan kraftigt ökad återvinning blir det gröna argumenten för gruvdrift mycket svagt. Gruvdrift utan återvinning bidrar endast till produkter som till slut hamnar på någon tipp. Slutmålet bör vara en grön cirkulär ekonomi där inga nya gruvor behövs. Där den totala mängden uppgrävda omställningsmetaller är tillräcklig och återvinns.

Det finns flera svenska rapporter som föreslår ett antal åtgärder som är bra. Exempelvis Naturskyddsföreningens Metaller – en ändlig resurs med oändlig potential och Delegationen för cirkulär ekonomis rapport 2021. Jag förespråkar dock främst två förslag. Införandet av en differentierad producentansvarstaxa för metallprodukter baserad på lätthet att återvinna och ett bonus-malus-system baserat på andel använd återvunnen metall.

Differentierade producentansvarstaxor som ska finansiera återvinning finns för förpackningar i Europa med en EU-gemensam lag med nationell implementering. Medan det också finns producentansvar för elektronik, som är det som främst innehåller omställningsmetaller, innehåller den sällan differentierade taxor. Genom att man inför differentierade taxor även där kan producenter som använder omställningsmetaller i högre grad påverkas att göra sina produkter återvinningsbara.

Bonus-malussystem har redan använts för kväveoxider inom Sverige och är ett effektivt sätt att skapa incitament utan att påverka global konkurrenskraft. I detta fall kan metallproducenter betala per använd mängd jungfruligt material och sedan delas resurserna ut baserat på andel mängd återvunnet material. Därigenom skapas ett incitament för att använda återvunnen metall utan att den internationella konkurrenskraften drabbas då branschen som helhet inte betalar något extra.

Sist kan det även krävas statliga satsningar för ökad återvinning. Satsningar kan ske både för forskning och för infrastruktur. En stor del av den ekonomiska vinst som ökad gruvdrift för med sig till staten bör allokeras hit. Detta eftersom återvinning är den viktigaste delen för att gruvdriften ska ha långsiktigt positiva effekter.

Prioritera klimatet

Slutsatsen av denna utläggning är att den gröna rörelsen bör acceptera viss gruvdrift. För att ställa om från fossil till förnyelsebar energi behöver tillgången till omställningsmetaller öka. En nyckel för att möjliggöra det är att klimatet ska prioriteras högre i tillståndsprövningar. Det skulle förenkla tillståndsprövningar för utvinning av omställningsmetaller men försvåra för klimatskadlig industri.

För att gruvdriften ska vara hållbar bör dock den ekonomiska säkerheten för återställning av gruvor förbättras och brytningen bör vara fossilfri. Viktigast är dock åtgärder för att försäkra ökad återvinning. Utan ökad återvinning förloras de långsiktigt positiva effekterna och med det försvinner de gröna argumenten för ökad gruvdrift av omställningsmetaller.