Glöd · Under ytan

Ett gruvligt dilemma – om hållbar gruvdrift och grön mineralpolitik

LKAB:s gruva i Kiruna är ett övertydligt exempel på ohållbar gruvdrift – staden måste flyttas för att inte rasa in i gruvan.

Gruvdrift är problematisk – men den är viktig när vi ställer om till ett fossilfritt samhälle. Vide Richters text på veckans Under ytan om möjligheterna för hållbar gruvdrift och grön mineralpolitik i Sverige är del 1 av 2 i en serie. Nästa vecka kan du läsa fortsättningen.

Grön ideologi anses ofta vara baserad på tre solidariteter: med naturen, med alla människor och med framtida generationer. Samtidigt finns det i många fall intressekonflikter både mellan och inom dessa tre solidariteter. I många val kan miljö och natur stå i konflikt med behovet av resurser för social hållbarhet. I andra val kan lokal miljö stå i konflikt med global miljö. Ett område där konflikten mellan dessa solidariteter är tydligt är gruvdrift för att utvinna omställningsmetaller.

En grön omställning

Gruvdrift har enorma negativa konsekvenser. Avskogning, förlorad biologisk mångfald, minskade grundvattendepåer, föroreningar i grundvatten, ytvatten och mark är bara några av de konsekvenser gruvdrift ofta för med sig. Gruvdrift är också världens farligaste sektor för arbetare, med åtta gånger så hög dödlighet från olyckor som en genomsnittlig arbetsplats. Det får därför anses naturligt att den gröna rörelsen är kritiskt inställd till gruvdrift och ofta protesterar när nya gruvor ska öppnas.

Frågan är dock inte okomplicerad. Under några få tusen år har samhällen byggts där färre dör vid födseln, färre svälter och fler lever längre. Till stor del har utvecklingen varit baserad på energitillgången som skapats genom att man exploaterat fossila bränslen. Tillsammans med minskade skogar har det ökat mängden kol i atmosfären vilket värmer upp jordens klimat. Det varmare klimatet har stor påverkan på naturen där arter dör ut, hav och natur förändras, men även för människan. Under de få tusen år mänskliga samhällen byggts har klimatet varit i relativ balans, men det förändrade klimatet hotar nu både nuvarande mänsklig välfärd och möjligheten till fortsatt utveckling.

2019 bestod över 80 procent av världens energiproduktion av fossila bränslen. Delar av det kan ersättas med energieffektivisering och att västvärlden minskar sin energikonsumtion. Det finns dock länder som fortfarande skulle behöva öka sin energikonsumtion för att ge möjlighet till drägligt liv för sina invånare. Det krävs en grön energiomställning, en omställning där den energi som behövs produceras men där energin inte kommer från fossila bränslen.

Figur 1: Global energiproduktion per källa, 2019
Figur 1: Global energiproduktion per källa, 2019.

Sol, vind och vatten

67 procent av den nuvarande förnyelsebara energin kommer från biomassa. Främst är det från förbränning av trä, men även från odlingar av energiråvaror för biobränslen. Energi från biomassa konkurrerar om areal både med matproduktion och skog. Skog som både är en extremt viktig kolsänka och nödvändig för biodiversitet. Energi från biomassa är förnyelsebar, men kan inte ersätta fossila bränslen på ett hållbart sätt. Den största nya energiproduktionen behöver komma från sol-, vind- och vattenkraft, som i dag står för mindre än 5 procent av energiproduktionen.

Sol-, vind- och vattenkraft kräver dock ett antal så kallade omställningsmetaller. För själva kraftverken och för batterier. Batterier som används både för eldrivna fordon och för att balansera elnätet eftersom sol- och vindkraft inte kan producera el på begäran. I International energy agencies Sustainable development scenario beräknas det totala årliga behovet av omställningsmetaller för hållbar energi fyrdubblas till 2040. Behovet av litium beräknas i sin tur öka 42 gånger från nuvarande behov medan grafit, kobolt och nickel beräknas öka med runt 20 gånger nuvarande behov.

Att återanvända och återvinna de metaller som utvunnits är väldigt viktigt. Men även med utökad återvinning är det svårt att se att det ska bli tillräckligt. I Världsbankens rapport om ett framtida hållbart energisystem förväntas mindre än hälften av de flesta metaller kunna komma från återvinning år 2050, även med 100 procent återvinningsgrad.

Fortsatt tillväxt

Det går att kritisera både International energy agencies analys av att behovet kommer fyrdubblas och Världsbankens siffra om att mindre än 50 procent av metallerna kan komma från återvunnet material. Båda utgår från fortsatt ekonomisk tillväxt och ökade energibehov, inte bara från utvecklingsländer utan även från västvärlden. Men ur ett grönt perspektiv bör det även påpekas att dessa scenarion fortfarande vid 2040 respektive 2050 innehåller både kärnkraft och fossila bränslen. Både kärnkraft och fossila bränslen kräver mindre metall än förnyelsebara energikällor.

Det är svårt att exakt säga hur mycket av omställningsmetallerna som kommer behövas i ett grönt idealsamhälle. För att få fram den mängden skulle scenarion som de IEA och Världsbanken använt tas fram, men utan tillväxtfokus i västvärlden och med 100 procent förnyelsebart. En sådan rapport har inte gått att finna, men det lär vara osannolikt att sol-, vind- och vattenkraft kan täcka större delen av behoven utan mångdubbling av produktionskapaciteten.

Hållbar gruvdrift

Sverige har stora fyndigheter av många kritiska metaller, men bryter i nuläget endast koppar. Däremot konsumerar Sverige och resten av västvärlden stora mängder. I Europa importeras nästan 90 procent av de kritiska metallerna som konsumeras. Metallerna bryts i stor utsträckning i fattigare länder med sämre miljö- och arbetsskydd. Till exempel bryts 59 procent av all kobolt i Kongo och större delen av ett flertal kritiska metaller som behövs i energiomställningen i Kina.

Att säga att det råder sämre miljö- och arbetsskydd i Kongo är en underdrift. Kongo är ett av världens mest korrupta och krigsdrabbade länder. Ett flertal rapporter har visat att mycket av den kobolt som produceras i Kongo är ett resultat av gruvdrift helt utan riktlinjer och med stor användning av barnarbete. Eftersom det inte används tillräcklig skyddsutrustning i den småskaliga gruvdriften har arbetarna också höga halter av flera farliga tungmetaller i kroppen. Situationen i Kina är inte lika kritisk som i Kongo. Men även där är hanteringen långt under den standard som borde vara möjlig att uppnå, vilket får konsekvenser både för miljö och människor.

Gruvdrift i Sverige kan ha mindre miljöpåverkan både globalt och lokalt, samt med betydligt bättre villkor för arbetare. Därför kan det i vissa fall vara rationellt för den gröna rörelsen att välkomna snarare än motarbeta viss gruvdrift i Sverige. Det betyder inte att det ska släppas helt fritt för gruvdrift. Ett antal politiska förändringar skulle behövas för att möjliggöra hållbar gruvdrift och skapa en hållbar mineralpolitik för omställningsmetaller i Sverige.