En ung rappare sköts till döds i Hammarby sjöstad i Stockholm i torsdags kväll, tio minuter–en kvart på cykel härifrån. Ett nyligen färdigbyggt område som ligger som en egen stillsam, nästan overklig värld bland vattenspeglarna. Dyrt och lite hippt.
Einár slog igenom när han var sexton år med med låten Katten i trakten, och sen gick det fort. En stor publik, en massa pengar, priser på Grammisgalan och i P3 Guld. Många av hans fans är barn, men en vitskäggig före detta granne hyllar honom på Facebook. En av de få som kunde skriva bra texter, skriver han.
Jag lyssnar lite och associerar till Nationalteaterns Livet är en fest, med låtar som Speedy Gonzales och Bängen trålar. Det är socialrealism och mycket droger, beskrivet med en viss självironi. Men här är det vapen också. Och om någon rör hans tjej kommer han med sin ”mördarbil” – det gör de inte i Nationalteaterns texter.
Dalen ligger också i södra Stockholm, lika långt från den plats där detta skrivs som Hammarby sjöstad men åt andra hållet, åt sydväst. Socialt är avståndet längre, och Dalen har stått på polisens lista över utsatta områden. I intervjuer fick Einár frågor om sina texter, hur han tänkte om våldet och kriminaliteten. Då svarade han att han kommer från Dalen, där finns bra grejer och dåliga grejer, och han vill berätta om båda.
Det var inte bara något som fanns omkring honom när han växte upp. Det var en värld som han levde i, samtidigt som han blev en välkänd artist, ”en brygga mellan hiphopkulturen och en större mainstreamkultur” skriver musikjournalisten Emil Arvidson i SvD.
Moderaternas partistämma hade börjat samma dag som Einár mördades. ”Krossa gängkriminaliteten” är ju deras kriminalpolitiska stridsrop när de bland annat kräver visitationszoner där vem som helst, när som helst, utan brottsmisstanke kan muddras av polisen. Invånarna i så kallade utsatta områden ska hållas kort, det är vi och dom på hög nivå.
Partisekreterare Gunnar Strömmer påpekar för TT att området där Einár mördades är tryggt och välmående och att han tror, ”som närboende med både vänner och anhöriga i det området, att var och en kan uppleva att om det händer där så kan det drabba vem som helst och var som helst”.
Även Strömmer bor alltså i närheten av Hammarby sjöstad. Hitta.se kan berätta att han har ännu närmare till Dalen, men det är i Hammarby sjöstad han har vänner och anhöriga, det är sjöstadsbor som är vem som helst. Inte folk i Dalen, Järva, Seved eller Bergsjön. Inte de som ska visiteras utan misstanke om brott när de ska handla tomater och lök till middagen.
Visst känns det när ett samhällsproblem som man har haft på lite avstånd sticker upp huvudet i ens egen närhet. Men när en partisekreterare säger i en TT-intervju att ”var och en” och ”vem som helst” är såna som han själv, i ”välmående” områden, då blir det politik. Speciellt när partiledaren lite senare stämmer in, i en annan TT-intervju: ”Det här kan numera drabba vem som helst, var som helst. Det är helt förfärligt. Människor som befinner sig mitt i bostadsområden där helt vanliga familjer bor. Det skapar en extrem otrygghet.”
Helt vanliga familjer. ”Min familj är nog inte en ’helt vanlig familj’ enligt Kristersson” kommenterar en kollega som bor i ett av de områden som anses utsatta. Nej, i Moderaternas värld är det inte “helt vanliga familjer” som bor där. Inte var och en och vem som helst. Att ett stort parti som vill regera landet ser saken så skapar en extrem otrygghet.
Stina Oscarsons och Maria Ludvigssons brevväxling om tvångsvård i Svenska Dagbladet.
En kvinna i Oklahoma har dömts till fyra års fängelse för att hon har fått missfall.
